Heja YA-/crossover-/ungdomsboken

I helgen gick det att både läsa och lyssna på två mycket bra på sätt och vis hyllningar till en av de genrer jag tycker bäst om inom litteraturen. Jag menar givetvis kärt barn med många namn, ungdomsboken eller crossover eller YA-boken. I Svenska Dagbladet skrev Elise Karlsson om att ungdomsboken kan vara bokens ja kanske till och med litteraturens räddning. Läs den här, länk.
Hos Lundströms Bokradio i lördags gick det att höra den eminenta Ada Wester från Gilla Böcker samt Mats Strandberg, en av författarna till hyllade Cirkeln prata om ungdomsböcker. Här kan ni lyssna:

Jag, En

Bilden har jag lånat från xbloggen.se

Jag tänker på The Fault in Our Stars och kärleken den kärleken. Jag tänker på Tidsresenärens hustru och hur det är att vara den som är kvar och det enda bestående. Jag tänker på hur lyckligt lottad jag är som har en familj och vänner som jag har växt upp med och levt sida vid sida med i flera år. Jag tänker att kärlek är vackert, att kärlek kan göra ont och att kärlek kan vara det svåraste som finns. På samma gång som jag känner mig upprymd känner jag mig så ofantligt tom.

Det är något visst med välskrivna böcker. Det är så skickligt gjort när karaktärerna blir så verkliga att det känns som att de är där bredvid dig och på riktigt. Vid ett handfull tillfällen har karaktärer i böcker blivit så verkliga för mig att det gör fysiskt ont att skiljas från dem på sista sidan. Och jag så fort jag lagt i från mig boken saknar dem innerligt. Precis så känns det med En och Rhiannon. Jag kan inte släppa dem och deras historia och jag tänker mig att det kommer vara så för en lång tid framöver.

Vad är det jag svamlar om egentligen? Jo jag har läst boken Jag,En av David Levithan. Lite kort om handlingen då. Boken handlar om En, som varje dag vaknar upp i en ny kropp. En dag är det i Justins kropp En lever i för dagen och genom honom träffar En Rhiannon och allt kommer att ändras. Sedan får vi följa med på resan när Ens själ bor i en ny kropp och allt ständigt ändras men där kärleken till Rhiannon är beständig. Men hur går det att som den enda som är kvar älska någon som ständigt rör på sig och aldrig går att räkna med?

Den här historien är så fruktansvärt bra och jag fullkomligt älskar David Levithans sätt att skriva den på. Som vanligt är hans berättelse normbrytande och bara det faktum att vi inte vet vad En har för kön, etnicitet, sexualitet gör det hela väldigt befriande. Det väsentliga är inte mellan vilka som kärlek beskrivs utan hur det känns och upplevs. Det är En och Rhiannon som är viktiga inte allt det där runtomkring.

Jag är så glad att jag fått ta del av den här berättelsen och är säker på att den kommer att vara med i toppen av årets bästa böcker. Se nu till att läsa den ni också. Så vi kan diskutera den sen för det här är en bok som väcker otroligt mycket tankar som jag verkligen vill ventilera med någon. Här kan ni läsa ett smakprov.

Tusen tack till X Publishing för recensionsexemplaret. 

Hurra jag fick en plats

Jag är så glad just nu och längtar till mars. För då ska jag nämligen gå Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäcks skrivkurs för nybörjare. Det kommer säkerligen att bli toppen och jag är så peppad. Nu äntligen ska jag få igång mitt skrivande igen. Är det någon mer som ska gå?

Bokbloggsjerka 25-28 januari

I veckans bokbloggsjerka ställer Annika en mycket bra fråga som jag funderat över hela helgen.

Är du 100% ärlig i dina recensioner/omdömen?

Jag tänker på två saker när det gäller den här frågan. Det första är att varför jag skriver recensioner av böcker jag läser. Det andra är hur det förhåller sig i relation till recensionsexemplar från förlag. Jag skriver recensioner av böcker jag läst här på bloggen för att jag samlar mitt läsande här. Jag bloggar om böcker (och annan kultur) för att jag ska kunna gå tillbaka och läsa vad jag tyckte. Därför är det självklart för mig att skriva ärliga recensioner. Varför skulle jag vara oärlig mot mig själv? Det jag tänker på när jag skriver inlägg är mer läsbarheten än att vinkla och försköna inläggen med tanke på att jag härligt nog har läsare av på den här bloggen.

När det gäller recensionsexemplar då? Jag har bara nu i januari fått tre recensionsexemplar. Vilket är något nytt för mig då jag varken fått eller bett om det tidigare (med ett undantag). Jag tänker som så att jag vinner i längden på att vara ärlig även i dessa recensioner. Inte kan förlag förvänta sig att alla ska älska precis varenda titel de ger ut (även om det är ett recensionsexemplar)? Men om det skulle vara så att jag inte tycker om en bok som jag fått av ett förlag kommer jag givetvis att motivera för varför de är så.

Det här ville jag ägna mig åt

Jag ville ju läsa i helgen. Ligga i sängen med en stor kopp te, varma raggsockor och bara läsa. Men istället har jag hjälpt min syster att flytta, varit på second hand-rundor och på Ikea tillsammans med resten av Stockholm. Hoppas på att kvällarna kommande vecka kan vigas åt dessa tre pärlor som jag vill sluka alla på en gång.

Poesiafton

För någon vecka var jag på releasefest hos Brombergs förlag och för deras poesiantologi Blå blixt- Mot denna sol. Och jag beklagar att det tog sådan tid för mig att skriva om den. Det var en helt fantastisk tillställning. redaktörerna Casia Bromberg och Sanne Näsling presenterade boken och projektet med att välja ut de texter som skulle vara med. Sedan modererade Åsa Beckman från Dagens Nyheter de poeter som var på plats. De blev intervjuade av Åsa lite snabbt och sedan läste de alla ur de texter de bidragit med till antologin. För min del stod Jonas Gren och Sanna Hartnor ut mest och de jag tyckte hade dikter som tilltalade mig. Jag är verkligen inte en van lyrikläsare men med hjälp av de uppläsningar som var kunde jag ta det hela till mig och bli berörd. Jag köpte med mig både årets upplaga och förra årets Hallon och bensin och ska nu testa att läsa lite på egen hand. Vi får se om jag blir såld på poesi efter det här.

Bokrelease hos Gilla Böcker

Jag tog med mig min kompis Rebecca och gick på releasefest för Annakarin Thorburn och hennes debutroman Jag biter i apelsiner häromdagen. Releasefesten var på supermysiga Orangeriet Bar & Café. Det var verkligen ett trevligt ställe som förde tankarna till ett av mina favoritställen i London. Vi minglade, drack och åt gott, pratade med författaren och förlagets pärlor Anna och Ada.

En annan Anna var också där och hon var så lyrisk efter att ha läst boken samma dag att det smittade av sig. Nu ser jag fram emot helgen då jag också ska läsa den. Men ni får vänta med recension tills nästa vecka då recensionsdatum är på torsdag.

Lång titel på en bok

Bilden har jag lånat från bokus.se

Den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet. Det heter boken med lång titel som är skriven av Jennifer E Smith. Den handlar om amerikanska Hadely som ska med ett plan till sin pappas bröllop i London men missar planet med fyra ynka minuter. På flygplatsen möter hon brittiska Oliver och så inleds historien som ska svara på om det hur det ser ut med den statistiska sannolikheten för kärlek vid första ögonkastet. Då detta är en kar kärleksbok är det inte alls kärlekshistorien som fångar eller berör mig mest. Den känns nästan oviktig och jag minns den knappt nu när boken är utläst.

Däremot fastnade jag verkligen för relationen mellan Hadley och hennes pappa. Jag går tillsammans med henne igenom känslor som ilska, känslan av att vara övergiven och sviken. Jag funderar nu ett bra tag efter läsningen på det här med skilsmässa och barn som hamnar i kläm. Hur det påverkar barn att föräldrar delar på sig oavsett hur stora de är när det sker, barn eller tonåringar. Vad händer med en relation mellan ett barn och dess förälder om förälderns flyttar till ett annat liv? Och där skaffa sig en ny familj. Det är säkert mina egna issues som gör att jag inte köper den snabba vändning och förlåtelse som sker mellan dotter och far. Det gör mig kluven angående läsningen och gör det svårt med ett samlat intryck. 

Ingrid Olssons noveller läses i radio

Bilden har jag lånat från sverigesradio.se

Ett urval av Ingrid Olssons noveller ur böckerna Blink, blink med stjärnan och Önska bort, önska nytt läses av teaterstudenter i radio. Om ni klickar på den här länken kan ni lyssna på tio fantastiska uppläsningar, länk. Men skynda er för det går bara att lyssna på dem i 30 dagar och det har snart gått på de första novellerna som sändes.

Min bokutmaning 2013

Jag har ju glömt att tala om vad min bokutmaning 2013 blev. Det var jämt mellan tre av alternativen 1,2 och 5. Det vill säga läsa böckerna jag vunnit/fått i goodiebag, läsa X antal böcker och läsa allt av en viss författare. Det skiljde endast en röst för att alternativ nr 2 skulle vinna. Så utmaningen i år är att läsa ett visst antal böcker under året. Jag valde att sätta ribban vid 35st under året. Jag ville inte att det skulle kännas för oöverstigligt. Utmaningen har dock modifierats lite. Jag skrev i december om min rädsla för vuxenböcker och i år tänkte jag ta små steg i hopp om att överkomma denna rädsla. Därför ska minst 5 av de 35 böckerna jag läser under året vara vuxenböcker.  

Så fick jag nytta av mitt läsande

Igår var jag på biblioteket och skulle lämna tillbaka The Hunger Games. När jag står och letar efter Emma Granholms böcker (Sjutton år och skitsnygg samt Simon & Sophie) hör jag en ung tjej och bibliotekarie prata. Bibliotekarien försöker komma på titel till Jellicoe Road. "Road någonting...Vänta ska jag gå och slå upp det i datorn" Då kan jag inte hålla mig utan säger "Den heter Jellicoe Road". För att göra en lång historia kort så var detta en bibliotekarie som annars är på vuxenavdelningen men nu satt i disken på barn- och ungdomsavdelningen.Tjejen skulle för en uppgift i skolan läsa en bok om och för ungdomar men gärna åt det lite mer vuxna hållet. Åh en YA bok alltså! Dessutom ville hon att den skulle vara lätt att komma in i då hon inte var van att läsa. Det hela slutade med att bibliotikarein och tjejen fick fem boktips av mig. De var båda väldigt glada och tackade så hemskt mycket för hjälpen. Och jag gick därifrån och kände att vad roligt att mitt läsande av ungdomsböcker kunde gynna någon annan.

Vilka böcker jag tipsade om?

• Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo. Superlätt att komma in i och fastna för.
• Hungerspelen av Suzanne Collins. Även den lätt att komma in i och bli helt fast i. Den plockade hon med dig.
• Jellicoe Road av Melina Marchetta. Svår att komma in i men sååå värd det. En av de bästa böcker jag läst vilket gjorde att hon trots ovana att läsa och krav på lätt inledning tog den svenska översättningen. Så bra val. Den är ju fantastisk. 
• Vad som av Sarah Dessen.
• The Fault in Our Stars av John Green. Hon reserverade den svenska översättningen då biblioteket inte hunnit få in den än. 

Bok 1 avklarad

Den förstörde min nattsömn och koncentration på jobbet. När jag väl kom in i boken så var jag fast och det ordentligt. Vilket var väldigt opassande då jag precis skulle börja jobba igen efter semestern och hade massor att göra på jobbet och efter arbetet borde plugga till en tenta. Men The Hunger Games bok nr1 var svår att tänka bort och om så krävdes låg jag uppe till halv tre om nätterna tills den var utläst. Det är ett tag sedan nu men jag har inte kommit mig för att blogga om den fören nu. Efter läsningen av Fordbidden ville jag ha något lättsmält och lyckligt. Min syster sa men det är massor med kärlek i Hungerspelen. Okej tänkte jag (trots att jag hade en föraning om att nejnej det är väl en dystopi det där?) och en av oss hade fel så mycket kan jag säga utan att avslöja för mycket.

Nu när tentan är gjord och jag har jobbat undan på arbetet borde jag väl genast sätta tänderna i bok två och tre. Men i ärlighetens namn tycker jag att det hade räckt med bara en bok och känner mig lite avigt inställd inför den fortsatta läsningen av trilogin. Blir det inte lite tjatigt? Jag avvaktar och ser för just nu har jag en massa annat jag vill läsa. Ni som läst bok 2 och 3 borde jag läsa dem nu eller kan de vänta?

Basket för hela slanten

 

När jag läst klart Hungerspelens första del behövde jag ny läsning och valde då de två böcker av Niklas Krog som jag fått i julklapp nämligen Turk & Ayla samt Sista skottet. Det var två lättsamma böcker som jag klämde av på två kvällar. De handlar båda om basketspelande Turk (som egentligen heter Mattias) och Ayla. Den ena är från rika Bromma och den andra från Rinkeby båda förorter till Stockholm men väldigt olika socioekonomiskt. De spelar basket och  första boken spanar de på varandra i idrottshallar runt om i Stockholm och i andra boken är de på samma basketläger. De lever i två olika världar och det enda som förenar dem är kärleken till basketen.

Förutom att det var en realistisk relationsbeskrivning speciellt osäkerheten hos Mattias så blev jag grymt sugen på att börja idrotta igen efter att ha läst dessa två böcker. Min egen idrotts karriär började med friidrott när jag var i sjuårsåldern, för att sedan övergå till orientering i mellanstadiet och från högstadiet och upp till gymnasiet spelade jag innebandy (då jag skadade knät och efter det inte har lagidrottat utan tränat på egen hand).

Dessa två böcker är perfekta för unga som vanligtvis inte läser så mycket och till dem som älskar sport. De är snabba att komma in i och ett stort plus är att de beskrivs från både Ayalas och Turk/Mattias perspektiv genom att de berättar vartannat kapitel.

Brun utan sol

Teateråret 2013 har sannerligen börjat bra med två kanonföreställningar redan. Förra veckan var jag och min syster och såg B.U.S!- Brun utan sol på Södra Teatern i Stockholm. Det är en förställning som gick rakt in i hjärtat och igenkänningsfaktorn har nog aldrig varit så hög. Jag skrattade och grät mig igenom hela föreställning. Aldrig har jag sett en föreställning som behandlar att vara just brun utan sol i Sverige. På scen står Vivian Cardinal, Gladys del Pilar, Fransesca Quartey, Kayode Shekoni och Blossom Tainton och regin står Josette Bushell-Mingo för. Här berättar fem starka och vackra kvinnor om hur deras föräldrar träffades, hur det var att växa upp som icke-vit, hur de blev tonåringar och till slut vuxna. De varvar grymma musiknummer med personliga historier som trots generationsskillnaden till mig och min syster hade kunnat vara historier från våra liv. Det verkar som att den här vintern kommer präglas av kultur om att hitta sig själv som ickenormativ. Jag är så glad och tacksam för det. För när jag växte upp fanns inte Patrik Lundbergs bok eller föreställningen B.U.S! Och det här är helande för den lilla Johanna inom mig som så länge kände sig fel, ful och ovärdig. 

Jag tycker att ni ska gå och se föreställningen om ni bor nära något av de stopp som är kvar (läs mer vilka de är här, länk). De har avverkat norra Sverige och reser nu söderut. Speciellt ska vuxna icke-vita, föräldrar till barn med en blandad etnisk bakgrund och unga med en blandad etnisk bakgrund gå och se den. För de är en helt fantastisk föreställning. Nu torkar jag mina tårar som rinner ner för kinderna när jag skriver det här av alla minnen och lyssna på den låt som berörde mig mest- India.Arie och hennes I'm not my hair. Ni kan här se ett klipp från föreställningen som innehåller samma låt.

Bokbloggsjerka 18-21 januari

I veckans jerka vill Annika veta följande:

Om du ser en bok av en författare som du aldrig har hört talas om tidigare, vad är det som gör att du bestämmer dig för att läsa den?

Ska sanningen fram så gör jag det vi fått lära oss att inte göra, det vill säga dömer en bok efter dess omslag. Är det ett tilltalande omslag är det stor sannolikhet att jag kommer läsa baksidan eller beskrivningen på boken och på så sätt se om jag vill läsa den. Alltså jag börjar med omslaget sedan är det beskrivningen av boken som gör att jag läser en bok. Bloggar är också en källa att hitta författare och böcker jag kanske inte skulle ha hittat själv.  

Från ett källarhål

Igår var jag och Sofia på releasefest för David Wibergs bok Dagboksanteckningar från ett källarhål. Kvällen inleddes med att se föreställning med samma namn på Stockholms stadsteater. Sedan fortsatte vi vidare till Lilla Piratförlaget för mingel och fest.

Föreställningen var otroligt bra och karaktären Linnea som David spelar gör han med bravur. Han verkligen är Linnea och 16 år. Hela sceneriet är smart gjort. Det är en mikrofon, en fåtölj och så ett mixerbord för musikern Stefan Johansson sedan är det dov belysning resten av scenen. Linnea står och läser ur en faktisk dagbok och ibland blir det lite musik. Jag skrattade mest hela tiden och det av två anledningar. För det första så kan jag som (någorlunda) vuxen se att ja det är då inte lätt att vara 16 år och allt är gravallvarligt och hemskt och tron att det alltid kommer att vara så. För det andra är David så övertygande att jag lever mig in och blir 16 år igen och då skrattar jag av igenkänning och blir varm av att han lycka fånga precis samma känsla som jag har.Således passar föreställningen för alla åldrar. Så om du är vuxen varför inte ta med en tonåring i din närhet och se något riktigt bra!

Ni som bor i Stockholm kan gå och se föreställningen ikväll (19/1) och imorgon 20/1. Sen åker den på turné med följande stopp: Malmö, Inkonst (14 och 15 februari), Uppsala Stadsteater (26 och 27 februari), Linköping, Sagateatern (3 april). Här kan ni se när Linnea läser lite ur dagboken:

Och för er som inte har möjlighet att gå och se föreställningen bör givetvis läsa boken.

Jag är Armfelt

Bilden har jag lånat från livrustkammaren.se

Inte jag Johanna men utställningen på Livrustkammaren i Stockholm har en utställning som heter så, Jag är Armfelt. Den var jag och såg dagen innan nyårsafton. Jag gjorde något som var länge sedan, jag gick en guidad visning. Det ger verkligen en utställning så mycket mer och hädanefter ska jag gå mer på visningar. Jag visste inget om Armfelt innan utställningen men nu efter vet jag en hel del. Bland annat om hans relation till Gustaf III, hans roll i Finlands självständighet och hur det är att vara lojal mot någon du håller av. Den har öppet till 3 februari om någon vill gå och titta.

Eskilstuna t.o.r

För två helger sedan åkte jag och hälsade på en av mina bästa vänner Jenny som bor i Eskilstuna. Förutom att fika med hennes suveräna cupcakes så var vi och tittade på några utställningar på Eskilstuna konstmuseum. Mina favoriter från det besöket var följande vek:

 Verket heter Pojken och är skapad av Jukka Viberg. Han både andas och låter på ett sätt som gör att jag bara ville lyfta upp honom och trösta honom.

 Det här verket är så coolt då det är helt skapat av häftklamrar och är skapat av Sackarias Luhanko.

 Denna gigantiska näckros är skapad av Roland Persson.

Jag blev så ledsen när jag såg det här verket. Det heter Utanför men jag ar glömt skriva upp vem det är som skapat verket.

Julens läsning del 2

   

Bilderna har jag lånat från bokus.se

I somras läste jag första boken i Perfect Chemistry-trilogin skriven av Simone Elkeles och nu till julledigheten beställde jag de två sista böckerna i serien. De heter Rules of Attraction och Chain Reaction och handlar om de två yngre bröderna Fuentes, Carlos och Luis. Likt i första boken är de bad boys med ursprung i Mexiko som faller för den vita amerikanska good girl och efter lite strul uppstår tycke för varandra. De var äckligt klyschiga men fungerade fint som tidsfördriv när jag låg i sjuksängen under jul. Bäst av alla tre var bok två, den om Carlos och tjejen Kiara då den kändes mest realistisk av de tre.

Rules of AttractionCarlos måste flytta och bo med sin bror Alex i Colorado då han är i fara om han stannar kvar i Mexiko dit familjen flydde efter de trubbel som Alex hamnade i hemma i Chicago. Han är inte alls glad att behöva bo hos Alex och än värre blir det när han måste flytta in hos familjen Westford och där deras dotter Kiara är en irriterande människa. Men de känslorna vara inte speciellt länge. Frågan är bara om Carlos klarar att hålla sig borta från trubbel.

Chain Reaction
Till skillnad från sina två äldre bröder är Luis den skötsamma brodern som drömmer om att bli astronaut. Han vet precis vad han vill här i livet men det kommer att hamna på ända när han kommer tillbaka till Chicago efter både en tur till Mexiko och Colorado. Han är tillbaka till den miljö han växte upp i som barn och det finns mycket som drar och vill fånga hans uppmärksamhet. Likt Nikki som han träffar på sin bror Alexs bröllop.

Veckans skiva

Just nu tragglar jag med att få en tenta färdigskriven. För att få upp ett flyt lyssnar jag på Paloma Faiths senaste skiva Fall To Grace. En av favoritlåtarna är Just be så den kommer här.