söndag, december 4

Lucka 4: Min fantastiska vännina

Bilden har jag lånat från nordstedts.se
Det är väl knappt någon som är intresserad av böcker och litteratur som har missat hyllningskören av Elena Ferrante och hennes böcker om väninnorna Lila och Elena. Första delen av fyra släpptes på svenska i våras men jag hade hört snacket redan innan då flera jag känner läst böckerna på engelska. Jag läste första delen Min fantastiska väninna i somras. Min syster som varit en notorisk motståndare till att läsa har sedan ett år tillbaka fått upp ett flyt och läser nu böcker, främst gripande romaner, på löpande band. Hon brädade mig och klämde den här boken på två dagar, läsandes på vår mammas balkong. Jag tänkte att kan hon ta sig igenom den så snabbt, hon läser sakta enligt henne själv, så borde ju jag också snabbt kunna ta mig igenom den så jag kunde lägga den här hypen bakom mig. Tji fick jag, vilket massivt motstånd den här boken stod för. Under en hel vecka på min semester plågade jag mig igenom dessa 300 + sidor. På Twitter beklagade jag mig och frågade gång på gång när det hela skulle ta sig om den nu är så fantastisk. Snart fick jag till svar, den är lite seg i början. Okej men jag är en tredjedel/hälften in nu och det är fortfarande segt. Den tar sig mot mitten/mot slutet kom det då som svar. Jag har bara 50 sid kvar och den är fortfarande seg och tråkig blev mitt omdöme. Och så där höll vi på, mina följare och jag tills dess att boken var utläst. När den väl var utläst sa de att första delen är lite seg men bok 2, 3 och 4 är än mer fantastiska. Tack men nej tack sa jag då. Jag vill inte ha en prolog på 300 sid innan något tar sig. Därmed är det säkert att konstatera att den här serien är inte för mig och jag har inget sug överhuvudtaget att läsa en del till i serien. Ibland är en hype inte alltid bra för det gör att dina förväntningar trissas upp och förstör läsningen.

Boken kretsar för den som inte visste det om de nära vännerna Elena och Lila som växer upp i Neapel under 50-talet. Den första boken utspelar sig under deras barndom och tonår. De kommer båda från rätt skrala förhållande hemifrån. Båda är riktigt begåvade och duktiga i skolan, Lila kanske något mer än Elena. Men det är Elena som får läsa vidare och detta kör in en kil mellan väninnorna. Kärleken finns med både i form av pojkar men även kärleken till miljöbeskrivningar. Det går lätt att se platsen de bor på framför sig. Jag kunde på sätt och vis se en annan bokserie framför mig när jag läste Min fantastiska väninna och det är En ö i havet, Havets djup, Näckrosdammen och Öppet hav av Annika Thor. Den serien älskade jag som barn och just det här med beskrivningen att studera känner jag igen och tyckte ändå om. Skolan, att ta sig framåt, uppåt och vidare har alltid fascinerat mig.

Visst är det trist när en bok du trodde att du skulle gilla visade sig bli en besvikelse. Men en sak är säkert det faktum att jag inte är ett stort fan av Min fantastiska väninna har varit en mycket bra sak att prata med människor om. Att vara den som går emot strömmen har skapat fina och givande samtal så på sätt och vis är det en minnesvärd läsupplevelse. Men det blir inga fler böcker av Ferrante för min del. Det tempo boken är skrivet på är inte för mig och som talesättet lyder Så mycket böcker, så lite tid, stämmer väl in på mig så jag går vidare mot nästa läsupplevelse istället.

2 kommentarer:

  1. Vad intressant att läsa! Jag har inte läst Ferrante (än) och känner inte något större sug men det skulle ändå vara intressant att läsa för att se i vilket "läger" jag hamnar, om jag skulle hissa eller dissa. Men är det en seg bok så läser jag inte ut den...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har så svårt för det där med att inte läsa ut en bok även om det inte är en bok jag gillar. Du kan ju börja läsa den och se om du gillar eller ogillar den. :-D

      Radera