lördag 22 december 2018

Lucka 17: Mitt författarsamtal med Jonas Hassen Khemiri

Årets absolut största (kultur)händelse var när jag i september fick den stora äran att samtala med Jonas Hassen Khemiri på Rönnells antikvariat i Stockholm. Innan jag berättar om själva samtalet ska jag ge en återblick hur det kom sig att jag fick hålla i samtalet till att börja med. I slutet av augusti var jag på Bonniers årliga fest på Nedre Manilla (bara det att jag fick gå på den är helt sjukt, men det tar vi en annan dag) i vimlet mötte jag och min syster på Jonas och började prata. Dagen efter Manillafesten fick jag ett mejl med en inbjudan till releasefesten för Jonas (jupp jag är Jonas med Jonas Hassen Khemiri numera) nya bok Pappaklausulen. Efter tal av Jonas, förläggaren Daniel Sandström och dopet av boken fick jag möjlighet att gratulera till nya boken och säga hej. Då frågar Jonas om jag skulle vilja samtala med honom på Rönnells i mitten på september. Jag blir helt till mig samtidigt som jag tänker att det blir nog inget med det där. Här står han på sin releasefest, omgiven av vänner och bekanta, det är sent och han kommer inte minnas detta senare när all adrenalin lagt sig. Så döm om min förvåning när jag några dagar senare får ett mejl med en förfrågan från Albert Bonniers förlag (som ger ut Pappaklausulen) om att leda ett samtal med Jonas den 15 september. Han kom alltså ihåg att vi pratat om det!! Jag såg tiden för samtalet och andades ut, puh det skulle hållas mitt på dagen så det skulle säkert inte komma så mycket folk och se mig skämma ut mig själv. Efter att ha konsulterat min syster (som jag alltid gör vid stora beslut) så tackade jag ja till att leda samtalet. Först därefter när jag skulle skriva in det i kalendern såg jag att det ju var en LÖRDAG och jag vet ju att han alltid drar fulla hus, då kom paniken. Jag lade därför ut information om samtalet på Instagram och bad kompisar komma som moraliskt stöd.

Efter det var det till att läsa boken och förberedde mina frågor. På darriga ben en solig lördag begav jag mig så till Rönnells. Den ena vännen efter den andra kom och gav mig en stärkande kram där jag stod och väntade på Jonas innanför entrén. Min syster var såklart med och min kusin Eva hade också kommit för att lyssna (blev väldigt rörd över detta). Det blev snabbt fullsatt och flera fick lov att stå då sittplatserna tog slut. Jonas och förlagsrepresentanten kom och det blev dags att äntra "scenen". Förlaget och antikvariatet hade sagt att vi skulle prata i ca 20 min och sen skulle det bli signering. Detaljer från själva samtalet är idag lite luddiga för jag var så laddad innan, väl inne i samtalet var jag fullt närvarande att jag knappt tänkte på att det var fullt av folk som lyssnade och efteråt var jag så oerhört lättad över att ha klarat det hela. Jag vet att jag tittade på armbandsuret och vet att vi pratade i lite mer än 45 min men ingen i publiken visste hur länge samtalet skulle pågå och det var ingen som skruvade otåligt på sig snarare tvärtom var det flera som uttryckte sin bestörtning när jag sa att vi skulle runda av. Böckerna sålde slut och alla som ville hann inte med att få köpa ett exemplar för det var sådant tryck. Jonas signerade för glatta livet och jag fick motta flera komplimanger för väl genomfört samtal. Flera personer som följer mig i diverse sociala medier kom fram och hälsade på mig vilket alltid är roligt. När den sista boken var signerad tog jag och Jonas fotot ni ser ovan. Jag berättade då att jag var himla lättad att det gått bra då detta var mitt allra första författarsamtal inför publik. Något som både Jonas och personalen från Rönnells hade svårt att tro, det trodde jag gjort det massor med gånger förut. Jag tar detta som ett gott tecken på att det hela gick bra.

Jag kommer att bära detta samtal med mig för resten av livet. Jag är evigt tacksam för att jag fick frågan och förtroendet att leda ett samtal med en av de författare som jag sett upp till, läst så mycket av och gått på otaliga antal författarsamtal med genom åren. Vem vet kanske att jag får hålla i ett författarsamtal någon mer gång.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar