Vi har nått slutet på vår bokcirkel och det känns vemodigt och skönt på samma gång. Jag är en dag sen med detta inlägg och det är för att jag var på litteraturfestival under hela helgen och hann inte med bokcirkeln också. Idag står sista boken Öppet hav i fokus och vi säger nu hejdå till systrarna Steffi och Nelli. Det är inte för sent att hoppa på bokcirkeln då den kommer att finnas kvar under hashtagen och här på bloggen. Du kan läsa mer om bokcirkeln här, och här kan du ta del av diskussionerna kring En ö i havet, Näckrosdammen och Havets djup. Vill du hellre följa bokcirkeln i videoformat kan du göra det på min YouTube-kanal.
Nu är sagan slut, kriget är slut och vi får nu veta vad som händer med systrarna. Nelli är mer tystlåten och inåtvänd. Hon är orolig vad som ska hända nu när hon slutat sjätte klass och därmed folkskolan. Ska hon skickas till barnhem eller ska hon få stanna kvar hos tant Alma och farbror Sigurd? Hon är i mellanlandet mellan barn och tonåring. Hon känner sig verkligen sedd och bekräftad när frun i familjen som hyr familjen Lindbergs hus under sommaren ber henne att sitta modell när frun målar. Det var så fint att få träffa Nelli mer och jag led verkligen med henne i hennes oro inför framtiden.
Storasyster Steffi å sin sida tar gymnasieexamen. Hon är 17 nästan 18 år och när boken börjar så kommer så äntligen freden. Även Steffi funderar mycket över framtiden. Hur kommer det gå för henne med drömmen om att läsa medicin på universitetet? Under sommaren arbetar hon som assistent på ett laboratorium. Och precis i början när freden är ett faktum träffar hon på Sven igen. Nu får vi den där kärlekshistorien som hon längtade efter i boken ett och två när hon var 12 år. Däremot är Sven inte allt igenom god person och jag blir riktigt arg på honom mot slutet.
Den stora frågan för systrarna är huruvida pappa Anton är vid liv och vad som händer i så fall? Om han inte lever var ska de då bo och vad ska det bli av dem? Och om han lever innebär det att de ska återvända till Wien då eller ska de bo någon annanstans? Jag minns att jag var så besviken på slutet när jag läste den här boken första gången. Den här gången är jag mer tillfredsställd med slutet men jag skulle hemskt gärna ha velat ha en vuxenbok där vi får möta systrarna som vuxna och se vad det blir av dem. Varför kan inte Annika Thor skriva en sådan bok? För jag är inte redo att helt skiljas från systrarna än.
När jag var på Stockholm Literature i helgen träffade jag på författaren
Annika Thor i en kö. Jag tog mod till mig och gick fram till henne för
att tacka för böckerna och den fantastiska läsupplevelse det har varit
att läsa om böckerna. Hon var väldigt trevlig och hade till och med hört
talas om denna bokcirkel och kände igen mig. Tänk om jag hade vetat som
tolvåring när jag läste böckerna för första gången att jag skulle få
möjlighet att tacka för författaren hade jag aldrig trott på det.
Jag tänkte köra en ny omgång med bokcirkeln i slutet på januari/början på februari. Har du tips på vilken bok vi ska läsa då? Det kan vara en ungdomsbok eller vuxenbok men det får inte vara en deckare/SF/fantasy.
Mohsin Hamid är
i höst aktuell med den svenska översättningen av hans senaste bok Exit West (på
svenska Exit
väst). Jag fick möjligheten under hans Sverigebesök (han ska bla medverkar
under Stockholm Literature i helgen) sitta ned
med honom och samtala om boken, om erfarenheten av migration och framför allt
om kärleken. Min första
fråga till Mohsin var vad som inspirerade honom att skriva den här boken. – Jag ville
skriva en kärlekshistoria som inte hade ett stråk av dominans i sig. Ofta finns
det en typ av ägande i kärleksberättelser. Jag ville också utforska hur det
skulle vara att skildra en kärlek som tar slut utan att den blir våldsam eller
hatisk. Mohsin Hamid
berättar att han ser sig själv som en typ av hybrid. Han är uppväxt i
Kalifornien och Bangladesh, har bott i London och nu delar han sin tid mellan
Bangladesh och New York. Vi pratar om att världen just nu genomlever en typ av
backlash när det gäller synen på migration. Hatet och avskyn gentemot migranter
som frodas på flera håll i världen. Hamid lyfter fram att vi alla är migranter,
går du bara tillbaka i din egen historia kommer alla att hitta någon som har
migrerat från en plats till en annan. Varför valde du
ett ungt kärlekspar som protagonister? Hamid förklarar
att han ser kärleken som en form av migration. Det är när två personer som blir
kära som de lämnar något bakom sig, blir del av något nytt och för evigt är
deras liv förändrade. På samma sätt säger han att det är att migrera. Därför
var det passande att ha ett ungt par som huvudpersoner i boken som förutom att
vara en kärleksberättelse handlar mycket om migrationen. – Idag är det
stort fokus på den geografiska migrationen, på vilka tillvägagångssätt
människor flyr. Jag ville fokusera på varför människor migrerar, varför de
lämnar sina hem och vad som händer efter de har gjort detta, säger Mohsin. Jag frågar honom
om det är därför själva flykten tar så lite plats i boken och att de flyr genom
att gå igenom dörrar som fungerar som passager. Han svarar att den rapportering
vi ser just nu av migration på sätt och vis har avhumaniserat människorna som
flyr och han tog därför och fokuserade på det innan och efter flykten för att
ge dessa migranter en form av kött och blod. – Enligt min
mening är det fundamentalt för människosläktet att migrera, vi har alltid gjort
det och kommer alltid att göra det, säger Mohsin. Han säger att
människan alltid har rört på sig och idag blir det svårare och svårare att
finna personer som i sin släkt de senaste generationerna inte har några
migranter utan som stannat på samma geografiska plats. Vi pratar om detta med
att andra människor ställer frågan till både honom och mig om var vi kommer
ifrån baserat på hur vi ser ut eller våra namn. Vi blir mer och mer hybrida och
har våra ursprung från olika delar av världen. Därmed blir det svårare att
kategorisera människor. I sin senaste
bok får läsaren inte veta var huvudpersonerna kommer ifrån och det gör
berättelsen universal. Detta är något som Hamid säger är meningen. – Jag ser det
som att jag skriver en halv bok och så får läsaren fylla i med den andra halvan
utifrån sina erfarenheter. Den här
berättelsen ger verkligen ett ansikte till föreställningen om en migrant. Vi
får reda på hur de känner, bekanta oss med ett före och ett efter deras flykt.
Det kan vara vem som helst, det kan vara du själv och just detta menar Hamid
var hans intention med boken. Han ville porträttera hur det är att migrera, vad
det gör med en människa och hur hen hanterar sin nya miljö och dess människor
som finns där likväl de som lämnats kvar. – Migration
berikar världen och det är en del av naturens gång. När ett barn blir till är
det för att två olika delar kommer samman och bildar något nytt, något bättre.
På samma sätt är det med samhällen, när människor från olika ställen kommer
samman bildas något nytt, något bättre. Jag avslutar
vårt samtal med att fråga honom om han kan tipsa om en bok han läst nyligen och
som han tyckte om. Då svarar han Lincoln
in the Bardo av George Saunders. Det var den bok som slog Hamid och
hans Exit väst förra veckan när Man Booker Prize delades ut. Men Hamid
försäkrar att där inte finns någon bitterhet, han tycker att det är en mycket
bra bok och Saunders och han är kolleger inte rivaler. (Boken kommer ut på
svenska i maj nästa år) Tack till Natur &Kultur för
att jag fick möjlighet att träffa Mohsin Hamid och intervjua honom. På torsdag
nästa vecka kommer min recension av boken.
Nästa vecka är det dags för Läslovet. Många barn och unga kommer att vara lediga från skolan/fritids. Jag spelade in en (lååååång) video där jag ger boktips till barn i alla möjliga åldrar från de minsta till unga vuxna. Jag kommer att ha temavecka här på bloggen om just böcker till barn och unga nästa vecka. Det blir recensioner, boksamtal samt en och annan boktävling.
Igår var jag riktigt upprörd över hur två av tre Augustpriskategorier nästintill helt nonchalerades av svensk media när de rapporterade om vilka som nominerats i år. Så först skrev jag upprört på Twitter om detta och sen spelade jag in ett klipp där jag pratar lite mer ingående om varför jag är upprörd. Ni kan se det klippet här ovan.
Igår kväll fick vi så äntligen veta vilka böcker som nomineras till Augustpriset i år. Och vilken kväll det var sen. På Scenkonstmuseet i Stockholm hölls i år nomineringseventet som numera är öppet även för allmänheten och eventet i sig blir bättre och bättre för varje år. Jag och mina kära ambassadörskolleger fick träffas live och fotograderades på scen. Salen fylldes med folk och kvart i sex hälsade Förläggarföreningens ordförande Eva Gedin oss välkomna. Ambassadörerna satt redo att liverapportera på olika sätt genom sociala medier på första parkett och det gick att ta på förväntan i luften i salen. Skulle rätt och de mest värda böcker nomineras? Skulle vi bli besvikna eller skrika höga glädjetjut? Kvällens programledare var Daniel Sjölin och efter att ha pratat med de tre jurygruppernas ordföranden om trender och tendenser i deras kategorier så presenterades så de nominerade. Så här se listan med de nominerade ut. Gå in på Augustprisets hemsida för att läsa motiveringarna till respektive titel.
Fotograf: Sören Andersson
Barn- och ungdomskategorin
Om dagen tar slut, Lisa Hyder och Per Gustavsson, Opal
Fågeln i mig flyger vart den vill,Sara Lundberg, Mirando Bok
Anrop från inre rymden,Elin Nilsson, Alfabeta
För att väcka hon som drömmer, Johanna Nilsson, Rabén & Sjögren
Den förskräckliga historien om Lilla Hon,Lena Ollmark och Per Gustavsson, Lilla Piratförlaget
Dumma teckning!, Johanna Thydell och Emma Adbåge, Alfabeta
Det var i den här kategorin som det var bäst spridning bland representerade förlag. Här återfinns både stora och mindre förlag och det är verkligen glädjande. Jag trodde verkligen att Vakuum av Mia Öström och Under odjurspälsen av Klara Krantz skulle komma med. Men på det stora hela är jag mycket nöjd med spridningen i den här klassen. Det är ingen slagsida åt någon åldersgrupp och det var flera titlar som överraskade och det uppskattar jag. Det märktes att det är en ny jury och det ser jag som positivt och välbehövligt, det har varit rätt tröttsamt de senaste åren. Detta är också den kategori som det på förhand inte går att säga vem som ska vinna och det är roligt. Jag lyckades pricka in ett rätt genom Elin Nilsson.
Fotograf: Sören Andersson
Skönlitterära kategorin
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, Johannes Anyuru, Norstedts
Sidonie & Nathalie. Från Limhamn till Lofoten, Sigrid Combüchen, Norstedts
Hastigheten, Jörgen Gassilewski, Albert Bonniers Förlag
Just nu är jag här, Isabelle Ståhl, Natur & Kultur
I en skog av sumak, Klas Östergren, Natur & Kultur
Att Johannes Anyuru skulle nomineras var väl det enda vi alla var eniga om på förhand. Jag tror även att han är den som tar hem vinsten sen i november. Roligt var att det kom med en debutant i form av Isabelle Ståhl. I den här kategorin är det dock de stora förlagen som helt dominerar, det är Norstedts, Bonnier (WWD är en del av Bonnierkoncernen och numera ett imprint till Albert Bonniers Förlag) samt Natur & Kultur. Jag trodde verkligen Finna sig av Agnes Lidbeck skulle komma med men lyckades träffa in två rätt genom Anyuru och Ståhl.
Fotograf: Sören Andersson
Fackboks kategorin
Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström, Fatima Bremmer, Forum
Frågor jag fått om Förintelsen, Hédi Fried, Natur & Kultur
Brandvakten, Sven Olov Karlsson, Natur & Kultur
Nära fåglar, Roine Magnusson, Mats Ottosson, Åsa Ottosson, Bonnier Fakta
Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarliv, Johan Svedjedal, Wahlström & Widstrand
Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater, Per Wirtén, Albert Bonniers Förlag
Även i denna kategori var det total dominans av två stora förlag då endast Bonnier och Natur & Kultur återfinns som representerade förlag. Däremot är det för första gången på länge som jag är så peppad och glad över detta startfält. jag vill läsa alla nominerade böcker i den här kategorin och det är likt barn- och ungdomsklassen öppet fält i vem som kommer vinna. Jag fick ett rätt vid mitt gissande och det var Johan Svedjedal. Lilla Augustpriset
Flaskskeppsdag, Anna Norrby Andersson, Knivsta
Expressionism på flaska, Henrietta Andersson, Bromma
De fyra årstiderna, Henning Bollmark, Uppsala
Blod, Saga Miketinac, Ronneby
Den röda cykeln, Saga Miketinac, Ronneby
Resan, Jonathan Norberg, Sundsbruk
Glöm inte att du kan vara med och rösta fram vem som ska vinna Lilla Augustpriset. Så klicka in er på Augustprisets hemsida, läsa bidragen och rösta sen senast 20 november. Jag kommer att göra ett separat inlägg om Lilla Augustpriset när jag har hunnit läsa bidragen.
Nu återstår att läsa de nominerade titlarna, följ diskussionen om böckerna framför allt hos oss ambassadörer som kommer att läsa, recensera och tippa vinnaren i den klass vi ska bevaka. För min del innebär det extra fokus på barn- och ungdomsböckerna men jag hoppas hinna med några av titlarna i de andra två kategorierna också. Den 27 november vet vi vem som vinner och det ska bli så spännande.
Avslutande reflektion:
Jag är positivt överraskad och det kändes som att hela priset fick ett nytag med de nya jurygrupperna. Det är viktigt att för relevansen för priset hålla jurygrupperna lite på tårna och alerta. Gladast är jag med arbetet som jurygruppen för barn- och ungdomsklassen gjort, för äntligen känns det som en bra blandning och heja mellanåldersböckerna.
Det är såklart inte författarnas fel men jag hade gärna sett en bredare spridning på antalet förlag som får en bit av kakan som en nominering till Augustpriset medför i försäljning. Nu hoppas jag och förväntar jag mig att alla bibliotek och boklådor i vårt avlånga land gör sitt och skyltar med de nominerade och då i alla tre klasser, inte bara skönlitterära. Syftet med priset är att öka bokförsäljningen och då måste bokhandlarna dra sitt strå till den stacken. Till skillnad från Nobelpriset i litteratur som bara har en vinnare har de här en bred palett med böcker och författarskap att skylta med, ordna evenemang i butikerna och en ingång att prata med kunder/besökare om böcker. Jag vill inte höra att vissa böcker är för smala för att kunna skylta med för nomineringen till priset är er anledning att lyfta fram det. Lita på att kunderna känner till och är intresserade av Augustpriset och till det kan de ju passa på att lyfta andra smala böcker som tangerar samma tema och på så sätt få fler böcker sålda.
Jag hann knappt ta några egna bilder under evenemanget igår. För jag hade fyllt upp med att twittra och skulle sen göra ett litet gästspel på scen och var fullt fokuserad på det. Det gick ut på att jag skulle komma med en spaning om vad som sades i sociala medier om de nominerade. Så jag lånar bilder från Augustpriset istället.
Om du missade att titta på nomineringseventet live igår kan du göra det här nedanför.
Vad tycker du om de nominerade? Var det rätt böcker som kom med eller saknar du någon titel?
Så mina vänner vi är nu mitt uppe i bokcirklandet av böckerna om systrarna Steffi och Nelli av Annika Thor. Idag ska vi prata om tredje boken Havets djup. Om du är ny i bokcirkeln (som det för övrigt går att hoppa på när du vill) kan du läsa mer om upplägget här. Och här kan du ta del av vårt samtal kring bok ett En ö i havet och här om bok två Näckrosdammen. Vill du hellre ta del av cirkeln i videoformat kan du klicka in dig på min YouTube-kanal istället, här är en länk.
Då går vi över till att prata om boken som står i centrum idag. När den här boken börjar har vi hoppat fram några år och Steffi är nu 16 år. Näst sista boken tycker jag handlar mycket om att det snart är det slut. Steffis tid på läroverket är snart slut då den här boken utspelar sig under vårterminen innan realexamen. Till hösten ska flera av hennes klasskamrater börja på gymnasiet. Men hur ska det går för henne? Kommer hjälpkommittén att betala även för gymnasiet? Om inte är hennes tid i skolan slut då och vad händer i så fall med drömmen om att bli läkare?
Vi märker även av att kriget är på väg att ta slut och båda systrarna funderar mycket på vad det kommer att ha för inverkan på deras liv. Steffi bor ju i stan och är äldre nu så hon får reda på mer om vad som händer i världen. Dessutom har hon en ny bekantskap, Judith som bor på barnhem och likt henne har fått fly undan kriget i Wien. Judith vet mer än Steffi om vad som händer, framför allt med vuxna likt Steffi och Nellis föräldrar. När kriget tar slut är deras tid i Sverige slut då? Det är en fråga som hänger med under hela bokens gång. Kriget tar också mer plats i den här boken än i tidigare. Det kan ha att göra med att Steffi nu är äldre och får reda på mer saker, hon lever inte ett lika skyddat liv på ön som sin syster gör. Steffi bor numera hos väninnan Maj och hennes familj i deras nya och större lägenhet och vänskapen med Maj blir än viktigare för henne. Den är så fin att läsa om och förutom systrarna är Maj den jag bryr mig mycket om och undrar hur det ska gå för.
Nelli är tillbaka i den här boken. Hon upplevs av både sin syster och fosterfamilj som förbytt och hänger med sommargästens ena dotter Maud som är mer vild än tam i mångas ögon. Hon växer också upp i den här boken och funderar mer över vem hon är och var hon hör hemma. Under bokens gång blir det även uppenbart hur stor distansen är mellan systrarna. De lever så olika liv, de vill olika saker och de hanterar sin tid i Sverige på olika sätt. Steffis ansvarskänsla för sin lillasyster är påtaglig och det är svårare för henne att balansera förväntningarna att ta hand om systern och att samtidigt fokusera på sig själv och sin egen framtid. Speciellt i och med att de inte ses lika ofta och har en geografisk distans mellan sig dagligen.
Vera som är Steffis väninna från ön bor numer i Göteborg och i hennes sällskap blir vuxenblivandet med att gå på lokal och träffar killar en del av Steffis värld. Här kunde jag se tydliga kopplingar till Kristina Sandbergs böcker om Maj och frågan om villkoren för unga kvinnor då och nu. Steffi och Vera vill så olika saker här i livet och deras uppfattning om vad som står dem till buds är olika. Mycket har hänt med kvinnors frigörelse och villkor men ändå finns det än idag spår av de begränsningar som Steffi och Vera känner då under mitten av 40-talet.
Det ska bli mycket intressant att läsa vidare och se vad som händer systrarna. Vad händer med kriget och blir det en återförening med föräldrarna?
Nästa vecka är det äntligen dags för Stockholm Literature. Det är min favorit bland litteraturfestivaler. Jag tycker att det är så skönt att de fokuserar på samtalet och inte kommersen kring böckerna. I fokus står den översatta litteraturen och under två dagar kan du lyssna till både samtal, uppläsningar och gå på poesivandringar. I år fyller Stockholm Literature fem år och festivalen invigs på fredagen. Då delas priset för bästa översättning ut och sedan är det mingel i baren på museet. Jag tänkte tipsa om punkter i programmet som jag inte tycker att ni bör missa.
Lördag
11.30–12.15 Mohsin Hamid & Yukiko Duke
12.00–12.45 Poesivandring i utställningen Manipulera världen – Aktivera Öyvind Fahlström
12.30–12.50 Johannes Anyuru (läsning)
14.00–14.45 Julian Barnes & Daniel Harding
14.00–14.20 Mohsin Hamid (läsning)
15.15–16.15 Johannes Anyuru & Ida Linde
16.00–16.20 Petina Gappah (läsning)
Söndag
11.30–12.15 Hakan Günday & Cecilia Uddén
11.30–11.50 Agneta Pleijel (läsning)
12.00–12.20 Jason Diakité (läsning)
12.30–12.50 Julian Barnes (läsning)
12.45–13.30 Johanna Adorján & Kjell Westö & Kristoffer Leandoer
14.00–14.45 Petina Gappah & Jason Diakité
14.30–14.50 Kjell Westö (läsning)
15.00 Guidad visning av Manipulera världen – Aktivera Öyvind Fahlström, på svenska
Jag kommer att vara på festivalen alla dagar och har ett gäng böcker jag planerar att läsa innan festivalen nästa vecka. Här kan ni se när jag pratar om vilka de är.
Jag är en mycket stor konsument av podcasts och lyssnar så gott som dagligen på en rad olika poddar. Idag tänkte jag ge er tips på mina favoriter. Först börjar vi med kulturella-/politiska-/samhällspoddar.
Nord & Francke
När jag blir stor vill jag vara som Maria G Francke och Kristin Nord. Dessa två coola katter gör en podd för och har en blogg hos Sydsvenskan. Dessvärre kommer podden med nya avsnitt varannan vecka och jag skulle vilja ha nya avsnitt oftare än så för jag älskar dessa två. Här är det högt och lågt i kulturella frågor. De recenserar böcker, pratar om Skam och annat populärkulturellt. Förra året på Bokmässan vågade jag mig fram och hälsade på Maria och Kristin på ett mingel och det var en av höjdpunkterna för min del på mässan det året.
Bildningspodden
Är du en person som skäms lite över kunskapsluckor inom främst historia, litteraturvetenskap och konstvetenskap? Då är det här podden som kan hjälpa dig med detta. Under en dryg timme hjälper Magnus Bremmer tillsammans med forskare dig att ta igen sådant du missade under skoltiden. Jag har lärt mig massor om sådant som jag inte hade koll på innan så som den grekiska tragedin, Elin Wägner och kurortens historia. Nya avsnitt varje onsdag.
USApodden
Det är lätt att tappa modet gällande världsläget just nu och framför allt när det gäller det stora landet i väst. Mitt sätt att hantera allt galet som händer är att låta riktigt kunniga personer reda ut nyheterna åt mig. Detta är en podd som startade under primärvalen förra våren, sedan följde de valet och så förlängdes podden när ni vet vem som valdes och de skulle då fortsätta fram till installationen i januari i år. Men sen blev podden permanent och nu behandlar de mer än bara presidenten. Podden görs av Sveriges Radio och i podden medverkar både nuvarande och tidigare USA-korrespondenter samt politiska kommentatorer. Nya avsnitt varje onsdag och sänds enbart i poddformat och inte i FM.
Europapodden
Likt podden ovan är detta en podd från Sveriges Radio och den fokuserar på europeisk politik. Det har varit val i en rad Europeiska länder i år, vi har Brexit-förhandlingar att bevaka och andra EU-frågor. Precis som i USApodden är det korrespondenter och utrikeskommentatorer som medverkar och det är så skönt med saklig rapportering och inte en massa tyckande till höger och vänster. Nya avsnitt varje tisdag, förutom när det är val då det har kommit en podd om dagen dagarna innan valdagen.
Gradvall
Jan Gradvall som är en känd musikjournalist gör en musikpodd för Sveriges Radio. Här samtalar han med artister, producenter och andra inom musikindustrin. Jag har lyssnat på otroligt bra samtal med bland annat Anna Ternheim och Veronica Maggio. Till skillnad från vissa andra musiker talar ut-program blir inte dessa samtal smetiga och krystade. I och med att Jan är så kunnig och duktig på att intervjua får vi komma personerna nära utan att behöva ta fram skämskudden. Nytt avsnitt kommer varannan fredag.
Söndagsintervjun
Att jag är en Public Service-kramare är nu uppenbart. Jag älskar att kunna lyssna på poddar utan reklam och då är poddar från Sveriges Radio bäst. En podd som jag inte lyssnar på varje avsnitt av men däremot så fort det är en gäst jag är intresserad av och det är Söndagsintervjun. Detta är ett program som sänds både i FM och som podd. Podden kommer ut redan innan helgen och sänds i radion på söndagar. Det jag gillar med podden är att programledaren Martin Wicklin inte har silkesvantar på sig. Han ställer tuffa frågor och intressanta följdfrågor vilket gör att vi som lyssnar får en bra bild av veckans gäst. Ett favoritavsnitt är det med Gudrun Sjödén.
Teaterprogrammet
Anneli Dufva träffar varje fredag en person inom teatervärlden. Hon samtalar med skådespelare, regissörer, scenografer, förläggare med flera om deras tid inom teatern. Tidigare var Roger Wilson programledare. Det är en härlig mix av personer som verkat länge och de som precis har börjat sina karriärer. Vi får höra snuttar ur det rika arkivet hos Radioteatern som gästerna har valt ut. Några av mina absoluta favoriter har gästat programmet och jag kan varmt rekommendera er att lyssna på samtalet med Stina Ekblad, Ingela Olsson, Suzanne Osten och Josette Bushell-Mingo.
Scenpodden
Medan Teaterprogrammet handlar om människorna på teatern så handlar Scenpodden mer om begrepp kopplade till scenkonst. Med hjälp av kända människor inom scenkonstvärlden samtalar regissören Rebecca Forsberg och teatervetaren Karin Helander om allt ifrån vad en scenograf är till radioteater och clownens röda näsa. Den är lite lik Bildningspodden så tillvida att det är en mycket lärorik podd som lär dig mycket matnyttigt. Nya avsnitt varannan fredag.
Vi-podden
Nu är Vi-podden tillbaka efter ett års uppehåll och det med ett nytt format. Det är Tidningen VI som gör podd igen. Fredrik Lindström samtalar med historikern Lars Trädghård om Sverige och hur pass inkluderande vi är egentligen. Helena von Zweigbergk samtalar med olika personer (missa inte hennes samtal med Lisa Nilsson). Johan Norberg pratar om musik. Och så får vi godbitar ur tidningens reportage och längre artiklar/porträtt. Nya avsnitt varannan vecka.
Kulturnytt i P1
Varje dag sänds Kulturnytt i P1 och varje dag släpps dessa sändningar som poddar. Jag har som tradition att lyssna på gårdagens sändningar samtidigt som jag gör mig i ordning på morgonen innan jag åker till jobbet. Det är perfekt sätt att få tidangivelser för hur jag ligger till tidsmässigt med intervaller om 5 och 10 min. Det ger mig också en bra överblick av vad som händer på kulturområdet både nationellt och internationellt. Är det någon fråga som kulturredaktionen kommer att fördjupa sig i under dagen så blir det fokus för systerprogrammet P1 Kultur som är en timme långt och sänds i etern kl 13.00 varje dag (mån-fre) och som även det går att lyssna på i poddformat.
För er som är sugna på poddtips gällande litteratur så kan ni ta er en titt på detta klipp. I det pratar jag om mina 10 favoritpoddar som handlar om böcker.
Vilka poddar är dina favoriter och vilka tycker du att jag borde lyssna på?
Äntligen är det söndag igen och det är dags att prata om den andra boken i serien om systrarna Steffi och Nelli av Annika Thor. Jag vill börja med att säga att det är en fröjd att läsa om dessa böcker som vuxen, men även hur roligt det är att så många har hakat på bokcirkeln och vill prata om böckerna. Vill du läsa mer om första boken och vad vi pratade om då kan du antingen läsa det här inlägget och dess kommentarer, eller så kan du titta på klippet på min YouTube-kanal och dess kommentarer alternativt söka på #LäsAnnikaThorMedJohanna på sociala medier för att se vad som skrevs där. Det är inte för sent att hoppa på bokcirkeln, och vill du läsa mer om hur den är upplagd kan du göra det här.
Så vad handlar Näckrosdammen om? Jo nu får vi nästan uteslutande följa Steffi som flyttat in till Göteborg. Där bor hon inackorderad hos läkarfamiljen som var sommargäster på ön i slutet av bok två. Hon har även fått stipendium så hon kan läsa på läroverket. Och så är hon förälskad i sonen i familjen, Sven. Det här är verkligen en bra beskrivning av att gå från barn till tonåring. Steffi kämpar med att Sven ska se henne som äldre än vad hon är. Han är 18 år och hon har precis fyllt 13 år. Men hon slits även med ansvarskänslan gentemot lillasyster som är kvar på ön och som hon får mer och mer av en ofrivillig distans till. Kriget där hemma i Wien trappas upp och kontakten med föräldrarna blir mer sporadisk. I deras brev uppmanas Steffi att ta hand om Nelli. Men hur ska hon kunna göra det när hon befinner sig i stan och systern är på ön? Steffi slits mellan sina olika världar i den här boken, det hon har lämnat upphöjt i två, dels Wien där mamma och pappa finns och dels ön där Nelli men även tant Märta och farbror Evert finns. Skolan har alltid varit hennes räddning då men den går inte heller så lätt som den gjort tidigare. Språket sätter vissa käppar i hjulen även på läroverket och lärarinnan i tyska är som en ond tagg i sidan mest hela tiden. Tur är det då att hon har Maj. Fina fina Maj som finns där vid hennes sida i vått och torrt. Jag tycker så mycket om henne och är så glad att Steffi har henne. Det är en av de finaste partierna i boken, när Steffi umgås med Maj. De kommer från två olika världar initialt. Steffi från en fin familj i Wien och Maj från en fattig arbetarfamilj med många syskon på liten yta. Men de finner varandra och stöttar varandra genom livets svårigheter och jag blir helt varm av att tänka på deras vänskap. Det är nog den som räddar Steffi i denna svåra tid.
En ö i havet hade mig i ett fast grepp hela läsningen igenom. Jag tycker om Näckrosdammen det gör jag men den var lite segare att läsa. Jag vet inte om det är för att det händer så mycket olika saker på flera fronter och jag blir lite splittrad. Eller kanske är det att jag vill att vi ska komma vidare och författaren stannar upp och utforskar Steffis vardag så i detalj. Det är inte en dålig bok och jag ville omedelbart läsa bok tre när jag var klar. Personligen är jag inte så förtjust i serier och bok två i en serie brukar ha en tendens att vara mer av en brygga mot slutet än vad den är en spännande del i sig själv. I bok tre har vi hoppat fram lite i tid och jag ska genast ta och läsa den. Så vi hörs igen om en vecka och pratar om den.
Vad tyckte du om Näckrosdammen?
Den 23e oktober får vi reda på vilka titlar som nomineras till Augustpriset i år. Men redan nu vågar jag mig på en kvalificerad gissning. I klippet ovan pratar jag om vilka böcker jag tror har en god chans att nomineras främst i barn- och ungdomskategorin men även i den skönlitterära- och i faktaklassen.
Förra veckan var jag och spelade in Augustpodden tillsammans med Emma Frans och Jens Liljestrand under ledning av Daniel Sjölin. Då pratade vi om vilka titlar vi tror kommer att nomineras. Det var sjukt roligt att spela in podden även om jag var väldigt nervös innan. Vi vet som sagt den 23e oktober hur många rätt vi lyckades pricka in.
Ni missar väl inte att ni också kan komma på nomineringsevenemanget. Idag är sista dagen att köpa biljett till rabatterat pris.
Augustpriset – de nominerade är …
Var
med när årets nomineringar till Augustpriset tillkännages! Under en
kväll på Scenkonstmuseet i Stockholm den 23 oktober står årets 18 bästa
svenska böcker i fokus. Efter tillkännagivandet samtalar programledaren
Daniel Sjölin med de nominerade författarna på scen. Dessutom bjuder vi
på mingel och boksignering.
För att få det rabatterade priset ska ni välja biljettyp
Augustmbassadör och ange rabattkoden amb77. Rabatten är giltig till den 10 oktober men antalet biljetter är begränsat, så först till kvarn!
I entrépriset ingår ett glas vin/öl/alkoholfritt.
Vilka titlar tror du kommer att nomineras till Augustpriset i år?
Vi har nått den första träffen för vår bokcirkel om systrarna Steffi
och Nelli av Annika Thor. Idag ska vi prata om första boken, En ö i havet.
Var hemskt gärna med i samtalet om böckerna genom att antingen lämna en
kommentar här nedanför eller genom att skriva ett eget blogginlägg och
länka till det i kommentarsfältet här. Vill du läsa mer om bokcirkeln,
när vi pratar om böckerna och vilken bok vid vilket datum kan du kolla
in det här inlägget där jag berättar mer.
Året
är 1939 och systrarnas föräldrar har beslutat att Wien inte längre är
en säker plats för barnen som judinnor. De skickas därmed som
ensamkommande flyktingbarn till en liten ö i Göteborgs skärgård. Väl där
placeras Steffi och Nelli i varsin familj. Lillasyster Nelli som är 7-8
år hamnar i den varma och bullriga familjen bestående av mamma Alma,
pappa Sigurd och deras två små barn. Storasyster Steffi som är 12 år
hamnar längre bort på ön, vid världens ände som hon upplever det, hos
stränga tant Märta och farbror Evert. Både männen i dessa familjer är
fiskare och därmed inte hemma särskilt mycket. Inte nog med att
systrarna skiljs från sina familjer de skiljs även delvis från varandra.
Och det är den ensamheten som Annika Thor så mästerligt gestaltar. Jag
lider med Steffi och känner hennes känsla av isolering så oerhört
starkt. För som ett raster på det geografiska avstånd som skiljer henne
från en känsla av hem och trygghet så har vi språket. Lillasyster Nelli
lär sig mycket snabbare svenska och får kompisar. Steffi har det inte
lika lätt, varken att komma till ro hos tant Märta, att få kompisar och
att kunna kommunicera med människor i sin omgivning.
Jag
läste dessa böcker för första gången när jag var runt 13-14 år och jag
minns att jag tyckte det var spännande. Nu när jag läser om dem tycker
jag mest att det är sorgligt, både gällande historien i sig men också
över hur skärmande aktuellt det är. Idag likt då tvingas föräldrar och
barn skiljas åt och barn skickas/tar sig från krig till Sverige i hopp
om trygghet. Tårarna rann både en och annan gång under läsningen.
Förutom det sorgliga tycker jag även att författaren lyckas med
skildringen av hur det är att vara på väg in i sina tonår. Vi får ju
även följa Steffi i skolan, lära oss mer om gruppdynamik och hierarkier
på skolgården och i klassrummet, hur en bra vän är och hur det är att
bli kär för första gången. Religion spelar också en central roll i
boken. Systrarna är judinnor och på ön är de flesta kristet
frireligiösa. Speciellt tant Märta håller hårt på de frireligiösa
reglerna vilket ytterligare spär på den kulturkrock Steffi upplever.
Hemma i Wien var teater/operabesök, musik och kultur ett stående inslag i
familjens liv. På ön är det endast andakt som lyssnas på på radion och
det får inte roas på något sätt för tant Märta. Och det är just den
delen som får mig att vilja läsa vidare. Glädjen i att få följa framför
allt Steffi på hennes väg mot vuxenlivet, hennes utforskande av sin
identitet. Vem är och vill hon vara, vad vill hon bli och göra här i
livet. Det är en fröjd att läsa om böckerna och jag längtar redan till
nästa vecka när vi ska prata om bok två i serien.
Bilden har jag lånat från kulturradet.se Fotograf: Susanne Kronholm
Nu ska gnällandet fortsätta, igår var det om Årets bok, idag är det den nya Läsambassadören som jag ska gnälla över. Förra veckan presenterade Kulturrådet vem som efterträder Ann-Marie Körling som ny läsambassadör de närmaste två åren. Det blev barnprogramledaren Johan Anderblad och jag kände men suck. Varför blir det en skön snubbe så fort det är en man som blir ambassadör? Enligt min mening är Johanna Lindbäck den läsambassadör som gjorde störst avtryck under sin tid. Hon skrev i tidningar och liknande, var ute och pratade och gjorde en podd. De andra två, den innan och den efter henne var mer anonyma och nådde liksom inte ut. Jag tycker att bibliotekarien Paula Högström aka Prickiga Paula borde ha blivit den nya Läsambassadören. Hon är kunnig, sa jag att hon var kunnig?!, väl förankrad i läsfrämjande arbetet riktat både direkt till barnen men även inspirerande gentemot vuxna. Hon läser stora mängder böcker, är barn- och ungdomsbibliotekarie sedan flera år, driver en blogg och Instagramkonto som tar boktipsande på allvar, hon väljer ut böcker till Barn- och ungdomsbokskatalogen med mera, med mera. I henne har vi en person som med en större plattform vilket denna position skulle ge skulle kunna nå ut ännu bredare med läsfrämjandet. Dessutom kan hon likt Johanna Lindbäck konsten att variera sig när hon pratar om läsning och barn. De låter inte som en skiva som har hakat upp sig. Nåväl vi får se vad Johan Anderblad åstadkommer och jag ska ge honom en chans, men till nästa gång Kulturrådet ta inte en kändis utan ta en som lever och andas läsfrämjande. Här kan ni höra en intervju med honom från Kulturnytt i P4.
I fredags fick vi äntligen veta vem det var som utsetts till Årets bok av svenska folket. Jag satt på tunnelbanan och såg tillkännagivandet. Hela vagnen stirrade på mig när jag högljutt reagerade på topp tre och framför allt vinnaren. För egen del höll jag på Hanya Yanagihara och hennes Ett litet liv, tätt följt av Malin Persson Giolito med Störst av allt. Hur gick det då? Jo så här ser topp tre ut:
Jag ska vara ärlig det här är inte den topp tre som jag hade önskat eller anser skulle ha varit. Och det är andra året i rad som jag blir besviken på vinnaren. Vad är det med självbiografi förklädda till romaner som kniper vinsten? I mitt tycke är både Störst av allt och Ett litet liv så mycket bättre böcker (eller de flesta andra av de tolv nominerade för den delen) och priset riskerar nu att bli ett pris där författare med störts följarskara på sociala medier vinner priset. Ni hör jag låter lika bitter som Malin Persson Giolito gjorde när hon utropades till näst bäst. Fast hon höll ett mycket bättre tal än vad jag gör just nu.
Nu får vi ta nya tag och blicka framåt, mot Årets bok 2018. I vår får vi reda på vilka böcker som nomineras då. Det har varit skoj att följa Årets bok i år, att få vara ambassadör, läsa böckerna, vara med i TV och få diskutera böcker med andra både via nätet och live.
Idag släpptes den roliga nyheten att bland annat jag är ambassadör för Augustpriset i år. Det är en himla fin laguppställning jag ingår i. Augustpriset har som bekant tre olika kategorier och varje kategori har fyra ambassadörer var. Gruppen har en härlig bredd gällande vilka plattformar vi verkar på, här finns de som har bokbloggar, instagrammar och poddar om böcker. Jag själv finns även på YouTube och Twitter förutom min blogg. Ni kommer att kunna följa oss under hösten när vi tar er med under resan från tillkännagivandet av de nominerade, mer om det nedan, till prisutdelningen. Som ambassadör får vi komma på nomineringseventet, gå på Augustgalan, läsa och recensera de nominerade böckerna inom den kategori vi ska bevaka. För egen del innebär det att jag förutom barn- och ungdomskategorin även kommer att bevaka Lilla Augustpriset vilket känns superskoj. Här har ni hela listan på ambassadörerna:
Augustpriset – de nominerade är … Var med när årets nomineringar till Augustpriset tillkännages! Under en kväll på Scenkonstmuseet i Stockholm den 23 oktober står årets 18 bästa svenska böcker i fokus. Efter tillkännagivandet samtalar programledaren Daniel Sjölin med de nominerade författarna på scen. Dessutom bjuder vi på mingel och boksignering.
Tid: Måndag den 23 oktober. Scenprogram kl. 17.45 – 19.30. Dörrarna öppnas kl. 17.00 Plats: Scenkonstmuseet, Sibyllegatan 2, Stockholm Biljetter köper du via http://bit.ly/Augustnominering17.
För att få det rabatterade priset ska ni välja biljettyp Augustambassadör och ange rabattkoden amb77. Rabatten är giltig till den 10 oktober men antalet biljetter är begränsat, så först till kvarn!
