söndag 9 december 2018

Lucka 9: Julkalenderbloggstafetten

Det har blivit min tur i Sofies bokbloggs julkalenderbloggstafett. Temat i år är Bäst 2018. Jag har valt en av mina absoluta favoritböcker från året nämligen, De dödas sång av Jesmyn Ward. Jag läste boken i juli och bara några sidor in förstod jag att detta skulle bli en av årets bästa böcker.

Boken berättas utifrån Jojos perspektiv, han är en pojke på väg in i tonåren som bor i den amerikanska södern. Han växer upp hos sin mormor och morfar tillsammans med sin lillasyster Kayla och deras mamma Leonie. Mamman är inte i skick att ta hand om sina barn på grund av ett drogberoende och barnens pappa sitter i fängelse. Ett av huvudspåren i boken är att Leonie tillsammans med barnen ska åka och hämta pappa Michael som ska släppas ur fängelset. Boken blir som en roadmovie där de dödas sång ackompanjerar dem på färden. Detta är en bok vars prosa är utsökt och manar till en långsam läsning. Jesmyn Ward har vunnit flera priser för boken och det förstår jag för detta är inte bara en av de bästa böcker jag har läst i år utan någonsin.

Jag älskar hennes miljöbeskrivningar och hur karaktärerna skrivs fram med all sin komplexitet och de olika generationerna i familjens relation till varandra. Ward fångar problematiken och historien kopplad till att vara svart i USA. Hela boken har som ett sepiafärgat skimmer över sig och jag tänker mig att det står en grammofon på svag volym på bakgrunden som spelar blues och jazz. Jag hade väldigt höga förväntningar innan läsningen då jag har hört så mycket gott om den innan, sådant är alltid farligt för det är inte alltid en bok lever upp till hypen. Som tur var gjorde denna det och jag tänker fortfarande ofta på den nästan ett halvår efter att jag läste den.

Igår var det Cecilia på Book Obsession som hade stafettpinnen och imorgon är det Felicia på Bokrelaterats tur. Tack Sofie för att du ordnar denna julkalender.

12 kommentarer:

  1. ny författare för mig, tack för tips

    SvaraRadera
  2. Har länge funderat på om jag ska läsa denna eller inte... Jag har fått för mig att denna liknar Mitt namn är Lucy Barton, stämmer det?
    Tack för ditt bidrag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det kanske den gör nu när du säger det. Jag älskade ju Mitt namn är Lucy Burton, dels på grund av språket och del på grund av det lugna tempot och det som sades mellan raderna. Det är också exakt samma saker som jag gillar med De dådas sång.

      Radera
  3. Jag har inte hört talas om boken så mycket.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas att detta fick dig att bli sugen på att läsa den. För det är en fantastisk bok.

      Radera
  4. Den här boken lät väldigt spännande, tack för tipset!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att du blivit inspirerad att läsa den. Hoppas du kommer att gilla den!

      Radera
  5. La den i bokhyllan på Storytel när du hyllade den på Insta i somras, men det har inte blivit av att jag läst den. So many books ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förhoppningsvis blir det av 2019. Nu finns den i pocket också och kan lätt följa med i väskan. ;-)

      Radera
  6. Det finns så mycket jag älskar med den här boken, men en sak är att man får Leonies perspektiv. Det finns gott om mammor som hon i filmer och böcker (och verkligheten naturligtvis), men jag tror inte att jag läst något från deras perspektiv förut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller verkligen med dig! Och vad roligt att du också tyckte om boken.

      Radera