Lucka 18: Johanna minglaren

Många tycker att det är jobbigt, läskigt, obekvämt etc att gå på mingel. Det tycker inte jag och som min fars dotter trivs jag som fisken i vatten på mingel. När jag tänker på min pappa så är det just som en person som enkelt och ledigt tar sig fram i en folksamling, pratar med personer han känner och inte känner längst vägen. Några av mina roligaste minnen från kulturåret 2018 är just i samband med mingel av olika slag. Jag går oftast själv på tillställningar och det utgör en utmärkt grund att ta sig utanför sin komfort och lyfta blicken. Om jag ska välja ut tre mingelsituationer i år som jag minns lite extra så är det prisceremonin för ALMApriset i maj, Bonnierfesten på Nedre Manilla i augusti och releasefesten för Nobelkvinnorna nu i december.

ALMApriset gick i år till den amerikanska författaren Jacqueline Woodson. Prisceremonin hålls årligen i Stockholms konserthus. Det börjar med prisutdelning på scen, musikframträdande och tal, efter det är det dags för mingel i Grünewaldsalen. Där trängs kultureliten och kön till pristagaren ringlade sig lång. Jag träffade författare, förläggare, kulturjournalister och anda kulturpersonligheter jag känner. Vi växlar några ord om hur läget är, om pristagaren och saker som är på gång. Förutom att få hälsa på Jacqueline Woodson igen (vi sågs på Kulturhuset veckan innan när hon samtalade där med Elina Druker) så träffar jag även hennes översättare av Brun flicka drömmer, Athena Farokhzad. Jag har beundrat Athena länge, älskade till exempel hennes verk Vitsvit (både som diktsamling och som föreställning). Jag går hem med ett stort leende på läpparna och varm i hjärtat av alla härliga samtal jag haft.

Traditionsenligt håller Albert Bonniers Förlag och Wahlström & Widstrand en fest i Bonnierförlagens representationsvilla på Djurgården som heter Nedre Manilla varje år i augusti. Dit bjuds deras aktuella författare, kultureliten och det som händer på Manilla stannar på Manilla. Förra året fick min syster en inbjudan (hon jobbar med kultur och litteratur den lyckosten) och jag var så himla avundsjuk. Varför fick hon en inbjudan före mig? Jag vet irrationellt och barnsligt men kom igen det är en av de största kulturhändelserna och jag har länge drömt om att få gå. Så i år när jag kom hem från semesterresan låg det en inbjudan till festen på mitt hallgolv. Jag ska erkänna att jag skrek rakt ut. Sen sätter paniken in och jag funderar över vad jag ska ha på mig och om jag ska niga när jag hälsar på Eva och Albert Bonnier som jag vet står och tar alla gäster i hand. Inbjudan är personlig och gäller endast för en person så här har du inget val än att gå ensam. Som tur var hade min syster fått en inbjudan även i år så vi kunde slå följe. Det löste sig med klädval och jag frågade runt och det behövde inte nigas. Det var smått surrealistiskt att befinna sig i det vackra huset, försöka balansera tallrik och vinglas och att se alla dessa kända människor. Syrran och jag minglade tillsammans men även var och en för sig under kvällen. Jag tänker inte berätta mer om vad som hände på kvällen mer än att ja Sara Danius var där, ja jag och syrran stod länge och pratade med Jonas Hassen Khemiri, ja jag gick husesyn och tittade på all konst och ja det går bussar in till stan och efterfesten.

För att fira släppet av de 14 kvinnor som hitintills tilldelats Nobelpriset anordnade Dramaten en Nobelkväll. Det bjöds på uppläsningar ur verk från pristagarna från skådespelare vid teatern och författarsamtal med några svenska författare som även läste ett hyllningstal till varsin pristagare. Efter detta höll de sju förlag som gått samman i initiativet att hylla dessa fjorton kvinnor en releasefest för särskilt inbjudna i Dramatenbaren. Där träffade jag bland annat förläggaren Karin från Forum som ger ut min favorit Jesmyn Ward. Vi pratade om De dödas sång, om kommande böcker (jag kan ha gett ifrån mig ett glädjetjut när hon avslöjade en titel jag är oerhört pepp på) och om att ge ut översatta titlar. Det var så skoj att få nörda ner mig i detta ämne som ligger mig så varmt om hjärtat och jag pitchade även in böcker jag tycker att de borde ge ut. Men kvällens stora behållning var att jag fick träffa Stina Wollter. Vi stod och pratade bland annat om hur det är att vara syster till en person med anorexia. Jag fick dessutom den mest innerliga av kramar av Stina och lämnade den festen betydligt senare än jag tänk, med både ett leende på läpparna och tårar i ögonen. Det var förlösande att få prata med en person som förstår hur smärtsamt det är att vara anhörig till en person som bokstavligt svälter sig själv så mycket att det snart inte finns något kvar.

Det är inte att få gå på fester och mingel med kända människor som är grejen. Det är inte att jag tror att jag är något (seriöst jag undrar varje gång jag får en inbjudan varför i allsin dar de har bjudit lilla mig). Anledningen att jag tycker om att gå på den här typen av fester är för att jag får träffa personer som precis likt mig själv älskar kultur. Jag får prata med folk som jag vanligtvis inte träffar. Dessutom brukar det nästan alltid bli så att jag får möjlighet att berätta personligen för en person jag beundrar och att hens arbete inspirerat mig och det är alltid lika roligt. Vi får se vad 2019 för med sig för fester och mingel.

Lucka 17: Mitt författarsamtal med Jonas Hassen Khemiri

Årets absolut största (kultur)händelse var när jag i september fick den stora äran att samtala med Jonas Hassen Khemiri på Rönnells antikvariat i Stockholm. Innan jag berättar om själva samtalet ska jag ge en återblick hur det kom sig att jag fick hålla i samtalet till att börja med. I slutet av augusti var jag på Bonniers årliga fest på Nedre Manilla (bara det att jag fick gå på den är helt sjukt, men det tar vi en annan dag) i vimlet mötte jag och min syster på Jonas och började prata. Dagen efter Manillafesten fick jag ett mejl med en inbjudan till releasefesten för Jonas (jupp jag är Jonas med Jonas Hassen Khemiri numera) nya bok Pappaklausulen. Efter tal av Jonas, förläggaren Daniel Sandström och dopet av boken fick jag möjlighet att gratulera till nya boken och säga hej. Då frågar Jonas om jag skulle vilja samtala med honom på Rönnells i mitten på september. Jag blir helt till mig samtidigt som jag tänker att det blir nog inget med det där. Här står han på sin releasefest, omgiven av vänner och bekanta, det är sent och han kommer inte minnas detta senare när all adrenalin lagt sig. Så döm om min förvåning när jag några dagar senare får ett mejl med en förfrågan från Albert Bonniers förlag (som ger ut Pappaklausulen) om att leda ett samtal med Jonas den 15 september. Han kom alltså ihåg att vi pratat om det!! Jag såg tiden för samtalet och andades ut, puh det skulle hållas mitt på dagen så det skulle säkert inte komma så mycket folk och se mig skämma ut mig själv. Efter att ha konsulterat min syster (som jag alltid gör vid stora beslut) så tackade jag ja till att leda samtalet. Först därefter när jag skulle skriva in det i kalendern såg jag att det ju var en LÖRDAG och jag vet ju att han alltid drar fulla hus, då kom paniken. Jag lade därför ut information om samtalet på Instagram och bad kompisar komma som moraliskt stöd.

Efter det var det till att läsa boken och förberedde mina frågor. På darriga ben en solig lördag begav jag mig så till Rönnells. Den ena vännen efter den andra kom och gav mig en stärkande kram där jag stod och väntade på Jonas innanför entrén. Min syster var såklart med och min kusin Eva hade också kommit för att lyssna (blev väldigt rörd över detta). Det blev snabbt fullsatt och flera fick lov att stå då sittplatserna tog slut. Jonas och förlagsrepresentanten kom och det blev dags att äntra "scenen". Förlaget och antikvariatet hade sagt att vi skulle prata i ca 20 min och sen skulle det bli signering. Detaljer från själva samtalet är idag lite luddiga för jag var så laddad innan, väl inne i samtalet var jag fullt närvarande att jag knappt tänkte på att det var fullt av folk som lyssnade och efteråt var jag så oerhört lättad över att ha klarat det hela. Jag vet att jag tittade på armbandsuret och vet att vi pratade i lite mer än 45 min men ingen i publiken visste hur länge samtalet skulle pågå och det var ingen som skruvade otåligt på sig snarare tvärtom var det flera som uttryckte sin bestörtning när jag sa att vi skulle runda av. Böckerna sålde slut och alla som ville hann inte med att få köpa ett exemplar för det var sådant tryck. Jonas signerade för glatta livet och jag fick motta flera komplimanger för väl genomfört samtal. Flera personer som följer mig i diverse sociala medier kom fram och hälsade på mig vilket alltid är roligt. När den sista boken var signerad tog jag och Jonas fotot ni ser ovan. Jag berättade då att jag var himla lättad att det gått bra då detta var mitt allra första författarsamtal inför publik. Något som både Jonas och personalen från Rönnells hade svårt att tro, det trodde jag gjort det massor med gånger förut. Jag tar detta som ett gott tecken på att det hela gick bra.

Jag kommer att bära detta samtal med mig för resten av livet. Jag är evigt tacksam för att jag fick frågan och förtroendet att leda ett samtal med en av de författare som jag sett upp till, läst så mycket av och gått på otaliga antal författarsamtal med genom åren. Vem vet kanske att jag får hålla i ett författarsamtal någon mer gång.

Lucka 16: Intervjua författare

Förra året började jag få förfrågningar från förlag om jag skulle vara intresserad av att intervjua en av deras författare. Det resulterade i att jag fick intervjua Mohsin Hamid och Ayòbámi Adébáyò förra året. Även i år har jag fått den stora äran att göra tre författarintervjuer. John Boyne var först ut, i april, när hans senaste bok Hjärtats osynliga raseri precis hade kommit ut. Numera är jag mycket mer avslappnad när jag gör den här typen av intervjuer och jag minns vi skrattade mycket under intervjun. I april fick jag intervjua AJ Finn som skrivit boken Kvinnan i fönstret. En av de roligaste sakerna med att intervjua dessa internationella författare är att de kommer från så olika delar av världen. AJ Finn var sannerligen en amerikansk urtyp och vi pratade så länge och intensivt att klockan bara rusade fram och Marie från förlaget fick ta en promenad runt kvarteret så vi hann prata klart. Årets sista intervju var med debutanterna Tiina Nevala och Henrik Karlsson som dagen innan vår intervju kommit med sin gemensamma bok För såna som oss. Den här intervjun skilde sig från mina tidigare av två anledningar, först var det min första svenska författarintervju och för det andra var det min första intervju med två författare på en och samma gång. Jag fick även veta att det var Tiina och Henriks allra första intervju om boken så det kändes ännu roligare att få intervjua dem och veta att det var första gången de pratade om boken. Annars tänker jag ofta att författarna måste vara så trött på att svara på de frågor jag har för det är säkert liknande frågor de får om och om igen.

Jag hoppas innerligt att jag får möjlighet att göra fler författarintervjuer nästa år också för det är så himla roligt och givande.

Lucka 15: Johanna booktubern

Nästa år har jag bloggat här i tio år. Jag började för lite mer än ett år sedan att känna mig lite trött på bloggformen, den press jag satt på mig själv gällande publiceringstakt och kvalitet och ville även utmana mig själv. Därför valde jag att satsa lite mer på min YouTube-kanal som har samma namn som bloggen. Prenumeranterna ökar ständigt vilket är väldigt roligt men även att se min egen utveckling gällande hur bekväm jag är framför kameran. I år har det tillkommit fler så kallade booktubers (personer på YouTube som pratar om böcker) på svenska vilket känns himla skoj. Branschtidningen Svensk Bokhandeln hade en notis om just svenska booktubers i våras och min kanal kom etta på den listan. Väldigt roligt och ärofyllt att få vara med på listan. Om du inte har hittat till min YouTube-kanal kan du klicka här. Jag lägger upp en del av mina videos därifrån här på bloggen men inte alltid så om du inte vill missa när det lagts upp en ny video kan du prenumerera.

Vinnande bokomslag blev...

Tack alla som var med och röstade bland omslagen i Lucka 5. Det omslag som fick flest röster var nr 11.

Nu har jag slumpat fram en vinnare genom en slumpgenerator och det blev Jennie som vann. Grattis! Skicka din adress till mig på sincerelyjohanna@gmail.com så kommer bokpaketet med posten.

Lucka 14: två författarsamtal

Jag går på en mängd författarsamtal varje år, både långa och korta, bra och mindre bra. När jag nu ser tillbaka på författarsamtalen 2018 är det två stycken som utkristalliserar sig som mina favoriter. I mars var jag och lyssnade på Dorit Rabinyan i samtal med Judith Kiros och det finns som podd nu så ni kan också lyssna på nedan. Dorit har skrivit boken Alla floder flyter mot havet och den kan jag varmt rekommendera.



Årets ALMA-prisvinnare Jacqueline Woodson framträdde traditionsenligt som pristagarna brukar göra på Kulturhuset Stadsteatern i slutet av maj. Hon samtalade med juryledamoten Elina Druker om sitt författarskap och om att vara årets prisvinnare. Det samtalet kan ni se här.

Båda dessa samtal var väldigt bra med två författare som på ett intresseväckande sätt pratade om komplexa och viktiga ämnen. Jag kan fortfarande minnas när Dorit pratade pedagogiskt om konflikten i Israel/Palestina och hur Jacqueline beskrev vikten av läsning som en form av både fönster och spegel. Något annat som stod klart när jag gick igenom listan med författarsamtal från året är vikten av bra samtalsledare. Det finns flera samtal som inte kom med på min årsbästalista just på grund av att moderatorn sänkte samtalet och gjorde att författaren och dess författarskap inte kom till sin rätt. En annan aspekt av att gå på författarsamtal är att få en djupare förståelse för en bok av författaren som jag har läst genom att höra hen prata om den. Ibland går jag på samtal vars författare jag inte är bekant med tidigare för att få inspiration och det händer att mitt intresse väcks då för böcker jag inte alls varit sugen på innan.

Lucka 13: Favoritartisterna 2018

Jag har redan berättat vilka låtar som är mina favoriter i år. Idag tänkte jag lyfta vilka skivor som jag har lyssnat mest på i år. Det visade sig vara musikal (en på teatern och en på filmduken), brittiska (pop)artister och en svensk souldrottning.

Hamilton (Original Broadway Cast)

The Greatest Showman (Soundtrack)

Florence and the machine – High As Hope

Jessie Ware – Glasshouse

Jacob Banks – The Boy Who Cried Freedom

Seinabo Sey – I'am A Dream

Lucka 12: Johanna trendspanaren

En av de aspekter jag vill ta med i årets Kulturkalender är de saker jag har fått vara med om tack vare mina kanaler (för numera är det inte bara via bloggen jag pratar om kultur, jag har ju en rad olika kanaler). Idag har turen kommit till att jag fick vara med och trendspana i tidningen Stockholm Direkt. Det är en gratistidning som delas ut till alla hushåll i Stockholms kommun och heter då namnet på den stadsdel du bor i, för mig är det Tidningen Liljeholmen/Älvsjö. Jag ansvarade för att sia om trenderna gällande böcker och bokutgivningen 2018. Måste säga att jag är nöjd med det jag trodde för många av sakerna stämde sen. Tänk att jag har blivit en person delar av media hör av sig till för att få hjälp att spana in i framtiden. Vem hade kunnat tro det? Så väldigt glad och ärad över att ha fått det förtroendet.

Lucka 11: kvinnor på vita duken

I år har jag sett ett gäng bra filmer på bio som har svinbra kvinnor i huvudrollerna. Så vill ni ha filmtips inför ledigheten så har ni det här:

Ocean's 8Så mycket girl power i denna rulle, smart, kvickt och roligt. Lika bra som nyinspelningen av Ghostbusters som kom förra året med kvinnor i huvudrollerna. Har redan sett om den två gånger sen jag såg den på bio.

The Post

Meryl Streep är ju oslagbar, så även i The Post. Här får vi följa tidningen Washington Post som gör ett av de största avslöjanden i tidningsvärlden och detta med Streeps karaktär Kay Graham som kapten vid rodret. 

Three Billboard Outside Ebbing, Missouri

På temat kvinnor med ett jävlaranamma är Frances McDormand sannerligen i spetsen och hon hyllades välförtjänt med diverse filmpriser för sin roll som Mildred i den både roliga, sorgliga, dråpliga och smärtsamma rullen med det långa namnet. 

Unga Astrid

Allas vår sagotant Astrid var verkligen en kvinna som fick kämpa för att ta sig dit hon kom. I denna film får vi bekanta oss med hennes historia och främst åren då hon får sitt första barn Lasse. Ett stycke kvinnokamps historia med en framtida lysande stjärna i Alba August som spelar den unga Astrid. 

Liten paus

Jag har precis börjat ett nytt jobb och det gör att jag den här veckan varit helt slut och inte orkat blogga. Så Kulturkalendern har uppehåll till nästa vecka då jag kommer att blogga ikapp. Under tiden får ni gärna rösta på omslagen i lucka 5. Vi hörs igen på måndag!

Lucka 10: Läsningen 2019?

Än är inte året slut men det börjar bli hög tid att fundera kring läsningen för nästa år. 

Lucka 9: Julkalenderbloggstafetten

Det har blivit min tur i Sofies bokbloggs julkalenderbloggstafett. Temat i år är Bäst 2018. Jag har valt en av mina absoluta favoritböcker från året nämligen, De dödas sång av Jesmyn Ward. Jag läste boken i juli och bara några sidor in förstod jag att detta skulle bli en av årets bästa böcker.

Boken berättas utifrån Jojos perspektiv, han är en pojke på väg in i tonåren som bor i den amerikanska södern. Han växer upp hos sin mormor och morfar tillsammans med sin lillasyster Kayla och deras mamma Leonie. Mamman är inte i skick att ta hand om sina barn på grund av ett drogberoende och barnens pappa sitter i fängelse. Ett av huvudspåren i boken är att Leonie tillsammans med barnen ska åka och hämta pappa Michael som ska släppas ur fängelset. Boken blir som en roadmovie där de dödas sång ackompanjerar dem på färden. Detta är en bok vars prosa är utsökt och manar till en långsam läsning. Jesmyn Ward har vunnit flera priser för boken och det förstår jag för detta är inte bara en av de bästa böcker jag har läst i år utan någonsin.

Jag älskar hennes miljöbeskrivningar och hur karaktärerna skrivs fram med all sin komplexitet och de olika generationerna i familjens relation till varandra. Ward fångar problematiken och historien kopplad till att vara svart i USA. Hela boken har som ett sepiafärgat skimmer över sig och jag tänker mig att det står en grammofon på svag volym på bakgrunden som spelar blues och jazz. Jag hade väldigt höga förväntningar innan läsningen då jag har hört så mycket gott om den innan, sådant är alltid farligt för det är inte alltid en bok lever upp till hypen. Som tur var gjorde denna det och jag tänker fortfarande ofta på den nästan ett halvår efter att jag läste den.

Igår var det Cecilia på Book Obsession som hade stafettpinnen och imorgon är det Felicia på Bokrelaterats tur. Tack Sofie för att du ordnar denna julkalender.

Lucka 8: Bokcirkla med förlagsfolk

I år har jag vid två tillfällen haft den stora förmånen och lyxen att få komma till Albert Bonniers förlag/ Wahlström & Widstrand och bokcirkla. De har nämligen en bokcirkel för översatt litteratur för de som arbetar i förlagshuset (Bonnierkoncernen är ju stor och har allt ifrån en drös förlag, till nätbokhandeln Adlibris och strömningstjänsten BookBeat). Så tillsammans med förläggare, förlagschefer, redaktörer, marknadsförare och säljare har jag som enda utomstående bokcirklat om en översatt bok. Jag bjöds in första gången i slutet av maj och andra gången i slutet av augusti. I maj pratade vi om Folkets skönhet av Merete Pryds Helle och i augusti var det Syskonen av Tessa Hadley som stod på agendan. Förutom att vara väldigt nervös att prata om en bok jag läst med sådana proffs som detta är har det även varit så himla skoj. De har välkomnat denna utböling och jag har lärt mig mycket kring att prata om vad jag gillat kontra ogillat med en bok. Jag har en bokcirkel tillsammans med ett gäng kompisar och även om jag tycket om att bokcirkla med dem så blir det ju ofta även prat om privata saker när vi ses och själva bokcirklandet kanske hamnar lite mer i bakgrunden. På dessa bokcirklar hos Bonniers har hela fokuset varit boken och vår läsning av den.

 Jag tror inte att det kommer bli fler tillfällen att bokcirkla med Bonniers på det här sättet för mig för det är ju en intern bokcirkel och jag jobbar ju inte där. Men jag är så tacksam för de två gånger jag fick komma dit och det har helt klart varit en av de bästa sakerna som hänt mig 2018. 

Lucka 7: Julklappstips

Jag har plockat ihop ett gäng tips på julklappar som har litteratur och/eller kulturtema. Om ni klickar in er på min YouTube-kanal så får ni alla länkar som jag nämner i videon.

Lucka 6: Black Panther

En av årets största filmupplevelser var Black Panther. Denna fantastiska superhjältefilm som har en till största delen en svart ensemble där det är så mycket styrka, bekräftelse och erkännande. Jag var och såg den två gånger på bio och har sett den en gång till efter det. Den är lika bra varje gång, jag får gåshus, korsar armarna och säger Wakanda Forever. Oerhört glädjande var det att ta del av de enastående siffror som omger denna films succé. Det är den superhjältefilm som gått absolut bäst av dem alla, den har dragit in massor med pengar och den bevisade att folk visst kan uppskatta en film med svarta starka karaktärer. På nätet finns det mängder med historier om klasser/idrottslag/fritidsgårdar etc med svarta barn och unga bjudits på en biovisning av filmen och hur de levt upp och fått så mycket bekräftelse på att de duger, att de är starka, att de har ett värde. Tänk att något kulturellt kan vara med och göra detta! Nu går jag och väntar på uppföljaren och tills dess kommer jag med säkerhet att se om första filmen och lyssna på det grymma soundtracket med Kendrick Lamar.

Lucka 5: Rösta på elevers bokomslag

Dagens lucka blir lite annorlunda, det är nämligen inte en tillbakablick på något kulturellt jag har varit med om i år. Det är nämligen en omröstning. Jag blev kontaktad av en lärare som högläst en bok för sina elever utan att de fått se bokens omslag eller veta vad det var för titel. Efter att ha lyssnat på lärarens högläsning av boken fick de i uppdrag att formge ett eget omslag till boken samt bestämma en titel. Jag har sedan fått den stora äran att hålla en omröstning på min blogg med de färdiga resultaten. Så här ser bidragen ut och nedan kan ni läsa en hälsning från läraren. Ni som är med och röstar har chans att vinna ett hemligt bokpaket som jag sponsrar med bestående av tre böcker. Sista dag att rösta är 19 december kl 23.59.

1 

2

3

4

5

6

7

8 

9

10

11

12

13 

14

Hej!
Jag har högläst boken Intet av Janne Teller för mina sjundeklassare. När vi hade läst ut boken fick de i uppgift att formge ett eget omslag till boken utifrån hur de tolkade bokens innehåll. De visste varken titel, författare eller hur omslaget såg ut på vår utgåva av boken. Jag valde att hålla dessa saker hemliga eftersom man som läsare har ganska lätt för att döma en bok efter hur omslaget ser ut – och jag måste erkänna att jag tycker att omslaget till vår pocketutgåva inte är särskilt frestande… 

Boken handlar i stora drag om en klass sju, någonstans i Danmark. En pojke i klassen bestämmer sig för att sluta skolan, eftersom det inte finns någon mening med att gå i skolan, eller ens med livet. Han sätter sig i ett plommonträd i familjens trädgård och när klasskamraterna går förbi, på sin väg till och från skolan, ropar han efter dem och hånar dem för att de gör som de vuxna säger, utan att förstå att allt egentligen är meningslöst. Klasskamraterna blir allt mer irriterade på pojken, och bestämmer sig för att de måste få ner honom från trädet. De provar först att få ned honom genom att kasta sten på honom, men det lyckas inte. Så småningom kommer de på att de måste visa pojken att det visst finns mening med livet och de bestämmer sig för att rent konkret visa pojken en hög med saker av betydelse. 

Klassen utmanar varandra att lägga sina mest värdefulla saker på högen. Ganska snart eskalerar det från fina skor eller en cykel, till någons oskuld eller en död lillebror. Kort sagt blir det svårare och svårare saker som ska offras och pressen mellan klasskamraterna växer. Till sist når projektet vuxenvärldens öron och deras reaktioner pendlar mellan ilska och fascination, men klassen når stor berömmelse för sin hög av betydelse. Berömmelsen är dock inte enbart av godo, utan händelseförloppet eskalerar och allt slutar i katastrof med att ett barn dör. 

Det här är en bok som passar mycket bra att läsa under högstadietiden, tycker jag. Förutom att formge ett bokomslag har klassen också fått skriva en text där de berättar om vad de skulle lägga på sin hög av betydelse. I sjuan kan det vara ganska knepigt att formulera sig kring det, så man får som lärare ge lite förslag att fundera utifrån. I nian skulle troligen de flesta elever kunna formulera sig ganska självständigt kring frågeställningen.
Jag hoppas att ni vill rösta på det omslag som ni tycker speglar innehållet bäst, utifrån det som ni nu vet!

Vänligen,
Maud

Lucka 4: Q & A med min syster Emelie

På Instagram fick mina följare möjlighet att ställa frågor till mig och min syster. Vi spelade sedan in en video där vi svarade på frågorna som till stor del handlade om läsning, böcker och hur olika vi är.

Har ni fler frågor till oss eller har ni tips på en bok vi kan läsa båda två och sen spela in en ny video där vi diskuterar boken?

Lucka 3: Stora ljudbokspriset

En av de roligaste sakerna jag var med om i år var att sitta i juryn för Stora Ljudbokspriset. Jag var med och utsåg vinnaren i ungdomskategorin, där Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren (text) och Nina Zanjani (inläsning) vann. Under januari lyssnade jag på de fem nominerade böckerna och i början av februari träffades jurygruppen för att bestämma vem som skulle vinna. Sen gällde det att hålla tyst i en månad innan det var dags för galan där vinnarna tillkännagavs. Som en del av juryarbetet blev jag inbjuden till Storytelpodden där jag pratade med dåvarande programledarna Jenny och Angelica om ungdomsböcker, de nominerade böckerna och annat skoj. Om ni missat det avsnittet kan ni lyssna på det här.

När det sen var dags för själva galan var jag väldigt sjuk i influensan men jag trotsade både febern och den hesa rösten och tog mig dit. För jag skulle nämligen som ordförande för min jurygrupp upp på scen och presentera vinnaren. Mitt eminenta sällskap för kvällen var systeryster Emelie som likt en stolt förälder filmade mig när jag fick mina minuter i strålkastarljuset.

Det var oerhört skoj att sitta i jury och vara med att utse en vinnare av ett litteraturpris. Därför känns det extra roligt när jag fick frågan om att vara med igen nästa år. Det ska bli väldigt roligt att se vilka böcker som nomineras av lyssnarna men även vilka mina jurykamrater kommer att vara. Vill ni ha härligt sällskap under julhelgen kan jag varmt rekommendera att lyssna på vinnaren Norra Latin. Den är 17 timmar lång och Nina gör en fenomenal inläsning av boken.

Lucka 2: Favoritlåtar 2018

Sedan 2016 gör jag varje år en spellista på Spotify som alla får namnet Låtar jag gillar. Så just nu är jag inne på min tredje spellista och den heter då Låtar jag gillar 2018. I dessa spellistor lägger jag till låtar jag kommer över via tips, rekommendationer, sånt jag hör i serier/filmer, via Spotifys veckolista Discover Weekly eller hittar på annat sätt. Förr hade jag en lista som jag lade till låtar i som bara hette Gillar, men den blev så himla lång och det blev i den årliga statistiken från Spotify missvisande att det var min mest spelade spellista då jag bara lyssnade på de senast tillagda låtarna och inte listan i sin helhet. I dagens lucka tänkte jag bjuda på mina favoritlåtar från 2018. Här kommer en topp 10 hämtade från årets spellista men utan inbördes ordning och det var oerhört svårt att välja ut bara tio stycken.

1. Brother - Acoustic (NEEDTOBREATH)
2. I Believe in Us (LÈON)
3. Mountains (Jome)
4. Sky Full of Song (Florence + The Machine)
5. Us (James Bay)
6. Breathe (Seinabo Sey)
7. I'll Be There (Jess Glynne)
8. Colonge (Haux)
9. River (Bishop Briggs)
10. Hold My Girl (George Ezra)

Lucka 1: Åka på läsretreat

Jag skulle vilja slå ett slag för att åka på läsretreat (på egen hand). Tidigt i våras hade jag en kämpig period med en nära anhörig som var sjuk, mycket på jobbet och en känsla av att jag behövde komma bort. Så en kväll bokade jag in mig på ett mycket trevligt och lyxigt hotell i en stad nära Stockholm. Detta var en torsdag och på fredagen efter lunch satte jag mig på ett tåg och åkte på retreat. Jag checkade in på hotellet, hade köpt badskum på Centralstationen, laddat upp med böcker jag var riktigt sugen på men inte hade ro att läsa hemma, stängde av telefonen och var bara jag i tre dagar. Under denna tid lämnade jag inte rummet mer än för att gå ner till restaurangen för att äta tre gånger om dagen. Annars varvade jag att läsa i sängen, i en härlig fåtölj och i skummbadet. Det var helt ljuvligt att få denna tid för mig själv men också att få ro att läsa och slukas upp av fiktionen för en hel helg. Jag läste hela tiden, när jag åkte tåg, som sällskap vid måltiderna och så på rummet med fönstret på glänt och stadsljuden som bakgrundsljud.

Så var det dags att gå på sommarsemester i juli och jag kände återigen att jag var nära bristningsgränsen och mest av allt behövde sova. Jag var inne i en period av sömnproblem igen och att sova hemma gick bara inte. För att fira semestern och ge mig själv ett avbrott tog jag återigen in på hotell för en läshelg. Jag bytte stad från förra gången men behöll samma hotellkedja, ännu en gång fick jag ett fantastiskt dubbelrum helt för mig själv, åt god mat, sov massor och läste böcker. Jag hade med en diktsamling och två skönlitterära böcker. Dock var jag mycket tröttare denna gång och jag sov mer än jag hann läsa men det var underbart att stänga av omvärlden (läs mobilen) och bara sova, äta och läsa ännu en hel helg.

Det är något visst med att åka bort och bo på hotell, ingen disk att ta hand om, jag behöver inte städa eller laga mat. Läsningen har verkligen varit kvalitativ under mina två läsretreat och jag längtar redan till nästa gång. För detta att resa bort helt själv, bara slappna av och läsa har visat sig vara ett vinnande koncept. Vill du ge dig själv något härligt i julklapp så boka in dig på ett hotell, ladda upp med mysiga kläder, en naggande god bokhög och bara njut.

Ps. Har ni tips på bra hotell tar jag gärna emot dem. Ds