söndag, oktober 15

Läs Annika Thor med Johanna: träff 2 om Näckrosdammen

Äntligen är det söndag igen och det är dags att prata om den andra boken i serien om systrarna Steffi och Nelli av Annika Thor. Jag vill börja med att säga att det är en fröjd att läsa om dessa böcker som vuxen, men även hur roligt det är att så många har hakat på bokcirkeln och vill prata om böckerna. Vill du läsa mer om första boken och vad vi pratade om då kan du antingen läsa det här inlägget och dess kommentarer, eller så kan du titta på klippet på min YouTube-kanal och dess kommentarer alternativt söka på #LäsAnnikaThorMedJohanna på sociala medier för att se vad som skrevs där. Det är inte för sent att hoppa på bokcirkeln, och vill du läsa mer om hur den är upplagd kan du göra det här.

Så vad handlar Näckrosdammen om? Jo nu får vi nästan uteslutande följa Steffi som flyttat in till Göteborg. Där bor hon inackorderad hos läkarfamiljen som var sommargäster på ön i slutet av bok två. Hon har även fått stipendium så hon kan läsa på läroverket. Och så är hon förälskad i sonen i familjen, Sven. Det här är verkligen en bra beskrivning av att gå från barn till tonåring. Steffi kämpar med att Sven ska se henne som äldre än vad hon är. Han är 18 år och hon har precis fyllt 13 år. Men hon slits även med ansvarskänslan gentemot lillasyster som är kvar på ön och som hon får mer och mer av en ofrivillig distans till. Kriget där hemma i Wien trappas upp och kontakten med föräldrarna blir mer sporadisk. I deras brev uppmanas Steffi att ta hand om Nelli. Men hur ska hon kunna göra det när hon befinner sig i stan och systern är på ön? Steffi slits mellan sina olika världar i den här boken, det hon har lämnat upphöjt i två, dels Wien där mamma och pappa finns och dels ön där Nelli men även tant Märta och farbror Evert finns. Skolan har alltid varit hennes räddning då men den går inte heller så lätt som den gjort tidigare. Språket sätter vissa käppar i hjulen även på läroverket och lärarinnan i tyska är som en ond tagg i sidan mest hela tiden. Tur är det då att hon har Maj. Fina fina Maj som finns där vid hennes sida i vått och torrt. Jag tycker så mycket om henne och är så glad att Steffi har henne. Det är en av de finaste partierna i boken, när Steffi umgås med Maj. De kommer från två olika världar initialt. Steffi från en fin familj i Wien och Maj från en fattig arbetarfamilj med många syskon på liten yta. Men de finner varandra och stöttar varandra genom livets svårigheter och jag blir helt varm av att tänka på deras vänskap. Det är nog den som räddar Steffi i denna svåra tid.

En ö i havet hade mig i ett fast grepp hela läsningen igenom. Jag tycker om Näckrosdammen det gör jag men den var lite segare att läsa. Jag vet inte om det är för att det händer så mycket olika saker på flera fronter och jag blir lite splittrad. Eller kanske är det att jag vill att vi ska komma vidare och författaren stannar upp och utforskar Steffis vardag så i detalj. Det är inte en dålig bok och jag ville omedelbart läsa bok tre när jag var klar. Personligen är jag inte så förtjust i serier och bok två i en serie brukar ha en tendens att vara mer av en brygga mot slutet än vad den är en spännande del i sig själv. I bok tre har vi hoppat fram lite i tid och jag ska genast ta och läsa den. Så vi hörs igen om en vecka och pratar om den.
Vad tyckte du om Näckrosdammen?

4 kommentarer:

  1. Såg din video om Näckrosdammen tidigare imorse, men kommenterar här. Precis som du mindes jag första delen ganska bra, men jag kom inte alls ihåg lika mycket av den här. Jag tycker också om skolmiljön och att man får följa Steffi i skolmiljön med allt vad det innebär.

    Däremot tycker jag det är ganska jobbigt att läsa om hennes inackordering hos doktorsparet, hon är verkligen utanför och behandlas lite som en raritet som ska visas upp - tänker speciellt på middagsbjudningen och hur de behandlar Steffi då.

    Riktigt fint däremot att få läsa om vänskapen med Maj, de kommer från helt olika förutsättningar med deras vänskap känns så äkta och varm. Jag börjar också gilla Märta, trots att hon är sträng och har sina sämre sidor, men hon bryr sig på något sätt verkligen om Steffi och försvarar henne inför andra.

    Jag är riktigt imponerad av hur Thor lyckas skildra kriget, som alltid finns där någonstans i bakgrunden och hur många oroas över det och hur det påverkar människor, en del oroas väldigt mycket över den utvecklingen och hur t.ex. judarna behandlas medan andra ser det som väkommet och sympatiserar med de nazistiska idéerna.

    Jag minns inte alls mycket från de två böcker som är kvar, så det känns lite som att en ska få läsa dem för första gången igen.

    Ber om ursäkt för den superlånga kommentaren, men boken väckte en hel del tankar hos mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För det första be inte om ursäkt för din långa kommentar, jag älskar långa kommentarer och du har så mycket klokt att säga.

      Ja middagsbjudningen skar verkligen i hjärtat, så mycket hopp som grusades där för Steffi och jag kände förödmjukelsen som läsare. Märta växer även i mina ögon och Steffi har det på många sätt bättre hos henne än hos doktorsfamiljen. Vi som nu i efterhand vet hur kriget utvecklas får det ändå så bra beskrivet från ett barns ovetande perspektiv, jag är med Steffi hela vägen, önskar och hoppas precis som hon.

      Radera
  2. Halvvägs genom Näckrosdammen. Slänger därför in en liten fundering: vad tycker ni om likheterna mellan Tant Märtha och Marilla Cuthbert? En kvinna som i början är sträv men som sakta sakta mjuknar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag måste pinsamt nog avslöja att jag var tvungen att söka på vem Marilla Cuthbert var. Jag har inte läst eller sett Anne på Grönkulla så jag kan inte svara på den frågan. :-)

      Radera