 |
Bilden har jag lånat från ordfront.se
|
Johanna Langhorst är arg och jag blir arg.Texten talar inte med de små bokstäver som förskollärarna uppmuntrade till när jag var liten. Den skriker åt läsaren, den är upprörd och frustrerad. Och jag sugs in i den med full kraft och vet inte var jag ska ta vägen med den frustration som växer inom mig.
Förortshat är en bok som berör, inte bara mig utan förhoppningsvis även samhället och debatten kring vårt samhälle.
I boken beskriver författaren hur bilden av hennes älskade stockholmsförort
Tensta målas upp i media och i människors medvetenhet och hur hon ser det hela helt annorlunda och önskar att det inte var sådan skillnad. Bilden av "förorterna" (givetvis inte alla förorter utan de med många kulturer samlade, alltså inte vita, rika förorter) som otrygga, kriminella, gråa och trista som florerar ska jag villigt erkänna har även jag haft. Där kan en inte vilja bo frivilligt? Eller? Johanna Langhorst beskriver sin förort på ett helt annat sätt och det med värme och kärlek till platsen som är allt annat än det jag just beskrev. I alla fall fram tills hennes äldste som blir rånad två gånger och börjar må väldigt dåligt över detta. Då tvingas familjen att flytta ifrån Tensta och sitt liv där.
Det är ett tag efter den flytten som hon skriver den här boken. Och den har inslag av både reportage och berättande text. Det finns både intervjuer och författarens egna beskrivningar av Tensta. För mig råder det ingen tvekan om att Johanna Langhorst älskar Tensta och önskar att det var andra associationer som kopplades samman med platsen är det gör idag. Det som jag tycker är synd är att när jag läser, och jag blir upprörd över att det ser ut så här och tänker på vad det gör med dem som bor i områden med oförtjänt dåligt ryckte är den känsla jag har kvar efter läsningen. Jag vet inte vad jag ska göra med den sorg och ilska som jag känner gentemot dem som svärtar ner platser de kanske aldrig ens besökt. Dessvärre lämnas jag som läsare lite åt mitt öde att själv ta tag i känslorna boken väcker och jag hade önskat att det fanns mer av resonerande kring hur vi kan ta oss framåt än att det mestadels fokuserar på dem som gör förorterna ont genom denna smutskastning.
Jag hade det stora nöjet att besöka Tensta för releasefesten av boken. Där möttes jag av en helt annan bild än den jag hade innan. Tensta var mysigt och kändes hemtrevlig och helt klart en plats jag kan tänka mig att flytta till. Under releasefesten fick vi gå en guidad visning av de delar som Johanna Langhorst hade bott och levt på i Tensta. Vi fick sedan gå till
Tensta träff för lite musikunderhållning, samtal mellan Johanna och hennes förläggare samt fick våra böcker signerade och möjlighet att ställa frågor.
Efter läsningen är jag sugen på att läsa mer om ämnet förorter och bilderna av dem. Bland annat fick jag tipset om
Per Wirténs bok
Där jag jag kommer ifrån.Och jag hoppas att dessa böcker kan hjälpa till att sudda ut den dåliga stämpel som vissa
förorter har idag. För jag vill inte att någon, speciellt barn och unga, ska växa upp och känna att de tillhör ett b-lag och att de på något vis skulle vara sämre än andra baserat på var de växer upp.
Tack till Ordfront för recensionsexemplaret och inbjudan till releasefesten.
