Lucka 12: Liv till varje pris (tävling)

Bilden har jag lånat från norstedts.se

I dagens lucka hittar vi en liten tävling. Ni har möjlighet att vinna Augustvinnaren Kristina Sandbergs bok Liv till varje pris. Kristina är en sådan genuin person och författare och hon har genom de gånger jag har sett och lyssnat på henne trollbundit mig. En av de trevligaste författarsamtal jag varit på i år var det med henne på Norstedts som jag var på i höstas.

För att ha en chans att vinna boken svara på följande fråga:
Vilken är den bästa bok du har läst i år?

En lott för kommentar (eller mejl) och en lott för varje social media du delar tävlingen i (skicka länk till din(a) delning(ar) som mejl eller kommentar). Jag drar en vinnare fredag 19 december kl 20.00. Lycka till!

Att falla med snön

Bilden har jag lånat från harlequin.se

I lördags låg jag i soffan under en filt hela dagen och läste. Jag läste Att falla med snön av Sarah Morgan. Det är en julig bok så den passa perfekt såhär i december. Jag hade inte så höga förväntningar på boken och om något hade jag nog väldigt låga förväntningar. Men vad fel jag hade för jag tyckte mycket om boken och kunde inte annat än att sträckläsa den. Boken passar perfekt både för den som vill komma i julstämning och den som vill ha något romantiskt. Det är välskriven (och väl översatt) och förutom att slutet känns osannolikt så var det en berättelse som höll.

Att falla med snön handlar om Kayla och Jackson. Kayla är marknadsföringsproffs som hatar julen och gör allt för att slippa fira den. Helst vill hon bara jobba och slippa tänka på julen. Jackson är framgångsrik företagare inom skidresor och har nu återvänt till familjens skidanläggning Snow Crystal för att rädda det från undergång. Till sin hjälp tar han kontakt med det företag sm Kayla jobbar på. Hon tar sig ivrigt ann uppgiften att vända dystra siffror och svikande kundunderlag. Hon är så desperat att undkomma julen att hon tackar ja till att komma och tillbringa en vecka på skidanläggningen för att lära känna den bättre. Att detta sammanfaller med julen ser hon inte som ett problem, hon ska ju jobba och dessutom lovar Jackson henne en avskild stuga. Boken är varm, mysig och kärleksfull. Den handlar om familjerelationer, att dränka sina problem genom att arbete otroligt hårt, om skidor och om att lyssna till vad du egentligen vill. En bok som jag kan rekommendera. Jag har sett att det finns två delar till, än så länge bara på engelska och de vill jag verkligen läsa.

Lucka 11: Melissa Horn

2014 var året då jag äntligen fick se min favorit Melissa Horn live. Jag och min kompis Sofia tog tåget till Uppsala där vi mötte upp vår gemensamma kompis Anna och gick och lyssnade. Det var såklart en magisk spelning och hon är lika bra live som jag trodde att hon skulle vara. Det finns de som tycker att Melissa Horns musik är deppig och melankolisk. Må så vara men jag fullkomligt älskar henne utan förbehåll. Jag lyssnar otroligt mycket på hennes musik och här kommer en video och mina topp fem med mina favoritlåtar:

1. Långa nätter

2. Med ena foten utanför

3. Falla fritt

4. Mardrömmar

5. Säg att du behöver mig

Våren 2015 på Internationell författarscen och På djupet

Programmen för litteraturserierna Internationell författarscen och På djupet på Kulturhuset i Stockholm har släppts nu. Här kommer mina tips på vad ni inte borde missa.

På Internationell författarscen tipsar jag om samtalet mellan Hilary Mantel och Johanna Koljonen den 4 februari. Jag såg ett livestreamat samtal med Mantel och Daniel Sandström i våras från London. Men den här gången kommer Mantel till Sverige och kommer att vara på plats fysiskt i Stockholm. I januari kommer Hilary Mantels självbiografi Skuggan av ett liv.

Den 16 april kommer Sarah Waters och hon ska samtala med min favorit Josett Bushell-Mingo. Waters är i vår aktuell med boken Hyresgästerna. 

Allas vår favorit Kristina Sandberg kommer till serien På djupet den 5 mars. Hon ska samtala med Helena von Zweibergk. Jag tar med mig min mamma och går och lyssnar. Mamma fullkomligt älskar böckerna om Maj. Jag tänker mig att jag tills dess ska ha läst dem ja också.

En av svensk teaters stora namn är Suzanne Osten och den 23 mars är hon med i På djupet i samtal med nya teaterchefen på Stadsteatern Anna Takanen.

Sveriges meste dokumentärskapare Tom Alandh samtalar med Björn av Kleen den 20 april.

Jag är medveten om att detta är Stockholmsbaserat och jag vill uppmana er att kolla vad som är på gång på ert lokala bibliotek/kulturhus. Och är det så att inget är inplanerat eller det är något ni saknar, tveka inte att höra av er och tipsa de som arbetar med programverksamheten. Håll också ögonen öppna på era närliggande bibliotek och kulturhus i större städer om ni bor på landsbygden. En del livesänder eller spelar in och det går att se i efterhand. Dessutom kan ni be era lokala bibliotek och/eller kulturhus att livesända hos sig om ett större/annat bibliotek/kulturhus spelar in om det är för dyrt för dem att själva bjuda in författare. 

En enda natt

Det är inte en tunn bok, Simona Ahrnstedts nya bok En enda natt. Det är en smärre tegelsten (en snygg tegelsten för omslaget är supersnyggt) på 494 sidor. Jag såg verkligen fram emot att läsa den för Simona är vår svenska romancedrottning och romance är ju något jag gillar. En enda natt till skillnad från hennes tidigare tre böcker utspelar sig i nutid. De andra tre böckerna (Överenskommelser, Betvingade och De skandalösa) är alla historiska. Jag gladde mig både innan och efter läsningen åt att hon nu skrev en historia som utspelar sig i nutid. Den främsta anledningen till detta är könsroller och stereotyper som jag har haft svårt för i de tidigare böckerna. I En enda natt är det en stark kvinna som är aktiv och en man som inte slänger omkring på henne och ska bossa över henne. Dock ska tilläggas är berättelsen satt i svenska överklassen så könsmaktsordningen är allt utom balanserad och det är männen som styr (men det kommenteras nu och vår kvinnliga huvudperson upprörs över det).

Boken handlar om överklasstjejen Natalia De la Grip som försöker att jobba sig upp och till slut få komma in i pappas storföretag, Investum. Hon träffar på arbetarklasskillen David Hammar, en nykomling i Ekonomisverige som är ute efter hämnd på familjen De la Grip. Som ett led i sin hämnd så stöter han på Natalia och så tar det hela en annan väg och efter en enda natt förändras allt. I boken får vi titta in hos överklassen både vad gäller flärden och de mindre trevliga könsordningarna. Vi får också bevittna en klassresa och stifta bekantskap med internatskolevärlden. Och just internatpartierna i boken får mig att tänka på och rekommendera en läsning av Ränderna går aldrig ur av Agnes Hellström. I sann romanceanda är det givetvis sex med och det är hett sex, sex på mer lika villkor.

Trots att boken är tjock går den fort att läsa. Simona har ett språk som flyter på lätt och smidigt. Det är en fyllig berättelse och jag känner för karaktärerna, även bikaraktärerna i form av Natalias barndomsvän Åsa och Davids kompanjon Michel. Pappa Gustaf stör jag mig enormt på men det är inte för att han är dåligt tecknad utan för att hans åsikter är unkna och förlegade. Även Natalias mamma känns störig och som ett våp som dansar efter Gustafs pipa. Med detta sagt är det en bra bild av hur överklasslivet kan vara som tecknas upp för oss.

Jag hoppas att Simona kommer att fortsätta att skriva romance i nutid och framför allt att det snart kommer en ny bok.

Lucka 10: Release för Lavender Lit

Den 16 oktober hade det nystartade förlaget Lavender Lit sin releasefest. Det var en väldigt fin fest med gott att äta och dricka, trevliga människor att mingla med, spexig hatthörna och fina böcker att köpa. Men allra roligast var det panelsamtal som ägde rum. Och varför var det roligast? Jo för att jag fick vara med och prata om något jag brinner som mest för, ungdomsböcker! Jag hade eminent sällskap i panelen av Johanna Lindbäck och Sofia Gydemo (hon jobbar på Svenska Barnboksinstitutet och drev bloggen Flaskposten förut) och vår moderator var Magnus Utvik. Vi pratade om varför ungdomsböcker är så bra, vad vi saknar inom ungdomslitteraturen, den oförtjänt låga status böckerna har och hur sällan de recenseras. Jag var helt hög efteråt och skulle väldigt gärna göra detta igen. Att prata om ungdomsböcker är bland det roligaste och mest givande jag vet. För det är verkligen något jag tycker är viktigt. Jag är så otroligt glad och tacksam att jag fick vara med och i så fint sällskap dessutom. Tack snälla Lavender Lit för det. Detta var en av årets viktigaste kulturhändelser för mig.

Nyårskyssen

I september kom den tredje och sista boken i Boonsboro-trilogin av Nora Roberts. Den heter Nyårskyssen och handlar om tredje brodern Ryder och väninnan till kvinnorna i de två första böckerna, hon heter Hope. Nyårskyssen handlar om just Ryder och Hope och hur de som inte tål varandra ändå kysser varandra på nyårsafton och sedan får vi följa dem i deras vånda angående denna kyss. Förutom dem får vi återse Ryders bröder Beckett (och hans tjej Clare) och Owen (och hans tjej Avery). Icke att förglömma handlar det mycket om spöket på värdshuset som bröderna rustar upp tillsammans med sin mamma. Och just den här spökhistorien blev det för mycket av i den här boken och jag skummade de passagerna för jag har blivit mätt på Roberts spökinslag i böcker.

Jag gillade verkligen Värdshuset och även Pojkvännen och blev riktigt besviken att Nyårskyssen inte höll lika bra som de två andra böckerna. Det är en helt okej bok men jag hade nog för höga förväntningar. Det som jag har tyckt om genom hela serien är rustandet av värdshuset, det har varit en fröjd för mig som inredningsintresserad att få följa en helrenovering. Vänskapen mellan Clare, Hope och Avery har också varit fin, likaså sammanhållning mellan bröderna Montgomery. Det är skoj att vi får återse de andra bröderna och deras flickvänner i de olika böckerna och det blev ett fint avslut på serien i slutet av Nyårskyssen. Böckerna är fristående så ni behöver inte läsa dem alla eller i den följd de är utgivna. Just den här typen av Nora Roberts-bok, den med övernaturliga inslag har jag nu ledsnat på men som tur är är detta en produktiv författare så det finns massor annat av henne att läsa.

Lucka 9: Liv Strömquist tänker på dig

Bilden har jag lånat från dramaten.se

Jag blir helt varm, glad och sprattlig bara jag tänker på föreställningen Liv Strömquist tänker på dig som jag såg på Dramaten i våras. Jag skrev en otroligt entusiastisk recension av den här på bloggen. Det är en av årets bästa föreställningar och jag vidhåller att det även är bland det bästa jag någonsin har sett på teater. Liv har skapat en föreställning som lever kvar, länge efter att du sett den. Föreställningen är mitt i sin humor även slagkraftig, allvarlig, seriös och smärtsam. Den skildrar kärlek, ensamhet, bekräftelsebehov och trygghet om du frågar mig. Den är så träffsäker. Jag önskar att alla skulle ha fått möjlighet att se den. Men eftersom den inte spelas längre bjuder jag på några klipp. Det är dels ett klipp när skådespelarna spelar upp en scen från föreställningen på teaterns höstsamling och dels poddavsnittet med självaste Liv Strömquist där ni kan höra henne prata om föreställningen.

Ps. På grund av föreställningen har jag: 1. svårt att ta Steve Sem-Sandberg på allvar. 2. Jag visste ärligt talat inte ens vem Steve Sem-Sandberg var innan jag såg pjäsen och nu är han överallt. Ds

Harlequins författartävling

Förlaget Harlequin har i år utlyst en författartävling vars högsta vinst är ett bokkontrakt. Det är första gången som de ger ut en svensk författare. Denna tävling har pågått i flera steg och nu har vi nått fram till den punkt när allmänheten får vara med och säga sitt. Det har tagits fram en kortlista med fem kandidater. Deras synopsis och första kapitel finns nu att läsa och efter det går det att rösta. Jag har inte riktigt fått klart vilken sista dagen för röstandet är men en vinnare ska koras den 15 december så skynda er. De fem slutgiltiga kandidaterna är följande:  

Christoffer Holst med bidraget Mitt hjärta går på
Heléne Johansson med bidraget Betagen
Jenny Ringström med bidraget Drömstigen
Pia Lerigon med bidraget Dubbelspel
Sofia Fritzson med bidraget Lockrop

Ni kan läsa mer om tävlingen och rösta här, länk.

Lucka 8: Romance

Hela det här året har varit väldigt stressigt. Framför allt har det vara galet mycket på jobbet och jag har varit helt slut i stort sett hela året. Det här är också året då den skönlitterära genren romance/romantik kom in i mitt liv. Inte anade jag att det på sätt och vis skulle bli min räddning undan stressen. Säga vad en vill om kvalitén, statusen etc men den har verkligen levt upp till termen eskapism (verklighetsflykt). Det finns inga hemskheter, orättvisor, krig eller elände att stressa upp sig över. Det var inget som gjorde mig upprörd eller ledsen och det var precis vad jag behövde. Romance är visst förutsägbart, könsstereotypt, vitt (inga förutom vita personer så långt ögat når), klassomedvetet och allt annat som den akademiskt skolade delen av mig borde störa sig på. Men jag har inte orkat bli upprörd. Jag har när jag går igenom min läsning i år läst nästan uteslutande böcker som kvalar in inom romance och nästan uteslutande från det förlag en förknippar med romantik Harlequin. Jag hade mina fördomar om dessa böcker och det här förlaget innan jag började läsa. Nu när jag har läst mig igenom en hel del hos dem (och lyssnat via Storytel) vet jag precis vad jag gillar och inte gillar. Jag gillar inte historiska böcker, erotik, läkarromaner eller passion. Jag gillar de romantiska böckerna, främst då från Silk-serien, kort det som är likt en romantik komedi.

När jag började läsa dessa böcker skämdes jag. Herregud jag är mer litterär än så här. Inte kan jag säga att jag har en massa Harlequin-böcker där hemma. Hjälp kom på en annan titel än en romantisk nu när personen framför mig undrar vad jag har läst för bra på sista tiden. Men så orkade jag inte hålla på. Vad jag läser definierar inte vem jag är och det finns olika typer av litteratur som passar olika in i ens liv vid olika tidpunkter.

Jag kan hålla med om vissa av de fördomar jag hade innan om böcker från Harlequin. En av dem är nivån på språket. Det ha varit en hel del titlar vars språk och översättningar som lämna mycket att önska. Och ska jag tipsa där så är det högre kvalité både på språk och innehåll i Silk-serien och översättningarna av Nora Roberts böcker som Bonnier ger ut. Fördomen att romance är tantsnusk behöver inte alls stämma. De kan funka lika bra för en yngre kvinna och alla är inte snuskiga en del är riktigt fina. Efter att ha läst väldigt intensivt av den här typen av böcker under året börjar jag känna en viss mättnad. Men tack vare dessa böcker har min läsning hållits vid liv i år, min hjärna har fått vila och det är jag tacksam för. Tidigare i år har jag haft temaveckor på bloggen om just dessa böcker och har kallat dem för romantikvecka. Den här veckan kör jag en sådan igen och det blir den sista för i år. Det blir utöver kulturkalendern boktips på eftermiddagarna. Håll till godo och om du har något boktips i romance/romantikgenren skriv det i en kommentar eller mejla mig.

Spoken word på Dramaten

Imorgon kväll är det Spoken word på Dramaten. Det börjar bli en tradition att Dramaten har sådan här kvällar och varje gång blir det en större scen och denna gång deras största, Stora scenen. Det är tack vare att jag är stammis på Dramaten som jag kom i kontakt med spoken word. Det är en fantastik konstform och som kan fånga en otroligt stor publik. Det är inte som "vanlig lyrik", jag finner den som en kombination mellan musik (utan några instrument) och lyrik. Det gör att jag som tror mig vara för dum för att förstå lyrik kan ta det till mig. Framför allt nu när konstformen förenas med nationalscenen och dess trogna publik kan denna konstform även breddas till fler generationer, samhällsklasser, etniciteter och kön. Dessvärre är kvällen utsåld (sedan länge) men misströsta inte för ni som inte bor i Stockholm eller lyckades få en biljett kommer kunna se kvällen live på Dramatens hemsida.

Det är en fullspäckad kväll men många av mina favoriter som kommer att delta. Bland annat kommer ni kunna lyssna på Rojda Sekersöz, My Vingren, Tiffany Kronlöf, Emma Broomé,Timbuktu och Eric Stern. En perfekt uppladdning inför kvällen är att lyssna på Dramatens podd om just spoken word. 

Lucka 7: Serier

Bilderna har jag lånat från kolikforlag.se

I år var året då jag på riktigt upptäckte serier och då menar jag de tecknade serierna som ges ut i seriealbum. Jag har läst Sara Granér tidigare både i morgontidningen och sedan köpt något av hennes seriealbum. Men jag skulle säga att det var efter att jag introducerades för Lilla Berlin av Ellen Ekman i våras som min kärlek för serier verkligen befästes. Jag läser inte Metro så jag hade missat att hon är med där varje dag, utan det var via den Bok AW som Norstedts hade som jag fick upp ögonen. Då läste jag Lilla Berlin: So last year och blev helt fast, här kan ni läsa min recension, länk. När den var utläst gick jag bara och längtade till tvåan som kom nu i höstas och heter Lilla Berlin: Mina vänner. I och med mitt nya intresse har jag under året läst flera fina seriealbum (har dock inte hunnit recensera dem ännu, och jag börjar ana en temavecka här) här kommer några tips:

Bilderna har jag lånat från galago.se

Hur man botar en feminist av Nanna Johansson
Kunskapens frukt av Liv Strömquist
Kvinnor ritar bara serier om mens av Sara Olausson, redaktör (31medverkande serieskapare)
Mitt dåliga samvete av Stina Hjelm

 Bilderna har jag lånat från kartago.se och kolikforlag.se

Jag kan verkligen rekommendera att ni håller utkik bland utgivningen hos följande tre eminenta serieförlag: Kolik förlag, Galago och Kartago. Har du någon favoritserie som du vill tipsa mig om?

Lucka 6: Veronica Maggio

Även om hennes senaste skiva Handen i fickan trots att jag bryr mig kom förra året är ändå Veronica Maggio en av årets musikupplevelser för mig. I februari var jag om min kompis Anna och såg henne live på Hovet i Stockholm, och vilken konsert det var. Jag har under året lyssnat otroligt mycket på Maggios skiva. Mest har jag nog lyssnat på duetten med Håkan Hellström som heter Hela huset och nu i höst remixen och originalet av Låtsas som det regnar. Ni få båda dessa videor i dagens lucka.

Lucka 5: Josette Bushell-Mingo

En av årets finaste upptäckter när det gäller författarsamtal har varit att det alltid blir bra när Josette Bushell-Mingo intervjuar författare. Det hela började med samtalet hon hade med Taiye Selasi under Stockholm Literature förra året. I år har jag därför bokat in flera författarsamtal där hon skulle vara samtalspartner och det har varit de bästa samtalen. Jag började med Jhumpa Lahiri på Internationell författarscen på Kulturhuset i april. Det var en något stel och reserverad författare i början av samtalet. Men ju längre samtalet fortskred blev hon både varmare och mer talför. Ni kan se det samtalet som filmades genom att klicka på den här länken.

Sen såg jag Josette samtala med Richard Ford på Sigtuna Litteraturfestival i augusti. Jag åkte upp till Sigtuna just för det samtalet. Med sin nyfikenhet, fokus helt riktat mot författaren och hennes entusiasm gör att författarna slappnar av och öppnar sig. Detta skedde även med herr Ford i Maria kyrkan i Sigtuna. Samtalet filmades så ni kan se det här, länk.

I september var det David Grossmans tur även han på Kulturhuset. Det här samtalet var jag tagen av i flera dagar efteråt. Det var ett så varmt, öppenhjärtigt och fint samlat. De pratade om sorg, förlust, förlåtelse, tid och hans skrivande genom åren. Förvisso var det hans nya bok Fallen ur tiden de tog avstamp i men de pratade vidare och bredare än så också. Jag bli helt varm bara jag tänker på och skriver om det här samtalet. 

Det sista samtalet jag hade inbokat och som hon gör för i år var det med Eleanor Catton som var igår (torsdag) på Kulturhuset. Catton som är aktuell med tegelstenen Himlakroppar. Miss Catton var långväga hitrest från Nya Zeeland. Det var ett intressant samtal och vi fick uppleva hur det lyste i hennes hon när hon beskrev sin research inför skrivandet av boken för Josette. Efter samtalet var vi nog många som ville gå hem och ta oss ann boken för att få uppleva just det astrologiska som är ett centralt tema.

Det jag gillar med Josettes intervjuteknik är många saker. Hon är så intresserad av författarna och även om de har fått samma typ av frågor hundra gånger tidigare i intervjuer är hennes inställning så lockande att de mer än gärna svarar på frågorna igen. Det finns vissa journalister och akademiker (inga namn nämnda) som är för upptagna av sig själva och sin kunskap att deras författarintervjuer helt tappar i känsla och blir långtråkiga. Även om Josette är livfull tar hon aldrig fokus från författaren. Hon är engelsktalande vilket gör att samtalen flyter på väldigt bra, speciellt när det är engelsktalande författare. Med det menar jag inte att det inte finns duktiga svenska samtalspartner till internationella författare. Det är bara det att som den anglofil jag är så smälter jag lite varje gång jag får höra brittisk engelska och det pratar Josette så det blir en extra dimension för mig. Jag hade helt missat att hon ska samtala med Sarah Waters i vår så jag måste skaffa en biljett till det samtalet ögonen böj.

Nominera till Bokbloggarnas litteraturpris 2014

Igår skrev jag om vinnarna av Goodreads Best Books of 2014 och efterlyste då en svensk motsvarighet. Jag fick min önskan uppfylld på sätt och vis. För nu kan vi bokbloggare nominera de titlar vi tyckte var bäst 2015. Det är ju inte i flera olika kategorier vi röstar på samma sätt som hos Goodreads. Det jag pratar om är Bokbloggarnas Litteraturpris som Breakfast Book Club står bakom.

För femte året i rad delas priset ut. Det brukar vara ca 150 titlar som nomineras. Vi får nominera titlar utgivna 2014 och på svenska. Och vi har till den 31 december på oss att nominera.

Hur gör du då?
1. Du har en blogg där du skriver om böcker!
2. Du skickar dina nomineringar, en eller flera, till litteraturpriset@breakfastbookclub.se , tillsammans med en länk till din blogg, och alltså senast 31 december 2014.

Nytt för i år: I januari presenterar vi listan med de tio titlar som fått flest nomineringar. Då är det dags att rösta fram den vinnande boken. Vi breddar juryn och låter alla bokbloggare rösta.

Tidigare vinnare av Bokbloggarnas litteraturpris:
2010 – Vyssan lull av Carin Gerhardsson
2011 – Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
2012 – Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell
2013 – Förr eller senare exploderar jag av John Green

Lucka 4: Nils Dardel på Moderna Museet

Idag kör jag en repris på ett inlägg om en av årets bästa utställningar, den med Nils Dardel på Moderna Museet. Håll till godo.

I torsdags när vi var lediga passade jag, min kompis Rebecca (ständiga vapendragare och tillika kulturkofta) och min syster (nybörjaren inom kulturkofteriet) på att ha kulturdag. Vårt andra stopp var Moderna Museet (första stoppet bloggar jag om imorgon). Där hade dagen innan utställningen om Nils Dardel precis öppnat. Ute sken solen och Stockholm börjar att bli grön på riktigt. Inne i utställningshallen sprakade det av färg och jag blev riktigt upplyft av besöket. Nils Dardel använde mycket starka färger och museet hade plockat upp några av dem och använt som bakgrundsfärger på väggarna som tavlorna hängde på vilket var både effektfullt och snyggt. Det var för övrigt en av de starkaste intrycken utställningen gjorde på mig, att den var så bra hängd. Utställningspedadogik är något jag har stor respekt för och värdesätter enormt. Jag har varit på för många utställningar som vill för mycket, rider på att det är ett stort namn de ställer ut men det är så dåligt hängt att jag bara blivit upprörd över slöseriet både med min tid och pengar och falsk marknadsföring.

Bilderna är tagna av och tillhör mig, Sincerely Johanna

Utställningen med Nils Dardel är den stora sommartställningen på Moderna Museet och är väl värd ett besök. Den är färggrann, estetiskt tilltalande och bra hängd. Det är luftigt i utställningshallen, bra temaindelning och otroligt vackra tavlor som ställs ut. Här ryms både hans mest kända verk, likt Den döende dandyn, med mindre kända verk. Det är inte överdrivet mycket text att läsa utan det är ett bra samspel mellan text och övrig konst. Jag visste inte mycket om Nils Dardel innan förutom att jag kände igen några av de mest kända verken (som även finns med i utställningen). Jag uppskattade dels hans färgval och att hans konst är så queer och gränsöverskridande. Jag tänkte mig ett besök till i sommar och då gå en guidad visning alternativt låna en audioguide för jag vill både lära mig mer om konstnären men också få vistas i det färggranna rum som rymmer utställningen för färgerna där är förföriska. Ta er en titt på detta klipp från Kulturnyheterna på SVT där konstkritiker Ingela Lind går igenom utställningen.

Lyssna sedan på när Kulturnytt i P1 pratar om samma utställning och sedan går ni om ni har möjlighet och besöker utställningen. Bor ni i södra Sverige och inte orkar ta er upp till huvudstaden kan jag glädjande nog meddela att utställningen kommer till Moderna Museet Malmö i februari 2015.

Goodreads Best Books of 2014

Igår blev det känt vilka böcker som röstats fram som årets bästa böcker hos Goodreads av dess användare. Det blir dock bara engelska titlar för sajten är engelsk även om det går att betygsätta svenska böcker också. Jag har ju läst två tidigare titlar av Rainbow Rowell så att läsa Landline känns givet, får dock bli 2015.

Dessutom har jag läst boken som vann Young Adult Fiction-klassen: We were liars av E. Lockhart, som på svenska heter Kanske är det allt du behöver veta och ges ut av Lavender Lit. 

Det var hela 20 olika kategorier som fick en vinnare. Och vi har kunnat rösta i flera steg och minskat ner på antalet titlar i varje steg. Jag skulle tycka att det vore superskoj om något liknande gjordes med svenska titlar.

Lucka 3: The mental states of Sweden

Bilden har jag lånat från dramten.se och är tagen av Sören Vilks

Idag blir det teater i kulturkalendern och det med en av årets bästa föreställningar. Det är The mental states of Sweden som gick på Dramaten i vintras och våras. Dramaten har länge i relation till Stadsteatern i mitt tycke stått för det traditionella och konventionella. Men det har de de senaste åren ändrat på radikalt. Jag har sett mycket modernt, nyskrivet och angeläget på Dramaten och den här föreställningen är inget undantag.

Pjäsen är skriven och regisserad av Mattias Andersson (konstnärlig ledare på Backa Teeater i Göteborg). Den utgår ifrån texter som vanliga människor har skrivit där de beskrev en händelse ur sitt liv som de skulle vilja se gestaltad på Sveriges Nationalscen (Dramaten). En liknande föreställning gjorde Mattias på just Backa Teater 2006. Sedan har dessa texter satts samman och och fått en ram runt sig. Det är en radda (för övrigt fenomenala) skådespelare som sedan spelar upp dessa scener helt frånkopplade varandra. Trots att det är olika scener och teman så hålls de ändå ihop av en väv, och den väven är Sverige 2013-2014. De säger otroligt mycket om vårt samhälle, om oss som bor och lever här, om medmänsklighet, om ensamhet, om orättvisor och kamp. Jag var helt tagen när vi gick ut därifrån (3 timmar och 15 minuter senare).

Just det att föreställningen spelades på Dramaten tycker jag är fantastiskt. Vilka är det som vanligtvis går och ser teater där? Vad är det de brukar få se för föreställningar? I den här pjäsen får vi en inblick i så många olika människors liv. De kommer från olika klasser i samhället, har olika ålder, olika etniciteter och ursprung. För vissa kunde det nog fungera som en otrolig ögonöppning och gjorde att saker som de vanligtvis kan hålla på avstånd nu kom dem rakt inpå och inte gick att värja sig för. Det blev inte bara lite förströelse med en moderniserad klassiker som även om den tog upp aktuella teman ändå bara är fiktion. Halvvägs in i föreställningen glömde jag ärligt talat bort att ja just det ja det här är ju autentiskt material och inget hittepå. Något som vi så snyggt blev påminda om på slutet när vi fick höra inspelningarna från de olika personerna som gestaltats av skådespelare. Ett stort plus är också att scenen befolkas av olika kroppar. Är väl en av få gånger jag sett en så blandad ensemble utifrån hudfärg, vilket verkligen inte hör till vanligheten. Det här är inte bara en av årets bästa föreställningar utan bland det bästa jag sett någonsin!

Lucka 2: Linnea Olsson

En av Sveriges finaste röster tillhör Linnea Olsson. Dessutom är hennes cellospel fantastiskt. Jag har varit och lyssnat på henne live två gånger i år. Och utöver det har jag spelat både hennes debut Ah! och senaste skivan Breaking and Shaking oräkneligt många gånger. Grejen med Linnea är att hennes röst går rakt in i hjärtat. Hon sjunger så klart och vackert, det går inte att bli annat än hänförd. I höstas kom hennes nya skiva och den är grymt bra. Jag upptäckte Linnea genom att jag lyssnade mycket på och gick och såg Ane Brun (Linnea körade och spelade cello). Nedan listar jag mina fem favoritlåtar och så bjuder jag på en video.

1. Dinosaur
2. I Am Yonger
3. Giddy Up!
4. I Sat Down Next To You
5. Halo (Ane Brun feat Linnea Olsson)

Lucka 1: Augustgalan

För en vecka sedan var det Augustgalan och vi fick veta vilka som kammade hem Augustpriset och Lilla Augustpriset. På jobbet svirade jag om till festklänning och begav mig i regnet till Konserthuset mitt i Stockholms city. Där inne var det trevlig (och högljudd) stämning. Det vimlade av förlagsfolk och författare, både de som var nominerade och inte. Vi drack bubbel och minglade och förväntningarna och förhandstippandet var på topp. Klockan halv sex började själva galan och vi begav os till våra platser och de som inte var på plats kunde följa galan via nätet. 

Det började med lite livemusik och sedan kom kvällens konferencier Amanda Ooms och hälsade oss välkomna. Under kvällen spelade underbara Sofia Karlsson och Eric Gadd (vars ljud var på tok för högt).

Innan kvällens första pris delades ut samtalade Amanda med Förläggarföreningens (som är de som delar ut Augustpriset tillsammans med PostNord) ordförande Eva Bonnier. Hon sa bland annat att Augustpriset vinner en inte, det tilldelas en. För det går inte att tävla i litteratur. Och senare under kvällen fick vi verkligen en känsla av det, jag återkommer i frågan. Så kvällens första mottagare av en statyett var den som vann Lilla Augustpriset. Det var verkligen många bra bidrag i år. Den som presenterade vinnaren var ingen mindre än vår nya kulturminister Alice Bah Kuhnke. Vinnaren blev Matilde Villegas Bengtsson och hennes novell Orangeriet (mycket värdig vinnare). Läs hennes vinnande bidrag här, länk.

Näst på tur var Årets fackbok. De hade gjort så fint med presentationerna (gällde alla tre bokkategorier) och det var sex stycken personer som presenterade varsin bok. Detta gjorde verkligen att alla böcker kändes som vinnare och den som sedan fick priset kändes det inte som om denne vann utan tilldelades priset. Jag höll tummarna för Anna Charlotta Gunnarsson som bekant men priset gick till Lars Lerin. Hans bok Naturlära är verkligen en fin bok (recension av den kommer i veckan) så det är en värdig vinnare trots allt. Hans tacktal är bland det gulligaste jag varit med om. Ni kan se alla presentationer och tacktal på Augustprisets YouTube-kanal.

 

Sedan var det dags för Årets barn- och ungdomsbok. Det var fem bilderböcker nominerade och förhandssnacket gjorde gällande att det skulle bli en bilderbok som vann. Men tji fick vi för vinnaren blev Mördarens apa av Jakob Wigelius. Roligt för honom men jag håller med om att det borde ha varit en bilderbok som vann (de var ju ändå fem av sex böcker i den klassen).

Så var vi framme vid kvällens höjdpunkt för många (för ärligt talat är det den här kategorin all press och media fokuserar på), Årets skönlitterära bok. Innan vi gick in och satte oss såg jag Kristina Sandberg i vimlet och gick fram till henne och önskade henne lycka till. Hon sa att visst hoppades hon men det var en stor ära bara att få vara nominerad. När de läste upp vinnaren satt jag redo att publicera på Twitter men när det visade sig att vinnaren (så otroligt välförtjänt) blev Kristina så släppte jag telefonen, klappade händerna och jublade högt. Jag blev så otroligt glad för hennes skull. Dessutom fick hon en mycket fin presentation av Margareta Winberg.

 

Kristina höll också kvällens finaste tacktal och tårarna rann på inte bara mig vill jag lova. 

När alla priser var utdelade gick vi upp i Grünewaldsalen och fick varsin tallrik med plockmat och ett glas bubbel. I matkön hittade jag min stora idol Ingalill Mosander och jag kunde inte motstå frestelsen att gå fram och prata med henne. Den kvinnan är lika cool och trevlig i verkligheten som hon är på tv och jag är så glad att jag vågade gå fram. Uppe i salen var det återigen trångt men trevligt och det gick att kändisspana så det stänkte om det. Jag hittade ett gäng bokbloggare att mingla med och lyckades även få hälsa på Anna Charlotta Gunnarsson (min nya stora idol) som var ursnygg i sin blåa dress som jag inte hann fota dessvärre. Hon är också lika cool och trevlig som hon verkar på tv/radio.

Kvällens stora vinnare var de två stora förlagshusen med två vinster för Bonnierförlagen (Albert bonniers förlag och Bonnier Carlsen) och en för Norstedts. Vill du hänga med förlagssverige är galan ett ypperligt tillfälle för detta för det kändes som om alla var där. Jag är otroligt glad och tacksam för att jag fick gå. Ett stort grattis till alla vinnare. Precis innan jag och de bokbloggare jag hängde med skulle gå hittade vi Kristina Sandberg tillsammans med sin förläggare. Hon sprudlade av glädje och det blev pricken över i:et att få gratta henne personligen.