 |
| Bilden är tagen av och tillhör mig, Johanna Lundin |
Är det något Anna Ahlund är duktig på så är det att skriva dialog, skapa mysig stämning och ge unga av alla slag att känna igen sig. I den här boken finns både en sak som jag kan beundra men som också är det som drar ner mitt omdöme om den. Det är detta att karaktärerna är så oerhört mångfacetterade som kollektiv. Här finns flera olika typer av sexuella läggningar, könsidentiteter, psykisk hälsa och ohälsa med mera. Och visst jag kan på ett plan beundra att Anna gör sin bok tilltalande till så många men på ett annat plan känns det stundom som om det funnits en lista med olika saker som hon vill ha med och hur dessa sedan har pressats in dessvärre på bekostnad av att komma karaktärer nära. Det är lite för många karaktärer som ska få plats och även om deras exempelvis sexualitet inte ska spela en så stor roll så blir det för min del ändå så att det saker som författare tar upp och som vanligtvis lyser med sin frånvaro i ungdomslitteraturen nu tar för stor plats.
Vänskapen mellan huvudpersonen John och Eli i Du, bara var en av de saker jag tyckte bäst om med den boken (förutom kärleken mellan John och Frank förstås). Det är även det jag tycker bäst om i Saker ingen ser. Jag vill ha vänner som Johannes, Yodit och Fride. Hade jag haft sådana vänner på gymnasiet hade det säkerligen varit mer uthärdligt än det var (jag vantrivdes hela min gymnasietid). Likt debutboken finns här kärlek och den är så där pirrig, härlig och fin som jag gillar. Men den är också komplicerad och orättvis. Som jag skrev tidigare finns här teman som psykisk ohälsa och det är en blandning mellan att det är kämpigt i sig att vara tonåring och när det har hänt hemska saker som skapar ett mörker i en. En annan aspekt är klassperspektivet och identitetsskapandet kring detta. Jag minns så väl hur jobbigt jag tyckte det var att bjuda hem kompisar som tonåring och hur rädd jag var för att de skulle döma mig på grund av min klassbakgrund, det kändes som om alla andra bodde i välmående medelklasshem. Yodit kämpar på med denna osäkerhet. Därför är det så fint och se hur hennes vänner inte bryr sig om hur det ser ut hemma hos henne utan att de bara vill få umgås med henne.
Om Du, bara fick mig att börja vika papperstranor fick Saker ingen ser mig att få upp ett intresse om Karin Boye. Helt plötsligt tedde sig Johan Svedjedals 600sidor tjocka biografi Den nya dagen gryr som något jag genast ville ta mig an. Jag vet att Anna just nu jobbar på sin tredje bok och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Detta är en författare som jag kommer att läsa allt hon skriver det är ett som är säkert. Undrar så vad jag kommer att lära mig då och om jag någonsin kommer lyckas dra ut på läsandet av hennes böcker och inte sluka dem på en dag som dessa två gånger. Men så är det när en författare skriver så bra att det helt enkelt inte går att sluta läsa.
Skulle du vilja läsa Saker ingen ser? Då är detta din lyckodag för jag tävlar nämligen ut ett signerat exemplar av boken. Det enda du behöver göra för att vara med och tävla är att lämna en kommentar där du skriver att du vill vara med och tävla, berätta om en bok som lärt dig något och glöm inte att ange din mejladress så att jag kan nå dig om du vinner. Tävlingen stänger om en vecka (13 december).
