Vi Läser nr 1 2013

Bilden har jag lånat från vilaser.se

Jag ligger lite efter när det gäller mina tidningshögar. I helgen läste jag de senaste två numren av Vi Läser. Här kommer några tankar efter läsningen av nr 1:

• Sekwa hade en helsidesannons med sina vårtitlar och jag vill läsa dem allihop (förutom deckarna då, eftersom jag inte läser deckare). Ett förlag som alltid har snygga omslag och historier som lockar men sällan blir lästa. Måste bli en ändring på det.
   
• Det var en intressant artikel och porträtt av författaren Barbro Lindgren. Jag tycker om när ett porträtt får ta tid och bre ut sig över många sidor. Det ger en möjlighet att fördjupa sig och ge en mer mångfacetterad bild och en känsla att komma nära.
  
  
• Krister Henriksson har köpt en liten etta vägg i vägg med sin andra lägenhet och ska inreda denna som sitt personliga bibliotek. Tänk den som kunde göra så! Avundsjuk? Svar ja!
  
  
• Det här med bokcirklar är sannerligen inget nytt. Läste en lång och fin artikel om Tolfvan som är en bokcirkel men anor från Karlskrona. (Om ni klickar på länken så kan ni läsa hela artikeln gratis som pdf, tidningen har själva lagt ut den)
  
  
• Jag bara måste få se verk av Gustav Klimt i verkligheter efter de fina bilder som fanns med i tidningen. Vilken konstnär!
  
  
• Yukiko Duke skrev sin krönika om ungdomsböcker och hur synd det är att de inte har samma status som böcker riktade till vuxna. Hon gav också tips på några hon tycker kan läsas av såväl unga som vuxna, bland annat min favorit Jag, En. Hon tipsade även om Wallflower, Inte vatten värd och Något måste hända nu som jag är sugen på att läsa alla fyra.
  
  
• Ett tips inför en New York-resa är att besöka den litterära baren KGB.

Bok 2 utläst

Samtidigt som min syster och jag var kulturella helgen vi var i Norrköping låg jag på min sida av hotellsängen och läste en massa. Jag läste utländska morgontidningar, de svenska morgontidningar som jag inte brukar och så skönlitterärt. Jag blev äntligen klar med bok två i Hungerspelstrilogin, Catching fire. Det var en helt okej bok men jag håller fast vi det jag sa när bok ett var utläst. Det hade gott och väl räckt med en bok. Jag är less på att allt ska mjölkas ur och göras till serier. Dessutom brukar bok två mest kännas som en kompromiss och mellansträcka till slutet. Jag tycker att det var spännande stundom men inte alls som i bok ett. Dessutom gick det lite väl fort och mycket skulle avhandlas men inget fick ta tid. Nåväl jag kommer läsa sista boken också för jag vill veta hur det går men det får vänta och jag kan inte säga att jag dör av spänning för hur det ska gå. Den som lever får se och det blir med stor sannolikhet först till sommaren. För nu har jag andra böcker som står först på tur.

Norrköpings konstmuseum och Arbetets museum

När jag och min syster var i Norrköping så var vi lite kulturella av oss och besökte två av stadens stora museer. Vi var först på Norrköpings konstmuseum och sedan på två utställningar på Arbetets museum. Något som dessa museer likt Eskilstuna konstmuseum briljerar med är det fria inträdet. Hurra för kultur som hålls tillgänglig för medborgarna och där storleken på din plånbok (eller dina föräldrars plånbok) inte sätter stopp för dina kulturella äventyr.

På konstmuseet såg vi allt som fanns i huset för tillfället, vilket var En oskriven historia, Vänskapens värde varar och Ett levande museum. En oskriven historia lyfter fram kvinnliga konstnärer med anknytning till Östergötland. Vilka kvinnor sedan, jag blev helt tagen av bland annat alla vackra porträtt på vackra kvinnor i alla livets åldrar. Följande kvinnor ställs ut:

Märta Alexanderson, Inga Bagge, Sigrid Bensow, Karin Boström, Anna Casparsson, Inga Chambert, Liisa Chaudhuri, Märta Ehrenkrona-Jägerskiöld, Monica Frisendahl, Asta Holmberg, Lolo Holmqvist, Gulli Lindström-Gillqvist, Idun Lovén, Svea Milton, Carin Nilson, Elin Petterson, Brita Rothlin-Zachrisson, Nora von Samson-Himmelstierna, Mary-Ann Tollin-Verde och Asta Ödman

Skynda er att se denna utställning för den stänger den 12 maj i år. Och ni vill inte missa den jag lovar.
Vi fortsatte med att se både den permanenta samlingen och gick sedan till Vänskapens värde varar. Där visades några av de verk som museets vänförening donerat. Hur kul som helst att se en Olle Bærtling i original (förutom de jag ser varje dag på Stockholms universitet) samt en Lena Cronqvist (det är de två nedre bilderna i kollaget nedanför). Roligast var min systers reaktion när jag glatt konstaterade att den där tavlan är gjord av den och den utan att läsa på skylten. Hon undrade vem som kan sådant. En person med ett konstintresse svarade jag då. Jag kan sådant och jag älskar att jag kan det :-) Utställningen tar slut 9 juni. Ett levande museum handlar om konstmuseets historia och visade mycket fin historisk konst och det var vårt sista stopp längst ner i museet och den utställningen håller på till början av november. 

På Arbetets museum såg vi Hembygd (kommer i ett separat inlägg) och en utställning om politisk konst. På EWK-museet (som ligger i Arbetets museum) såg vi utställningen Mitt i rörelsen. Det var en både träffande och upprörande utställning. Träffande så till vida att dessa illustrationer på ett mycket snyggt sätt sätter fingret på flera orättvisor. Det är allt ifrån orättvisor kopplade till kön, postkoloniala frågor, miljöproblem och urbaniseringen som behandlas. Upprörande är att dessa illustrationer skapats för ett bra tag sedan och ändå är så aktuella. Vi har fortfarande en ojämlikhet kopplas till vilket kön du föds med. De forna kolonierna i till exempel Afrika lider fortfarande av att de var koloniserade men varit självständiga sedan snart 50 år. Miljön går det utför och vi är fler och fler som trängs i storstaden. Här får ni ett axplock av det som ställs ut och som jag tyckte bäst om.

Veckans skiva #5

I helgen tog jag, för att vara jag, det väldigt lugnt. Jag låg mest i sängen och läste, lagde ordentlig mat, tvättade och städade. Som bekant hade jag huvudvärk nästan hela förra veckan och därför bestämde jag mig att musiken i bakgrunden, har alltid musik på, skulle vara lugn och stillsam. Så jag lyssnade igenom hela Iron & Wines diskografi och hittade då hans nya skiva Ghost On Ghost. Fantastisk och i sann Iron & Wine-anda. Var som bomull för öronen och det lugna tempot helgen gick i motade bort huvudvärken. Lyssna här, länk.

Stängt pga läsning

 I helgen tänker jag ha paus från det mesta och bara läsa. Jag har haft sprängande huvudvärk sedan i tisdags så jag behöver vila lite. Vi ses på måndag igen. Ha en trevlig helg.

Pojkarna blir pjäs

Bilden har jag lånat från riksteatern.se

Jessica Schiefauers hyllade bok Pojkarna blir teaterföreställning i höst. Det är Uppsala stadsteater och Riksteatern som sätter upp pjäsen och den riktar sig till ungdomar på högstadiet och gymnasiet i Uppsala kommun. Pjäsen regisseras av Rebecka Cardoso.

Pojkarna handlar om frihetslängtan, att slippa känna sig fången i en kropp eller könsidentitet. Den behandlar också ett trans-tema: Vad händer om den nya kroppen känns mer rätt än den gamla?- citat från Uppsala stadsteater

Bilden har jag lånat från bonniercarlsen.se

Jag hoppas att föreställningen åker på turné och spelas på fler ställen i landet. Och givetvis att jag också kan få se den. Premiär är 3 oktober.

Stockholm-Vimmelboken

En otroligt trevlig sak landade i min brevlåda för ett tag sedan. Min allra första inbjudan på papper till en bokrelease. Och titta visst är den fin? Den är till och med adresserad till mig med mitt bloggnamn högst upp.

Inbjudan gällde releasen av boken Stockholm- Vimmelboken av Judith Drews. Igår var jag så på bokreleasen på Talent Gallery där det även var en vernissage. Det var en trång men trevlig tillställning. Vi fick titta på de silkes screentryck som ställdes ut och som går att se i boken också. Vi hörde förläggaren Erik Titusson berätta om hur boken kom till och berätta mer om illustratören. Det gick att köpa konsten som ställdes ut eller om plånboken var tom kunde besökarna själva färglägga illustrationer från boken.

Boken då, vad tyckte jag om den? Jag fick några dagar innan vernissagen och releasen hem  Stockholm-Vimmelboken i brevlådan så jag hade hunnit läsa den innan. Det är en rikt illustrerad bok och då menar jag rikt illustrerad. Det finns ingen text men väl massor av figurer (70 st) att titta på och följa utmed sidorna. Det finns allt ifrån kända till okända personer som figurerar i berättelsen. Vi får även en fin rundvandring i Stockholms innerstad. Det här är en bok som passar alla åldrar. Mindre barn kanske "bara" ser olika personer/figurer medan äldre barn och vuxna kanske känner igen en och annan karaktär.

Bilden har jag lånat från lillapiratforlaget.se

Garanterat är det här en bok som du kan läsa en mängd gånger och finna något nytt varje gång. Att läsa den tillsammans med någon är också roligt för ni kommer säkert att se olika saker (vilket jag blev varse på releasen). En fantastisk hyllning till konst- och kulturstockholm med många av dess institutioner och kulturpersonligheter representerade. Jag tycker att det är en himla fin bok men det finns en sak som jag tycker är trist. Och det är att det är ett helvitt Stockholm vi möter och jag har svårt att känna igen mig. Det finns inte en enda icke-vit person och så ser det inte ut i vår huvudstad idag. Jag menar inte att det ska kvoteras in olika karaktärer för sakens skull men det känns inte trovärdigt att staden avbildas utan den etniska mångfald jag möter varje dag. Utöver detta är det här en mycket fin bok som ni kan ge ung som gammal, stockholmare som ickestockholmare, svensk som turist. Ett stort plus är att den är illustrerad på ett sätt som jag känner igen från bilderböckerna från när jag växte upp på mitten av åttiotalet. Jag tror att det är färgvalet som för tankarna åt det hållet.

Tack så mycket Lilla Piratförlaget för både inbjudan och recensionsexemplaret.

Bloggare, bibliotek och bokförlag= sant?

Jag älskar bibliotek. Jag älskar bloggar (och bloggare). Jag älskar förlag och böcker. Tänk om dessa tre skulle kunna samverka. Jag tror att det skulle vara hur kul som helst. Det finns många (många, många) bokbloggare i vårt avlånga land. Det finns också många förlag och många bibliotek. Efter att jag hade varit på bloggträff hos Bonnier Carlsen fick jag frågan från Maria på unga vuxna om samma typ av evenemang skulle kunna genomföras med hjälp av och för bloggare tillsammans med bibliotek. Så jag tänkte i detta inlägg svara på den frågan.

Jag tänker på de gånger jag har varit på riktigt bra författarevent på bibliotek. Dit räknas DebutBaren och Release me. Detta har varit tillfällen när flera förlag och några av deras författare har varit och presenterat sina böcker på ett bibliotek (anordnat av ett bibliotek). Sen tänker jag på de trevliga förlagspresentationer jag varit på där förlag har presenterat kommande titlar. Och tänk om dessa två skulle kunna gifta ihop sig lite. På förlagens pressträffar och dyl är inte alla av förstårliga själ välkomna (platsbrist etc). Men till bibliotek tycker jag att alla ska kunna gå. Dessutom är det hemskt kul att träffa andra bloggare utanför internet och prata böcker och läsning. Jag tänker då ett upplägg likt detta:

Ta ett bibliotek. Bjud in några förlag (kanske några åt gången som ger ut snarlika böcker säg ungdoms/crossover) och låt dem ta med sig några av sina nyheter inför en säsong. Säg sedan att någon/några bloggare fungerar som moderatorer som samtalar med representanterna från förlaget om böckerna. Sedan får publiken, som kan vara både andra bloggare och ickebloggare ställa frågor. Kanske skulle det kunna köpas böcker/ges inköpsförslag till biblioteket/lottas ut några ex i en liten tävling och allmänt bjudas in till samtal efteråt deltagarna emellan.

Jag tycker att biblioteket är ett perfekt ställe att samtala om böcker. Det är neutral mark om flera förlag bjuds in (då kan förlagen oavsett storlekar på sina egna lokaler medverka). Dessutom skulle biblioteket kunna få föra en dialog med bokälskare om vad vi vill se i hyllorna. Jag hade garanterat gått på ett sådant event. Hade du? Har du några tankar kring detta? Vill du utveckla mitt resonemang?

Klara Krantz och Tonårsboken

Förra fredagen var jag för första gången på Sture bibliotek. Där ägde ett samtal mellan Klara Krantz och Elin och Hanna på Tonårsboken rum. De pratade om Klaras bok Ge mig arsenik, om Håkan Hellström och komma ut-romaner. Det var så mysigt och välordnat (så när som på en mikrofon med konstant rundgång). Tjejerna från Tonårsboken ledde oss med trygg hand genom författarsamtalet. Efter samtalet spelades Håkan i bakgrunden och vi fick mingla samt mumsa på förfriskningar. Jag hade då det stora nöjet att prata mer med Elin och Hanna, vilka trevliga tjejer det är. Jag är ett stort fan av bloggen och då är det extra kul att få träffa dem bakom bloggen också personligen.

I anknytning till detta event har jag tänkt fånga upp den boll som Maria på unga vuxna passade över till mig. Den handlar om bibliotek, events och bloggare. Kan vi samarbeta, hur och skulle det uppskattas? Detta kommer jag blogga om imorgon så kom gärna tillbaka hit då.

Bilder av Kristina

Jag var på min första pressvisning av en utställning förra onsdagen. Det var Livrustkammaren som visade upp sin nya utställning Bilder av Kristina för pressen och jag hade fått en inbjudan (lycka!). Tillsammans med en grupp från presskåren fick jag en guidad visning av utställningen av producenten Sofia Nestor. Åh vad jag tycker om guidade visningar, de är alltid så kunniga och Sofia hade jag kunnat lyssna på hela dagen. Utställningen öppnade i fredags 19 april, på Kristinas dödsdag.
12 olika nedslag görs likt ett pärlband i utställningen som är uppdelad på fyra rum. Drottning Kristina är en av 1600-talets mest kända kvinnor och jag tycker att det är jätteroligt att de viger en hel utställning åt en stark kvinna, mer sådant i konstsverige.

I rum 1 behandlas teman som, Kung Kristina, Krigarkungens dotter och Barndrottning.
Här berättas bland annat att Kristina fick en manlig uppfostran (i och med att flickor inte blev regenter fanns det ingen flickversion i förberedelserna i att bli regent) men hon fostrades inte att bli manlig för det. Väldigt intressant med genusdebatten och frågan om hur vi uppfostrar våra flickor och pojkar och vilka konsekvenser det får senare i livet.

I rum 2 var det Nordens Minerva, Konvertiten och Drottningen utan land som var tema.
Här visades bland annat bilden på en androgyn Kristina (se bilden i mitt collage) som jag tycker var fantastisk. I det här rummet var det många av tavlorna av Kristina som jag kände igen men nu fick jag lära mig massor om vad de stod för och vilka skeenden i Kristinas liv de kan sägas representera.

Rum 3 behandlar Regina di Roma och Alkemisten. Här fokuseras det på tiden efter att Kristina gjorde det otänkbara och abdikerade från tronen och konverterade till katolicismen.

I det sista rummet är det följande teman: En Queer Queen, Dödens majestät och Kristina om Kristina. Här visas bland annat affischerna och bilder från filmen Drottning Christina med Greta Garbo i huvudrollen. Den filmen måste jag försöka få tag i för den vill jag se. Inte minst efter att de refererar till den i filmen Gossip där karaktärerna i den filmen provspelar för rollen i en påhittat nyfilmatisering av originalet med Garbo.

Efter visningen fick vi en god frukost, genomgång av boken Bilder av Kristina av dess redaktör Per Sandin. Den boken fick vi även med oss hem i en fin presspåse. Jag har redan bläddrat och läst lite i den och den är så lyxig och intressant. Dessutom berättades det om den dramatiserade visning som kommer att vara i grannen Storkyrkan under juli och augusti då en monolog med den abdikerade Kristina kommer att spelas. Den ska jag garanterat gå på. Jag kan varmt rekommendera ett besök på den här utställningen. Främst för att den är så intressant och dels för att den handlar om en stark kvinna som verkligen gjort avtryck på historien. Jag kommer att gå och se den igen när jag har mer tid än jag hade den morgonen när det var pressvisning.

Här kan ni lyssna på ett inslag från Vetenskapsradion Historiav i P1 om utställningen.

4 snabba kulturevents vecka 16

Här kommer ett snabbt genomdrag av några kulturella evenemang jag var på förra veckan (det kommer två längre inlägg om några event som kommer behandlas separat). Det var mycket kultur med litteraturtema förra veckan, där majoriteten av dem var någon form av författarsamtal. 4 snabba nu kör vi:

1. Måndagen- TRYCK på Kägelbanan.
Ett samtal av svarta kvinnor om intersektionalitet inom kulturen. Ett mycket intressant samtala om stereotyper, vilka roller svarta skådespelare erbjuds, hur det är att vara mer än sin hudfärg och vägar framåt. Jag blev riktigt inspirerad och hoppas hitta ett forum där jag kan göra något också och inte bara prata om det.

2. Tisdag- Vittnesmålets tematik- ABF
Johannes Anyuru och Athena Farrokhzad samtalade om mestadels Athenas diktsamling Vitsvit. Var dessvärre en besvikelse, av två anledningar. För det första så pratade de knappt något om Johannes bok En storm kom från paradiset vilket jag var där för. För det andra så ska jag sluta gå på lyriksamtal, för det blir alltid på en sådan metanivå att jag inte förstår och det blir väldigt invecklat och svårt när dikter ska diskutera och analyseras. Jag känner mig alltid löjligt dum och brukar bara ha behållning när dikterna läses högt men sedan övergår det mitt förstånd, så även denna gång.

3. Onsdag- författarsamtal på Aspuddens bokhandel
Lawen Mohtadi som skrivit boken Den dag jag blir fri samtalade om boken med . En fantastiskt isnpirerande kväll där jag lärde mig mycket om romers historia i Sverige och mer om Katarina Taikon som skrivit Katitziböckerna. Jag kan varmt rekommendera ett besök i bokhandeln också. Köpnerverna kliade otroligt och jag önskar att jag kunde flytta in i affären och ha det som mitt personliga bibliotek.

4. Söndag- författarsamtal på Berns
Booked bjöd in till författarsamtalet mellan Dina Nayeri och Golnaz Hashemzadeh. De samtalade om Dina Nayeris bok En tesked jord och hav. Väldigt spännande att höra om hur det kan vara att växa upp i Sverige kontra USA som ung tjej med ursprung i Iran. Hur de olika samhällena behandlar en och hur det präglar ens identitet och känsla av tillhörighet. Jag kunde känna igen mig otroligt mycket i båda deras berättelser trots att jag inte har invandrat själv utan är född och uppväxt i Sverige men med en förälder från ett annat land som är icke-vit.

Världsbokdagen

Bilden har jag lånat från kulturhuset.stockholm.se

Imorgon tisdag är det Världsbokdagen. Jag har tänkt att fira detta genom att bege mig till Kulturhuset i Stockholm och lyssna på lite spännande samtal. Där kommer stereotyper, rasism, språkets möjligheter och hinder samt villkor för påverkan att diskuteras. Det kommer vara både samtal och paneldiskussion. Gäster denna kväll är:

Behrang Miri, pedagog, musiker och tidigare konstnärlig ledare för barn och unga på Kulturhuset.
Lawen Mohtadi, tidigare chefredaktör för tidskriften Bang, journalist och författare.
Leif Magnusson, institutionschef Mångkulturellt centrum
Inga Lundén, Stockholms stadsbibliotekarie
Moderator är Pernilla Glaser,innovations-utvecklare på Riksutställningar och tjänstledig teamsamordnare Bibliotek Plattan.

Mitt förslag till er som inte bor i eller i närheten av huvudstaden är att se vad era bibliotek och lokala kulturhus anordnar för aktiviteter. I Stockholm sker det flera intressanta aktiviteter men jag kommer att välja detta och skriver bara om detta idag.

Patrik Lundberg på Mångkulturellt centrum

Patrik samtalar med två beskare efter föredraget

Förra torsdagen var det två gånger Patrik Lundberg, en gång på morgonen och en gång på kvällen. På kvällen var det ett seminarium på Mångkulturellt centrum på temat att vara asiat i Sverige. Jag är så glad att jag grät på morgonen under pressfrukosten för nu skulle Patrik få en hel timme till sitt förfogande och det hade inte varit snyggt att sitta och storgråta då. Det roliga var att Patrik kände igen mig, (eller är det ett tecken på att jag är en stalker?). Jag följde honom när det var hans vecka på Mellan raderna på Instagram och att jag var på pressfrukosten på morgonen.

Patrik pratade om att vara asiat i Sverige, om rasism och om hans bok Gul utanpå. Och även om det var väldigt intressant att höra honom berätta om dessa saker var det möjligheten jag fick att efteråt prata bara jag med Patrik. Vi pratade om boken och vad den har betytt för mig, varför jag tycker att den är så viktig och att vi båda hoppas att det kommer fler böcker på temat att växa upp som icke-vit i Sverige. Jag fick även mitt exemplar signerat med en så fin signering att jag nästan fällde en tår. Jag vill dock hålla den privat så jag berättar inte vad Patrik skrev. Nu håller jag tummarna att det kommer en ny bok snart.

Bokbloggsjerka 19-22 april

Veckans bokbloggsjerka handlar om boktitlar. 

Att bokomslaget är viktigt för många har jag förstått, 

men hur viktig anser du att bokens titel är?

Jag tycker att det är en väldigt intressant fråga. För jag håller med om det som Annika skriver att omslaget tycks vara viktigt för många, så även mig. Men även titeln är viktig tycker jag. Bäst skulle jag nog illustrera detta med exempel på bra kontra dåliga titlar. 

Först vill jag säga att en titel tillsammans med omslaget ger en känsla för boken. Vissa omslag och titlar kan antingen stjälpa eller hjälpa när jag står i en bokhandel/är på biblioteket och ska plocka upp en bok. En poetisk titel är jag väldigt svag för, likaså en finurlig titel. 

Ett bra exempel på en bra titel enligt mig är den på Lisa Bjärbos debutbok, Det är så logiskt alla fattar utom du. Den tycker jag är både poetisk och stämmer så bra överens med vad boken handlar om. Likaså Patrik Lundbergs bok Gul utanpå och Barack Obamas självbiografi, Dreams from my father har väldigt passande titlar för deras innehåll, en som också lockar till läsning.

När det gäller de mindre bra bra titlarna så har de jag spontant kom att tänka på varit översättningar fån engelska titlar. Och det kan jag tänka mig är väldigt svårt, att översätta titlar. Den senaste i raden som gjorde mig förbryllar var den vackra, poetiska och träffande titeln The Fault in Our Stars som på svenska fick heta Förr eller senare exploderar jag. Där flyttades fokus och beskriver bara en av huvudpersonerna. Ett annat exempel är när den svenska titeln sattes på The help och blev Niceville. Där blev jag superförvirrad (så pass att jag köpte båda vid olika tillfällen utan att förstå att det var samma bok). Varför tog förlaget och satte en svensk titel som låter så engelsk?

Jag skulle också vilja tipsa (återigen) om podcasten Allt vi säger är sant och avsnitt 3 där de just pratat om boktitlar och även frågar Erik Titusson på Lilla Piratförlaget vad han tycker. 

Vårens ungdomsböcker hos Rabén & Sjögren

När jag var på pressfrukosten hos Rabén & Sjögren förra veckan presenterades vårens titlar på ungdomssidan. Det var författarna själva som presenterade sina böcker och det var en blandning mellan debutanter och mer erfarna författare i olika grader. Jag skrattade och grät (mer om det senare).

Smilla Luuk började med att berätta om sin kommande bakbok Smilla bakar glutenfritt, med glutenfria godsaker. Vi fick även en glutenfri frukost som var mycket smarrig. Det hela började med att Smilla bloggade om sitt bakande och sedan blev hon kontaktad av förlaget med en förfrågan om hon ville ge ut en bakbok.

Näst på tur var Emmy Abrahamson som pratade om sin andra bok i serien om Filippa, som heter Stjäla the show. Det var superkul för Emmy visade bilder från när hon gick på scenskola i London och beskrev de verkliga personer som varit inspiration till karaktärer i böckerna. Den sista delen i bokserien heter Make it stort och kommer i januari 2014. 

Linn Hallberg presenterade sin tredje ungdomsbok, Hemma är kanske inte en plats. Huvudkaraktären heter Sara och hon måste flytta till Sverige efter att ha växt upp i Argentina. Hennes föräldrar ä från Sverige från början med Sara har inte växt upp här. Jag ser verkligen fram emot att läsa den här boken då det är kul med böcker som handlar om etnicitet och identitet i ett vuxenskapande.

Vilket osökt leder in på nästa författare att prata om sin bok, Patrik Lundberg. Och det var här det gick från skratt till gråt på 10 sek. Det var inte en tår heller utan jag satt och storgrät hela presentationen. Patrik pratade om sin bok Gul utanpå som i mångt och mycket handlar om hur det är att växa upp med begrepp som etnicitet, hudfärg och härkomst som centrala. Det var en otroligt gripande presentation där han pratade om att boken mycket handlar om hans relation till sin mamma (adoptivmamman). Jag skrattade dock när han sa att han skrivit boken av två skäl. Det första för att få träffa Håkan Hellström och det andra för att få träffa Annika Norlin (Hello Saferide/Säkert). Håkan hade han fått träffa dagen innan pressfrukosten men nu återstår Annika Norlin så Patrik frågade om någon känner henne och kunde förmedla kontakten.

Näst sist var gänget bakom Berättelser från Engelfors. Och detta kollektiv var sannerligen fulla med energi. De pratade om vägen från tanke till färdigt seriealbum, om fan art till Cirkeln och Eld. Jag är ju sist av alla och har inte läst böckerna än så jag får lov att vänta med seriealbumet för annars blir et nog en hel del spoilers.

Och avslutade denna morgonen gjorde Kerstin Lundberg som berättade om sin bok Barnkolonin. Hon berättade om hur det gick till när hon fick idén till boken. Det var genom att checka in på ett vandrarhem för att få skrivro till den bok hon höll på med då och hur hon sista natten var den enda gästen på vandrarhemmet. Kusligt och spännande, jag ser fram emot läsningen av boken.

Vi fick med oss en fin kasse hem med några av godbitarna som det pratades om. Däribland Den femte vågen, som kommer ut först i höst i Sverige och i maj i USA. Jag träffade på bloggarna Ann-Sofie från Breakfast Bookclub, Anna på Sagan om sagorna och Anna på Bokstävlarna vilket var väldigt trevlig. Om ni vill titta på frukosten i sin helhet går det bra att göra det i klippen nedan.

Tusen tack till Rabén & Sjögren för inbjudan till pressfrukosten!

Kulturhelg med mamma del 3

Bilden har jag lånat från lundlund.com

Föreställning nummer två helgen då mamma var här sågs på Dramaten. Det var Lars Noréns pjäs Som löven i Vallombrosa. När jag var på öppet hus på teatern i februari presenterades den här föreställningen. Jag visste inte mycket om den mer än att den skulle vara rysligt lång (vilket var felaktigt för jag hade missuppfattat hur lång den skulle vara). Från att jag satte mig i stolen (vi hade otroligt bra platser också lyckosamt nog) svischade tiden förbi och helt plötsligt var det dags för paus. Jag skrattade i stort sett hela föreställningen igenom. Det var otroligt mycket igenkänning hos karaktären Lena spelad av Stina Ekblad. Hon är storasystern, martyren som det är mest synd om och självcentreringen är hysteriskt rolig. Jag är verkligen så som syster, min familj höll med när vi pratade om detta i pausen. Vad handlar då pjäsen om? Kort skulle jag säga att detta är vad den handlar om:

Döende fader, syskonrivalitet, kärlek, förvirring, svek, längtan efter närhet, ett sommarhus som ska säljas, teater/skådespeleri/pjäsförfattare, psykiatri och mentalsjukdomar, farväl, sår som inte läkt och försoning. 

Jag kan mycket varmt rekommendera den här föreställningen. Den har enligt uppgift spelats förr och dessutom visat på tv. Jag tyckte om hela ensemblen och tycker att de var väldigt samspelade. En annan sak som var intressant var färgerna på deras kläder och den symbolik som gick att läsa in där. Där vissa karaktärer hade en viss sorts färg och hur detta kom att avspegla vilken position de hade. Det finns en viktig detalj kring föreställningen som jag inte kan skriva ut för det skulle förstöra men jag kan säga så här mycket, det är briljant gjort och skapar en perfekt förvirring.

Förortsvandring någon?

På måndag ska jag åka till stockholmsförorten Tensta för en bokrelease och förortsvandring. Det är författaren Johanna Langhorst som har skrivit boken Förortshat som kommer att både hålla en vandring i Tensta samt prata om sin bok och förlaget Ordfront som gett ut boken bjuder samtidigt in till bokrelease. Jag tänker åka dit och skulle hemskt gärna vilja ha sällskap. Så om någon mer än sugen på att följa med (det är ett publikt event så ingen anmälan behövs) är det bara att lämna en kommentar här eller mejla mig på sincerelyjohanna@gmail.com så kan vi slå följe.

För er som inte har möjlighet att närvara på måndag kan jag tipsa om ett inslag på P1 Morgon i måndags där Johanna pratar om sin bok och fördomarna gentemot förorten. Länk

Ooops, vad hände här?

Jag som verkligen inte får köpa några nya böcker. Något som konstaterades för någon vecka sedan, då den nya bokhyllan som köptes i februari för att rymma de böcker som travades på golv och lite varstans i lägenheten snabbt fylldes. Och så sent som för en vecka sedan fick jag offra det sista tomma hyllplanet. Där var alla mina smycken förvarade men de fick nu vackert maka på sig. Det där med köpstopp hindrade inte mig när det var bokrea heller inte när det var rea på rean heller. Så varför jag fick köpa med mig böckerna på bilden när jag var på secondhand-runda i Norrköping i helgen som var vet jag inte. Nu finns det ingen plats för dem och en ny fin liten hög har bildats. Nåväl böcker är bland det bäst jag vet och älskar att ha runt omkring mig.

Kulturdag med mamma del 2

Bilden har jag lånat från riksteatern.se

På kvällen efter utställningsbesöket åkte familjen i samlad trupp till Dieselverkstaden i Nacka och gick på teater. Vi såg Jag ringer mina bröder. Det var Riksteatern som gjorde några dagars stopp i Stockholm på sin turné. Salongen var utsåld och förväntningarna sprakade i luften. Jag hade sett fram emot föreställningen sedan jag läste boken i december. Och vilken föreställning det var sen.

Skådespelarna gestaltade precis de karaktärer som jag hade i huvudet vid läsningen av boken som pjäsen bygger på. Samspelet i ensambeln och den kontakt de fick med publiken gjorde det hela väldigt berörande och gav en känsla av äkthet. Det var mer än en föreställning. Det kändes så levande och samtida. Det är inte nödvändigt att ha läst boken innan du ser föreställningen. Det hade inte mamma och min syster och de tyckte väldigt mycket om pjäsen ändå.

Jag tycker att scenen var så skickligt gjord, där en sorts bur står på mitten av rummet och där väggarna består av ljusstrålar. Jag levde med Amor och de andra karaktärerna hela föreställningen och pendlade mellan en känsla av hopplöshet och förtröstan. Om ni har möjlighet att se denna pjäs på en teater nära er tycker jag att ni ska se den ögonen böj.

Och nej vi är inte rädda!

Klara Krantz x3

Idag vill jag tipsa om tre gånger Klara Krantz.

1. På fredag 19 april kl 18.00 är det en kväll där vi får träffa Klara Krantz och om ungdomsböcker, bloggande och Håkan Hellström på Sture bibliotek i Stockholms. (Se bilden). Jag tänker gå och hoppas att jag inte kommer vara äldst i gänget då det är Tonårsboken som ordnar och vem vet kanske vänder det sig främst till tonåringar.

2. För er som inte har möjlighet att närvara på fredag kan jag tipsa om podcasten Allt vi säger är sant och avsnitt 3 som bland annat behandlar Klara Krantz.

3. Läs min recension av Klara Krantz bok Ge mg arsenik.

Slut på meddelandet.