Trycker på paus ett litet slag

Just nu är det väldigt mycket som händer i mitt liv. Som jag berättat tidigare så har jag börjat på ett nytt jobb och har flyttat. Det har gjort att jag har haft mycket att göra och det har inte varit problemfritt. Även om jag som vanligt både läser och går på kulturevenemang så hinner jag inte sätta mig ner och blogga om det. Mest blir det Twitter. Nu har jag kommit till en punkt där jag måste bromsa för min egen del. Stressen över att jag inte uppdaterar här och bloggar om blant annat recensionsexen som ligger utlästa på sängbordet har nu blivit lite för påtaglig. Jag behöver ta lite tid att andas för att hitta tillbaka till lusten att blogga. För jag tycker det är väldigt roligt men just nu måste annat gå före.

Vi hörs snart igen och tills dess finns jag på Twitter för den som vill på @johannalundin86

Fem frågor och fem svar

Jag har blivit utmanad av Bloggbohemen att svara på fem frågor om mig själv. Jag som bekant gillar utmaningar hakar givetvis på. Här kommer mina svar.
 
Vem inspirerade/uppmuntrade dig att börja blogga? 
Jag var modebloggare i flera år innan jag började med Sincerely Johanna. Anledningen att jag övergick till den här bloggen var för att jag ville ta med fler kulturella saker än bara mode. Den första bloggen jag läste någonsin var MiaShopping och efter att ha läst den ett tag blev jag sugen på att själv börjar blogga.

Hur väljer du ämne att blogga om? 
Som jag skrev ovan så ville jag med den här bloggen ta ett vidare grepp om kultur än bara mode och vidgade då upp det hela. Numera bloggar jag om teater, utställningar, böcker, kulturevents, musik, film, serier, radio och kultur i media men även en specialfokus på barn- och ungdomskultur. Jag försöker också konkret i själva bloggande att blanda upp dessa, men mest skulle jag säga att det blir om litteratur.

Vad vet de flesta inte om dig?
 Det finns mycket som mina läsare inte vet om mitt privatliv då jag valt bort den delen när det gäller vad jag bloggar om. Men om jag skulle dela med mig av något privat så är det att jag hatar, verkligen hatar, att diska och gör det så sällan jag bara kan. Vilket kanske gör att mitt kök inte alltid är lika städat som resten av bostaden. Min stora önskan här i livet är att få ha diskmaskin.

Vilka tre ord beskriver din stil bäst? 
 Min bloggstil? Om det är frågan så är mitt svar: samtidskultur, tips och engagerat

Vad tycker du om att göra när du inte bloggar?
 Då går jag på alla de events, utställningar, föreställningar, läser de böcker jag sedan bloggar om. Jag går på väldigt mycket kulturella aktiviteter och önskar att jag hann blogga om dem direkt efter men oftast kommer inläggen några dagar ibland vecka efter att jag varit på dem.

Sen var det frågan vilka bloggare jag ska utmana? Jag valde:
Bokpotaten
Lugn. Det ordnar sig.
Zachan

Vems lilla mössa flyger

Bilden har jag lånat från bokus.se

När jag var med min kompis Lisa ut i Stockholms skärgård där hennes familj har sommarhus så läste vi Vems lilla mössa flyger av Barbro Lindgren. Tidigare under sommaren hade Lisa röjt ur sitt "lillhus" och då funnit sin favoritbok från barndomen. Hon började prata så entusiastiskt om den att ag började bläddra i den och sedan hux flux hade vi börjat läsa högt ur den för varandra. Vi läste lite varje dag under veckan som jag var där och vilken historia det är sedan. Den handlar om Barnhans och hans vänner, Mack, Röden, Ellen, Bisamråttan, Stenkulan, Farbronallen och Nöken och deras upptåg och äventyr. Det är en fantastisk berättelse på så många plan. Den fungerar för alla åldrar för såväl barn som vuxen. Det går att både läsa den tyst för sig själv och som högläsningsbok. som historia i sig är den suverän men den går också att analyser och ta en närmare titt på de metaforer som frodas fritt. 

Till vår stora glädje såg Lisa och jag att de sätter upp Vems lilla mössa flyger på Orionteatern i Stockholm under hösten/vintern. Det kräver nästan ett besök för tänk att se dessa karaktärer levande på scen, den lycka.

Bilden har jag lånat från orionteatern.se

Releasefest för Vi måste sluta ses på det här sättet

Bilderna är tagna av och tillhör mig, Sincerely Johanna

I väntan på att jag får skriva vad jag tyckte om Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäcks gemensamma bok Vi måste sluta ses på det här sättet så tänkte jag berätta om releasefesten för boken. Festen hölls på Galleri So i Kungsträdgården i centrala Stockholm, en ypperlig lokal för minglande. På storbild spelades trailern om och om igen och boken fanns till försäljning och till denne fick vi snygga tygkassar. Förläggaren Ada samtalade med författarna om skrivprocessen och hur det var att skriva en bok tillsammans. Vi fick även höra bitar ur boken uppläst av författarna. Det var mycket folk på festen och stämningen höjdes i takt med temperaturen.

Dessutom fanns det andra författare där som jag passade på att hälsa på och berömma dem för deras fina böcker, så som Pija Lindenbaum (Jag älskar Manne), Jenny Jägerfeld (som kommer med en ny bok i höst Jag som är så jävla easy going) och Johanna Thydell (tycker supermycket om alla hennes tre ungdomsböcker) fanns där. Men Johanna Thydell vågade jag inte gå fram till kände att jag hade stört tillräckligt många författare för en kväll, vilket jag ångrar så här i efterhand.

Jag hade dessutom suveränt sällskap för kvällen i form av Anna, Sofia på Förlagsflickan och Anna på Sagan om sagorna. Vi träffade även bloggarna Carina på Bokbiten och Marie från En och annan bok. Det var väldigt häftigt att få hålla i boken för som jag har längtat efter den och till min stora förtjusning var den tjock.

Tack Gilla böcker för inbjudan.
Recensionsdag för boken är 16 september.

Bokmånad: augusti

Augusti ar en hyfsad bokmånad. Jag började jobba efter semesterledigheten och flyttade i slutet av månaden så jag hade inte samma flyt som under juli en är ändå nöjd. Det blev fyra böcker totalt, jag har bara inte hunnit blogga om dem än inser jag.    

Tyst av Hanna Harrington
Ett tunt blått streck av Jenny Leeb
Vems lilla mössa flyger av Barbro Lindgren
Fulast i världen av Ingrid Olsson

Totalt antal lästa böcker: 4st 
Antal böcker lästa på engelska: 0st
Antal böcker lästa på svenska:  4st

Välkommen till jobbet

Bilden har jag lånat från abfstockholm.se

På onsdag kväll kl 18.30 tycker jag att ni som är i närheten av huvudstaden ska ta er till ABF. Då kommer ett samtal om anställningstryggheten och arbetsvillkor inom kultur- och mediasektorn att diskuteras som har det passande namnet Välkommen till jobbet. Och det är ett samtal mellan Ester Roxberg och Sonja Schwarzenberger som modereras av Zandra Thuvesson. Perfekt läsning innan samtalet är Fågelhuset av Ester och Skitliv som Sonja medverkar i. Jag läste dem båda i våras och är peppad till tänderna inför detta samtal.

Francesca

Bilden har jag lånat från bokus.se

Att jag älskade Jellicoe Road är ingen hemlighet. Det är en av de bästa böcker jag någonsin läst. Så mina förväntningar på Francesca var rätt höga. De blev inte lägre av att lyssna på Melina Marchetta i juni. Så det var lite nervöst när jag skulle läsa den (vilket jag gjorde i mitten av juli). Hur gick det då? Jag blev inte besviken. Är det något Melina Marchetta kan så är det att mejsla ut karaktärer och även bifigurerna är intressanta och bra beskrivna. Det gäller i både den här och Jellicoe Road.

Francesca handlar om just Francesca och hennes familj, skola och kompisar. Hennes mamma kommer en dag inte upp ur sängen och en depression gör intåg i familjens liv. Då är det upp till Francesca, hennes pappa och bror att hålla ställningarna och det visar sig inte vara det lättaste. Samtidigt börjar Francesca på en ny skola, en skola som tidigare bara varit för pojkar. Det visar sig även det vara en utmaning. Men där finns det vänliga själar så allt är inte bara uppförsbacke. Och det är alla fina karaktärer som gör att jag tycker så mycket om den här boken. De är så mänskligt beskrivna och har både bra och goda sidor. Ta bara mamman som exempel, trots att jag förstår att hon har det tufft så vill jag stundom bara ruska henne och säga åt henne att rycka upp sig. Hennes familj behöver henne. Men samtidigt tycker jag synd om henne och vill stryka henne över kinden och säga att allt blir bra och att hon ska ta den tid hon behöver.

En av de stora behållningarna med att läsa en Marchetta-bok är att de inte är klyschiga. Hon är så duktig på att beskriva en historia som känns verklig och som det inte går att lägga ifrån sig. Nu hoppas jag att X Publishing översätter fler av hennes böcker för det här är ett författarskap jag vill läsa mer av och förlaget har alltid så bra översättare att jag gärna tar dem på svenska.

Antiloper

Bilden har jag lånat från bokus.se

Jag läste Ester Roxbergs andra bok i våras och var inte jätteimponerad. Samtidigt som jag köpte Fågelhuset på bokreleasen köpte jag också hennes debut Antiloper i pocket. Och om jag var sval inför Fågelhuset är jag desto mer lyrisk över debuten. Det var en helt otrolig bok som fångade mig från första sidan och sedan krävde att bli utläst på en dag för den gick inte att lägga ifrån sig. Igenkänningsfaktorn var skyhög och jag kämpade konstant med att försöka bevara Johanna 27 år och inte helt glida tillbaka till Johanna 15 år. Det var otroligt mycket som jag delar med huvudrollskaraktären Astrid.

Antiloper handlar om bästa kompisarna Astrid och Ellen. De ska precis börja sista året på gymnasiet och snart ligger livet och världen framför deras fötter. Men Ellen glider längre och längre ifrån Astrid och den övriga världen. Astrid slits mellan att finnas där för Ellen och att leva sitt eget liv. De här tjejerna är så välskrivna och jag levde mig in i deras historia fullständigt. Tårarna som föll i en strid ström nedför mina kinder var lika mycket för dem som för den kompis som jag hade på högstadiet och som var väldigt lik Elen. Det är det där med lojalitet och att till slut vara i en vänskapsrelation som hotar att förgöra även dig och hur ska du då göra, stanna eller gå vidare.

Det tog mig några år att hänga på de lovord som kommit om denna bok men nu ansluter jag mig till hyllningskören och uppmuntrar er alla att läsa Antiloper. Men ha pappersnäsdukarna redo och gärna någon att prata med boken om för den väcker många tankar som det kan vara skönt att ventilera.

Internationella läskunnighetsdagen

Idag är det Internationella läskunnighetsdagen instiftat av Unesco. Det uppmärksammas på flera håll och jag tänkte lyfta ett initiativ som Akademibokhandeln har som ska uppmuntra barn och unga att läsa. De kallar det för Läsborgarmärket. Det går ut på att ett barn/ungdom väljer att läsa fem, tio eller femton böcker och när det är gjort får de ett läsborgarmärke. Jag tycker förvisso att vi ska läsa av lust och inte tvång men när siffrorna för läskunnigheten går ner så måste vi göra något. Förhoppningsvis kan detta initiativ sporra unga att läsa, först som en sport men sen kanske och förhoppningsvis kommer lusten och de vill läsa mer. Förutom Läsborgarmärket går det att på bokhandelns hemsida läsa 15 författares tankar kring barns läsning.

Bilden har jag lånat från akademibokhandeln.se

Bloggen fyller 4år!

Idag fyller min blogg fyra år! Hipp hipp hurra! Det går verkligen fort när en har roligt. För roligt har jag sannerligen och att blogga här är bland det trevligaste jag vet. Jag är så otroligt glad och tacksam för er läsare som tittar in här, ofta, sporadiskt eller kanske för första gången. Jag önskar att jag kunde lägga ännu mer tid på bloggen och det relaterat till bloggen, att gå på utställningar/föreställningar/bokreleaser/läsa böcker och all annan kultur jag hänger mig åt och bloggar om. Ett stort tack till er läsare för att ni har gjort dessa fyra år så angenäma.

Att se fram emot i september

Tonårsboken har en serie som de kallar Att se fram emot i... och jag är inte sen med att haka på. Det här ser jag fram emot i september:

Bilden har jag lånat från bokus.se

Vi måste sluta ses på det här sättet av Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo kommer äntligen ut. Som jag har längtat. 

Bilden har jag lånat från sodrateatern.se

Gruppen och herrarna! Jag tyckte otroligt mycket om föreställningen Men det skulle ni aldrig våga som jag såg i september förra året med samma teatergrupp Gruppen. Nu är de tillbaka med en ny föreställning och biljetterna är bokade.

Release me- Tradition Den 17 september är de kväll nr 2 i höstens serie. Premiären var riktigt bra (kommer blogga om detta senare i veckan.

Releasefesterna som avlöser varandra i september. Jag tycker att det är väldigt trevligt att gå på releasefest. Då brukar det finnas möjlighet att prata med författaren utan att gå via mejl/sociala medier och än bättre är det om de läser högt ur boken som ska till att släppas. Då går det att få ett hum om rösten i boken och tonen.

Bilden har jag lånat från kulturhuset.stockholm.se

Kulturhuset Stadsteatern blir mitt andra hem i september. I kulturhuset som ligger mitt i Stockholms city går det att se teater/lyssna på samtal/seminarier/författarsamtal/låna böcker etc och det är precis vad jag tänker göra. Bara den här veckan har jag två evenemang på de numera sammanslagna Kulturhuset Stadsteatern.

Uppdatering av bokutmaningen 2013

Just nu är det mycket i mitt privatliv som strular och jag är inte riktigt på topp. Därför har det varit tyst på bloggen i en vecka för jag har inte orkar blogga. Vad jag däremot har gjort är läst. Jag har dessutom lyckats uppnå målet i min bokutmaning 2013 vilket var 35 böcker! Och det är bara början av september än så länge. Alltså mycket kvar av året. Så nu tänkte jag höja insatsen på utmaningen till 50 böcker och hoppas att jag inte tar mig vatten över huvudet. Jag läste dessutom 6"vuxenböcker" och hade 5 som mål. Jag fortsätter att kvotera in vuxenböcker och minst 5 av de resterande 15 böckerna vara skönlitterära böcker riktade till vuxna. Glädjande har jag kunnat konstatera att min rädsla för vuxenböcker verkar vara borta. Åh vad jag hoppas på en bra läshöst i år.

50 år senare

Idag är det på dagen 50 år sedan Martin Luther King Jr höll sitt berömda tal I have a dream. Jag minns så väl när jag hörde det talet för första gången. Jag var 10 år och det var invigning av OS i Atlanta och jag såg det med min pappa. Han är ett stort fan av boxning och var uppspelt över att Mohammed Ali skulle tända elden. Efter det klipptes delar av Kings tal in och det är första och enda gången jag har sett min far gråta. Han tittade mig djupt i ögonen och sa att det här är viktigt Johanna, kom ihåg det här talet, det är precis vad jag önskar för dig och din lillasyster. När jag ser det idag får jag också tårar i ögonen och även om USA har fått sin första afroamerikanska president har de precis som resten av världen en lång väg att gå innan vi har uppfyllt Kings dröm. Här kommer talet för er som missat det eller för er som vill höra det igen.

Allt jag säger är sant

Bilden har jag lånat från bokus.se

Jag fullkomligt älskade Lisa Bjärbos debut Det är så logiskt alla fattar utom du. Den var så himla fin och jag har rekommenderat den till höger och vänster sen dess. Jag har haft Lisas andra bok Allt jag säger är sant oläst i bokhyllan ett bra tag, men nu i somras fick jag äntligen den läst. Om debuten var pirrig och fin var den här som ett slag i magen och fin. Alicia, 16 år bestämmer sig för att hoppa av gymnasiet för hon är ämnad för större saker än att gå och dra i skolan. Hon börjar jobba på ett café och saker och ting blir kanske inte riktigt vad hon hade föreställt sig. En av de finaste sakerna i Allt jag säger är sant är hennes mormor. Alicia och hennes mormor har en nära relation och när mamma och pappa kanske inte är hennes största supportrar när det gäller att hoppa av gymnasiet finns mormor där.

En sak som Lisa och Per Bengtsson tar upp i sin podcast Allt vi säger är sant är det här med svaga kontra starka tjejer i ungdomsböcker. Det tycker jag verkligen att ni ska lyssna på och jag tänker mycket på det när jag läser boken. För Alicia är en stark tjej, det ska mycket till att i dagens samhälle hoppa av gymnasiet även om det är frivilligt att gå gymnasiet ses det nästan som ett måste för att kunna ta sig vidare i livet yrkesmässigt. Hon är även stark i sin övertygelse om sin egen förträfflighet och hur saker och ting är och ska vara. Men och det är ett viktigt men, hon är samtidigt fortfarande en ung tjej som kanske inte är så stark och mest av allt bara skulle behöva kura ihop sig i sina föräldrars famn, vara liten, bli tröstad och lovad att saker och ting kommer att ordna sig. Det är en av de stora behållningarna med boken att den inte är enkelspårig utan visar upp flera sidor av en ung tjej som bara försöker finna sin väg här i livet.

Lisa Bjärbo är ju rolig också och lika många gånger som jag grät så skrattade jag. Det är säkerligen inte Alicias mening att vara rolig men vissa saker som hon gör/tänker/säger kan jag inte annat än att skratta åt. Bjärbo lyckades skriva en bra uppföljning till sin braiga debut (vilket är en bedrift som inte alla klarar av) och dessutom är böckerna olika på ett sätt som vittnar om hennes bredd som författare. Det bådar gott det.

Tänk om det där är jag

Boken har jag lånat från bokus.se

I höst är jag så otroligt peppad på Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbos gemensamma bok Vi måste sluta ses på det här sättet. För att ladda upp inför boksläppet läste jag om några av författarnas tidigare böcker. En av dem var Johannas bok Tänk om det där var jag. Den läste jag för ett antal år sedan, jag har betygsatt den men pinsamt nog mindes jag inget av den. Så när den var med på bokrean köpte jag mig ett ex av boken då jag vet att jag lånade den på biblioteket sist. Jag förstår inte hur jag kunde glömma den här boken för åh vad bra den var. För mig fightas Välkommen hem med Min typ brorsa om att vara min favoritbok av Johanna Lindbäck men nu har de fått konkurrens.

Tänk om det där var jag handlar om Agnes som tillsammans med sin familj flyttar från Stockholm till Umeå. Vid flytten bestämmer hon sig för att vissa saker måste ändras för hon trivdes verkligen inte med hur hennes liv såg ut i Stockholm. Hon ska bland annat bli en normal tjej som är trevlig och glad och inte är så pluggig. Granne med Agnes familj bor Adam och jag tycker så himla mycket om Adam. Johanna Lindbäck är verkligen bra på att porträttera fina killar. Det här är en riktig bladvändare och jag ville bara läsa vidare och se hur det skulle gå. Kommer Agnes att lyckas med sin förvandling och hur är det att flytta upp till Norrland? Är Adam en länk till det nya liv som Agnes vill uppnå? Allt det fick jag svar på som tur var.

En annan sak som jag tycker om med Johannas böcker är att de utspelar sig i Norrland. Eller egentligen att de inte utspelar sig i Stockholm, eller annan storstad. Det gör att jag lätt kan transformera mig till mitt 16 åriga jag och när jag själv växte upp och bodde på landsbygden. Det är ju många tonåringar som växer upp på andra platser i vårt land än i storstäderna och det är alltid trevligt med igenkänning.

Nu fortsätter jag och längtar till Vi måste sluta ses på det här sättet.

Babel är tillbaka

Bilden har jag lånat från svt.se

Idag är det en vecka kvar till säsongsstarten av Babel. Och nytt för den här säsongen är följetongen om litteraturens höjdare som heter De odödiga. Det är två av mina favoriter som kommer att ta sig ann denna uppgift och det är förre programledaren och författaren Daniel Sjölin samt allas vår bibliotekarie Jenny Lindh. Kan inte bli annat än succé. Den här säsongen får jag ta och titta på Babel så fort det går för jag missade hela vårens säsong för avsnitten ligger ute så kort tid i jämförelse med andra program på SVT Play. Verkligen tråkigt, för det är ett av mina favoritprogram.

Världens längsta bokbord 2013

Förra söndagen begav jag mig av in till Drottninggatan i centrala Stockholm men en tom tygkasse. Väl inne i stan mötte jag upp familjen men vi skildes åt nästan direkt för jag håller ett helt annat tempo än mamma och lillasyster speciellt när det gäller att skanna av mängder med böcker. Och det var precis vad jag skulle göra, för målet för dagen var Världens längsta bokbord. I och med att jag redan har massor med olästa böcker, har en stressig höst och inte behöver mer böcker som pockar på uppmärksamhet och dessutom ska flytta var köp av böcker inte planen. Jag skulle bara titta lite intalade jag mig själv. Hahaha, det där fungerar ju aldrig. Inte heller denna gång. Solen gassade och jag kryssade mellan borden längst stadens folktätaste gator. Halvvägs upp på gatan möttes familjen upp för matpaus och efter det med förnyad energi började också handlandet. När jag väl kommer igång måste någon sedan tvinga bort mig för att jag inte ska förköpa mig. Vad blev det då undrar säkert ni. Jo det blev följande:

Bilden är tagen av och tillhör mig, Sincerely Johanna

Sista sommaren med dig av Ann Brashares
Överenskommelser av Simona Ahrnstedt
Hon är inte jag av Golnaz Hashemzadeh
Ingen annan är som du av Ann-Helén Laestadius
Jag går dit du går av Nina LaCour
Solviken av Annika Estassy
Parmiddag av Josefin Ahlström

De två översta böckerna har jag redan läst men då lånade jag dem på biblioteket och jag vill ha dem så jag kan läsa i dem när jag vill. Hon är inte jag blev jag sugen på att läsa efter författarsamtalet som författaren höll med Dina Nayeri i våras. Ingen annan är som du skrev Bokmal73 om och jag blev intresserad av den. Anna på bloggen Sagan om sagorna skrev om Jag går dit du går och lockade mig. Solviken hjälpte Boktjuven mig att få upp ögonen för. Parmiddag finns med på min höstönskelista men då som pocket, nu fick jag den dock i inbundet, inte få skam. God utdelning måste jag säga. Blev väldigt glad för det fina bokmärket som Myrorna skickade med som Jonna bloggade om för ett tag sedan. Om ni vill läsa hur det var förra året jag var på bokbordet kan ni göra det här, länk.

En kväll med Kungliga Operan

Bilden är tagen av och tillhör mig, Sincerely Johanna

Efter att min mamma och jag förra lördagen hade varit i Sigtuna och litteraturfestivalen där styrde vi vår kosa in till Stockholms innerstad och mötte upp min syster. Sedan begav vi oss alla tre till Gustav Adolfs torg för att lyckas få sittplatser inför kvällens konsert. Likt förra året spelar Kungliga Operan upp godbitar ur sin kommande repertoar. Det regnade en skvätt innan och vi befarade att vi skulle behöva sitta i regn och kyla, men som på beställning så tittade solen fram lagom till kl 20 när det hela skulle börja. Och vilken afton det blev. Det spelades och sjöngs bedårande vackert och jag satt nästan hela tiden med gåshud. Höjdpunkten var extranumret som de till och med gjorde två gånger efter idogt klappande från publiken. Jag kan verkligen rekommendera denna kväll. Det är ett perfekt tillfälle att uppleva opera helt gratis och kanske lyssna på någon som en vanligtvis inte skulle lyssna på (för biljetter till Kungliga Operan är väldigt dyra och inte något som alla har råd med).

Simona Ahrnstedt x2

Bilden har jag lånat från bokus.se

Efter att ha läst Simona Ahrnstedts senaste bok De skandalösa blev jag riktigt sugen på att läsa mer av henne. Till min stora glädje stod hennes andra bok Betvingade oläst i bokhyllan så jag högg in på den med detsamma. Jag hade fått den när jag var på en bloggträff på förlaget förra hösten. Jag tyckte om De skandalösa men jag tyckte ännu bättre om Betvingade. Den utspelar sig under medeltiden och handlar om Illiana och Markus. En olyckshändelse sker och en av Illianas bröder dödas. Detta samtidigt som Illiana själv har blivit bortrövad. Markus är en ökänd riddare och en av konungens närmste män. Deras väg korsas så klart och nu börjar ett maktspel, överenskommelser görs precis som motstånd. Och i den här boken bryr jag mig faktiskt lika mycket om historien runt om kring som av själva kärlekshistorien. Det var roligt att färdas bakåt i tiden och få spendera lite tid på medeltiden, speciellt när kläderna och miljöerna beskrivs. Det gör Simona Ahrnstedt väldigt bra genomgående i alla hennes böcker.

Bilden har jag lånat från bokus.se

Sist ut läste jag debuten Överenskommelser och det var intressant att se hur författaren har utvecklats och det till det bättre. Jag blev lovad att jag skulle få låna min vän Jennys pocketexemplar av boken men jag kunde inte hålla mig och styrde kosan till biblioteket där den till min glädje fanns inne. Första boken är inte lika bra som de andra två och det går segare på något vis än i de två senare. Dessutom är det en scen i den som jag mådde så fysiskt illa av att läsa att det tog ett bra tag innan jag kom in i handlingen igen och då kändes det inte lika roligt längre. Överenskommelser handlar om Beatrice och Seth. Hon är föräldralös och tas om hand om av en elak farbror. Seth är en av landets rikaste män och en hett eftertraktad ungkarl. De träffas ute i Stockholms societetsliv och jag har stor behållning av det kulturella som beskrivs i boken. Likt alla tre av Simonas böcker kommer inget enkelt så är inte fallet i den här heller även om det går lätt att räkna ut vad som kan tänkas ske. Här är det makthungriga personer som går över lik för att nå dit de vill, det är bjudningar och operor, frasande klänningar och trånande på både långt och nära håll. Som vanligt i Ahrnstedts böcker är både familj och starka vänskapsband centrala och det är intressant att se hur samtida de känns och jag blir nyfiken på hur det såg ut back then.

En sak som jag stör mig på med dessa böcker likt De skandalösa är kvinnornas underordnade roll. Jag är så trött på att kvinnor ska målas upp som svaga och i behov av en stor stark karl som med kraft kan slänga ner dem i sängen och dominant älska med dem. Även om Ahrnstedt vill att hennes kvinnor ska vara starka (bland annat det som lyfts upp i marknadsföringen av senaste boken) så är det ändå för många scener likt den jag just beskrivit som utspelar sig i hennes böcker. Det är förvisso historiska kontexter som de utspelar sig i och därför är det inte konstigt att kvinnan utmålas som underlägsen mannen för så var det men jag är så less på att bli påmind om detta. Så jag är kluven i att jag dels tycker så mycket om hennes böcker och samtidigt är så trött på könsrollerna och hur stereotypa de är. Men läsvärda är det ändå alla tre.

Sigtuna Litteraturfestival

Bilden är tagen av och tillhör mig, Sincerely Johanna

Tack vare tidningen Vi Läser och biljetterna jag vann i deras tävling åkte jag i lördags med min kära mor som är på besök i huvudstaden till Sigtuna och deras litteraturfestival. Det var första gången jag var både i Sigtuna och på Sigtuna Litteraturfestival. Vi trotsade det överhägnade regnet och åkte norr om stan. Vi besökte två arrangemang och strosade runt längst gågatan. Det första seminariet hette Vem behöver humaniora? Jag både brinner för ämnet privat och har den stora förmånen att arbeta på en humanistisk fakultet på ett av våra stora lärosäten så humaniora är en stor del av mitt liv. Och vem behöver inte humaniora var min första tanke när jag såg programpunkten. I panelen medverkade Mara Küchen, Anders Ekström och Bengt Göransson under ledning av Alf Linderman. Det var ett mycket intressant samtal som gjorde mig än mer övertygad om att humaniora är livsviktigt och utan det skulle livet och samhället vara så otroligt mycket fattigare. En annan rolig sak med den här programpunkten var att jag ensam drog ned medelålder rejält. Det var många kvinnor och män i övre medelåldern och så jag.

Bilden är tagen av och tillhör mig, Sincerely Johanna

Efter att mamma och jag promenerat tillbaka till huvudgatan från Sigtunastiftelsen och tittat lite i butiker längst vägen var det dags för lunch och att se till att få en bra plats till festivalens höjdpunkt Patrik Lundberg. Han skulle prata om sin bok Gul utanpå, om sökandet efter identitet. Och Patrik blev inte en besvikelse eller tjatig, det var tredje gången jag lyssnade på honom i år. Han hade publiken ätandes ur sin hand och var både rolig och allvarlig. Böckerna som fanns till försäljning sålde slut i ett nafs med all rätt. Jag kan passa på och tipsa om Patriks föreläsningsschema för hösten, kolla in det och se om han kommer till en plats nära dig. Jag tänker t.ex gå och lyssna 15 oktober på ABF i Stockholm.

På vägen till bussen för att åka tillbaka till Stockholm på eftermiddagen stod Folkpartiet och delade ut gratis böcker som medlemmarna i partiet hade donerat. Där stod EU-minister Birgitta Ohlsson och jag fick Den store Gatsby av henne. Hon skrev till och med en liten hälsning till mig i boken. Ett bra avslut på en trevlig litteraturfestival som jag verkligen kan tänka mig att besöka nästa år med.