Tack och hejdå läslovet

Nu är detta läslov inne på sina sista skälvande timmar och det börjar bli dags att summera och tacka för den här gången. Det har varit en otroligt och rätt krävande vecka. Jag har bloggat flera timmar varje dag och det har varit superskoj att grotta ner mig i barn- och ungdomsböckerna och deras värld så här koncentrerat. Under veckan har jag recenserat en rad böcker, lottat ut ett gäng ungdomsböcker, skrivit om olika initiativ, skrivit om de nominerade till Augustpriset och annat som kan relateras till barn- och ungdomslitteraturen. Något som har varit extra roligt är alla nya läsare som har hittat hit under veckan, flera tack vare utlottningar men även andra. Tack för att ni klickat in, läst och kommenterat!

Böcker som jag har recenserat

• Idag vet jag inte vem jag är av Ida Sundin Asp
• Jan Svensson av Johanna Lindbäck
• Vi är en av Sarah Crossan
• Åka buss av Henrik Wallnäs och Matilda Ruta
• Noel och den magiska önskelistan av Janina Kastevik
  
• Vad gör man inte av Maja Hjertzell
• Monstret i natten av Mats Strandberg och Sofia Falkenhem

Böcker jag lottat ut (och ni kan fortfarande vara med och tävla, utlottningarna stänger först nästa vecka)

• Du, bara av Anna Ahlund
• Allt som blir kvar av Sandra Beijer
• Skuggsommar av Mia Öström
• Justin Case av Meg Rosoff

Annat jag har bloggat om under veckan

• De nominerade till Augustpriset i år är...
• Varför läses det så mycket böcker skrivna av män i skolorna?
• Läsdelegationen 
• Barnradions Bokpris 2016
• Bladen Brinner avsnitt 1-3
• Läslov hos andra bokbloggare
• Svensk synd som radioteater
• Evenemang på Svenska Barnboksinstitutet
• Barn- och ungdomslitteratur i tidningar och digitala kanaler

Det var allt för den här veckan på tema läslov. Vem vet kanske blir det en repris nästa år. Om ni vill får ni gärna lämna lite feedback på vad som har varit extra läsvärt och kanske även vad ni har saknat.

Utlottning: Justin Case av Meg Rosoff

Bilden har jag lånat från brombergs.se

Årets vinnare av Almapriset var som bekant Meg Rosoff. Flera av hennes böcker är utgivna på X Publishing (nu hos Lilla Piratförlaget/Gilla böcker) men de två första gavs ut på Brombergs förlag. Och de ger nu ut dessa två på nytt, där en av dem är Justin Case och den andra är Så har jag det nu. Vill du läsa en bok av denna prisbelönta författare kan du nu vinna boken om Justin Case här på min blogg.

Det enda du behöver göra för att vara med och tävla om ditt eget exemplar av denna bok är att lämna en kommentar till detta inlägg där du skriver att du vill vara med och tävla, ange en mejladress jag kan nå dig på om du vinner och ge ett boktips på en bok du läst i år och tyckt om.

Tävlingen avslutas om en vecka och en vinnare dras efter kl 20.00 söndagen den 13 november. Lycka till!

Barn- och ungdomslitteratur i tidningar och digitala kanaler

Barn- och ungdomslitteraturen är nästan som på undantagstillstånd inom litteraturbevakningen i Sverige. Det ges ut massor med barn- och ungdomsböcker varje år, det är de böcker som lånas ut mest på bibliotek och säljs mest av bokhandeln. Politiker och andra viktiga personer pratar om att det är viktigt att barn- och unga läser, PISA-rapporter visar att läsförmågan och läsförståelsen hos barn och unga har gått ner. Ändå negligerar media och de som bevakar, skriver om litteratur och intervjuar författare barn- och ungdomsboksförfattarna och deras verk. Varje år och säsong konstaterar många av oss att Babel i SVT inte har med barn- och ungdomsboksförfattare. Dagens Nyheter har en sida på lördagar (i bästa fall) men den är ofta full med stora reklamrutor och det är två böcker som kan komma att recenseras. Jag lyfter DN för att det är den morgontidning som jag själv läser och prenumererar på. Hur det ser ut i andra tidningar vet jag inte med säkerhet men av det jag hört i diskussioner är att det inte är mycket bättre på andra håll. Om du inte håller med lämna gärna en kommentar så jag kan bli bättre insatt. När de nominerade till Augustpriset varje år tillkännages är det mer regel än undantag att barn- och ungdomsbokskategorin inte kommer med i inslagen. Detta uppmärksammade bokförlaget URAX i ett öppet brev till Kulturnyheterna och SVT på sin Facebooksida.

Men det finns ljus i mörkret och för den som bara letar finns det flera ställen där det skrivs, recenseras och intervjuas om barn- och ungdomslitteratur. Jag tänkte dela med mig av några av mina favoriter från tidningar och andra digitala kanaler. Jag kommer inte gå in på alla de fina bloggar som fokuserar på barn- och ungdomslitteratur i detta inlägg det får bli en annan gång.

Poddarna har blivit en uppstickare i kanaler att få ut saker i. Än slår de inte traditionell radio eller TV men det växer som kanal. Jag har tre tips på poddar där det pratas om barn- och ungdomsböcker.

• Bladen Brinner
  Givetvis kommer den nystartade podden av och med Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck med. Det är också en podcast som är bekostad av de som tar barn- och ungdomslitteratur på allvar, nämligen några av landets största barn- och ungdomsboksförlag samt privatpersoner och företag som ur egen ficka backat podcasten. Varannan torsdag släpps ett avsnitt och än så länge är två säsonger av podden säkrade.
  
• Barnens bokpodDetta är en nystartad podcast i samarbete mellan Barnens Bokklubb, House of stories och Junibacken. Till skillnad från Bladen Brinner är detta en podd som riktar sig direkt till barnen. Tänkt målgrupp är barn mellan fem och tio år och den fokuserar på högläsning för barn  poddformat. 

• Bakom BokenBarn- och ungdomsboksförlaget Rabén & Sjögren har sedan ett år tillbaka en podcast tillsammans med vuxenboksförlaget Norstedts som heter Bakom Boken. I den intervjuas deras egna aktuella författare om sina böcker, skrivprocesser och annat skoj. Under Bokmässan i september nylanserade de podden och den fick nu även en fast programledare nämligen Daniel Sjölin. Så varje avsnitt är inte en barn- eller ungdomsboksförfattare men hälften av gångerna är det det.
  
• Läs för livetKulturrådets Läsambassadör, numera Anne-Marie Körling gör en podcast där olika personer, inte bara författare, bjuds in för att prata om läsning. Tyvärr är det inte som när Johanna Lindbäck var ambassadör att det kommer ett avsnitt i månaden, de kommer mer sällan nu men det är fortfarande värt att lyssna på. 
  

Två radioprogram som behandlar barnböcker främst är Barnradions romanpris och Barnens kultur. De är tyvärr inte stående program utan släpps á fem avsnitt i stötet det enda en gång om året och det andra har sänts i två omgångar med fem nya avsnitt per gång. Jag kan även rekommendera den nystartade YouTube-kanalen som podcasten En förbannad podd har där de så här långt har pratat och tipsat en hel del om barn- och ungdomsböcker. I höst är de även ambassadörer för Augustpriset och barn- och ungdomskategorin så det kommer ännu fler vloggar på temat från dem.

På SVT och Barnkanalen går Bokslukarna som likt Barnens Bokpod är ett litteraturprogram som vänder sig direkt till barn och unga. Hanna Höglund skrev i Expressen om detta program och att det glömmer bort barnen. Känns lite som att de skjuter bredvid målet där. Jag har själv aldrig sett programmet (skäms på mig men har haft för mycket annat) så jag har ingen åsikt i frågan.

I tidningsvärlden då hur ser det ut där? Glädjande nog medverkar Bladen Brinner-duon, Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo, numera i Vi Läser där de tipsar om, recenserar barn- och ungdomsböcker och intervjuar författare. Detta gjorde mig så glad att jag tecknade en ny prenumeration på tidningen efter ett uppehåll. I ETC gjorde Clara Kron ett reportage om kvinnliga ungdomsboksförfattare (som en reaktion på att det läses så mycket böcker av män i skolorna) och passade även på att tipsa om tio ungdomsböcker. Det vore skoj om det kunde bli ett stående inslag med hennes boktips i ETC.

Jag avslutar detta inlägg med två tips på textbaserade plattformar med i digital form.

• Svenska Barnboksakademin
  Akademins ledamöter skriver varje vecka krönikor på ett rullande schema. Där tar de upp aktuella och relevanta frågor om barn- och ungdomsböcker. Akademins uppdrag är att främja god litteratur och verka opinionsbildande. Det vore roligt om dessa krönikor kunde ta sig utanför den innersta och smala kretsen av de redan invigda och frälsa barn- och ungdomsboksälskarna för det skrivs mycket intressant och tänkvärt. Jag upplever att de som delar dessa krönikor i sociala medier är just personer inom denna krets, men jag kan ha fel vilket jag hoppas.
  
• Susanne Trydals nyhetsbrev
  Susanne är försäljningschef på Bonnier Carlsen och författare till trilogin om Hallahem. Det går att prenumerar på dessa nyhetsbrev som förvisso innehåller en hel del tips på titlar utgivna av Bonnierförlagen men det är också intressanta tankar och funderingar om läsning och då främst barns läsning. 

Har du tips på andra ställen där skrivs och pratas om barn- och ungdomslitteratur får du hemskt gärna tipsa i kommentarsfältet! 

Monstret i natten

Bilden har jag lånat från rabensjogren.se

Det var när jag såg illustrationerna och omslaget till Monstret i natten av Mats Strandberg som jag blev riktigt sugen på att läsa boken. Skräck är ju annars inte min kopp te direkt. Illustrationerna står Sofia Falkenhem för och hon har gjort ett fantastiskt jobb. Flera av bilderna skulle jag vilja rama in och jag kunde sitta och titta på vissa uppslag länge för att ta in alla smarta detaljer. Jag läste boken efter att jag hade varit på en bokfrukost på Rabén & Sjögren där Mats och Sofia var med och pratat om boken. De nämnde båda två sin kärlek till skräcken och gav diverse exempel som även finns med som ledtrådar och fina detaljer i boken. Jag säger inte vilka de är utan tycker att ni ska läsa boken och själva försöka hitta dem.

Förutom de snygga illustrationerna är Monstret i natten en himla fin kapitelbok textmässigt för mellanåldern, 6-9 år. Vi får följa Frank som precis fyllt nio år och har kalas hemma i trädgården som inga jämnåriga kommer på. Frank har inga kompisar men han har sina böcker, granntanten Alice och hennes hund Uffe. Det är Alice och Uffe plus mamma, pappa och lillebror som utgör skaran på kalaset. Det där ödesmättade kalaset som förändrar allt. För under kalaset inleds förändringen när Frank blir ett monster.

Mats Strandberg har skrivit en historia om en pojke som visar oss läsare hur det är att ha en hemlighet, hur det är att inte passa in men att också hitta sitt gäng, om hur vänskap över generationsgränserna kan se ut och om att hitta sig själv. Det är en tät berättelse som det inte går att lägga ifrån sig fören den är utläst och då ville jag genast läsa om den. Monstret i natten är både sorglig, hoppfull och spännande samt läskig på ett sätt som till och med jag klarar av.

De mellanåldersböcker jag har läst på senaste tiden har alla tre handlat om just ensamma pojkar som försöker hitta sin väg, finna sig själva i en omvärld som just förändrats i grunden för dem. Jag tyckte hemskt mycket om Jan i Jan Svensson av Johanna Lindbäck, Noel i Noel och den magiska önskelistan och jag tycket om Frank i den här boken. De slår alla an något hos mig och jag har tänkt mycket på dem sen jag läste dem i somras. Medan de två förstnämnda är fristående böcker utan uppföljare kan jag glädjande nog hänga mer med Frank. I september kom del två om Frank och den heter Monstret på cirkusen och den måste jag ta och läsa snart. För jag vill verkligen veta vad som händer med Frank och fortsätta att titta på Sofias fantastiska illustrationer. I april nästa år kommer den tredje delen Monstret och människorna och ni vet den som väntar på något gott...

Utlottning: Skuggsommar av Mia Öström

Bilden har jag lånat från lillapiratforlaget.se

Sommaren har vi lämnat bakom oss men att läsa lite småläskiga böcker passar perfekt så här i höstmörkret. Mia Öström har skrivit en bok om ett varmt sommarlov, ett hopptorn och två mystiska tvillingar. Boken heter Skuggsommar och du har nu möjlighet att vinna ett exemplar av den.

Det enda du behöver göra för att vara med och tävla om ditt eget exemplar av denna bok är att lämna en kommentar till detta inlägg där du skriver att du vill vara med och tävla, ange en mejladress jag kan nå dig på om du vinner och ge ett boktips på en bok du läst i år och tyckt om.

Tävlingen avslutas om en vecka och en vinnare dras efter kl 20.00 fredagen den 11 november. Lycka till!

Vad gör man inte

Bilden har jag lånat från lillapiratforlaget.se

Vad gör man inte av Maja Hjertzell är en tunn bok fylld med berättelse och en av de bästa böcker jag läst i år. För lite mer än ett år sedan var jag på releasefest för den här boken och Skuggsommar av Mia Öström. Men så blev boken liggandes här hemma och det var först i slutet av augusti i år som jag läste boken och vilken bok det är sen! Maja slösar inte med orden men mellanrummen fylls ändå med så mycket historia och när jag läst färdigt boken skriker hela mitt inre efter mer. Jag vill veta mer hur det går, hur karaktärerna mår och vad som händer med alla. Samtidigt kan jag förstå och respektera att det stannar där det gör, att texten inte bres ut mer. Det är skickligare att säga mycket med få ord än att säga lite med många ord.

Vad handlar då Vad gör man inte om? Jo vi får följa tre av fyra syskon en het augustidag (boken utspelar sig endast under en dag, en bedrift) på väg för att fira sin mammas födelsedag. Där finns Anders, en strulpelle som både dricker och slåss för mycket. Hans systrar Sanna, som många tycker ligger med fel och för många killar och så Anders tvillingsyster Karoline som helt har tappat viljan att göra något med sitt liv. En av de systrarna, Lea, hon kommer inte för hon och Sanna pratar inte med varandra längre. Vi får följa syskonen på deras resa till mamman, och längst vägen får vi lära känna dem lite bättre. När de sedan lämnar mamman och firandet bakom sig och beger sig hemåt igen är ingenting längre som det var och de vet inte längre hur de ska förhålla sig till varandra.

Jag imponeras så av hur tät skriven Vad gör man inte är. Det pyser och fräser under ytan, jag svettas med dem då hettan i bilen utan AC sticker i huden, jag vill ömsom krama dem ömsom skrika åt dem att ta sig samman. Det här är en bok jag vill rekommendera till alla att läsa oavsett om du är tonåring, ung vuxen eller vuxen. För boken är på sätt och vis ålderslös och funkar för en ung såväl som gammal läsare. Spänningen stiger och emellanåt känns det som en thriller, ibland blir det som ett Norénskt drama och ibland skrattar jag högt. Titeln känns oerhört passande, för ofta ställs den frågan: Vad gör man inte för sin familj? I Maja Hjertzells bok får vi en föraning om vad en kan göra för sin familj och för sig själv. Läs den!

Noel och den magiska önskelistan

Bilden har jag lånat från hippobokforlag.se

Tonen i Noel och den magiska önskelistan av Janina Kastevik är så väldigt fin att jag blev helt varm i hjärtat när jag läste den. Karaktärerna och framför allt huvudpersonen Noel är så omsorgsfullt utmejslade och jag känner så för honom. På sätt och vis finns det en typ av släktskap mellan Noel och Jan i Johanna Lindbäcks Jan Svensson. Det är tänkande pojkar på mellanstadiet i båda berättelserna och de försöker båda två att hitta sin väg här i livet. 

Noel och den magiska önskelistan handlar om Noel vars föräldrar precis har separerat (pappan och Noel flyttar in till Kungsholmen från någon odefinierad förort och mamma gör utlandstjänst som läkare i Liberia). Pappan är rätt frånvarande, även han läkare som jobbar mycket. Noel har börjat ny skola i och med flytten och han trivs väl inte så där jättebra i sin nya klass och med sin klassföreståndare. Så en dag på vägen hem från skolan på bussen hamnar han bredvid en person som när hen reser sig lämnar efter sig en lista som det står Noel: önskelista på. Noel tar den med sig hem och börjar att skriva upp sina önskningar på den. En efter en slår hans önskningar in och till en början är det en positiv utveckling men sen börjar de få mer negativa konsekvenser.

Vänskapen som beskrivs till Silke, en grannflicka (även här paralleller till Jan Svensson) är fin. Men jag tycker också om beskrivningen av pappan som kämpar på med omställningen att vara separerad från sin fru. Saknaden som Noel känner efter sin mamma som har svårt att höra av sig på grund av täckningen på den liberiska landsbygden är hjärtskärande. Noel och den magiska önskelistan är verkligen en pärla bland mellanåldersböckerna och jag hoppas innerligt att den har och kommer att hitta till många läsare. Just nu när vi börjar närma oss juletider funkar den extra bra då det lackar mot jul även i boken. Den ger perspektiv i vad som ska skrivas på önskelistan i år och vad som är viktigt på riktigt. Jag ser fram emot nästa bok av Janina och i väntan på den ska jag läsa hennes debutbok Slottet av is som jag har hemma i bokhyllan men ännu inte läst.

Åka buss

Bilden har jag lånat från nok.se

En annan Augustprisnominerad bilderbok som jag precis har läst är Åka buss av Henrik Wallnäs och Matilda Ruta. Det är en bok om flykt, om att åka buss, om att bekanta sig med något nytt och sakna någon som lämnats kvar. Istället för människor är det katter som är figurerna vi får följa. Därmed tänker jag att det går att applicera denna historia både på dåtid och nutid. Då är det inte kopplat till någon specifik kultur, något land eller folkgrupp. Under kvällen när vi fick veta vilka som nominerats till Augustpriset i år lyfte Henrik Wallnäs upp att det likväl kan vara en historia från 90-talet när många flydde från det forna Jugoslavien. Det är just resan som står i fokus tycker jag, hur förberedelserna går till, vad som passerar i revy utanför bussfönstret och hur det är att komma till en ny plats. 

Åka buss är för mig en berättelse som innehåller både sorg och hopp. Den går inte djupt in på någon av aspekterna med att lämna och acklimatisera sig till något nytt men likväl skulle den kunna fungera fint som diskussionsunderlag att prata om flykt med barn. Det är starka och klara färger i boken och fina illustrationer gjorda av Matilda Ruta. Bilderna är enligt mig befriande rena från massor av detaljer utan har ett tydligt fokus.

När jag läser en bilderbok som Åka buss saknar jag att göra det tillsammans med ett barn från den tilltänkta målgruppen. Jag skulle så gärna vilja veta hur ett eller flera barn för den delen reagerar på ämnet, hur de tolkar bilderna och vad de tycker om dem. Det blir så svårt för mig som vuxen att leva mig in i hur ett barn på säg fyra år skulle läsa den här boken. Jag tycker att den är bra, angelägen och fint berättad både i bild och text. Tillsammans med Idag vet jag inte vem jag är så känns det som att dessa två är de bilderböcker som kan användas både som upplysande böcker likväl som nöjesläsning och när det kommer till böcker riktade till små barn upplever jag att detta ofta är en ambition, god eller inte lägger jag ingen vikt vid. Det ska bli intressant att läsa de andra nominerade böckerna, för just nu är det denna och Ida Sundin Asp tidigare nämnda bok som är mina favoriter.

Läslov hos andra bokbloggare

Det är inte bara jag som har läslov på min blogg den här veckan. Jag vill passa på att tipsa om två andra bloggar som också fokuserar på barn- och ungdomsböcker den här veckan.

• Linda på Enligt O
• Dagens bok 

Både Linda och gänget bakom Dagens bok satsar på bokrecensioner under veckan så ni kan få massor med boktips om ni klickar in er hos dem.

Bladen brinner avsnitt 1-3

Illustration av Emma Adbåge

Tidigt på morgonen den 22 september på ett tåg till Göteborg och Bokmässan lyssnade jag på det första avsnittet av nya podcasten Bladen brinner. Sedan dess har det släppts tre avsnitt och imorgon kommer det fjärde. Det är en podcast som jag har längtat och väntat på, en podd jag själv har varit med och stöttat ekonomiskt under deras framgångsrika kickstarter-kampanj i våras.  I mitten på oktober var det lanseringsfest och varannan torsdag under hösten och vintern kommer vi att kunna lyssna på intressanta samtal och analyser av barn- och ungdomsböcker.

Det första avsnittet gästades av Barbro Lindgren, vars bok Bladen brinner podden är uppkallad efter. Hon och Lisa Bjärbo pratade om depression och sorg. Johanna Lindbäck i sin tur samtalade med Mårten Sandén om meningen med livet. Sedan analyserar Johanna och Lisa en frånvarande mamma som mest är upptagen med sin mobil i en bilderbok. När jag hade lyssnat på första avsnittet kände jag att jag genast ville höra mer, jag ville att det skulle vara längre än sina 36 minuter. Min andra tanke var att så snyggt de sydde ihop detta. I podden finns det något för alla, här kan läraren få boktips, småbarnsföräldrarna får sitt, likväl som bibliotekarier och vi andra barn- och ungdomsboksälskare. Utan att det är en trudelutt innan som säger att detta segment riktar sig till den och den så finns det ändå något där för alla tänkbara lyssnare på det stora hela. Det är precis så breda och smala på en och samma gång som jag hoppades att de skulle vara. Det är snyggt klippt, bra övergångar och proffsig produktion. Jag var så glad när jag lyssnat färdigt, visst hade jag på känn att det skulle bli bra, jag menar både Johanna och Lisa har erfarenhet av att göra podd. Johanna gjorde Läs för livet som Läsambassadör och Lisa hade Allt vi säger är sant tillsammans med Per Bengtsson. Men det blev ändå så fint att få bekräftat att det går att göra en bra, informativ och trevlig podcast som tar barn- och ungdomslitteraturen på allvar. Här nedan kan du lyssna på premiäravsnittet Små fluffiga lamm:



Och sen fortsatte det att vara bra avsnitt. I det andra avsnittet gästar Cornelia Funke och Elin Lundell och Johanna och Lisa är på Bokmässan och gör spaningar. Avsnitt två heter Inslag av magi och det kan du lyssna på här:


Tredje avsnittet Nåt slags knöl gästas av Mats Jonsson som pratar om att skapa serier och Maja Hjertzell som knappt kan prata om boken hon skrivit. Och så ifrågasätter Lisa och Johanna det här med att ha en killkompis utan att bli kär i honom till slut (håller inte med dem där). Lyssna själv här:


På poddens hemsida finns det generöst med saker att läsa och lyssna på. Här hittar ni extramaterial så som ännu mer boktips och författarintervjuer. Jag fortsätter att slitas mellan att vilja lyssna direkt när det släppts ett nytt avsnitt och att spara det lite så att väntan till nästa inte blir så lång. Ibland går det bra och ibland kan jag inte hålla mig. En sak är säker i alla fall, Bladen brinner är en av mina absoluta favoritpoddar.

Utlottning: Allt som blir kvar av Sandra Beijer

Bilden har jag lånat från nok.se

Jag gillade verkligen Sandra Beijers debutbok Det handlar om dig. Du kan läsa min recension av den här, länk. Så när Sandra nu i höst är aktuell med sin andra bok går det inte att bli annat än förväntansfull. Den nya boken heter Allt som blir kvar. Jag lyssnade på Sandra ett flertal gånger under Bokmässan i slutet på september och det gjorde inte min direkt mindre sugen på att läsa boken om jag säger så. Om du som jag är sugen på att läsa den här boken så tycker jag att du ska vara med och tävla om ditt alldeles egna exemplar av den.

Det enda du behöver göra för att vara med och tävla om ditt eget exemplar av denna bok är att lämna en kommentar till detta inlägg där du skriver att du vill vara med och tävla, ange en mejladress jag kan nå dig på om du vinner och ge ett boktips på en bok du läst i år och tyckt om.

Tävlingen avslutas om en vecka och en vinnare dras efter kl 20.00 onsdagen den 9 november. Lycka till!

Barnradions bokpris 2016

Bilden har jag lånat från sverigesradio.se

Redan i våras fick vi veta vilka fem böcker som är nominerade till Barnradions bokpris (tidigare Barnens romanpris). Det är böcker skrivna för 9-12 åringar som utgör urvalet av de böcker som kan nomineras. Nu under hösten sänds samtalen om böckerna som juryn har tillsammans med programledaren Manuel Cubas. Juryn består av fem elever från mellanstadiet och de har alla läst de nominerade böckerna under sitt sommarlov. Den 6 november i P4 får vi veta vem det är som vinner. Och de nominerade är...

• Brott och straff – om att stjäla en hund av Charlotte Hage
• Det är jag som är Mickan! av Malin Nilsson och Vanessa Lopéz
• Bennys hemliga rapporter av Per Lange, Johan Bergström, Henrik Ahnborg
• Landet bortom brunnen av Douglas Foley
• Sju förtrollade kvällar av Mårten Sandén

Mellan 2-31 oktober sänds samtalen om en bok per vecka i P4. Nu under läslovet sänds samtalen även i P1 Kultur vilket jag tycker är fantastiskt. Då kan vuxna höra barn analysera böcker samtidigt som de får boktips som de sen kan läsa tillsammans med sina barn, elever, låntagare. Här nedan kan du lyssna på samtliga boksamtal med juryn och programledaren. Än finns tid kvar på läslovet så ni kan fortfarande läsa böckerna som nominerats och ha egna boksamtal om det ni läst innan vinnaren presenteras nu på söndag.

Läsdelegationen

Bilden har jag lånat från svb.se

Det finns idag ett helt gäng med olika läsinitiativ och många av dem är politiskt initierade projekt. Ett av dem är paraplyprojektet Hela Sverige läser för barnen som är en lässatsning från regeringen som ett led i satsningen har Läsdelegationen lanserats, den ska driva och hålla samman de politiska lässatsningarna. När delegationens ordförande presenterades under årets Bokmässa så beskrev demokrati- och kulturministern det som att delegationen är som regeringens expertråd som ska se på vad som görs, vad som kan göras bättre eller annorlunda.  Delegationen ska jobba under två år och så här ser sammansättningen av den ut:

Ordförande:

• Katti Hoflin (chef för Stockholms stadsbibliotek)

Ledamöter:

• Nisha Besara (chef för Unga Klara)
• Ulf Fredriksson (docent)
• Ann-Helén Laestadius (journalist och författare)
• Lars Lagerbäck (fotbollstränare)
• Monica Widman-Lundmark (förbundssekreterare) 
• Martin Widmark (författare)

Utöver Läsdelegationen finns Bokstart, Läslovet och utvidgandet av Läslyftet till förskola och skolbibliotek. Du kan läsa mer om dessa projekt här, länk. Det är bra att det satsas på läsning från politiskt håll. Den 6 december kommer nästa PISA-rapport, vi får se vad den visar och vad som sägs från politiskt håll då om resultatet och eventuella nya satsningar.

Vi är en

När jag fick hem Vi är en av Sarah Crossan var jag precis på väg att laga middag, boken kom som e-bok och jag skulle bara snabbt klicka upp den i min surfplatta för att se så den fungerade. När jag väl hade öppnat den såg jag att kapitlen var korta och texten var formgiven som dikter brukar se ut. Jag kom ihåg då att just det boken är ju skriven på prosalyrik. När jag läste om detta i förlagets katalog över kommande böcker kände jag genast att då är det här inte en bok för mig, för jag förstår ju inte poesi när jag läser den själv utan bara när jag får den uppläst för mig. Men när jag satt där med boken i min padda och bara skulle läsa en sida eller så innan jag återgick till middagsförberedelserna så glömde jag bort att jag inte förstår den här typen av litteratur för jag sögs in i boken och det med en kraft som inte gick att stoppa. Sättet den var skriven på tänkte jag inte på när jag väl börjat läsa och det gick en halvtimme och det gick en timme och jag kunde inte sluta läsa. Jag flyttade mig från armstödet på soffan till att sitta i soffan, magen kurrade men jag brydde mig inte. Två timmar senare satt jag med drivor av tussar från pappersnäsdukar runt mig, våta kinder och rinnande näsa och skickade ett sms till en av mina bästa vänner Jenny som tipsat om boken och utropade detta till en av årets bästa böcker och en av mitt livs bästa läsupplevelser någonsin.  

Vi är en handlar om tvillingarna Grace och Tippy. De är 16 år och har varit hemundervisade hela sitt liv men får nu veta att de ska börja i en allmän skola då familjen inte längre har råd att undervisa dem hemma. De är som tonåringar är mest och är som vilka systrar som helst förutom att de är sammanväxta och därmed delar kropp. Vi får följa dem från att de får reda på att de ska börja skolan, deras första tid i skolan till den händelse som omkullkastar allt och gör att tjejerna tvingas göra ett val som är allt annat än enkelt.

Berättelsen är varm, full av kärlek inte bara mellan systrarna utan även den stora kärleken som upplevs för första gången, rolig och sorglig på ett sätt som känns in i hjärtat och vrider om. Jag känner så för både Grace och Tippy och även om jag inte är sammanväxt fysiskt med min syster så känner jag så väl igen mig i känslan av att vara sammankopplad själsligt med henne. Det pirrar på det där speciella sättet när kärleken spirar mellan en av systrarna och en kille som de lär känna när de börjar skolan. De får även uppleva vänskapen till någon annan än en familjemedlem eller släkting när de börjar skolan och då blir det än mer tydligt hur olika systrarna är som personer. Under läsningen av boken får jag många tankeställare om hur det skulle vara att vara sammanväxt med någon och hur mycket av ens liv som är ens eget och hur mycket som är ofrivilligt delat med någon annan.

Författaren Sarah Crossan gör ett enastående jobb med att på så få rader och korta stycken säga så mycket. Ibland är det bara en kvarts sida med upprepning av ett och samma ord och det skär i hjärtat och tårarna sprutar. Boken har fått en rad fina utmärkelser inom den anglosaxiska litteratursfären och jag förstår det för det här är en bok utöver det vanliga. Vi är en är en bok jag rekommenderar till alla, oavsett ålder och oavsett om du är en van läsare eller ej. För låt inte prosalyriken skrämma dig, det är en text som går snabbt att ta sig igenom och som inte kräver att du läser den på ett speciellt sätt med en viss rytm eller taktkänslan. Den går att bara läsas rakt upp och ner.

Hur det gick med den där middagen? Jo då, efter ett tag när jag tagit mig samman gick jag och lagade mat. Och direkt efter jag ätit upp den läste jag om vissa delar ur boken igen, vilket jag sen dess gjort lite då och då. För det här är inte en bok som lämnar en och som du inte vill släppa taget om.

Jan Svensson

Bilden har jag lånat från lillapiratforlaget.se

Johanna Lindbäck tillhör en av mina favoritförfattare och det jag gillar med hennes böcker är det vardagliga. I böckerna går huvudpersonerna i skolan, de har fritidsintressen av olika slag, fikar på café och äter mellanmål hemma i köket. Medan vissa läsare vill ha det actionfyllt tycker jag det är väldigt härligt att få det vardagliga. Med detta sagt är det inte som att Johannas böcker inte har handling eller att det inte händer karaktärerna något stort och omvälvande. Det är ofta flyttar till ny ort, har varit föräldrar som separerar och andra händelsefulla saker, men det är som att det tuffar på i bakgrunden på ett positivt sätt. Lindbäck har sina senaste tre böcker skrivit för mellanåldern och det gäller även hennes senaste bok Jan Svensson. Jan är en helt vanlig kille som på grund av att pappas pojkvän har fått jobb i Luleå så Jan, pappan och syrran Klara flyttar från Stockholm, på prov i ett år. Vi får följa Jan under omställningen från storstad till en mindre stad, hur han byter skola, börjar i fotbollslaget och bekantar sig med grannflickan Nicki.

Jag gillade böckerna om Majken (Lite ihop och Kanske ihop) men det är som att Jan Svensson är strået vassare. Kanske är det att Johanna Lindbäck verkligen hittat tonen för mellanåldern i den här boken. Jan är så fint beskriven, en riktig tänkare som verkligen känns som en kille på väg in i tonåren men inte riktigt där än, han går i årskurs fem. I boken finns det flera normbrytande element med. Vi har två pappor, biologiska pappan och hans pojkvän Niklas, Jans lärare Martin är rullstolsburen och på sätt och vis är den normbrytande genom att boken inte utspela sig i Stockholm/storstad som så många andra böcker gör. Att pappan är homosexuell är något som tas upp och reflekteras över, våndas över (för vad ska klasskamraterna säga/tycka) men som ändå inte känns som en så stor sak på det stora hela. Då verkar Jan ha mer problem med sitt gammaldags namn, att passa in i nya klassen och att komma underfund med vem granntjejen är och vad hon har varit med om.

Jan Svensson är en riktig liten pärla i mellanålderssegmentet och för oss vuxna är läraren Martin verkligen en karaktär att kära ner sig i, så fin han är. Men även papporna är fint beskrivna och lätta att tycka om. Samtidigt som jag gillar boken så längtar jag verkligen efter en hederlig ungdomsbok från Johanna Lindbäck. Nu vill jag tillbaka till den där pirriga, ibland trevande ungdomskärleken som hon beskriver så bra.Och har jag förstått det hela rätt behöver jag inte vänta allt för länge på nästa bok. Tills dess rekommenderar jag varmt boken om Jan, vars titel kom till då Johannas förläggare Erik Titusson beklagade sig över att det inte fanns någon bok med en helt vanlig titel, typ Jan Svensson.

Idag vet jag inte vem jag är

En av de nominerade böckerna till Augustpriset i år är Idag vet jag inte vem jag är av Ida Sundin Asp. Det är en bilderbok som handlar om att minnas och att glömma, om en morfar och hans barnbarn. Förutom de vackra illustrationerna så är detta en mycket fin och varm berättelse om någon som är dement. Demens beskrivs ofta som de anhörigas sjukdom, då det är smärtsamt inte bara för den som glömmer utan även för hens anhöriga som minns. Jag tycker att det är fint att det är just morfar som är berättare i denna historia, att det är den som inte minns som beskriver hur det är att inte minnas. Samtidigt är det smart, kreativt och intressant att det är ett barn som är den andra personen i berättelsen, barnet som känns mer förstående än en vuxen kanske hade gjort. Tänk hur dialogen hade låtit om det var barnbarnets förälder som själv är barn till denne vuxne demente man som glömmer bort sina anhöriga. För barnet känns det mer som en lek, det finns mer empati i att hjälpta till och fylla i minnesluckorna och det blir inte lika smärtsamt att barnbarnet glömts bort som dess förälder.

Idag vet jag inte vem jag är tar upp ett tema som jag tänker mig kan vara vanligt i barns vardag med äldre släktingar som inte längre minns. Jag blir intresserad av att ta reda på om det finns fler bilderböcker för små barn om just demens och se hur Sundin Asps bok står sig i jämförelse. För den här boken skulle jag spontant vilja tipsa alla som arbetar med dementa personer om. Så att de i sin tur kan tipsa vidare till anhöriga som har barn som kommer i kontakt med sin demente släkting. Jag tycker mycket om boken och har redan läst den ett flertal gånger och upptäcker nya saker både i illustrationerna och i texten. Det är både vemodigt, roligt och fint, allt på en och samma gång. Den vuxne som går som i barndom på grund av sin sjukdom och så barnet som är mitt uppe i sin barndom. De blir som likar men ändå har barnet ett typ av övertag då hen minns saker som den äldre vuxne inte längre minns.

Motiveringen till nomineringen för Idag vet jag inte vem jag är lyder så här:

En äldre man vaknar och vet inte vem han är. Huset är inte hans och i spegeln syns någon annan. Ett barnbarn lotsar honom med varsam hand genom allt det egendomliga och främmande. Ida Sundin Asps inkännande skildring av en dement jagberättare vars verklighet smulas sönder är vacker och berörande. Med sitt dekorativa och sofistikerade formspråk har hon skapat obestämbara, exotiska miljöer som speglar hans splittring. Det är en bilderbok som andas både värme och originalitet.

För den som vill finns berättelsen att lyssna på som radioteater hos Barnradion och deras serie Ung och gammal som utgick från fem bilderböcker som behandlar tematiken vänskap mellan gamla och unga människor. 

Varför läses det så mycket skrivet av män i skolorna?

Jag såg det här inslaget på Kulturnyheterna och läste många reaktioner om det på sociala medier. Det är alltså föga förvånande män som dominerar listan över vilka författare som oftast läses som en del av undervisningen i svenska skolan. Listan ser ut som följer: 

1. ”Ondskan” (Jan Guillou)

2. ”Möss och människor” (John Steinbeck)

3. ”När hundarna kommer” (Jessica Schiefauer)

4. ”Pojken i randig pyjamas” (John Boyne)

5. ”En komikers uppväxt” (Jonas Gardell)

6. ”I taket lyser stjärnorna” (Johanna Thydell)

7. ”Ett halvt ark papper” (August Strindberg)

8. ”Flyga drake” (Khaled Hosseini)

9. ”En man som heter Ove” (Fredrik Backman)

10. ”Robinson Crusoe” (Daniel Defoe)

11. ”Kort kjol” (Christina Wahldén)

12. ”Utvandrarna” (Vilhelm Moberg)

13. ”Hur kär får man bli” (Katarina Von Bredow)

14. ”God natt mr. Tom” (Michelle Magorian

15. ”Vinterviken” (Mats Wahl)

16. ”Gilla hata horan” (Johanna Nilsson)

17. ”Ett öga rött” (Jonas Hassen Khemiri)

18. ”Anne Franks dagbok” (Anen Frank)

19. ”Oliver Tvist” (Charles Dickens)

På Twitter där jag hänger mest ser jag ofta diskussioner om att lärare i dagens skola ofta använder samma böcker om och om igen, att de inte hänger med i dagens utgivning av främst ungdomsböcker. På sätt och vis bekräftar listan ovan detta. Och jag känner igen flera titlar från när jag gick i skolan. Det är sorgligt att det är så mansdominerat bland de författare som oftas läses i skolan. Som en reaktion på detta satte Cirkulationsbiblioteket samman en lista på nya böcker skrivna av kvinnor som lärare kan inspireras av. Du kan läsa den listan här, länk. 

Nu till Läslovet har dessutom Barn- och ungdomsbokskatalogen för 2016/2017 kommit ut. I den kan ni hitta massor av boktips. Sätt den i händerna både på lärare och på barn och få dem att upptäcka nyutgiven litteratur. Här kan du läsa katalogen digitalt, länk.

Jag drar mitt strå till stacken dels med den här temaveckan men också genom att så ofta jag kan tipsa om, recensera och skriva om ungdomsböcker som ges ut just nu och som jag tycker att ni borde läsa och oftast är de skrivna av kvinnor. 

Augustpriset 2016: De nominerade är...

Alla bilder är tagna av och tillhör mig, Sincerely Johanna

Förra måndagen var jag på Kulturhuset Stadsteatern inne i centrala Stockholm för att få reda på vilka det är som nominerats till Augustpriset i år. Hela dagen innan hade jag varit nervös, pratat med kollegor om det till höger och vänster. Förr har vi som bekant fått veta vilka de nominerade är genom en presskonferens sluten för allmänheten på plats men öppen via en webbsändning, vid lunchtid och på Nalen. Nytt för i år var att det var en kombinerad presskonferens för media och öppet evenemang för kultur- och litteraturintresserad allmänhet. Programledare för kvällen var Tara Moshizi och Daniel Sjölin. Jag tänkte börja med att gå igenom vilka som nominerats och sen gå över till vad jag tyckte om evenemanget.

Tara samtalar med Erik Titusson, ordförande för Lilla Augustpriset, samt kvällens värdar Tara och Daniel

 

 Förläggarföreningens ordförande Eva Gedin hälsar alla välkomna. Tara samtalar med en av bloggambassadörerna, Sofia från En förbannad podd

Årets barn- och ungdomsbok

Idag vet jag inte vem jag är av Ida Sundin Asp, Urax

Ormbunkslandet av Elin Bengtsson, Natur & Kultur

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius, Rabén & Sjögren

Oj, en polis av Eva Lindström, Alfabeta Bokförlag

Djur som ingen sett utom vi av Ulf Stark & Linda Bondestam, Berghs Förlag

Åka buss av Henrik Wallnäs & Matilda Ruta, Natur & Kultur


Årets skönlitterära bok

Aftonland av Therese Bohman, Norstedts

djupa kärlek ingen av Ann Jäderlund, Albert Bonniers Förlag

Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård, Modernista

En dramatikers dagbok 20132015 av Lars Norén, Albert Bonniers Förlag

Eländet av Andrzej Tichý, Albert Bonniers Förlag

De polyglotta älskarna av Lina Wolff, Albert Bonniers Förlag


Årets faktabok

Gutenberggalaxens nova. En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution av Nina Burton, Albert Bonniers Förlag

Arktis. Liv i en värld av is och snö av Felix Heintzenberg & Ole Jørgen Liodden, Bio & Fokus Förlag

Glömskans bibliotek. En essä om demens, vansinne och litteratur av Ulf Karl Olov Nilsson, Norstedts

Skotten i Köpenhamn. Ett reportage om Lars Vilks, extremism och yttrandefrihetens gränser av Niklas Orrenius, Albert Bonniers Förlag

Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk, Ordfront förlag

1947 av Elisabeth Åsbrink, Natur & Kultur


Lilla Augustpriset

Perspektiv – en rymdsaga om Medelhavet av Henning Bollmark, Uppsala

Nedräkning av Sanna Fagerström, Uppsala

Åttahundratusen trehundrafemtiosex tick och ett knippe röda tulpaner av Smilla Luuk, Stockholm

Då rallarrosen blommar av Sigrid Nikka, Höllviken

Samklang av Matilda Stjernqvist, Ryssby

Jag är 20 år och har OCD av Gabriel Zetterström, Lidingö

Glöm inte att du kan vara med och rösta på det bidrag du tycker är bäst. Läs de nominerade bidragen och rösta på Augustprisets hemsida, länk. Du har till 21 november på dig att läsa och rösta.

Jag lyckades endast tippa två rätt och det var Aftonland och De polyglotta älskarna. I övrigt var jag rätt bevsiken med samtliga tre kategorier. Det blev återigen övervikt på bilderböcker i barn- och ungdomsklassen. På sociala medier såg jag en kommentar om att juryn väljer ungdomsböcker för att de ligger åldersmässigt närmre juryns egen ålder och bilderböckerna för att det är nostalgiskt och att de väljer titlar vars formspråk känns nytt, något som Åsa Warnqvist (juryns ordförande) lyfte fram själv under kvällen. Jag tycker att det är synd, orättvist och skamligt att mellanåldersböckerna gång på gång förbises. Det har getts ut så många fina mellanåldersböcker som förtjänade en nominering och jag är så less på att att år efter år få föra fram argumentet hur ska dessa bilderböcker och ungdomsböcker kunna jämföras med varandra och det blir än mer absurt när det inte finns något däremellan nominerat. Då blir det ytterligheterna i barn- och ungdomsutgivningen som representeras, böckerna för de minsta och äldsta för målgruppen barn- och ungdomar. Vi får se vad utredningen av kategorierna visar och jag håller tummarna att de delar på kategorin och att det inte bara gör att ungdomsböckerna får likvärdiga motståndspartner men även att kapitelböckerna får en ärlig chans. Jag är så arg och besviken att Du, bara av Anna Ahlund inte nominerades, det var den titel jag hoppades allra mest på. Nu måste den nomineras till Slangbellan för den förtjänar alla priser i världen.  

Den skönlitterära klassen dominerades av Albert Bonniers förlag med fyra av sex titlar. Jag tror och hoppas på Aftonland men annars har jag svårt att känna någon entusiasm över de nominerade. Vad gäller faktaboksklassen brukar jag inte bry mig så mycket men även där känns det så ljummet i år. Jag tror att det kommer att stå mellan 1947 och Skotten i Köpenhamn. Så här ser fördelningen ut gällande förlag som har titlar nominerade. Bäst spridning är det som vanligt i barn- och ungdomsklassen samt faktaboksklassen:

• Albert Bonniers förlag 6st
• Natur & Kultur 3st
• Norstedts 2st
• Rabén & Sjögren 1st
• Urax 1st
• Alfabeta Bokförlag 1st
• Berghs Förlag 1st
• Ordfront förlag 1st
• Bio & Fokus förlag 1st
• Modernista 1st

Så till själva evenemanget och mina tankar kring det. För det första, slå inte ihop ett pressevent med ett öppet publikt evenemang. Att vara där och försöka rapportera i realtid var smått omöjligt. Istället för att som vanligt köra kategorivis så presenterades de nu i grupper om tre eller fyra med lösa och ibland krystade gemensamma nämnare. Det gällde då att ha tungan rätt i min och ett anteckningsblock nära till hands för att föra statistik hur många ur varje kategori som hitintills presenteras och hur många slottar som var kvar.

För det andra, var det en möblering som lämnade mycket att önska, borta var den salongssittning med fasta stolsrader i lutande vinkel som brukar vara i Hörsalen och istället fanns det några få stolar och resten var ståyta med lite ståbord utplacerade här och där. Det gjorde att jag och flera av bloggambassadörerna och annan press som ville ha bra bilder stod långt fram och därmed skymde sikten för andra som stod vid borden och försökte se. Alla hade tjänat på salongssittningen som gjort att alla haft bra sikt och sedan ha en pressektion så att vi ed våra kameror inte skymde sikten för andra.

För det tredje, när de nominerade väl presenterades så var det genom en snabbt svepande film där omslag och titlar var med under samma tid som de närvarande författarna tog sig ut på scen. Sedan försvann titlarna och jag fick ägna resterande tid åt att googla namn och titel medan författarna intervjuades. Detta hade lätt kunna undvikas genom att när författarna väl var på plats så kom en bild upp med bild på omslag, titel, författarnamn och förlag upp så att vi alla kunde se vilka böcker de skrivit/illustrerat samtidigt som de samtalade. Jag saknade också att motiveringarna till de nominerade verken lästes upp, vilket de alltid brukar göra.

För att summera. Jag är inte nöjd med upplägget att slå ihop presskonferensen vid lunchtid med ett publikt öppet evenemang på kvällen. Hade jag varit där och till exempel redan vetat vilka som nominerats (för att jag varit på den reguljära presskonferensen) alternativt inte för att rapportera alls så hade jag nog tyckt att detta var ett trevligt, modernt och inbjudande evenemang. För tanken med att samtala med de nominerade, ta upp gemensamma teman och att intervjua jury och andra som är involverade var god. Då hade jag kunnat ta till mig av de författarsamtal som hölls, den närhet jag fick till författarna genom att också kunna köpa de nominerade titlarna och få min bok signerad efteråt (dock skulle detta ha informerats om från scen för många hann gå innan alla bord var på plats och författare redo att signera). Men nu var jag där som pressperson och då blev det rörigt och jag var mest frustrerad under hela evenemanget. Och visst det kan bara vara jag som tar mitt twittrande och bloggande på för stort allvar, regelrätt press kanske tyckte att detta var jättebra och inte alls saknade presskonferensen utan var nöjda med den pressfrukost som vi bloggare inte fick komma på där de nominerade presenterades och intervjuades.

Den 28 november vet vi vilka som vinner och galan hålls som vanligt i Stockholms Konserthus och leds av Niklas Strömstedt. Vad tycker ni om de nominerade titlarna, är ni nöjda eller saknade ni någon titel?

Utlottning: Du, bara av Anna Ahlund

Bilden har jag lånat från rabensjogren.se

En av de bästa böcker jag har läst i år är helt klart Anna Ahlunds debut Du, bara. Jag tänker på den, pratar och tipsar om den flera gånger i veckan. Vilken bok är därmed bättre lämpad att börja veckans många utlottningar med om inte detta guldkorn. Vill du läsa min recension av boken kan du göra det här, länk.

Det enda du behöver göra för att vara med och tävla om ditt eget exemplar av denna bok är att lämna en kommentar till detta inlägg där du skriver att du vill vara med och tävla, ange en mejladress jag kan nå dig på om du vinner och ge ett boktips på en bok du läst i år och tyckt om.

Tävlingen avslutas om en vecka och en vinnare dras efter kl 20.00 måndagen den 7 november. Lycka till!

Läslovet 2016 och temavecka

Äntligen är det här, läslovet. Nu mer än någonsin önskar jag att jag hade fler semesterdagar att ta av så att jag också kunde få ha läslov den här veckan. Förr hette lovet som skolbarnen har nu i november höstlovet men från och med i år kallas det läslov. Detta önskar i alla fall våra ministrar för skolan och kulturen, Gustav Fridolin och Alice Bah Kuhnke. Se mer i inslaget där de förklarar mer vad tanken med namnbytet är.

Om du vill veta vad våra ministrar i regeringen läser just nu så kan du se det i den enkät som Kulturnyheterna i SVT har gjort, länk. Runt om i landet äger det rum massor med läsrelaterade evenemang och du kan bland annat ta dig en titt i kalendariet som finns på Läslovets hemsida, länk. Hos Akademibokhandeln får vi som är medlemmar i deras kundklubb 20% rabatt på alla barn och ungdomsböcker under den här veckan och hos Bokus är det 5% rabatt på deras diton. Och på biblioteken kan ni givetvis låna så mycket böcker ni vill alldeles gratis.

Den här veckan kommer jag här på bloggen helt att fokusera på barn- och ungdomslitteraturen. Det kommer att bli recensioner, tips på tidningar och poddar som fokuserar på barn- och ungdomsböcker, utlottningar av böcker och annat smått och gott. Flera inlägg per dag kommer det att bli och jag hoppas att ni orkar läsa och att ni bli inspirerade (och kan inspirerar andra genom att lämna egna boktips i kommentarsfälten). Hoppas att ni får ett fint läslov ni som kan och vi andra för läsa så mycket vi hinner utöver jobb/studier och annat vuxet som ska hinnas med.