lördag, juni 30

Boktips inför semestern


Jag bjuder här på mina bästa boktips inför semestern. Det bjuds på böcker för barn och unga, till er som gillar tegelstenar eller tunna böcker och såklart de lagom tjocka böckerna på 250-350 sid. Om ni klickar in er på min YouTube-kanal så får ni hela listan med alla länkar till de böcker jag nämner i videon. Hoppas att ni hittar något att läsa bland tipsen. Ha en fantastisk sommar för nu går jag och bloggen på sommarlov! Vi hörs igen i augusti.

onsdag, juni 27

Årets Bok 2018 en uppdatering


Hur går det för mig med läsningen av de nominerade böckerna till Årets Bok 2018? Vilken bok tror jag vinner och vilka andra två tror jag hamnar på prispallen? Detta pratar jag om i videon ovan. 

Glöm inte att ni kan vara med och avgöra vem som vinner. Läs mer om böckerna och om hur ni röstar på aretsbok.se

fredag, juni 22

Nej och åter nej – recension och utlottning


Jag har läst Nej och åter nej av Nina Lykke. I den här videon kan du höra mer om vad jag tyckte om boken. Dessutom har du möjlighet att vinna boken och en snygg tygkasse. Jag berättar hur du gör för att vara med och tävla sist i videon. Boken är nominerad till Årets bok 2018 och det ska bli intressant att se hur den kommer att placera sig.

lördag, juni 16

Mitt möte med Tiina Nevala och Henrik Karlsson

Jag var tidig till intervjun med författarparet Tiina Nevala och Henrik Karlsson. Därför var jag först på plats på förlaget och kunde sätta mig tillrätta och förbereda mig innan författarna kom. Intervjun ägde rum i Bonnierförlagens fina samtalsrum med glasdörrar och fina möbler. Det var en märkbart nervös duo som kom in med varsin mugg i handen. Vi hälsade och satte oss sedan ned för att prata om deras bok, För såna som oss.

Jag börjar med min standardfråga vad som inspirerade dem att skriva den här boken. De berättar att de var ute och promenerade och började prata om att skriva en bok tillsammans. Till vardags arbetar de båda inom förlagsbranschen, Tiina inom marknadsföring och Henrik som frilansande redaktör. Så de är vana att vara i en miljö som bygger på skrivande människor även om de vanligtvis är de som tar hand om andra personers texter och ord på olika sätt. Under den där promenaden pratade de om vad de saknade för bok på marknaden och konstaterade att de skrivit var och en för sig en längre tid så vore det inte roligt att skriva något tillsammans. Tiina berättar att hon skrivit noveller tidigare, vilka även har publicerats. Henrik i sin tur har gått författarskola i Lund. Detta är en bok som tog dem fem år från idé till färdig bok. Under den tiden hann de med att skriva en ljudbokserie för Storytel som kom ut 2016 men boken är deras första baby så att säga.

När det här intervjun ägde rum i slutet av maj var det deras första intervju och det var ovant för dem att stå i rampljuset i motsats till i jobbet där de står bakom en författare i kulisserna. De var noga med att turas om att svara på frågorna och var en aning avvaktande till en början. Utmed vårt samtal slappnade de av mer och mer. Broderade ut texten vid svar på mina frågor och när nerverna släppt efter ungefär tio minuter var det mer en stämning av samtal än en fråga-svar intervju. En bidragande orsak till detta kan vara att jag till vardags befinner mig i universitetsmiljö (vilket boken gör i och med att en av huvudpersonerna arbetar på Lunds universitet) och på min fritid nördar jag ner mig i den svenska förlagsbranschen och därmed är även det en miljö jag är välbekant med. Vi kunde utbyta erfarenheter och jämföra huvudpersonerna Liv och Jens vardag med våra egna.

Hur var det att skriva en bok tillsammans?
– Det var drivande att skriva tillsammans. Jag kände i alla fall ett stort ansvar att slutföra nu när vi gjorde detta ihop, berättar Tiina.
Vanligt när två författare skriver en gemensam bok med två huvudpersoner som i den här boken brukar de skriva en karaktär var och vartannat kapitel. Men så arbetade inte Tiina och Henrik. De skrev först en outline av hur boken skulle läggas upp och vilka nyckelscener som skulle vara med. Sen skrev de vartannat kapitel men inte varsin karaktär, säg att Tiina hade ansvarat för Liv och Henrik för Jens. De valde istället att skriva växelvis fokuserat på handlingen och inte karaktär. På så sätt tog det ett bra tag att hitta rätt ton. De ville att det skulle vara en författarröst och det krävde mycket arbete och många bearbetningar.
– Jag gillar att fokusera på humorn och skämt, säger Tiina.
– Och jag är den tråkiga, säger Henrik.
Jag undrar då om det blev en dragkamp om vems förhållningssätt som skulle genomsyra boken men de intygar båda två att någon dragkamp blev det aldrig. De berättar att de hela tiden kände att detta var ett gemensamt projekt där det var roligt och visade sig att de kunde skriva tillsammans. För egen del minns jag hur kämpigt det var att skriva grupparbeten i skolan tillsammans med andra och hur jag kämpade för att få det på mitt sätt. Tanken på att skriva en roman ihop med någon annan och inte få styra över språket eller handlingen gör mig genast nervös. Jag undrar vem av dem som kom på var boken skulle utspela sig men även här intygar Tiina och Henrik att det kom de fram till gemensamt.
– Vi kom snabbt fram till att den skulle utspela sig i förlagsbranschen, säger Henrik.

Min följdfråga var då om de behövde göra research eller om de kände att de hade koll i och med att de båda arbetar i samma bransch. De berättar att förlagsbranschen behövde de inte göra några efterforskningar i, däremot var de något nervösa för hur verklighetstrogen universitetsvärlden skulle te sig. Ingen av dem har arbetar inom akademin men båda har studerat på universitetet så de byggde på de erfarenheterna. Jag som befinner mig inom akademin till vardags kan intyga att de beskriver den miljön med hög trovärdighet och stor igenkänning. Under samtalet kunde vi konstatera att det nog är för att akademin inte skiljer sig nämnvärt från andra branscher när de gäller vilka typer av människor som befolkar våra arbetsplatser. Buffeln Torbjörn på Jens institution återfinns både här och där på arbetsmarknaden. Han är typen som är duktig på att både höras och synas men även smita undan från ansvaret för verksamheten.
– De mänskliga egenskaperna kommer före karaktären och på så sätt kunde vi gestalta personerna inom universitetsvärlden trots att vi inte känner till den så väl. Kontrasterna mellan människor är det intressanta och humorn som finns i en viss värld kan visa sig allmängiltig, säger Tiina.

För såna som oss är en bok om kärlek. Grunden för berättelsen kom snabbt och författarna berättar att dramaturgin var viktig för dem. De ville ha en klassisk romantisk komedi men med en mörkare ton och mer fokus på relationerna. Henrik berättar att det förvisso är en typisk boy meets girl men att de ville ha den mer substantiellt vardagsnära till skillnad från vad vi kanske är vana vid i en rom-com.
– Att det inte bara var romantiskt och gulligt var viktigt för oss, säger Henrik.
Svärtan och sorgen finns där och relationerna är allt utom enkla. Exempelvis är relationen mellan huvudpersonen Liv och hennes tjej Martina något av ett moraliskt dilemma.
– Det är inte lätt med kärlek, utbrister Tiina.
Det håller jag verkligen med henne om och de visar med sin bok att detta stämmer. En annan aspekt som var viktig förutom balansen mellan romantik och svärta var klassperspektivet. Tiina och Henrik berättar hur de velat skildra vilka som arbetar eller känner att de kan arbeta inom såväl bokbranschen som universitetsvärlden. Martina kommer från en annan klass än Liv och Jens är den första i sin familj som läst på universitetet (detta är min tolkning som de bekräftade under intervjun). Genom bikaraktärerna blir klasskillnaderna uppenbara och vi får se hur både Liv och Jens navigerar sig fram i det snåriga med konventioner och oskrivna regler i sina respektive omgivningar. Just bikaraktärerna är det duon tyckte var roligast att skriva. De fungerar som motpoler till huvudpersonerna och där kunde de ta ut svängarna mest.

Samtalet har nästan pågått i en timme när jag börjar runda av. Jag märker att mina anteckningar blir mer och mer fåordiga då jag är så inne i det vi pratar om och som vanligt har jag glömt att slå på inspelningsfunktionen på mobilen. Innan vi packar ihop oss och stiger ut i vårsolen frågar jag dem om skillnaden mellan att arbeta i bokbranschen och att nu även vara författare. Jag undrar om de börjat med några divalater ännu, är jobbiga och krävande. De skrattar och säger att nej det har de inte.
– Vi vet ju båda två hur förlagen jobbar och tänker, säger Tiina. 
Jag får en känsla av att de båda om något är ännu vänligare och tillmötesgående än en annan debutant av just den anledningen att de vet hur det är att jobba med krävande författare. De ges inte ut på ett förlag som de arbetar på eller med och jag uppmuntrar dem därför att passa på att testa att vara lite krävande nu när de kan bara för att få känna hur det känns.

Min sista fråga är om de kan tänka sig att skriva ihop igen och det säger de båda två att det kan de absolut tänka sig. Jag får min bok signerad, Julia som är pressansvarig för boken tar en bild på oss och jag går ut på Sveavägen igen med en härlig känsla i kroppen. Tänk om alla intervjuer med författare var likna roliga och lättsamma som den då skulle jag inte vilja göra annat om dagarna. Här kan du ta del av min recension av För såna som oss.

tisdag, juni 12

Sommarens böcker 2018

Vi har nått juni och nu är det väl ändå sommar på riktigt? Jag tänkte tipsa om de böcker som jag ser mest fram emot från sommarens utgivning. Det blir en blandning av barn- och ungdomsböcker, skönlitteratur för vuxna och faktaböcker.
Albert Bonniers förlag
Hos AB är det den översatta litteraturen som lockar mig bäst i sommar. Tre olästa författarskap för min del och i de böcker jag är sugen på blandas föräldraskap, klassresa och sorg.
Forum bokförlag och Lavender Lit
Äntligen kommer två av mina mest efterlängtade böcker. Elizabeth Strout blev en favorit när jag läste hennes Mitt namn är Lucy Burton förra året. Nu kommer hennes senaste bok i svensk översättning. Vi får nu del två i trilogin om Lara Jean av Jenny Han och den boken tänkte jag avnjuta som uppladdning för semestern genom att sippa på lemonad och sitta i skuggan.
Rabén & Sjögren
Lisa Bjärbo är äntligen tillbaka med en ny ungdomsbok och jag går här av och an hemma i väntan på att den ska finnas i bokhandeln så jag får läsa den. Jag vet dock inte alls vad den handlar om men jag älskar Lisas böcker så det känns helt ok att gå in i läsningen utan förutfattade meningar. Patrik Lundberg är även han tillbaka, denna gång med en sakprosabok om läget i vår nation. Jag tycker hemskt mycket om hans krönikor i Aftonbladet så detta kan inte bli annat än bra.
En modern tolkning av klassiker är mitt sätt att ta till mig klassiker, som jag annars är rädd för att läsa. Så när det nu kommer en modern tolkning av Shakespeares pjäs Othello skrev jag genast upp den på min läslista för sommaren. Norgefebern lever än efter Skam och jag tänkte lära mig mer om att säga nej. Debutanter är alltid skojigt att läsa för att upptäcka nya författarskap. När detta dessutom sammanfaller med en relationsroman är jag än mer intresserad.
Natur & Kultur
En barn- och ungdomsboksförfattare debuterar nu med en skönlitterär bok för vuxna, kärleken till Norge fortsätter att frodas och så har vi en bok om folk som älskar böcker.
Norstedts
En bok jag tänker mig är bra att läsa inför badsäsongen när ens självhat har en tendens att frodas samt lite hederlig feelgood är prefekt så här under försommaren.

Jag har spelat in en video där jag pratar om vilka böcker jag ser fram emot att läsa i sommar. Så för den som vill ha ännu lite inspiration kan ta sig en titt.

Vilka böcker ser ni fram emot ur sommarens utgivning?

onsdag, juni 6

Mitt möte med AJ Finn

En någorlunda tidig fredagsmorgon på hotell Haymarket i centrala Stockholm träffade jag Daniel (kallad Dan) Mallory som kanske är mer känd under sin pseudonym AJ Finn. Han har i år kommit ut med sin debutbok Kvinnan i fönstret. När jag träffade honom var han ute på sin pressturné världen över som kommer att hålla på i hela elva månader. Direkt efter vårt samtal skulle han bege sig till flygplatsen för nästa destination. 

Trots att jag har intervjuat några världskända författare vid det här laget är jag lika nervös varje gång. Dagen innan intervjun för jag en inre dragkamp mellan att dammsuga Internet på intervjuer med den aktuelle författaren för att förbereda mig och att inte titta på eller läsa en enda intervju för att ha kvar min egen nyfikenhet. Det sistnämnda vann även denna gång och jag tänkte att det fick bära eller brista om han fått mina frågor ställda en miljard gånger redan. Planen var att spela in intervjun på mobilen för att underlätta renskrivningen av intervjun men jag hann bara få upp block och penna och så kom Dan. Vi började prata omedelbart om amerikansk politik (som vanligt med amerikanska författare numera, alla får frågan om deras nuvarande president och det politiska läget i landet) då han bad om att få en Coca-Cola vilket han bara dricker när han är utomlands då det är presidentens favorit och han vill inte ha något gemensamt med herr T.

Traditionsenligt är min första fråga vad som inspirerade författaren att skriva den bok hen är aktuell med vid intervjun. Detta var inget undantag. Dan förklarade att det hela började med att han gick till en rysk terapeut sommaren 2015 för att han varit deprimerad en längre tid.
– Efter att ha pratat med terapeuten i en och en halv timme konstaterade han att jag inte var deprimerad utan bipolär. Sex veckor efter att jag började medicineras märkte jag en förbättring, säger Dan.

Terapeuten kommer sedan att inspirera Dan när han ska ge sin huvudkaraktär ett yrke. Men innan vi kommer dit berättar han för mig hur han en sensommarkväll efter besöket hos terapeuten såg i periferin hur det var upplyst hos grannen mittemot honom. Hon stod i motljus och där började fantasin gå loss.
– Jag undrade varför hon var hemma en så vacker augustikväll och sedan började jag fundera över vem hon var, berättar Dan.

På 48 timmar hade han sedan skrivit en synopsis för det som kom att bli Kvinnan i fönster. Under tiden han sedan skrev boken arbetade han fortfarande som förläggare, så skrivandet fick ske på kvällar och helger. Ett år efter att han fått idén till boken hade han ett manus färdigt för publicering. Jag blir inte förvånad att det gick så fort för honom att skriva färdigt manuset. Detta är en passionerad man jag pratar med och orden kommer i snabb takt och jag får kämpa med att hinna anteckna och samtidigt ställa följdfrågor. Skriver han lika fort som han pratar är det inte konstigt att han skriva en bok på mer än 400 sid på ett år.

Boken behandlar ett svårt tema, agorafobi alltså rädslan för folksamlingar eller att lämna sitt hem. Det händer även andra hemska saker i boken och jag undrar därför vad som var svåras men även roligast att skriva.
– Slutet var helt klart roligast att skriva. Men jag tyckte även det var roligt att väva in alla filmreferenser, säger Dan.

Med ett skratt och efter en klunk läsk medger han att det svåraste med att skriva var själva skrivandet. Att komma på idén till boken och skriva synopsisen som planerar bokens handling var ingenting i jämförelse med själva skrivandet av alla scener och händelser. När karaktären väl kom till honom, inspirerad av grannen den där kvällen, så var det som att allt det andra föll på plats och handlingen kom snabbt till honom.

Film är en stor komponent i boken och jag undrar om han är filmintresserad eller om han var tvungen att göra research. Han berättar om sitt stora intresse för film som funnits sedan tonåren och framför allt hur mycket han älskar gamla svartvita filmer i allmänhet och Hitchcocks filmer i synnerhet.
– Det finns något återhållet i de gamla filmerna. De är spännande utan att vara grafiska gällande tillexempel våld och sex. Du får bara en antydan till våldet eller sexet. Kvinnan i fönstret är en hyllning till Hitchcock, säger Dan.
Han berättar att han tagit fasta på det återhållsamma och de våldsamma scenerna är väldigt sparsmakade beskrivna och inte särskilt explicita. Jag intygar att jag verkligen får bilden av Anna och hennes miljö som väldigt klassisk och elegant det tragiska till trots. Det går lätt att se boken som en svartvit film, som även jag är ett stort fan av.

Vem är Anna och hur mycket liknar hon författaren själv? Dan beskriver att det finns många saker som han har gemensamt med huvudkaraktären så som att de båda talar franska, gillar att spela schack och deras psykiska ohälsa. Utöver detta har de inte så mycket gemensamt och det var viktigt för Dan att Anna blev en karaktär som läsarna kunde relatera till. Jag undrar då varför hon måste dricka så mycket vin hela tiden. Det var något som störde mig genom hela läsningen att hon tycktes oförmögen att gå en timme utan att få i sig minst ett glas rödvin.
– Hon dricker inte för att driva historien framåt. Det är inte ett bärande element i handlingen. Hon dricker för att hon är olycklig. Och är det något jag skulle ändra om jag fick skriva om boken så är det att dra ner på hennes drickande något. Jag inser nu att det blev lite för mycket av den varan, säger han.

Min näst sista fråga var hur det skiljer sig att jobba som förläggare och att vara författare och hur hans erfarenhet från förlagsbranschen påverkade skrivandet av boken. Han berättar då för mig att han har haft nytta av att läsa böcker i jobbet, det är många böcker som ska läsas i jakten på guldkornen som ska ges ut. I och med att han arbetat som förläggare och redaktör visste han på förhand på vilken nivå han skulle lägga sina förväntningar när manuset antogs och var bekant med hur processen från manus till färdig bok ser ut. Dan beskriver även hur hans roll som förläggare har gett honom insikt i hur viktiga de utländska förläggarna och förlagen är för framgången för en författare. I skrivande stund är Kvinnan i fönstret översatt till 43 olika språk, har sålt i miljonupplagor redan (den kom ut i februari i år) och Dan är mån om att åka runt och träffa sina läsare och förlag utanför USA. Det är därför han är ute på sin omfattande och långa turné just nu. Han är tacksam och noga med att visa tacksamhet till förläggarna och läsare oavsett om de är i USA eller på andra platser i världen. Idag har han sagt upp sig från sitt jobb som förläggare, skrattandes berättar han att han är så rik numera att han inte behöver jobba som annat än författare.

Dan berättar att han under tiden han skrev boken redigerade den parallellt. Istället för att skriva hela boken och sedan börja bearbeta den så skrev han ett kapitel, redigerade det så det var klart innan han gick vidare till nästa kapitel. Han säger att detta är ett ovanligt grepp men att han var yrkesskadad efter tiden som redaktör att det var det bästa sättet för honom att skriva boken på. När boken var klar då han och agenten skulle skicka ut manuset till förlag i hopp om att det skulle bli antaget valde de att skapa en pseudonym, AJ Finn. Detta för att manuset skulle tala för sig själv och förlagen inte skulle veta att det var Daniel Mallory som skrivit boken. Enligt honom själv var han en känd person inom branschen och var rädd att detta skulle vara till hans och bokens nackdel. När boken sen antogs berättade han att det var han som gömde sig bakom pseudonymen men de valde ändå att behålla AJ Finn. Idag tycker han att det är skönt att ha ett alias för sitt författarjag.
– Det är skönt att kunna gå in i en bokhandel och slippa se sitt eget namn i hyllorna. Trots att jag är väldigt öppen och pratsam så är jag väldigt blyg och reserverad privat. Därmed blir mitt författarjag en persona som jag kan ikläda mig och kliva ur när jag vill vara privat.

Jag frågar om han vet att boken nominerats till Årets bok i år. Han lyser då upp och säger att det visste han och det är även hans och bokens första nominering till ett bokpris. Jag tänker att det bara är en tidsfråga innan nomineringar och priser börjar välla in. Boken har sålt enormt bra världen över och ska nu bli film. I augusti påbörjas filmatiseringen av Kvinnan i fönstret och huvudrollen spelas av Amy Adams, något som var Dans eget förslag. Filmen förväntas ha premiär i september nästa år. Innan vi skils åt avslutar jag med att fråga om han hinner arbeta på något nytt bokprojekt. Han sätter sig rakare upp i soffan och berättar att det gör han faktiskt. Det kommer bli en bok som utspelar sig i San Francisco och denna gång i sann klassisk detektivanda á la Agatha Christie.

Vår halvtimme blev en timme och jag var orolig att det skulle bli stressigt för honom att hinna med sitt plan. Han försäkrade mig att det inte var någon fara och att han hade tid. Det var oerhört lätt att prata med honom och jag hade ont i kinderna efteråt av allt skrattande. Jag fick min bok fint signerad, han tackade för en trevlig intervju och vi avslutade med att fotograferas. Vill du höra min recension av boken kan du göra det på min YouTube-kanal.

söndag, juni 3

Jacqueline Woodson och Almapriset


Jag har läst två av Jacqueline Woodsons böcker och pratar om dessa samt vad det betyder att hon har fått Almapriset i år. 

Vill du se hela samtalet med Jacqueline Woodson och Elina Druker på Kulturhuset kan du göra det här, länk