söndag, januari 14

Min enda läsutmaning i år



I år kommer jag bara att ha en läsutmaning och den går perfekt i min önskan att läsa mer av de böcker som redan står i bokhyllorna men aldrig blir lästa. I det här klippet pratar jag om utmaningen. Kommer ni att ha någon utmaning gällande läsandet i år?

torsdag, januari 11

Vilka böcker var bäst 2017?


Jag summerar bokåret 2017 och pratar om mina favoriter från förra året. Vilka böcker tyckte ni bäst om?

onsdag, januari 10

Nytt år och nya tag

God fortsättning till er kära läsare. December var en kämpig månad för mig och det var egentligen dumt att dra igång en julkalender, jag lyckades inte slutföra den och det resulterade i dåligt samvete under större delen av min julledighet. Nu har jag bestämt mig för att sluta ha dåligt samvete och ta nya tag. Jag börjar med en summering av 2017 och sen berättar jag om planerna för 2018.

Under förra året fick jag vara med om massor med roliga saker inom det kulturella. Jag fick vara bloggambassadör för Årets bok och Augustpriset, var med i TV, podd, tidning och stå på scen i direktsändning. Jag hade möjlighet att intervjua världskända författare. Det har varit galor, fester, bokreleaser, en mängd pressevent och författarsamtal. Jag blev jurymedlem för ett litteraturpris och startade en YouTube-kanal.

I år behöver jag få en bättre balans mellan mitt vanliga arbete och alla kulturella evenemang och uppdrag för att inte bränna ut mig igen. Jag hoppas få mer tid till läsningen och känna mindre press på att hålla igång alla mina kanaler (blogg, Twitter, Instagram och YouTube). Jag gillar att nå ut med kulturtips till människor och det är det som driver mig att ha alla dessa kanaler och jobba på den plattform som jag har.  Ett sätt att uppnå det är att starta ett nyhetsbrev och där samla mina kulturtips (på så sätt minska antalet uppdateringar i de olika kanalerna). Det är svårt att nå ut idag med alla algoritmer och överfulla flöden där uppdateringar inte alltid når ens följare och det gör att jag känner mig nödgad att lägga upp ofta för att nå fram. Mer information om nyhetsbrevet kommer nästa vecka.

Det vore hemskt skoj att få fler uppdrag inom kultursektorn, som att moderera och leda (författar)samtal, kanske till och med en podcast eller liknande. Vid uppdragsförfrågningar går det bra att mejla mig.

Jag hoppas att ni alla får ett bra 2018!

fredag, december 22

Lucka 21: Stanna hos mig

Det är något visst med dessa debutanter som är i ungefär i samma ålder som mig och som har skrivit briljanta debutböcker som sålts och hyllats världen över. Jag tänker främst på Yaa Gyasi och Ayòbámi Adébáyò. Den senare har skrivit Stanna hos mig och nu i höstas kom den på svenska. Vi får följa med in i de djupaste och mörkaste vrårna i ett äktenskap. Yejide och Akin är kära och lever ett gott medelklassliv i Nigeria. Året är 1988 när vi kommer in i historien och sedan fortsätter det därifrån. De har levt lyckliga i fyra år när släktens påtryckningar om att de borde skaffa barn tar sin början. Det hela visar sig vara svårare än de trott och det kommer inga barn. Det hela går så långt att de tvingas ta in en andra fru i äktenskapet för att säkra släktens fortlevnad. Detta kanske kan tyckas märkligt då båda makarna kommer från stora polygamiska familjer där det finns gott om syskon och syskonbarn så släkten kommer med säkerhet att fortleva. När detta sker tar allt en annan vändning och så fortsätter det sen. Adébáyò har skrivit en bok med många vändningar, oväntade skeenden och förklaringar till makarnas handlande.

Invävt i berättelsen får vi även möta makarna i en nutid i några kapitel då de pratar till varandra om vad som skett. Vi förstår att det är en skakig väg som de befunnit sig på. När du tror dig veta hur Akin är, eller hur Yejide är så händer något nytt och dina föreställningar ställs på ända. Kärleken är en stark drivkraft och rot till irrationella handlingar. Jag förundras över hur skickligt Adébáyò berättar denna historia, hur komplexa karaktärer hon skrivit fram. Till en början var jag frustrerad då jag inte riktigt fick grepp om historien, skickade otaliga sms till en kompis som läst boken innan mig och frågade om än det ena än det andra. Men så lossnade det och ju närmare slutet jag kom desto mer förvirrad var jag över hur jag skulle känna inför dessa två karaktärer. De var omöjliga att älska och svåra att hata på en och samma gång. Förvisso är äktenskapet av ett idag mer historiskt slag, då månggifte hör till ovanligheterna i Nigeria, men samtidigt finns det många nutida frågeställningar där invävt. Vad förväntas av dig? Hur ser en familj ut? Vad ska du som kvinna kontra man leva upp till? Vad är du beredd att offra för kärleken? Och är ett barn lösningen på allt? Jag är så glad att jag har hittat till flera författare med afrikanska rötter i år och att de har skrivit berättelser som både är universella och samtidigt sticker hål på hur en "afrikansk författare" ska skriva. I många avseenden kan detta vara en roman som utspelar sig var som helst och jag är glad att de centrala teman som finns i den hamnat i fokus snarare än en diskussion om "Afrika".

Vill du läsa en bok som väcker fler frågor än den ger svar? Vill du läsa en bok som inte lämnar dig någon ro fören den är utläst? Vill du läsa en bok som kommer beröra dig på djupet? Vill du läsa en strålande debutbok? Då ska du läsa Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò. Läs den mer än gärna i din bokcirkel för det finns massor att diskutera när du läst klart. Jag hade den stora ynnesten att få ställa de frågor jag fick av läsningen till författaren själv när hon var i Sverige på besök. Du kan läsa den intervjun här, länk. Nu återstår bara att vänta på hennes nästa bok och hålla tummarna att hon håller samma klass som på debuten.

Lucka 20: Om att vara för dum för att förstå skönlitterära böcker för vuxna

Jag har sedan ett flertal år tillbaka varit nästintill livrädd för att läsa skönlitterära böcker för vuxna. Tanken på att jag skulle vara för dum för att förstå dem har kraftigt bitit sig fast. Som ungdom läste jag fort upp det utbud som fanns för ungdomar då och gick över till skönlitteratur för vuxna. Sen började jag på universitet och läste så mycket kurslitteratur att jag blev trött på ord. Inför ett lov tror jag att det var så besökte jag mitt lokala bibliotek och där träffade jag på Malin. Hon var ungdomsbibliotekarie och bemannade disken just den dagen. Jag beskrev för henne att jag var texttrött men ändå ville ha något att läsa. Hon tog med mig till ungdomsavdelningen och gav mig en hög med boktips. Böckerna minns jag inte vilka de var men jag minns att jag slukade dem. Medan andra kursare läste deckare när de ville fly undan världen en stund läste jag ungdomsböcker. Snabbt upptäckte jag hur bra de var och att läsa ungdomsböcker inte var något jag gjorde för att de va lättare utan för att de gick snabbt att komma in i och snabbt kom till kärnan i berättelsen. Det högtravande och litterära som jag upplevde att skönlitterära böcker för vuxna var fulla av saknades i ungdomsböckerna.

Utmed vägen blev det så att jag nästan uteslutande läste ungdomsböcker och med ett brinnande engagemang pratade mycket och gärna om ungdomsböckernas förträfflighet i parti och minut. Ungdomsböcker är inte sämre eller lättare böcker att skriva. Det är en hög kvalitet på innehåll, språk och form även där och de som säger annat är ofta väldigt dåligt inlästa. Under den här tiden köpte jag på mig mycket skönlitterärt för vuxna för att jag hörde talas om dem och blev sugen på dem. Men många av dessa stod olästa i hyllorna och jag blev mer och mer rädd för dem. Tänk om det var så att jag blivit för dum för att läsa dem? Tänk om jag endast kan sätta mig in i och ta del av berättelser om ungdomar nu när det är det jag läst mest av. Förutom ungdomsböckerna blev det mest romance och sakprosa som jag läste.

Jag läser fortfarande mycket ungdomsböcker men i år har det blivit ett skifte. Jag lockas mer och mer av att läsa skönlitterärt för vuxna och har när jag ser tillbaka på detta läsår insett att om jag förra året läste 1-2 skönlitterära böcker för vuxna på 5 så är det tvärtom i år. Den där tanken om att jag är för dum för att förstå har så smått börjat lägga sig. Kanske är det så att jag inte uppskattar de höglitterära böckerna (är fortfarande livrädd för klassiker av alla dess slag) och mer är fokuserad på handlingen än språket i en bok. Må så vara men det gör mig inte till en dummare läsare har jag insett nu. Så jag ser fram emot 2018 och de böcker jag ska läsa då. Det känns skönt att mina mentala bojor låsts upp och jag längtar efter de läsupplevelser som komma skall. Tänk vad synd det är att mentala låsningar kan ställa till det så.

Lucka 19: Exit väst

Nuförtiden följer jag ett gäng brittiska och amerikanska booktubers (folk som pratar om böcker på YouTube). Det gör att jag ofta blir sugen på att läsa massor av anglosaxisk litteratur en bra stund innan de kommer i svensk översättning. Så var det för mig med Mohsin Hamids nya bok Exit Väst, som tur var behövde jag inte vänta allt för länge.

Det är en bok som handlar om kärlek och om migration. Vi får följa det unga paret Naida och Saeed. De träffas på en kvällskurs och tycke uppstår. Ungefär samtidigt som deras kärlek börjar spira så bryter ett inbördeskrig ut (vi vet inte vilket land de befinner sig i mer än att det är ett muslimskt land). De bestämmer sig för att fly tillsammans och genom en av alla dessa hemliga dörrar som finns. Genom att betala för dig kan du köpa dig en flyktväg genom en dörr som leder dig till en annan plats i världen, vilken vet du inte på förhand. Borta är gummibåtar på farliga hav och istället gestaltas flykten genom en typ av magisk realism. Hamid har delvis gjort detta för att fokusera mer på vad migrationen gör med människor än själva flyktvägen.

Vi får följa de unga tu först i London (även här en annan typ av London än den vi känner idag) och sedan kommer de till USA. Det jag gillar med boken är dess sparsmakade form. Det går fort att läsa men det är inte en tunn berättelse även om boken inte är särskilt tjock. Vi får känslor, tankar och upplevelser av hur det är att lämna ditt hem bakom dig med allt vad det innebär, hur det är att vara migrant och om att önska sig ett annat liv. Idag är det så vanligt att rapporteringen kring migrationen fastnar i hur människor flyr, de blir siffror och statistik. I den här boken får vi människor av kött och blod och en betydligt bättre insikt i hur det är att lämna och att rota sig i något nytt. Vi får också lära oss vad det kan göra med relationer när du tvingas fly. Nadia och Saeed har det inte lätt och deras kärlekshistoria är intressant att följa. För egentligen handlar boken mer om dem och deras relation än om flykt.

Jag var först skeptisk när jag hörde att boken innehöll magisk realism för det är verkligen inte min grej. Men så här i efterhand kan jag verkligen uppskatta det då historien fick ett annat fokus av dessa dörrar. De gav mig en bättre förståelse för hur det är att vara migrant och att det handlar om så mycket mer än hur du gör för att ta dig från kriget och vad det gör med dig. Min förhoppning är att boken hittar till många läsare i dessa tider när migrationen är högt upp på den politiska agendan och den används av vissa krafter för att splittra oss. Genom att läsa den här boken ges det perspektiv och en förståelse för personerna som dessvärre avhumaniseras i rapporteringen.

När Mohsin Hamid var på Sverigebesök hade jag turen att få intervjua honom. Här kan du läsa min intervju.

torsdag, december 21

Lucka 18: Att vara bloggambassadör

I år har jag haft den stora förmånen att vara bloggambassadör för både Årets bok och Augustpriset. Från april till september läste jag nominerade böcker till Årets bok. Dessutom fick jag vara med i TV och prata om de nominerade böckerna. Jag gjorde min TV-debut i Nyhetsmorgon i TV4 tillsammans med jurymedlemmen Helena. Det var oerhört nervöst innan men jag överlevde. Förutom att vara med i TV så fick jag alla de 12 nominerade böckerna (hann dessvärre inte läsa alla), skrev blogginlägg och spelade in videos om både vilka böcker jag trodde skulle nomineras och en genomgång av de som faktiskt nominerades. Det var första gången Årets bok hade ambassadörer och vi var ett gäng bloggare/poddare/Instagrammare. Jag hade oerhört skoj och skulle verkligen kunna tänka mig att vara det igen. För Årets bok är tillbaka nästa år och i vanlig ordning får vi veta i april vilka som nominerats och sen till Bokmässan vilken bok som vann.


Så i höstas valdes jag ut till att vara en av bloggambassadörerna för Augustpriset. Jag skulle bevaka barn- och ungdomskategorin tillsammans med tre andra. Innan uppdraget drog igång bjöds jag in till förhandstippande avsnittet av Augustpodden, där jag tillsammans med Emma Frans, Jens Liljestrand och Daniel Sjölin tippade vilka böcker vi trodde skulle nomineras. För andra året i rad hölls ett publikt evenemang vid tillkännagivandet av de nominerade. Då var jag "folkets röst" och fick komma upp på scen och prata med Daniel Sjölin om hur snacket gick i sociala medier kring de nominerade (jag kom upp på scen ungefär en timme efter att titlarna avslöjats). Jag var så nervös innan jag skulle upp på scen att jag nästintill slängde mig på Johannes Anyuru backstage då jag skulle gratulera honom till nomineringen. Inte en av mina bästa stunder men å andra sidan jag har fått krama om Johannes Anyuru (varsågoda bli avundsjuka!). Efter det eventet återstod att läsa de nominerade böckerna, tippa en vinnare och så till sist att gå på Augustgalan. Jag skrev även här blogginlägg och spelade in videos om vilka jag trodde skulle nomineras och vilka som sen gjorde det. En av de roligaste sakerna med att vara ambassadör för Augustpriset är att få möjlighet att träffa de andra ambassadörerna och vi sågs både på nomineringseventet och galan och det var ett så härligt gäng som jag följt men inte haft möjlighet att träffa alla live innan.



Båda dessa priser har vad jag förstår ambassadörer med olika sociala medier-kanaler/poddar och ambitionen är att vi ska sprida informationen om priserna i våra kanaler och på så sätt öka kännedomen om priserna genom att bland annat prata om de nominerade titlarna och vara med och tippa vinnare. Det var en stor ära för mig att få vara ambassadör för båda dessa priser och alla roliga saker som de medförde att jag fick vara med om utöver möjligheten att få läsa massor med bra böcker. Tack snälla Bonniers Bokklubbar och Förläggarföreningen för förtroendet!

söndag, december 17

Lucka 17: Open Art i Örebro

Under min semester i somras åkte jag på en dagsutflykt till Örebro för att se deras stadsutställning Open Art. Runt om i staden fanns det konst att titta på helt gratis. När jag satt på tåget på väg dit laddade jag ner deras app som innehöll en karta med alla konstverk markerade med små boxar som du kunde kryssa i när du sett konstverket. Det var helt perfekt sätt att hålla koll på vad du sett och inte. Jag hade en helt fantastisk dag med strosande runt i en ny stad helt på egen hand tittandes på slottet och intressant modern konst. Konsten fanns både inomhus och utomhus, inne i tillfälliga lokaler likväl som det permanenta konstmuseet. Vissa konstverk var mer interaktiva än andra och det fungerade utmärkt att ta del av dem i ett sällskap med spridda åldrar. Det här konceptet är inte nytt utan en återkommande aktivitet i Örebro sedan 2008 och jag önskar att fler städer anammade samma grej. Det var som sagt ett perfekt sätt att resa till en ny stad och genom konstvandringen även bekanta sig med staden i sig. Jag skulle gärna vilja åka tillbaka till Örebro trots att Open Art är nedplockad för i år. I Stockholm har vi Parkteatern, Kulturfestivalen och Kulturnatten som är gratis kulturevenemang och en form av skatteåterbäring i konstnärlig form. Jag tänkte dela med mig av några av mina favoritkonstverk från Open Art:
Konstnär: Francesco Bracci Foto: Johanna Lundin
 Konstnär: Anna Pettersson Foto: Johanna Lundin     Konstnär: Chiharu Shiota Foto: Johanna Lundin
Konstnär: Greger Ståhlgren Foto: Johanna Lundin
Vet ni om det finns liknande koncept i andra svenska städer? Jag gör gärna den här typen av konstutflykter igen.

Läsmål för 2018?



Jag funderar mycket på hur jag ska göra med läsmål för nästa år. Hur tänker ni och hur tycker ni att jag ska göra?

lördag, december 16

Lucka 16: Jack Garratt

Det sista musiktipset för i år blir Jack Garratt och speciellt hans låt Wheatered. Den har jag lyssnat på galet mycket i år och när jag behöver peppas på väg till jobbet, för att orka ta tag i disken, medan jag lagar mat eller är ute och går så kör jag igång den. Rösten är ljuvlig och musiken går rakt in i hjärtat. Favoritversionen är den här från Mahogany Sessions.

fredag, december 15

Lucka 15: This Is Us

Så här i tider av lite längre ledighet är det många som strecktittar på serier. Jag vill då passa på att tipsa om den bästa serie jag har sett i år, This Is Us. Jag har bloggat om den tidigare och den är värd att lyfta igen. Här har ni komplexa karaktärer, familjehemligheter, kärlek och om att hitta sin egen röst. I januari är den dessutom tillbaka med en andra säsong. Perfekt att nu i juletider titta ikapp missade avsnitt.

torsdag, december 14

Lucka 14: Marie Göranzon, Stina Jofs och Yukiko Duke

Det sista samtalet jag kommer att tipsa om i den här kulturkalendern är det mellan skådespelaren Marie Göranzon, journalisten Stina Jofs och litteraturkritikern Yukiko Duke. Marie Göranzon kom i höstas ut med sin självbiografi Vrålstark och skiträdd som Stina Jofs har hjälpt henne att skriva. Det här är ett samtal från Göteborg och mässan där i höstas och jag satt som klistrad när jag lyssnade på det samtalet i Tidningen VIs nylanserade podcast VI-podden. Det är de trettio första minuterna i detta avsnitt som intervjun äger rum. Marie Göranzon är så jäkla cool, det är så mycket go i henne och det går inte att göra annat än beundra henne. 


onsdag, december 13

Lucka 13: två dokumentärtips

Jag vill idag tipsa om två fantastiska dokumentärer om två författare som jag såg i våras och har sett om sen dess. Först ut är Maya Angelou: And still I rise som handlar om Maya Angelou. Dr Angelou fick jag upp ögonen för genom Oprah som ofta hade henne som gäst och refererade till henne och jag tittade slaviskt på The Oprah Winfrey Show som barn och tonåring. I dokumentären får vi lära känna Maya Angelou och hennes händelserika liv, både genom arkivmaterial och intervjuer gjorda med personer som stod henne nära. Jag har beundrat Maya Angelou länge och min beundran växte sig än större av att se filmen. Vilken enastående kvinna hon var. Det är inte för inte som Maya är ett av mina absoluta favoritnamn. Dokumentären finns numera på Netflix.


Den andra dokumentären handlar om James Baldwin och heter I Am Not Your Negro. Om dokumentären om Maya Angelou handlar främst om henne handlar den här filmen lika mycket om det amerikanska samhället och tre frontfigurer inom medborgarrättsrörelsen som alla stod James Baldwin nära. Dessa är Martin Luther King Jr, Malcolm X och Medgar Evers. Det är en smärtsam dokumentär men samtidigt gjord med sådan respekt och den hade en så stark inverkan på mig att få höra en svart intellektuell få prata till punkt. Mycket av det Baldwin pratar om i det arkivmaterial som till största delen utgör dokumentären är aktuellt idag och därför är detta en viktig och givande film att se. Samuel L. Jackson är berättaren och på sätt och vis Baldwins röst då han läser ett tidigare opublicerat material som ligger till grund för dokumentären. 


tisdag, december 12

Lucka 12: Söndagsintervjun med Birgitta Ohlsson

Jag håller inte alltid med Birgitta Ohlsson men jag beundrar ändå henne enormt mycket och jag har följt henne sen jag var tonåring och började bli politiskt medveten. Hon står vid sina värderingar, tar strid i frågor hon tror på och är en viktig röst i politiken. Det är synd och skam att Liberalerna inte valde henne till partiledare och jag sörjer att hon nu kommer att sluta att vara politiker. I början av året kom hennes bok Duktiga flickors revansch. I mitten av september medverkade hon i Söndagsintervjun i P1 och det är en intervju jag verkligen kan rekommendera. Där är hon personlig, öppenhjärtig och vi får komma henne nära. Vi får också lära oss mycket om hur det är att vara kvinnlig politiker men också att vara en ambitiös kvinna. Så oavsett om du är liberal eller inte tycker jag att du ska lyssna på intervjun.


måndag, december 11

Lucka 11: Jesmyn Ward

Jesmyn Ward vann för några veckor sedan National Book Award för sin senaste bok Sing, Unburied, Sing. Jag lyssnade på inspelningen av hennes framträdande på New York Public Library som har en helt fenomenal podcast med sina författarsamtal. Det var med stor behållning jag lyssnade när Jesmyn läser högt ur boken inledningsvis och sedan samtalar med Lisa Lucas. Till min stora förtjusning kommer hennes bok i svensk översättning redan till våren, boken heter De dödas sång. Jag önskar så att förlaget Forum även lyckas få hit Jesmyn Ward så att jag får höra henne prata om boken live.


söndag, december 10

Lucka 10: Jess Glynne


Britterna är de stora vinnarna när jag ser över listan med mest spelade låtar i år för min del på Spotify. Jag har lyssnat på Jess Glynnes låt Take me home nästan varje morgon när jag har gjort mig i ordning för att åka till jobbet. Så det var inte förvånande att finna henne så högt upp på listan. Det är en riktigt bra låt, så bra att den kom med i min kulturkalender.

lördag, december 9

Lucka 9: The Hate U Give

Nu har turen kommit till mig i Julkalenderbloggstafetten som Sofies bokblogg anordnar. Temat i år är Bäst i bokhyllan. För mig var det ett enkelt val, nämligen The Hate U Give* av Angie Thomas. Detta är en av de böcker som jag var mest pepp på inför 2017. Den kom ut på engelska i år och nu i höstas kom den på svenska ( i Amanda Svenssons översättning).

Boken handlar om 16åriga Starr som bor i en av andra ansedd problematisk stadsdel men går i skolan i en välbärgad mestadels vit stadsdel. En kväll är hon på en fest tillsammans med kompisar från stadsdelen där hon bor när turbulens och bråk utbryter. Barndomskompisen Khalil tar med sig Starr ut ur huset och ska köra henne hem. Men så stoppas de av en polis på vägen och Starr blir vittne till hur Khalil skjuts till döds av polisen. Vi får sen följa henne i efterspelet av detta både som huvudvittne och enda vittne till skjutningen, hur hon balanserar tillvaron i Garden Heights där hon bor och skolgången i den vita stadsdelen. Hennes pappa är en före detta gängmedlem men numera har han en livsmedelsbutik och är högt ansedd i området. Han kämpar hårt för att familjen ska bo kvar medan Starrs mamma vill att de ska flytta ut i förorten där det är lugnare. I kölvattnet av Khalils skjutning utbryter våldsamheter och demonstrationer i Garden Heights som spårar ur. Angie Thomas beskriver här för oss Black Lives Matter-rörelsen som är verklig men ur ett fiktivt perspektiv. Det är en av de saker jag tycker allra bäst om med den här boken, genom en sextonårings ögon får vi lära oss om orättvisorna kopplade till ras, pengar, fördomar om vissa områden utan att det blir övertydligt.

För min del kan jag så väl känna igen mig i hur Starr har det när det gäller balansen mellan där hon bor och där hon går i skolan. Hur hon är som två personer i en, den som automatiskt tänker på vad hon säger/klär sig/går/rör sig i de vita sammanhangen och hur hon har en personlighet när hon är hemma och aldrig skola dessa två världar mötas. Jag som själv är mörkhyad men uppväxt i en helvitt ort på landsbygden och och numera bor i en helvit och välbärgad förort i Stockholm har alltid och tänker fortfarande på hur jag talar, rör mig och klär mig. Det är utmattande men samtidigt inget jag kan stänga av. Det handlar om att andra har förutfattade meningar om hur sådana som ser ut som mig är trots att vi inte är en homogen grupp. Det handlar också om lojalitet och det kämpar Starr med mycket i boken. Vem ska hon vara lojal mot, sin familj, Khalils anhöriga, sitt bostadsområde, Black Live Matter-rörelsen eller sig själv? Om vi tar bort det hemska i att bli vittne till en dödsskjutning så är detta frågor som många barn och unga känner igen sig i idag. När du har en fot i en minoritetsgrupp och en i majoritetssamhället. Där det du kommer ifrån är mindre bemedlat av olika anledningar men samtidigt pushar de dig att göra en klassresa och du kan röra dig mellan de olika världarna samtidigt som du ständigt känner dig utanför. Du är inte tillräckligt mycket av något, inte ditt ursprung och heller inte den värld du nu befinner dig i genom klassresan. Det formar vem du är, vill vara och kommer att bli på ett sätt som kanske inte alla i majoritetssamhället kan förstå och därför är den här boken så oerhört viktig.

Men det är inte bara en bok som är viktig. Det är framför allt en bra skriven berättelse som handlar om saker som "vanliga" ungdomsböcker handlar om. Här får vi kärlek, identitetssökande, vänskapsrelationer som ändrar form och hur det är att ta ställning till detta och om att vara tonåring. Jag tycker oerhört mycket om Starr men även hennes föräldrar, lillebror och storebror. Angie Thomas har skapat ett persongalleri vars karaktärer är komplexa men ändå kärleksfulla. Det är så skickligt skrivet och jag beundrar Thomas som lyckats så väl med sin debut. Jag tycker att ALLA ska läsa den här boken, gammal som ung. Du kommer att få ut så mycket av att läsa boken och läs den allra helst tillsammans med andra för det finns massor att diskutera efteråt. Boken håller just nu på och görs som film och rollistan är helt fenomenal. Jag som annars inte gillar att mina favoritböcker blir film ser faktiskt fram emot den här. Detta är inte bara en av årets absolut bästa böcker, det är även en av de bästa böcker jag någonsin läst.

* The Hate U Give, förkortas THUG, stod intatuerat på 2Packs mage och det spelar en viss roll i boken då både författaren Angie Thomas och huvudkaraktären Starr älskar 2Pack.

Igår var det Elin på bloggen Bokslukaren som skrev ett inlägg i stafetten och imorgon är det Lion's Library tur.

fredag, december 8

Stora Ljudbokspriset- de nominerade är...

För min del har roliga uppdrag avlöst varandra och det är jag så oerhört tacksam och glad över. Först var det som bloggambassadör för Årets Bok i våras och fram till Bokmässan. Under hösten har jag varit bloggambassadör för Augustpriset. Och nu har turen kommit till att vara jurymedlem. Jag sitter nämligen med i juryn för Stora Ljudbokspriset och den jurygrupp som utser vinnaren i kategorin ungdom. Det finns fyra kategorier, barn, ungdom, spänning och roman. I min grupp, där jag förövrigt är ordförande, ingår även Amanda Stenberg (bibliotekarie på Tio Tretton), Martin Falkman (författare), Farzad Farzaneh (programledare) och Alexander Salzberger (skådespelare).

Idag blev den officiellt vilka titlar som har gått till final och de titlar som vi i jurygrupperna ska utse en vinnare från. Så här ser tågordningen ut för att utse vinnare (priset delas ut av Storytel i samarbete med Synskadades stiftelse):

Vilka böcker går det att rösta på?
Ljudböckerna som är möjliga att rösta på är originalverk och kan vara baserade på både svenska och utländska verk. Ljudböckerna ska vara utgivna för första gången på svenska mellan 20 november 2016 och 20 november 2017.

Hur går omröstningen till?
Storytels lyssnare är nomineringsjuryn. Det betyder att de titlar som lyssnarna har gett bäst betyg samt de titlar som har flest lyssningar har sorterats fram. Urvalet titlar har sedan presenteras för förlagen som fått möjlighet att anmäla/nominera ett antal titlar till Stora Ljudbokspriset. Vilket antal titlar respektive förlag får anmäla är proportionerligt till hur stor del av förlagets titlar som ligger högst på listan. På det här sättet får vi 20-30 titlar som kommer att presenteras på storaljudbokspriset.se där man kan lyssna på ett utdrag och rösta på sin favorit. En röst per kategori och enhet.

Finaljury

Finaljuryn består av fem personer som representerar olika delar av bokvärlden i Sverige. Varje kategori har en egen jury som lyssnar på de fem framröstade ljudböckerna och väljer en vinnare bland dem. Bedömningen baseras på bästa upplevelse utifrån kriterierna berättelse och tolkning som därmed skapar en kvalitativ lyssnarupplevelse.

Priset

Priset består av ära och erkännande i form av ett diplom och en statyett formgiven av Ludvig Löfgren. Både författaren och inläsaren av det vinnande verket tilldelas priset. 


Vilka böcker är det då som har gått till final?
Ungdom
Barn
Roman
Spänning
I början av mars får vi veta vilka fyra titlar som vinner. Har ni en favorit som ni hoppas vinner?

Lucka 8: Hidden figures (Dolda tillgångar)

 
En av mina favoritfilmer från året är helt klart Hidden figures (Dolda tillgångar). Det är en film som bygger på en bok som i sin tur bygger på en verklig händelse. Ett gäng på tre svarta kvinnor är oerhört smarta och får jobb på Nasa där de faktiskt är med och bidrar att en människa senare kan göra månlandningen. Filmen är feministiskt stärkande, en historielektion om hur svarta har haft det i USA och innehåller fin vänskap och härlig kärlek. Jag gick ifrån biografen helt uppfylld över prestationerna av Taraji P. Henson, Octavia Spencer och Janelle Monaé och att världen nu fått ta del av denna betydelsefulla men dessvärre bortglömda historia.

torsdag, december 7

Lucka 7: Chanel Balmain Dior på Millesgården

Jag och min kompis Rebecca var på Millesgården den 11 juni för att få en introduktion och se utställningen Lars Jonsson & Kent Ullberg. Det var så mycket folk att vi efter introduktionen bestämde oss för att se oss om upp i konstnärshemmet och sen titta på utställningen innan vi åkte hem. Detta beslut var vi båda väldigt glada för. Det var nämligen så att där uppe visades Chanel Balmain Dior- Marianne Bernadotte en stilikon. Jag är oerhört kräsen när det gäller modeutställningar, få får till det hela på ett bra sätt. Millesgården lyckades ypperligt och det är en av de bästa modeutställningar jag någonsin sett. De använde sig av miljön på ett superbt sätt och kläderna fick verkligen ta plats. Vi gick från rum till rum, fotograferade i stort sett allt, drömde oss bort och dividerade om vem som skulle få vilken outfit. Det enda som jag sörjer är att jag inte åkte dit tidigare för när vi var där var det sista dagen för utställningen och jag hade så gärna velat se den igen. Här kommer ett smakprov från utställningen.
Bilderna är tagna av och tillhör mig, Johanna Lundin

Marianne är förutom att ha varit gift med den nu avlidne designprinsen, Sigvard, även skådespelerska, hedersdoktor och filantrop. Prinsparet var nära vänner med modedesignern Pierre Balmain det är därför Marianne har så många av hans plagg i sin garderob. Något jag tyckte var roligt med utställningen var att visst gick det tydligt att se ett vissa decenniums modehistoria i samlingen men det fanns ändå en hel del som en modern kvinna skulle kunna bära. Blandningen mellan konsten och kläderna var ett genidrag och jag tar av hatten för curatorn som jag dessvärre inte lyckas hitta namnet på. Det var helt rätt miljö och likt Lars Wallin på Waldemarsudde för ett antal år sedan slår dessa vissa andra museum som har design och mode som sin profil med hästlängder. Jag har sett så många dåliga och platta modeutställningar i mina dar. Tänk att ibland kan ett sidospår visa sig leda till den riktiga guldgruvan.