Mitt möte med Tiina Nevala och Henrik Karlsson

Jag var tidig till intervjun med författarparet Tiina Nevala och Henrik Karlsson. Därför var jag först på plats på förlaget och kunde sätta mig tillrätta och förbereda mig innan författarna kom. Intervjun ägde rum i Bonnierförlagens fina samtalsrum med glasdörrar och fina möbler. Det var en märkbart nervös duo som kom in med varsin mugg i handen. Vi hälsade och satte oss sedan ned för att prata om deras bok, För såna som oss.

Jag börjar med min standardfråga vad som inspirerade dem att skriva den här boken. De berättar att de var ute och promenerade och började prata om att skriva en bok tillsammans. Till vardags arbetar de båda inom förlagsbranschen, Tiina inom marknadsföring och Henrik som frilansande redaktör. Så de är vana att vara i en miljö som bygger på skrivande människor även om de vanligtvis är de som tar hand om andra personers texter och ord på olika sätt. Under den där promenaden pratade de om vad de saknade för bok på marknaden och konstaterade att de skrivit var och en för sig en längre tid så vore det inte roligt att skriva något tillsammans. Tiina berättar att hon skrivit noveller tidigare, vilka även har publicerats. Henrik i sin tur har gått författarskola i Lund. Detta är en bok som tog dem fem år från idé till färdig bok. Under den tiden hann de med att skriva en ljudbokserie för Storytel som kom ut 2016 men boken är deras första baby så att säga.

När det här intervjun ägde rum i slutet av maj var det deras första intervju och det var ovant för dem att stå i rampljuset i motsats till i jobbet där de står bakom en författare i kulisserna. De var noga med att turas om att svara på frågorna och var en aning avvaktande till en början. Utmed vårt samtal slappnade de av mer och mer. Broderade ut texten vid svar på mina frågor och när nerverna släppt efter ungefär tio minuter var det mer en stämning av samtal än en fråga-svar intervju. En bidragande orsak till detta kan vara att jag till vardags befinner mig i universitetsmiljö (vilket boken gör i och med att en av huvudpersonerna arbetar på Lunds universitet) och på min fritid nördar jag ner mig i den svenska förlagsbranschen och därmed är även det en miljö jag är välbekant med. Vi kunde utbyta erfarenheter och jämföra huvudpersonerna Liv och Jens vardag med våra egna.

Hur var det att skriva en bok tillsammans?
– Det var drivande att skriva tillsammans. Jag kände i alla fall ett stort ansvar att slutföra nu när vi gjorde detta ihop, berättar Tiina.
Vanligt när två författare skriver en gemensam bok med två huvudpersoner som i den här boken brukar de skriva en karaktär var och vartannat kapitel. Men så arbetade inte Tiina och Henrik. De skrev först en outline av hur boken skulle läggas upp och vilka nyckelscener som skulle vara med. Sen skrev de vartannat kapitel men inte varsin karaktär, säg att Tiina hade ansvarat för Liv och Henrik för Jens. De valde istället att skriva växelvis fokuserat på handlingen och inte karaktär. På så sätt tog det ett bra tag att hitta rätt ton. De ville att det skulle vara en författarröst och det krävde mycket arbete och många bearbetningar.

– Jag gillar att fokusera på humorn och skämt, säger Tiina.
– Och jag är den tråkiga, säger Henrik.
Jag undrar då om det blev en dragkamp om vems förhållningssätt som skulle genomsyra boken men de intygar båda två att någon dragkamp blev det aldrig. De berättar att de hela tiden kände att detta var ett gemensamt projekt där det var roligt och visade sig att de kunde skriva tillsammans. För egen del minns jag hur kämpigt det var att skriva grupparbeten i skolan tillsammans med andra och hur jag kämpade för att få det på mitt sätt. Tanken på att skriva en roman ihop med någon annan och inte få styra över språket eller handlingen gör mig genast nervös. Jag undrar vem av dem som kom på var boken skulle utspela sig men även här intygar Tiina och Henrik att det kom de fram till gemensamt.
– Vi kom snabbt fram till att den skulle utspela sig i förlagsbranschen, säger Henrik.

Min följdfråga var då om de behövde göra research eller om de kände att de hade koll i och med att de båda arbetar i samma bransch. De berättar att förlagsbranschen behövde de inte göra några efterforskningar i, däremot var de något nervösa för hur verklighetstrogen universitetsvärlden skulle te sig. Ingen av dem har arbetar inom akademin men båda har studerat på universitetet så de byggde på de erfarenheterna. Jag som befinner mig inom akademin till vardags kan intyga att de beskriver den miljön med hög trovärdighet och stor igenkänning. Under samtalet kunde vi konstatera att det nog är för att akademin inte skiljer sig nämnvärt från andra branscher när de gäller vilka typer av människor som befolkar våra arbetsplatser. Buffeln Torbjörn på Jens institution återfinns både här och där på arbetsmarknaden. Han är typen som är duktig på att både höras och synas men även smita undan från ansvaret för verksamheten.
– De mänskliga egenskaperna kommer före karaktären och på så sätt kunde vi gestalta personerna inom universitetsvärlden trots att vi inte känner till den så väl. Kontrasterna mellan människor är det intressanta och humorn som finns i en viss värld kan visa sig allmängiltig, säger Tiina.

För såna som oss är en bok om kärlek. Grunden för berättelsen kom snabbt och författarna berättar att dramaturgin var viktig för dem. De ville ha en klassisk romantisk komedi men med en mörkare ton och mer fokus på relationerna. Henrik berättar att det förvisso är en typisk boy meets girl men att de ville ha den mer substantiellt vardagsnära till skillnad från vad vi kanske är vana vid i en rom-com.
– Att det inte bara var romantiskt och gulligt var viktigt för oss, säger Henrik.
Svärtan och sorgen finns där och relationerna är allt utom enkla. Exempelvis är relationen mellan huvudpersonen Liv och hennes tjej Martina något av ett moraliskt dilemma.
– Det är inte lätt med kärlek, utbrister Tiina.
Det håller jag verkligen med henne om och de visar med sin bok att detta stämmer. En annan aspekt som var viktig förutom balansen mellan romantik och svärta var klassperspektivet. Tiina och Henrik berättar hur de velat skildra vilka som arbetar eller känner att de kan arbeta inom såväl bokbranschen som universitetsvärlden. Martina kommer från en annan klass än Liv och Jens är den första i sin familj som läst på universitetet (detta är min tolkning som de bekräftade under intervjun). Genom bikaraktärerna blir klasskillnaderna uppenbara och vi får se hur både Liv och Jens navigerar sig fram i det snåriga med konventioner och oskrivna regler i sina respektive omgivningar. Just bikaraktärerna är det duon tyckte var roligast att skriva. De fungerar som motpoler till huvudpersonerna och där kunde de ta ut svängarna mest.

Samtalet har nästan pågått i en timme när jag börjar runda av. Jag märker att mina anteckningar blir mer och mer fåordiga då jag är så inne i det vi pratar om och som vanligt har jag glömt att slå på inspelningsfunktionen på mobilen. Innan vi packar ihop oss och stiger ut i vårsolen frågar jag dem om skillnaden mellan att arbeta i bokbranschen och att nu även vara författare. Jag undrar om de börjat med några divalater ännu, är jobbiga och krävande. De skrattar och säger att nej det har de inte.
– Vi vet ju båda två hur förlagen jobbar och tänker, säger Tiina. 

Jag får en känsla av att de båda om något är ännu vänligare och tillmötesgående än en annan debutant av just den anledningen att de vet hur det är att jobba med krävande författare. De ges inte ut på ett förlag som de arbetar på eller med och jag uppmuntrar dem därför att passa på att testa att vara lite krävande nu när de kan bara för att få känna hur det känns.

Min sista fråga är om de kan tänka sig att skriva ihop igen och det säger de båda två att det kan de absolut tänka sig. Jag får min bok signerad, Julia som är pressansvarig för boken tar en bild på oss och jag går ut på Sveavägen igen med en härlig känsla i kroppen. Tänk om alla intervjuer med författare var likna roliga och lättsamma som den då skulle jag inte vilja göra annat om dagarna. Här kan du ta del av min recension av För såna som oss.