Idag den 1a november inleds läsinitiativet som kallas Non-Fiction November. Det är initierat av A Book Olive. Jag ger här ett gäng boktips som kan inspirera er att läsa lite mer sakprosa/faktaböcker som är motsvarigheten på svenska till non-fiction. Det här är böckerna jag pratar om:
Idag är det den första september och nu måste vi väl ändå få säga att hösten är här? Jag tänkte att det är dags att prata om kulturhösten 2017 och vi börjar med böckerna jag ser fram emot i höst.Det kommer som vanligt en STOR andel böcker så här på hösten. Jag längtar enormt mycket till alla kvällar och helger då jag ska krypa upp i soffan och bara mysa med en bok och en kopp te. Visst det kommer bli en hel del kulturevenemang också kvällstid men en ambition är att vara mer hemma och läsa i höst för jag behöver lite lugnare tempo i livet. Vilken tur då att det kommer finnas böcker för mig att läsa. Dessa har jag spanat in och skrivit upp på önskelistan inför hösten. Vad är du sugen på att läsa i höst?
Det har gått lite mer än halva året och jag tänkte berätta vilka mina fyra favoritböcker har varit så här långt. Jag längtar än mer efter hösten nu och alla spännande böcker som kommer ut då och som ska komplettera denna lista.
Det tredje och sista inlägget handlar om saker ni kan läsa i sommar. Sommaren är för mig synonymt med att ha tid att läsa. På sommaren hinner jag läsa både tjocka böcker, tunna noveller, längre reportage och artiklar på ett sätt som jag inte gör när jag jobbar. Hjärnan är mer öppen och benägen att ta in saker i längre sittningar än annars och jag älskar det. Min semester står strax för dörren och då ska jag läsa som bara den. Här kommer lite lästips till er.
Årets bok 2017
Vill du ha ett läsprojekt som heter duga i sommar då kan du läsa alla tolv böcker som är nominerade till Årets bok. Själv kommer jag försöka beta mig igenom högen så gott det går innan den 20 augusti för då är det sista dagen att rösta. Om du vill veta vilka böcker som är nominerade och kanske få lite inspiration till vilken eller vilka titlar du kan börja med så kan du titta på klippet där jag presenterar böckerna lite närmre.
Vända hem
En bok som jag verkligen hade hoppats skulle nomineras till Årets bok var Vända hem av Yaa Gyasi. Det är inte bara en av de bästa böcker jag har läst i år utan även en av de bästa någonsin. Vi får följa två halvsystrar och deras ättlingar i sju generationer från 1600-talet till modern tid. Dessa två halvsystrar känner inte till varandra. Den ena systern gifter sig med en vit man som arbetar på ett fort där slavarna hålls fångna innan de deporteras till USA. Och den andra systern säljs som just slav till Amerika. Livsödena vi får följa i denna debut är hjärtskärande, vackra, onda, kärleksfulla, magiska och intrikata. Jag pratar varmt om den här boken varje tillfälle jag kan för den är suverän. Passar superbra att bokcirkla kring så om du vill läsa något inför boksamtal till hösten alternativt få fler i din närmaste krets att läsa samma bok och prata om under sena sommarkvällar är det här boken för dig.
En tryckare på Blue Moon Bar
I Dagens Nyheter (DN) är det traditionsenligt en sommarföljetong. Årets är dock ingen som intresserar mig så jag tänkte om fler känner som jag så tycker jag att vi skapar vår egen följetong istället. Här kommer den annars kanske lite svåra genren krönikesamlingar in i bilden. Det är svårt att läsa en sådan samling i ett svep och då är det ju ett superbra sätt att ta en om dagen till frukost eller när ni nu brukar läsa sommarföljetongen. Jag tycker att vi tar och läser Hanna Hellquist samlade krönikor, En tryckare på Blue Moon Bar, från just DN och läser dem i sommar. Tyvärr har Hanna slutat skriva för tidningen och det här är ett bra sätt att få lite mer Hanna i ditt liv, för det är en redig bok med massor med krönikor som räcker längre än semestern det lovar jag.
Novellix-sommarfyra
Noveller är även de ett bra komplement till alla de där tegelstenarna till böcker som du kanske planerat att plöja i sommar. De går fort att läsa men kan vara nog så fulla med innehåll. Här har vi förlaget Novellix som kan förse dig med massor av noveller i fickformat som är deras slogan. I slutet av maj så släppte de fyra noveller om att vara ung och de kommer jag att ta med mig på semestern. Men det finns många fler än så att sätta tänderna i och en liten fågel har viskat i mitt öra att de från och med imorgon kommer att ha rea på noveller på sin hemsida så håll utkik där.
Tidningen Vi
En tidning som har massor med intressant läsning är Tidningen Vi. Om du inte klarar dig på senaste numret (och det gör du inte sommaren är lång) så kan jag rekommendera dig både att läsa artiklar på deras hemsida. Eller så kan du gå till biblioteket och låna så många av de äldre numren som ditt bibliotek tillåter. Perfekt för en stund på stranden, i hängmattan eller när du sitter med fötterna i ett fotbad för att mjuka upp förhårdningarna efter allt barfotaspring.
Om ni har tips på saker jag kan läsa på i sommar får ni gärna lämna dem i en kommentar nedan!
Även om det gråa och slaskiga vädret gör det svårt att tro så är det ändå vår. Eller det är i alla fall vår i förlagsbranschen för just nu släpps vårtitel på vårtitel. Jag har sammanställt vad jag är sugen på att läsa i vår. Vissa av böckerna har jag haft förmånen att redan ha fått läsa. Nedan finns skönlitterärt, biografier, dramatik, sakprosa och fakta. Det är en bra litteraturvår i år och det känns väldigt roligt och spännande.
Idag har det blivit min tur i Sofies bokbloggs julkalendersbloggstafett. Temat är en viktig bok och jag har valt att skriva om Mellan världen och mig av Ta-Nehisi Coates. Det här är en oerhört viktig bok och av så många anledningar, jag hoppas att jag lyckas få fram varför i detta inlägg.
Att vara svart är inte alltid en lätt sak. Det kan jag känna av här i Sverige och i Mellan världen och mig beskriver Coates hur det är att vara det i USA. Varför är det inte lätt kanske ni undrar då. Jo för att vara en person som inte är vit innebär att du trots att det är 2016 under ditt liv kommer att utsättas för rasism, negativ särbehandling, kränkning och diskriminering. Detta är inte bara min upplevelse utan finns väl dokumenterat och konstaterat så jag kommer inte att behandla just detta vidare. Det Coates gör förutom att skriva med en brinnande penna om hur det är att vara svart (man) idag så sätter han det hela i en historisk kontext. Boken är utformad som ett brev till hans numera tonåriga son. Svarta män som skjuts ihjäl av polis har det rapporterats mycket om i media både här och på andra sidan Atlanten de senaste åren. Med en känsla av brådska och stark angelägenhet får det honom att skriva den här boken som ett sätt att förklara både för sin son och sitt land hur det är att vara svart man.
Jag läser Mellan världen och mig med ett bultande hjärta, en inre vrede, tårar i ögonen och en känsla att vilja högläsa ur boken för alla som färdas i samma tunnelbanevagn som mig på väg till och från jobbet. Det är en smärtsam läsning som inte går att forcera, den måste läsas i små doser med mycket tid att reflektera emellan och att stundom hämta andan. I och med att skribenten ger oss en historisk bakgrund när han berättar om sitt liv som ung och sitt liv nu får jag en känsla av att det aldrig kommer att ändras. Detta negativa med att vara svart (man) som faktiskt kan utsätta dig för livsfara bara genom att gå ut utanför ditt hus. Boken är viktig för att den ger en insikter, den vidgar perspektiven och kan bidra till ökad empati. Den ger inga snabba eller enkla svar. Det ska heller inte tas för den enda beskrivningen av hur det kan vara. Men det jag tycker gör den viktig är dels möjligheten till identifikation och validering av att dina erfarenheter inte endast behöver vara dina att det kan vara delar av en struktur. Och dels kan den ge en ökad förståelse för vad det är dina vänner, arbetskolleger, klasskamrater eller rent av familjemedlem pratar om när vi säger att vi är rädda. Vi är rädda för vår säkerhet, våra vänners och andra som står oss nära. Vi vill inte vara det och det är lätt att tänka att det inte ska behöva vara så men statistiken talar sitt tydliga språk och det finns bevisat att just svarta människor löper större risk för att utsättas för t.ex hatbrott.
Det är en tunn bok på ca 150sid men det är en pärla verkligen som räcker längre än du kanske först tror när du ser den. Köp/låna den, läs den och diskutera den sedan med någon annan. Flera borde få höra talas om den. Själv ska jag nu ta och läsa En droppe midnatt av Jason "Timbuktu" Diakité. Det är en svensk bok lite på samma tema, som en syskonroman, om Jasons afroamerikanska släkt i USA.
Det är väl knappt någon som är intresserad av böcker och litteratur som har missat hyllningskören av Elena Ferrante och hennes böcker om väninnorna Lila och Elena. Första delen av fyra släpptes på svenska i våras men jag hade hört snacket redan innan då flera jag känner läst böckerna på engelska. Jag läste första delen Min fantastiska väninna i somras. Min syster som varit en notorisk motståndare till att läsa har sedan ett år tillbaka fått upp ett flyt och läser nu böcker, främst gripande romaner, på löpande band. Hon brädade mig och klämde den här boken på två dagar, läsandes på vår mammas balkong. Jag tänkte att kan hon ta sig igenom den så snabbt, hon läser sakta enligt henne själv, så borde ju jag också snabbt kunna ta mig igenom den så jag kunde lägga den här hypen bakom mig. Tji fick jag, vilket massivt motstånd den här boken stod för. Under en hel vecka på min semester plågade jag mig igenom dessa 300 + sidor. På Twitter beklagade jag mig och frågade gång på gång när det hela skulle ta sig om den nu är så fantastisk. Snart fick jag till svar, den är lite seg i början. Okej men jag är en tredjedel/hälften in nu och det är fortfarande segt. Den tar sig mot mitten/mot slutet kom det då som svar. Jag har bara 50 sid kvar och den är fortfarande seg och tråkig blev mitt omdöme. Och så där höll vi på, mina följare och jag tills dess att boken var utläst. När den väl var utläst sa de att första delen är lite seg men bok 2, 3 och 4 är än mer fantastiska. Tack men nej tack sa jag då. Jag vill inte ha en prolog på 300 sid innan något tar sig. Därmed är det säkert att konstatera att den här serien är inte för mig och jag har inget sug överhuvudtaget att läsa en del till i serien. Ibland är en hype inte alltid bra för det gör att dina förväntningar trissas upp och förstör läsningen.
Boken kretsar för den som inte visste det om de nära vännerna Elena och Lila som växer upp i Neapel under 50-talet. Den första boken utspelar sig under deras barndom och tonår. De kommer båda från rätt skrala förhållande hemifrån. Båda är riktigt begåvade och duktiga i skolan, Lila kanske något mer än Elena. Men det är Elena som får läsa vidare och detta kör in en kil mellan väninnorna. Kärleken finns med både i form av pojkar men även kärleken till miljöbeskrivningar. Det går lätt att se platsen de bor på framför sig. Jag kunde på sätt och vis se en annan bokserie framför mig när jag läste Min fantastiska väninna och det är En ö i havet, Havets djup, Näckrosdammen och Öppet hav av Annika Thor. Den serien älskade jag som barn och just det här med beskrivningen att studera känner jag igen och tyckte ändå om. Skolan, att ta sig framåt, uppåt och vidare har alltid fascinerat mig.
Visst är det trist när en bok du trodde att du skulle gilla visade sig bli en besvikelse. Men en sak är säkert det faktum att jag inte är ett stort fan av Min fantastiska väninna har varit en mycket bra sak att prata med människor om. Att vara den som går emot strömmen har skapat fina och givande samtal så på sätt och vis är det en minnesvärd läsupplevelse. Men det blir inga fler böcker av Ferrante för min del. Det tempo boken är skrivet på är inte för mig och som talesättet lyder Så mycket böcker, så lite tid, stämmer väl in på mig så jag går vidare mot nästa läsupplevelse istället.
Är
det någon jag kan lyssna på hur länge som helst så är det Kristina
Sandberg. En tidig morgon i mitten av april begav jag mig till ABF Stockholm
för en författarfrukost med Kristina, i samtal med journalisten Johanna
Palmström. Eftersom det var Kristina som skulle prata var det fullsatt i
publiken (en man och resten kvinnor i olika åldrar). Många av de
närvarande nickade instämmande när Johanna presenterade Kristina och
frågade om någon läst böckerna om Maj. Sedan följde en timmes samtal om
främst nygamla boken Ta itu
som ges ut igen. Där vi håller oss på 70-talet och bekantar oss med
Maria som ska självförverkliga sig själv och börjar läsa konstvetenskap
på universitetet och samtidigt lider av psykisk ohälsa.
Utmed samtalets gång tänkte jag mycket på Det mest förbjudna
av Kerstin Thorvall och jag blev riktigt sugen på att läsa både den
boken av henne och sedan Ta itu av Kristina Sandberg. Kvinnlig
frigörelse, förväntningar på kvinnor kontra män och psykisk ohälsa är
alla tre ämnen kanske inte de muntraste men nog så intressanta. Det var
ett helt fantastiskt bra samtal och det märktes att Johannas både läst
böckerna men även är påläst och kunnig i ämnen som feminism. Intresset
både för Maj och hennes skapare verkar aldrig sina och jag unnar
verkligen Kristina alla framgångar hon får för där har ni en hårt
arbetande författare som dessutom är så vänlig och smart.
Jag
behöver inte säga att signeringskön efteråt aldrig ville ta slut och
att alla ville byta några ord med Kristna. Upplyft och på bra humör gick
jag sedan ut i vårsolen, stärkt av att få börja dagen med ett så
berikande samtal.
