Lucka 24: Kulturella önskningar inför 2019

Vilket kulturår det varit för min del. Jag har gått igenom en drös bilder från året för att fräscha upp mitt minne. Det har blivit en hel del bio och det har varit på bekostnad av teater, något jag hoppas kan ändras under 2019. Jag satt i juryn för Stora ljudbokspriset och fick gå på gala. Ett annat resultat av juryarbetet är att det här var året då jag började lyssna på ljudböcker på allvar. Flera av titlarna som blivit lästa under året var ljudböcker, några av dem tog sig även in på topplistan med mina favoriter från året som gått. Likt tidigare år har det blivit många författarsamtal, det är en av mina absoluta favoriter när det gäller kulturella evenemang. Dessutom har jag själv fått den stora äran att hålla i ett författarsamtal. Jag har också fått möjligheten att intervjua flera författare. Pressfrukostar och pressträffar, bokfrukostar och bokträffar avlöser varandra och jag som älskar att ligga steget före och ha koll på läget är så glad och tacksam att jag får inbjudningar till dem. Något som kommer väl till pass när jag sammanställer mitt kulturella nyhetsbrev en gång i månaden. Att starta det nyhetsbrevet är ett av årets stora höjdpunkter. Jag har rest till både välbekanta och nya platser och åkt på läsretreat på egen hand. Det har varit releasefester och bokcirklar som förgyllt mina kvällar. Jag har sett många bra utställningar och äntligen har Nationalmuseum öppnat igen. I höstas sa jag upp mig från mitt dåvarande jobb, utan att ha ett nytt jobb att gå direkt till. Det var en av de största saker jag gjort i mitt liv och som min kompis Isaac sa, klarar jag mig genom det som är min stora skräck så klarar jag vad som helst. Som den stora trygghetsnarkoman jag är var detta helt otänkbart för bara ett år sedan men i höstas nådde jag en gräns för hur mycket de fick trampa på mig och sa upp mig. Resten av hösten har därmed ägnats mycket åt att fundera över vad jag vill och vad jag vill uppleva, vad jag ska prioritera och vad jag ska göra mindre av. Jag har sammanställt en lista med förhoppningar gällande den kulturella delen av mitt liv under nästa år. Så här ser min kulturella önskelista för 2019 ut:

• Hålla i minst ett författarsamtal
• Resa till en ny stad ( i Sverige eller i världen)
• Gå på mer teater än under 2018
• Starta en egen bokcirkel
• Gå på opera för första gången

Tack för att ni hänger med på denna kulturella resa. Jag önskar er alla ett gott nytt år!

Lucka 23: Resan till London

Istället för att åka på Bokmässan i år valde jag att åka på en långweekend till London i oktober istället och det ångrar jag inte för en sekund. Jag åkte helt själv vilket var så skönt och befriande. London är en stad jag älskar och besökt flera gånger förut och ett flertal gånger på egen hand. En av anledningarna att jag åkte just den helgen var att London Literature Festival pågick då och jag hade en rad författarsamtal jag ville gå på. Här kommer fem höjdpunkter från resan:

1. Under litteraturfestivalen (som pågår i 10 dagar totalt) var jag på tre olika samtal. Det första var med författarna Yomi Adegoke och Elizabeth Uviebinené som skrivit Slay in your lane, The Black Girl Bible. Vilket samtal det var och så underbart att sitta i en publik om säg 300 personer där 90% var andra svarta kvinnor i olika åldrar. Det var så häftigt att för en gångs skull få vara i majoritet och lyssna på ett samtal vars ämne innebar full igenkänning, detta trots att jag inte är britt själv men ändå kunde känna igen de situationer de pratade om. Dag två lyssnade jag först på ett samtal om att skriva om (rewriting) Homeros. Medverkade gjorde Madeline Miller som skrivit The Song of Achilles och Circe och Sharlene Teo som skrivit Ponti en tolkning av mytologi och samtalet leddes av historikern och författaren Natalie Haynes. Jag som inte är särskilt bevandrar när det gäller Antiken satt som förtrollad hela samtalet och tänkte att detta med moderna tolkningar av antika verk är ju hur spännande som helst. I Storbritannien och USA har det varit en av de största trenderna det senaste året, detta att skriva moderna tolkningar av antika verk. Mitt sista samtal var det mellan Akala, artist och författare och David Olosuga, historiker och författare. De pratade om att störta imperiet (Strikning the Empire) och hölls i den största av salarna på Festival Hall. Jag var även här helt tagen av den mångfald som var på publiken, både vad gäller ålder (något som är ovanligt här i Sverige då Kulturtanterna alltid är i solklar majoritet), kön och klasstillhörighet. Samtalet spelades in och ni kan lyssna på det här nedan. Jag kan varmt rekommendera det för de pratar om mycket intressanta och tankeväckande saker när det gäller ras, synen på svarta människor och om tillhörighet.

 2. På lördagen hade jag stämt träff med Janice på Jay Fiona. Vi har setts live en gång tidigare och den här lördagen skulle vi besöka ett gäng boklådor i ett för mig nytt område. Vi började på Skoob Books som är ett antikvariat. Där strosade vi runt bland hyllorna i en timme och fick båda två med oss finfina böcker. Efter det fick jag äntligen tillfälle att gå till Persephone Books som är en boklåda och förlag i ett. De ger ut bortglömda företrädesvis kvinnor med mycket snygg paketering vilket gör deras böcker till samlarobjekt. Efter en fika på en uteservering (utan jacka i slutet av oktober!) gick vi förbi London Review of Books boklåda. Även den har stått på min lista över boklådor att besöka under flera år. Så snyggt frontat med böckerna och jag fick hålla hårt i plånboken för att inte köpa halva butiken.

3. Jag försöker att besöka en ny park varje gång jag är i London. Så jag tog fram kartan (en analog sådan för jag är värdelös på att använda GPS men hittar prima med en fysisk karta) och tittade vart jag inte varit förut. Lotten föll på Battersea Park som dessutom skulle innebära en härlig promenad längst Thames. Det var en fantastisk park med den där härliga blandningen av stråk för strosare, ett annat för joggare, ytor där folk har picnic och stora gräsmattor där hundar leker fritt utan koppel. Det fanns flera ställen att fika på och såklart en lekpark. Jag var där i flera timmar och bara insöp atmosfären, satte mig vid floden och åt en våffla och drack lemonad. Höstlöven sprakade i vackra färger och det där lugnet som jag saknar i Stockholm infann sig och jag mindes en av anledningarna till att jag älskar London så mycket, alla dessa väl tilltagna parker mitt i stan som fungerar som en oas mitt i storstadspulsen.

4. På vägen till Battersea stötte jag på Tate Britain. Det är den delen av Tate som har den äldre brittiska konsten (Modern som ligger vid South Bank ansvarar för modern konst). Jag har varit där förut men det är nästan tio år sedan så jag passade på att gå in. Det blev en avstickare på flera timmar och jag var så uppfylld av att titta på all vacker konst. Speciellt föll jag för William Turner och den separatutställning som finns där permanent. Vilken konstnär det var! Efter besöket blev jag sugen på att se spelfilmen om Turner som gick på bio för några år sedan, allt för att få bekanta mig mer med honom.

5. Jag hade ett Oyster card, vilket är det kort du kan köpa och ladda på med pengar för att åka kollektivtrafik i stan, men valde att inte använda det mer än till och från flygplatsen. Det gjorde att jag promenerade så gott som överallt och hela tiden under mina fyra dagar där. Att promenera i en stad är verkligen det bästa sättet att bekanta sig med staden, att få se saker du annars inte skulle ha sett om du satt på ett tåg eller en buss samt att du sover oerhört gott om nätterna av allt gående. Den enda gången som jag ångrade att jag inte tog tunnelbanan var när jag skulle tillbaka till hotellet (som låg precis vid Westminster Abbey och därmed väldigt centralt) och byta om innan kvällens författarsamtal. Det jag dock missat var att det hölls en stor demonstration mot Brexit som sträckte sig över nästintill hela city. Så istället för att ta 20 min att ta mig från den punkt där jag och Janice delat på oss till hotellet så tog det 1,5 timme. Och sen dubbelt så långt tid som normalt från hotellet till festivalområdet på South Bank.

Lucka 22: Johannas kulturtips

I slutet av januari i år lanserade jag mitt alldeles eget nyhetsbrev. Det är ett kulturellt nyhetsbrev där jag delar med mig av mina bästa kulturtips varje månad. Vissa delar av nyhetsbrevet är alltid med likt månadens låt, en bokvideo, månadens pottips och det fullmatade kalendariet. Det finns en rad olika nyhetsbrev inom det kulturella fältet, flera förlag har nyhetsbrev, diverse kulturinstitutioner så som teatrar och kulturhus likaså. Men jag har ännu inte stött på någon annan privatperson i Sverige som har sitt eget kulturella nyhetsbrev. Anledningen till att jag startade Johannas kulturtips var att jag pratar- och tipsar om kultur på en rad olika ställen på Internet men det är svårt att nå ut på grund av överfulla flöden samt algoritmer. Så för att säkerställa att de tips jag i vanliga fall pytsar ut lite då och då på Twitter, de blogginlägg jag skriver och de bokvideos jag gör till min YouTube-kanal ska nå de som är intresserade så skickar jag dem samlat i ett nyhetsbrev. Sen lägger jag givetvis till saker som jag inte har pratat om i andra kanaler så det inte endast är en samlingsplats för sådant jag redan har publicerat.

Jag hade som förhoppning att tio personer som skulle vilja prenumerera nog var rimligt att förvänta mig. Idag ett år senare är det många, många, många fler och antalet stiger för varje månad. Det är så skoj att se att det innehåll jag producerar i diverse kanaler når de som är intresserade. Dessutom har jag fått fin respons på nyhetsbrevet och dess innehåll under året vilket ger mig energi att fortsätta. Om du skulle vilja prenumerera och ännu inte har skrivit upp dig så går det fint att göra det här nedan. Nästa utskick görs första veckan i januari. Jag skickar bara ut nyhetsbrevet och inget annat spam eller delar adresserna jag fått in vidare med tredje part.

Prenumerera på Johannas kulturtips

Email Address

First Name

Last Name

   

Lucka 21: Resan till Edinburgh

I februari åkte Piff och Puff (mer kända som Emelie och Johanna) till Skottland för första gången. Tidigare har syrran och jag varit i London men vi ville vidga våra brittiska vyer något och bokade in en långweekend i norr. Innan vi åkte fick vi flera kommentarer om att vi var smått galna som åkte dit i februari, det skulle vara så kallt, regnigt och blåsigt sades det. Vi hade dock som vanligt tur med vädret och alla fyra dagar var det strålande sol och inte alls så kallt. Jag tänkte ger er mina fem bästa tips på saker att se och göra i Edinburgh.

1. Boka in en afternoon tea på The Dome. Detta gamla bankhus huserar idag både mycket läckra barer och restauranger på nedervåningen och tesalong på övervåningen. Boka bord via deras webb innan ni åker dit för att garantera att ni får plats för det är ett mycket populärt ställe. Min syster som är vegan fick enligt egen utsago den godaste afternoon tea hon varit med om. Inte alls torrt och tråkigt utan fullgoda alternativ. Jag tog det vegetariska alternativet och vi båda två fick knäppa upp en knapp innan vi gick hem. Godsakerna högst upp orkade vi inte med så de fick vi med oss i en vacker pappersask att smaska på senare.

2. Promenera upp längst med The Royal Mile. Det är som vår motsvarighet till Gamla stan i Stockholm. Det är som en huvudgata på väg upp till slottet som ligger längst upp på en brant. Under vår promenad såg vi både män i kilt som spelade säckpipa, besökte en kyrka som nu var omgjord till ett kulturhus och restaurang och ex antal butiker med skotskrutiga klädesplagg. Gågatan är turisttät så ett tips är att som vi gå den uppför under tidig förmiddag för att undvika den värsta trängseln. 

3. Vad är en resa utan ett besök till minst en boklåda? Inte en riktig resa såklart. Under vår vistelse lyckades jag få till två besök på Waterstones. Det hjälpte att de både hade gratis wifi och sköna fåtöljer att parkera syrran i medan jag strosade runt i en timme och sen kunde vi fika högst upp innan vi gick under vårt andra besök.

     

4. Besök National Museum of Scottland. Det är fyra museer på ett och samma ställe. Där hittar du en naturhistorisk avdelning, en flygavdelning, en jordbruksavdelning, en krigsavdelning, en avdelning med uppfinningar och så deras samlingar som bland annat innehåller en modeavdelning. Det här är ett utflyktsmål som kan underhålla alla åldrar och under en hel dag för det finns så mycket spännande att titta på. Passa även på att ta er upp på taket för utsikten därifrån var magisk även för en höjdrädd. 

5. Mitt sista tips är att besöka Scottish National Gallery. Det finns på tre ställen i Edinburgh, den med historisk konst ligger på The Mound mitt i city, det för modern konst ligger en bit från city på Belfoard Road och så det för porträtt ligger på Queen Street. Vi besökte det för historisk konst och porträttmuseet och ska jag välja ett av dessa så säger jag gå till det för historisk konst. Vi var där en hel eftermiddag, åt en tidig middag i den trevliga restaurangen och shoppade i de båda välsorterade museishoparna innan vi begav oss tillbaka till hotellet med trötta fötter. 

Lucka 20: Guidad visning på Norra Latin + samtal med Sara Bergmark Elfgren

Under Kulturfestivalen i augusti gick jag och min kompis Paula på en guidad visning på Norra Latin. Det är det läroverk som är "huvudperson" i Sara Bergmark Elfgrens bok med samma namn som både jag och Paula läst och gillat. Idag är det dock inte ett gymnasium längre utan en konferensanläggning. Som en del av Världens längsta bokbord höll Norra Latin öppet med både guidade visningar av konsten och med olika litterära samtal på scen. Vi började med att gå en av de guidade visningar som hölls av Lars Centerstam, tidigare konstintendent vid läroverket/folkets hus. Det var oerhört intressant att höra honom berätta om alla den vackra konst som hänger där och som hängt där sedan läroverket öppnade 1880. En rad kända konstnärer fick i uppdrag att skapa verk som skulle pryda väggarna i ljusgårdarna och de allmänna utrymmena. Gruppen som vi gick med var blandad med allt ifrån personer som gått där när det var läroverk till medelålders som gått på gymnasiet där och så vi som läst Norra Latin. Jag försökte till exempel ta mig in i aulan som var låst, det mumlades igenkännande både här och där i gruppen när vi hamnade framför tavlan nedan Den ljusa natten av Prins Eugen som är med alldeles i början av Saras bok.

Tänk om skolor hade så här vacker konst på väggarna nuförtiden. Hade jag varit elev och omgetts av så intressant och fin konst hade jag sannerligen varit mer inspirerad än de sterila miljöer som nuförtiden är på modet. Efter att vi gått visningen tog vi oss en fika norra ljusgården i väntan på Sara Bergmark Elfgrens framträdande. Vår gemensamma kompis Emily anslöt precis innan Sara började prata om Norra Latin, sin skrivprocess och om den research hon gjorde innan och under tiden hon skrev boken. Även här var det en blandad åskådare och vid publikfrågorna var det alltifrån en äldre herre som berättade den verkliga bakgrunden till en anekdot Sara stött på under sin research till yngre läsare som ville veta om när nästa bok kommer. Det var verkligen skoj att få höra Sara prata om boken i den miljö som den utspelar sig i och vilket arbete som ligger bakom boken. Jag kan varmt rekommendera er att läsa den och sen hålla utkik när det är öppet för allmänheten igen på Norra Latin så ni kan ta er en titt på hur lokalerna och miljön ser ut i verkligheten. Jag lovar att ni kommer att transporteras till Saras berättelse, höra elevernas skratt och småjogg upp för trapporna när ni är där.

Lucka 19: Helene Schmitz på Waldemarsudde

En av årets bästa utställningar för min del är Thinking Like a Mountain med fotografier av Helene Schmitz på Waldemarsudde i Stockholm. Det hör inte till vanligheten att museet har fotoutställningar. Jag hade den stora förmånen att få gå på pressvisningen av utställningen då Helene medverkade och guidade oss bland verken. Hon är en fotograf som på senare tid fokuserat på människans inverkan på och förhållande till naturen och naturutvinning. Det är helt enastående fotografier som är med i utställningen, som för övrigt pågår till den 17 februari så skynda er att se den om ni inte redan gjort det. I ett rum är det foton efter branden i Västmanland, från gruvor i norra Sverige och i den stora salen är det bilder från Island. Det är fotografier som nästan alla är fotograferade med en analog kamera och Helene Schmitz berättade om den stora ansträngning det krävdes för att få till bilderna, tiden det tog och hur få chanser hon hade på sig att få till en bild. Färgerna är fängslande, motiven går det att se om och om igen och upptäcka nya saker varje gång och du slås av en känsla av både hur vackert det är och hur tragiskt det är att människan förstör så mycket av naturen.

Utställningskatalogen är både vacker till sitt innehåll och utformande och där går det att läsa mer om intentionen bakom verken men även forskare som medverkar med texter. Där går det att fördjupa sig mer och jag gillar att det inte krävs att du läser den innan eller efter för den delen för att få en behållning av utställningen. Verken talar för sig själva och jag ville inte gå därifrån så fascinerad var jag av dem. Det märks vilket arbete hon har lagt ner och hur skicklig hon är på att tänka kring komposition och teknik.

Jag hoppas att fler museer i Sverige kommer att ställa ut Helene Schmitz för hon förtjänar att ses av många och alla har inte möjlighet att åka till Waldemarsudde. Roligt var det att det kom ett gäng brandmän för att få en guidning av verken i samband med pressvisningen. Oklart dock om det var brandmän som arbetade med släckningsarbetet i Västmanland.

Lucka 18: Johanna minglaren

Många tycker att det är jobbigt, läskigt, obekvämt etc att gå på mingel. Det tycker inte jag och som min fars dotter trivs jag som fisken i vatten på mingel. När jag tänker på min pappa så är det just som en person som enkelt och ledigt tar sig fram i en folksamling, pratar med personer han känner och inte känner längst vägen. Några av mina roligaste minnen från kulturåret 2018 är just i samband med mingel av olika slag. Jag går oftast själv på tillställningar och det utgör en utmärkt grund att ta sig utanför sin komfort och lyfta blicken. Om jag ska välja ut tre mingelsituationer i år som jag minns lite extra så är det prisceremonin för ALMApriset i maj, Bonnierfesten på Nedre Manilla i augusti och releasefesten för Nobelkvinnorna nu i december.

ALMApriset gick i år till den amerikanska författaren Jacqueline Woodson. Prisceremonin hålls årligen i Stockholms konserthus. Det börjar med prisutdelning på scen, musikframträdande och tal, efter det är det dags för mingel i Grünewaldsalen. Där trängs kultureliten och kön till pristagaren ringlade sig lång. Jag träffade författare, förläggare, kulturjournalister och anda kulturpersonligheter jag känner. Vi växlar några ord om hur läget är, om pristagaren och saker som är på gång. Förutom att få hälsa på Jacqueline Woodson igen (vi sågs på Kulturhuset veckan innan när hon samtalade där med Elina Druker) så träffar jag även hennes översättare av Brun flicka drömmer, Athena Farokhzad. Jag har beundrat Athena länge, älskade till exempel hennes verk Vitsvit (både som diktsamling och som föreställning). Jag går hem med ett stort leende på läpparna och varm i hjärtat av alla härliga samtal jag haft.

Traditionsenligt håller Albert Bonniers Förlag och Wahlström & Widstrand en fest i Bonnierförlagens representationsvilla på Djurgården som heter Nedre Manilla varje år i augusti. Dit bjuds deras aktuella författare, kultureliten och det som händer på Manilla stannar på Manilla. Förra året fick min syster en inbjudan (hon jobbar med kultur och litteratur den lyckosten) och jag var så himla avundsjuk. Varför fick hon en inbjudan före mig? Jag vet irrationellt och barnsligt men kom igen det är en av de största kulturhändelserna och jag har länge drömt om att få gå. Så i år när jag kom hem från semesterresan låg det en inbjudan till festen på mitt hallgolv. Jag ska erkänna att jag skrek rakt ut. Sen sätter paniken in och jag funderar över vad jag ska ha på mig och om jag ska niga när jag hälsar på Eva och Albert Bonnier som jag vet står och tar alla gäster i hand. Inbjudan är personlig och gäller endast för en person så här har du inget val än att gå ensam. Som tur var hade min syster fått en inbjudan även i år så vi kunde slå följe. Det löste sig med klädval och jag frågade runt och det behövde inte nigas. Det var smått surrealistiskt att befinna sig i det vackra huset, försöka balansera tallrik och vinglas och att se alla dessa kända människor. Syrran och jag minglade tillsammans men även var och en för sig under kvällen. Jag tänker inte berätta mer om vad som hände på kvällen mer än att ja Sara Danius var där, ja jag och syrran stod länge och pratade med Jonas Hassen Khemiri, ja jag gick husesyn och tittade på all konst och ja det går bussar in till stan och efterfesten.

För att fira släppet av de 14 kvinnor som hitintills tilldelats Nobelpriset anordnade Dramaten en Nobelkväll. Det bjöds på uppläsningar ur verk från pristagarna från skådespelare vid teatern och författarsamtal med några svenska författare som även läste ett hyllningstal till varsin pristagare. Efter detta höll de sju förlag som gått samman i initiativet att hylla dessa fjorton kvinnor en releasefest för särskilt inbjudna i Dramatenbaren. Där träffade jag bland annat förläggaren Karin från Forum som ger ut min favorit Jesmyn Ward. Vi pratade om De dödas sång, om kommande böcker (jag kan ha gett ifrån mig ett glädjetjut när hon avslöjade en titel jag är oerhört pepp på) och om att ge ut översatta titlar. Det var så skoj att få nörda ner mig i detta ämne som ligger mig så varmt om hjärtat och jag pitchade även in böcker jag tycker att de borde ge ut. Men kvällens stora behållning var att jag fick träffa Stina Wollter. Vi stod och pratade bland annat om hur det är att vara syster till en person med anorexia. Jag fick dessutom den mest innerliga av kramar av Stina och lämnade den festen betydligt senare än jag tänk, med både ett leende på läpparna och tårar i ögonen. Det var förlösande att få prata med en person som förstår hur smärtsamt det är att vara anhörig till en person som bokstavligt svälter sig själv så mycket att det snart inte finns något kvar.

Det är inte att få gå på fester och mingel med kända människor som är grejen. Det är inte att jag tror att jag är något (seriöst jag undrar varje gång jag får en inbjudan varför i allsin dar de har bjudit lilla mig). Anledningen att jag tycker om att gå på den här typen av fester är för att jag får träffa personer som precis likt mig själv älskar kultur. Jag får prata med folk som jag vanligtvis inte träffar. Dessutom brukar det nästan alltid bli så att jag får möjlighet att berätta personligen för en person jag beundrar och att hens arbete inspirerat mig och det är alltid lika roligt. Vi får se vad 2019 för med sig för fester och mingel.

Lucka 17: Mitt författarsamtal med Jonas Hassen Khemiri

Årets absolut största (kultur)händelse var när jag i september fick den stora äran att samtala med Jonas Hassen Khemiri på Rönnells antikvariat i Stockholm. Innan jag berättar om själva samtalet ska jag ge en återblick hur det kom sig att jag fick hålla i samtalet till att börja med. I slutet av augusti var jag på Bonniers årliga fest på Nedre Manilla (bara det att jag fick gå på den är helt sjukt, men det tar vi en annan dag) i vimlet mötte jag och min syster på Jonas och började prata. Dagen efter Manillafesten fick jag ett mejl med en inbjudan till releasefesten för Jonas (jupp jag är Jonas med Jonas Hassen Khemiri numera) nya bok Pappaklausulen. Efter tal av Jonas, förläggaren Daniel Sandström och dopet av boken fick jag möjlighet att gratulera till nya boken och säga hej. Då frågar Jonas om jag skulle vilja samtala med honom på Rönnells i mitten på september. Jag blir helt till mig samtidigt som jag tänker att det blir nog inget med det där. Här står han på sin releasefest, omgiven av vänner och bekanta, det är sent och han kommer inte minnas detta senare när all adrenalin lagt sig. Så döm om min förvåning när jag några dagar senare får ett mejl med en förfrågan från Albert Bonniers förlag (som ger ut Pappaklausulen) om att leda ett samtal med Jonas den 15 september. Han kom alltså ihåg att vi pratat om det!! Jag såg tiden för samtalet och andades ut, puh det skulle hållas mitt på dagen så det skulle säkert inte komma så mycket folk och se mig skämma ut mig själv. Efter att ha konsulterat min syster (som jag alltid gör vid stora beslut) så tackade jag ja till att leda samtalet. Först därefter när jag skulle skriva in det i kalendern såg jag att det ju var en LÖRDAG och jag vet ju att han alltid drar fulla hus, då kom paniken. Jag lade därför ut information om samtalet på Instagram och bad kompisar komma som moraliskt stöd.

Efter det var det till att läsa boken och förberedde mina frågor. På darriga ben en solig lördag begav jag mig så till Rönnells. Den ena vännen efter den andra kom och gav mig en stärkande kram där jag stod och väntade på Jonas innanför entrén. Min syster var såklart med och min kusin Eva hade också kommit för att lyssna (blev väldigt rörd över detta). Det blev snabbt fullsatt och flera fick lov att stå då sittplatserna tog slut. Jonas och förlagsrepresentanten kom och det blev dags att äntra "scenen". Förlaget och antikvariatet hade sagt att vi skulle prata i ca 20 min och sen skulle det bli signering. Detaljer från själva samtalet är idag lite luddiga för jag var så laddad innan, väl inne i samtalet var jag fullt närvarande att jag knappt tänkte på att det var fullt av folk som lyssnade och efteråt var jag så oerhört lättad över att ha klarat det hela. Jag vet att jag tittade på armbandsuret och vet att vi pratade i lite mer än 45 min men ingen i publiken visste hur länge samtalet skulle pågå och det var ingen som skruvade otåligt på sig snarare tvärtom var det flera som uttryckte sin bestörtning när jag sa att vi skulle runda av. Böckerna sålde slut och alla som ville hann inte med att få köpa ett exemplar för det var sådant tryck. Jonas signerade för glatta livet och jag fick motta flera komplimanger för väl genomfört samtal. Flera personer som följer mig i diverse sociala medier kom fram och hälsade på mig vilket alltid är roligt. När den sista boken var signerad tog jag och Jonas fotot ni ser ovan. Jag berättade då att jag var himla lättad att det gått bra då detta var mitt allra första författarsamtal inför publik. Något som både Jonas och personalen från Rönnells hade svårt att tro, det trodde jag gjort det massor med gånger förut. Jag tar detta som ett gott tecken på att det hela gick bra.

Jag kommer att bära detta samtal med mig för resten av livet. Jag är evigt tacksam för att jag fick frågan och förtroendet att leda ett samtal med en av de författare som jag sett upp till, läst så mycket av och gått på otaliga antal författarsamtal med genom åren. Vem vet kanske att jag får hålla i ett författarsamtal någon mer gång.

Lucka 16: Intervjua författare

Förra året började jag få förfrågningar från förlag om jag skulle vara intresserad av att intervjua en av deras författare. Det resulterade i att jag fick intervjua Mohsin Hamid och Ayòbámi Adébáyò förra året. Även i år har jag fått den stora äran att göra tre författarintervjuer. John Boyne var först ut, i april, när hans senaste bok Hjärtats osynliga raseri precis hade kommit ut. Numera är jag mycket mer avslappnad när jag gör den här typen av intervjuer och jag minns vi skrattade mycket under intervjun. I april fick jag intervjua AJ Finn som skrivit boken Kvinnan i fönstret. En av de roligaste sakerna med att intervjua dessa internationella författare är att de kommer från så olika delar av världen. AJ Finn var sannerligen en amerikansk urtyp och vi pratade så länge och intensivt att klockan bara rusade fram och Marie från förlaget fick ta en promenad runt kvarteret så vi hann prata klart. Årets sista intervju var med debutanterna Tiina Nevala och Henrik Karlsson som dagen innan vår intervju kommit med sin gemensamma bok För såna som oss. Den här intervjun skilde sig från mina tidigare av två anledningar, först var det min första svenska författarintervju och för det andra var det min första intervju med två författare på en och samma gång. Jag fick även veta att det var Tiina och Henriks allra första intervju om boken så det kändes ännu roligare att få intervjua dem och veta att det var första gången de pratade om boken. Annars tänker jag ofta att författarna måste vara så trött på att svara på de frågor jag har för det är säkert liknande frågor de får om och om igen.

Jag hoppas innerligt att jag får möjlighet att göra fler författarintervjuer nästa år också för det är så himla roligt och givande.

Lucka 15: Johanna booktubern

Nästa år har jag bloggat här i tio år. Jag började för lite mer än ett år sedan att känna mig lite trött på bloggformen, den press jag satt på mig själv gällande publiceringstakt och kvalitet och ville även utmana mig själv. Därför valde jag att satsa lite mer på min YouTube-kanal som har samma namn som bloggen. Prenumeranterna ökar ständigt vilket är väldigt roligt men även att se min egen utveckling gällande hur bekväm jag är framför kameran. I år har det tillkommit fler så kallade booktubers (personer på YouTube som pratar om böcker) på svenska vilket känns himla skoj. Branschtidningen Svensk Bokhandeln hade en notis om just svenska booktubers i våras och min kanal kom etta på den listan. Väldigt roligt och ärofyllt att få vara med på listan. Om du inte har hittat till min YouTube-kanal kan du klicka här. Jag lägger upp en del av mina videos därifrån här på bloggen men inte alltid så om du inte vill missa när det lagts upp en ny video kan du prenumerera.

Vinnande bokomslag blev...

Tack alla som var med och röstade bland omslagen i Lucka 5. Det omslag som fick flest röster var nr 11.

Nu har jag slumpat fram en vinnare genom en slumpgenerator och det blev Jennie som vann. Grattis! Skicka din adress till mig på sincerelyjohanna@gmail.com så kommer bokpaketet med posten.

Lucka 14: två författarsamtal

Jag går på en mängd författarsamtal varje år, både långa och korta, bra och mindre bra. När jag nu ser tillbaka på författarsamtalen 2018 är det två stycken som utkristalliserar sig som mina favoriter. I mars var jag och lyssnade på Dorit Rabinyan i samtal med Judith Kiros och det finns som podd nu så ni kan också lyssna på nedan. Dorit har skrivit boken Alla floder flyter mot havet och den kan jag varmt rekommendera.



Årets ALMA-prisvinnare Jacqueline Woodson framträdde traditionsenligt som pristagarna brukar göra på Kulturhuset Stadsteatern i slutet av maj. Hon samtalade med juryledamoten Elina Druker om sitt författarskap och om att vara årets prisvinnare. Det samtalet kan ni se här.

Båda dessa samtal var väldigt bra med två författare som på ett intresseväckande sätt pratade om komplexa och viktiga ämnen. Jag kan fortfarande minnas när Dorit pratade pedagogiskt om konflikten i Israel/Palestina och hur Jacqueline beskrev vikten av läsning som en form av både fönster och spegel. Något annat som stod klart när jag gick igenom listan med författarsamtal från året är vikten av bra samtalsledare. Det finns flera samtal som inte kom med på min årsbästalista just på grund av att moderatorn sänkte samtalet och gjorde att författaren och dess författarskap inte kom till sin rätt. En annan aspekt av att gå på författarsamtal är att få en djupare förståelse för en bok av författaren som jag har läst genom att höra hen prata om den. Ibland går jag på samtal vars författare jag inte är bekant med tidigare för att få inspiration och det händer att mitt intresse väcks då för böcker jag inte alls varit sugen på innan.

Lucka 13: Favoritartisterna 2018

Jag har redan berättat vilka låtar som är mina favoriter i år. Idag tänkte jag lyfta vilka skivor som jag har lyssnat mest på i år. Det visade sig vara musikal (en på teatern och en på filmduken), brittiska (pop)artister och en svensk souldrottning.

Hamilton (Original Broadway Cast)

The Greatest Showman (Soundtrack)

Florence and the machine – High As Hope

Jessie Ware – Glasshouse

Jacob Banks – The Boy Who Cried Freedom

Seinabo Sey – I'am A Dream

Lucka 12: Johanna trendspanaren

En av de aspekter jag vill ta med i årets Kulturkalender är de saker jag har fått vara med om tack vare mina kanaler (för numera är det inte bara via bloggen jag pratar om kultur, jag har ju en rad olika kanaler). Idag har turen kommit till att jag fick vara med och trendspana i tidningen Stockholm Direkt. Det är en gratistidning som delas ut till alla hushåll i Stockholms kommun och heter då namnet på den stadsdel du bor i, för mig är det Tidningen Liljeholmen/Älvsjö. Jag ansvarade för att sia om trenderna gällande böcker och bokutgivningen 2018. Måste säga att jag är nöjd med det jag trodde för många av sakerna stämde sen. Tänk att jag har blivit en person delar av media hör av sig till för att få hjälp att spana in i framtiden. Vem hade kunnat tro det? Så väldigt glad och ärad över att ha fått det förtroendet.

Lucka 11: kvinnor på vita duken

I år har jag sett ett gäng bra filmer på bio som har svinbra kvinnor i huvudrollerna. Så vill ni ha filmtips inför ledigheten så har ni det här:

Ocean's 8Så mycket girl power i denna rulle, smart, kvickt och roligt. Lika bra som nyinspelningen av Ghostbusters som kom förra året med kvinnor i huvudrollerna. Har redan sett om den två gånger sen jag såg den på bio.

The Post

Meryl Streep är ju oslagbar, så även i The Post. Här får vi följa tidningen Washington Post som gör ett av de största avslöjanden i tidningsvärlden och detta med Streeps karaktär Kay Graham som kapten vid rodret. 

Three Billboard Outside Ebbing, Missouri

På temat kvinnor med ett jävlaranamma är Frances McDormand sannerligen i spetsen och hon hyllades välförtjänt med diverse filmpriser för sin roll som Mildred i den både roliga, sorgliga, dråpliga och smärtsamma rullen med det långa namnet. 

Unga Astrid

Allas vår sagotant Astrid var verkligen en kvinna som fick kämpa för att ta sig dit hon kom. I denna film får vi bekanta oss med hennes historia och främst åren då hon får sitt första barn Lasse. Ett stycke kvinnokamps historia med en framtida lysande stjärna i Alba August som spelar den unga Astrid. 

Liten paus

Jag har precis börjat ett nytt jobb och det gör att jag den här veckan varit helt slut och inte orkat blogga. Så Kulturkalendern har uppehåll till nästa vecka då jag kommer att blogga ikapp. Under tiden får ni gärna rösta på omslagen i lucka 5. Vi hörs igen på måndag!

Lucka 10: Läsningen 2019?

Än är inte året slut men det börjar bli hög tid att fundera kring läsningen för nästa år. 

Lucka 9: Julkalenderbloggstafetten

Det har blivit min tur i Sofies bokbloggs julkalenderbloggstafett. Temat i år är Bäst 2018. Jag har valt en av mina absoluta favoritböcker från året nämligen, De dödas sång av Jesmyn Ward. Jag läste boken i juli och bara några sidor in förstod jag att detta skulle bli en av årets bästa böcker.

Boken berättas utifrån Jojos perspektiv, han är en pojke på väg in i tonåren som bor i den amerikanska södern. Han växer upp hos sin mormor och morfar tillsammans med sin lillasyster Kayla och deras mamma Leonie. Mamman är inte i skick att ta hand om sina barn på grund av ett drogberoende och barnens pappa sitter i fängelse. Ett av huvudspåren i boken är att Leonie tillsammans med barnen ska åka och hämta pappa Michael som ska släppas ur fängelset. Boken blir som en roadmovie där de dödas sång ackompanjerar dem på färden. Detta är en bok vars prosa är utsökt och manar till en långsam läsning. Jesmyn Ward har vunnit flera priser för boken och det förstår jag för detta är inte bara en av de bästa böcker jag har läst i år utan någonsin.

Jag älskar hennes miljöbeskrivningar och hur karaktärerna skrivs fram med all sin komplexitet och de olika generationerna i familjens relation till varandra. Ward fångar problematiken och historien kopplad till att vara svart i USA. Hela boken har som ett sepiafärgat skimmer över sig och jag tänker mig att det står en grammofon på svag volym på bakgrunden som spelar blues och jazz. Jag hade väldigt höga förväntningar innan läsningen då jag har hört så mycket gott om den innan, sådant är alltid farligt för det är inte alltid en bok lever upp till hypen. Som tur var gjorde denna det och jag tänker fortfarande ofta på den nästan ett halvår efter att jag läste den.

Igår var det Cecilia på Book Obsession som hade stafettpinnen och imorgon är det Felicia på Bokrelaterats tur. Tack Sofie för att du ordnar denna julkalender.

Lucka 8: Bokcirkla med förlagsfolk

I år har jag vid två tillfällen haft den stora förmånen och lyxen att få komma till Albert Bonniers förlag/ Wahlström & Widstrand och bokcirkla. De har nämligen en bokcirkel för översatt litteratur för de som arbetar i förlagshuset (Bonnierkoncernen är ju stor och har allt ifrån en drös förlag, till nätbokhandeln Adlibris och strömningstjänsten BookBeat). Så tillsammans med förläggare, förlagschefer, redaktörer, marknadsförare och säljare har jag som enda utomstående bokcirklat om en översatt bok. Jag bjöds in första gången i slutet av maj och andra gången i slutet av augusti. I maj pratade vi om Folkets skönhet av Merete Pryds Helle och i augusti var det Syskonen av Tessa Hadley som stod på agendan. Förutom att vara väldigt nervös att prata om en bok jag läst med sådana proffs som detta är har det även varit så himla skoj. De har välkomnat denna utböling och jag har lärt mig mycket kring att prata om vad jag gillat kontra ogillat med en bok. Jag har en bokcirkel tillsammans med ett gäng kompisar och även om jag tycket om att bokcirkla med dem så blir det ju ofta även prat om privata saker när vi ses och själva bokcirklandet kanske hamnar lite mer i bakgrunden. På dessa bokcirklar hos Bonniers har hela fokuset varit boken och vår läsning av den.

 Jag tror inte att det kommer bli fler tillfällen att bokcirkla med Bonniers på det här sättet för mig för det är ju en intern bokcirkel och jag jobbar ju inte där. Men jag är så tacksam för de två gånger jag fick komma dit och det har helt klart varit en av de bästa sakerna som hänt mig 2018. 

Lucka 7: Julklappstips

Jag har plockat ihop ett gäng tips på julklappar som har litteratur och/eller kulturtema. Om ni klickar in er på min YouTube-kanal så får ni alla länkar som jag nämner i videon.

Lucka 6: Black Panther

En av årets största filmupplevelser var Black Panther. Denna fantastiska superhjältefilm som har en till största delen en svart ensemble där det är så mycket styrka, bekräftelse och erkännande. Jag var och såg den två gånger på bio och har sett den en gång till efter det. Den är lika bra varje gång, jag får gåshus, korsar armarna och säger Wakanda Forever. Oerhört glädjande var det att ta del av de enastående siffror som omger denna films succé. Det är den superhjältefilm som gått absolut bäst av dem alla, den har dragit in massor med pengar och den bevisade att folk visst kan uppskatta en film med svarta starka karaktärer. På nätet finns det mängder med historier om klasser/idrottslag/fritidsgårdar etc med svarta barn och unga bjudits på en biovisning av filmen och hur de levt upp och fått så mycket bekräftelse på att de duger, att de är starka, att de har ett värde. Tänk att något kulturellt kan vara med och göra detta! Nu går jag och väntar på uppföljaren och tills dess kommer jag med säkerhet att se om första filmen och lyssna på det grymma soundtracket med Kendrick Lamar.

Lucka 5: Rösta på elevers bokomslag

Dagens lucka blir lite annorlunda, det är nämligen inte en tillbakablick på något kulturellt jag har varit med om i år. Det är nämligen en omröstning. Jag blev kontaktad av en lärare som högläst en bok för sina elever utan att de fått se bokens omslag eller veta vad det var för titel. Efter att ha lyssnat på lärarens högläsning av boken fick de i uppdrag att formge ett eget omslag till boken samt bestämma en titel. Jag har sedan fått den stora äran att hålla en omröstning på min blogg med de färdiga resultaten. Så här ser bidragen ut och nedan kan ni läsa en hälsning från läraren. Ni som är med och röstar har chans att vinna ett hemligt bokpaket som jag sponsrar med bestående av tre böcker. Sista dag att rösta är 19 december kl 23.59.

1 

2

3

4

5

6

7

8 

9

10

11

12

13 

14

Hej!
Jag har högläst boken Intet av Janne Teller för mina sjundeklassare. När vi hade läst ut boken fick de i uppgift att formge ett eget omslag till boken utifrån hur de tolkade bokens innehåll. De visste varken titel, författare eller hur omslaget såg ut på vår utgåva av boken. Jag valde att hålla dessa saker hemliga eftersom man som läsare har ganska lätt för att döma en bok efter hur omslaget ser ut – och jag måste erkänna att jag tycker att omslaget till vår pocketutgåva inte är särskilt frestande… 

Boken handlar i stora drag om en klass sju, någonstans i Danmark. En pojke i klassen bestämmer sig för att sluta skolan, eftersom det inte finns någon mening med att gå i skolan, eller ens med livet. Han sätter sig i ett plommonträd i familjens trädgård och när klasskamraterna går förbi, på sin väg till och från skolan, ropar han efter dem och hånar dem för att de gör som de vuxna säger, utan att förstå att allt egentligen är meningslöst. Klasskamraterna blir allt mer irriterade på pojken, och bestämmer sig för att de måste få ner honom från trädet. De provar först att få ned honom genom att kasta sten på honom, men det lyckas inte. Så småningom kommer de på att de måste visa pojken att det visst finns mening med livet och de bestämmer sig för att rent konkret visa pojken en hög med saker av betydelse. 

Klassen utmanar varandra att lägga sina mest värdefulla saker på högen. Ganska snart eskalerar det från fina skor eller en cykel, till någons oskuld eller en död lillebror. Kort sagt blir det svårare och svårare saker som ska offras och pressen mellan klasskamraterna växer. Till sist når projektet vuxenvärldens öron och deras reaktioner pendlar mellan ilska och fascination, men klassen når stor berömmelse för sin hög av betydelse. Berömmelsen är dock inte enbart av godo, utan händelseförloppet eskalerar och allt slutar i katastrof med att ett barn dör. 

Det här är en bok som passar mycket bra att läsa under högstadietiden, tycker jag. Förutom att formge ett bokomslag har klassen också fått skriva en text där de berättar om vad de skulle lägga på sin hög av betydelse. I sjuan kan det vara ganska knepigt att formulera sig kring det, så man får som lärare ge lite förslag att fundera utifrån. I nian skulle troligen de flesta elever kunna formulera sig ganska självständigt kring frågeställningen.
Jag hoppas att ni vill rösta på det omslag som ni tycker speglar innehållet bäst, utifrån det som ni nu vet!

Vänligen,
Maud