Ebbot Lundberg på Berwaldhallen

Berwaldhallen som är hem åt Sveriges Radios Symfoniorkester har en fin tradition numera att bjuda in svenska artister under parollen Svenska stjärnor. I början av september var det Ebbot Lundbergs tur att spela sina låtar tillsammans med symfoniorkestern och med Hans Ek som dirigent. Och vilken kväll det var, han spelade två kvällar och jag var på den andra kvällen. Gästartist var Agnes Carlsson. Det är så mäktigt när artisterna blir ackompanjerade med en stor orkester och instrument som vanligtvis inte spelas på en pop-/rock-/hiphopplatta. Ebbot var i sitt esse och full av energi och finurligheter. Jag njöt hela konserten igenom och ville inte att det skulle ta slut. Han spelade både nya låtar (som soloartist) och gamla godingar (covers och från The Soundtrack of Our Lives). Ebbot och Agnes gjorde samma duett som de gjorde i tv-programmet Så mycket bättre, nämligen You are the beginning. Den kan ni lyssna på här nedan. 

Jag hade hoppats och hoppats att han skulle köra Dansa på min grav, även den från Så mycket bättre men det gjorde han inte. Så jag lägger upp den här och lyssnar på den så här istället.

Det är superkul att Berwaldhallen öppnat upp för den här typen av konserter, för det var betydligt mer blandat i publiken den här kvällen än vad det brukar vara. Sådant gillar jag när en yngre målgrupp tar sig till väldigt traditionella kulturinstitutioner och publiken blir mer blandad både vad gäller ålder, etniskt rsprung och socio-ekonomiskt. Ett annat initiativ som Berwaldhallen har är Club Berwald. Det är en klubb för oss mellan 18 och 35 år. Vi får en gång i månaden ungefär gå på en konsert för endast 150kr (vilket är väldigt förmånligt) och efter konserten är det klubb uppe i baren. Jag brukar gå några gånger per år och kan varmt rekommendera detta. Medlemskapet är gratis. 

Samtal om rasismen i Sverige

Bilden har jag lånat (och kapat en bit på) från aspuddensbokhandel.se

En av höstens viktigaste böcker är antologin Rasismen i Sverige- nyckeltexter 2010-2014 med redaktörerna Lawen Mohtadi och Devrim Mavi. Jag missade dessvärre releasefesten för boken då jag var på konferens med jobbet. Men när de kom till min favoritbokhandel Aspuddens bokhandel för ett samtal tillsammans med Judith Kiros (som har skrivit en text i boken) var det givet att jag skulle gå och lyssna. Och vilket samtal det var sedan. Jag och min kompis hade smart nog köpt våra biljetter i god tid innan. Det var tur för samtalet var slutsålt och det var en redig kö med personer utanför som hoppades att de skulle kunna köpa en restbiljett, däribland min syster.

Lawen modererade samtalet mellan Devrim och Judith. De pratade om hur samtalet om rasism i Sverige ser ut och kan te sig, om det politiska läget och den politiska utvecklingen och vilka strategier de har i sitt antirasistiska arbete. Jag är så imponerad av dessa tre, de är så kunniga, pålästa och kloka. Det var befriande att de tre fick samtala med varandra och inte vara den enda i en annars normativt vit panel som jag sett dem i ett flertal gånger tidigare. Boken Rasismen i Sverige ser jag som välbehövlig och viktig, än mer nu efter valet. Många av texterna har jag läst tidigare på de ställen där de publicerats innan de kom med i boken. Men jag ser ändå fram emot att läsa om dem och de texter som jag ännu inte hunnit läsa samt de nyskrivna texterna. Jag kommer även att ha en temavecka utifrån boken, Rasismen i Sverige, där jag kommer att diskutera texterna i olika blogginlägg och tipsa om andra texter/verk/samtal på ämnet. Det blir om ca två veckor, häng med då.

Om ungas läsning på Sigtuna Litteraturfestival

Bilden är tagen av och tillhör mig, Sincerely Johanna

Jag var uppe på en blixtvisit i Sigtuna under Sigtuna Litteraturfestival i slutet på augusti. Jag skulle lyssna på Richard Ford och ett samtal om unga och läsning med Johanna Lindbäck. Samtalet Johanna höll i var tillsammans med en annan Johanna, nämligen Johanna Hansson som är stadsbibliotekarie i Uppsala. De pratade om unga, läslust, att fånga ungas läsintresse, att läsa i skolorna och skolbibliotek bland annat. Det var ett väldigt intressant samtal och jag som älskar bibliotek fick god lust att spontanapplådera vid ett flertal tillfällen när vikten av bibliotek/skolbibliotek lyftes. Johanna Lindbäck gillar inte ordet läslust, hon tycker inte heller om när elever tillåts välja bok helt fritt när det ska läsas i skolan och jag håller verkligen med henne. Läsning är oerhört viktigt och det är så tråkigt att läskunnigheten går ner bland dagens unga. Skolan har där ett stort ansvar. Men de behöver inte göra arbetet med läsningen helt på egen hand. Det finns en hel yrkeskår som har det här med böcker och läsning som sin specialitet och det är bibliotekarierna. Använd dem och låt dem hjälpa till med boktips, urval och stöd i läsningen. Se till att det finns ett skolbibliotek på varje skola och framför allt att det finns en skolbibliotekarie på varje skola. Låt inte eleverna välja helt fritt och skippa den skriftliga recensionen efter läsandet.

Om du vill förkovra dig ännu mer i ämnet med unga och läsning tycker jag att du ska lyssna på den podcast som Johanna Lindbäck gör i egenskap av LäsAmbassadören. Den heter Läs för livet och kommer ut en gång i månaden. Jag tycker att den är fanatiskt bra, lärorik och intressant. Där möter hon olika personer som på något sätt har med böcker och läsning att göra. Alla avsnitt som släpps så här långt är läsvärda. Här kommer länkar de dem alla: Avsnitt 1, Avsnitt 2, Avsnitt 3, Avsnitt 4 och Avsnitt 5.

Lite mer än en kram

Bilden har jag lånat från rabensjogren.se

Lite mer än en kram av Mårten Melin är lite mer än en vanlig bok för mellanstora barn. Det är en väldigt fin bok för alla åldrar, även vuxna. Jag tycker så hemskt mycket om den. Boken handlar om 13 årige Manne och sommaren då han träffar på snart 15 åriga Amanda, hans storasysters nya kompis. Och Manne har aldrig kysst någon förut, det finns mycket han inte har gjort förut, mycket sexuellt han inte har gjort förut. Nu finns Amanda helt plötsligt där och Manne både vill och kan testa på saker som han är nyfiken på. Manne är så otroligt fint beskriven och jag faller så för honom, både hans oskuldsfullhet och hans trevande fram i tidiga tonårslivet.

Ett tag stör jag mig lite på Amanda och tycker att hon är något framfusig och att hon borde veta bättre och ta mer ansvar. Men så vänder det och jag känner så med henne. För även om hon är äldre än Manne så är det inte lätt för henne heller. Att vara 15 år är inte lätt och även om en tror att en vet och kan allt så är en bara ett barn på samma gång. Lite mer än en kram är en perfekt bok om sex, kärlek, puberteten och att gå från barndom till tonår. Den är lagom avvägd, tillräckligt utmanande och väldigt pirrig.

Det här är verkligen en bok jag skulle vilja höra unga prata om. Hur uppfattar de den och vad tycker de om Manne och Amanda? För det är en sak för mig som vuxen och som har gått igenom det där stadiet som huvudkaraktärerna befinner sig i och unga som är mitt uppe i det. Tycker de att Amanda är för påstridig, är Manne mesig eller modig, är bästa kompisen Alvin störig eller cool?

Något annat som jag tycker mycket om är att Manne läser och att det figurerar många boktips i boken. Så snyggt gjort av Mårten och jag hoppas verkligen att det kan ge ringar på vattnet och att de unga som läser boken också kollar upp de böcker som omnämns. Men det jag tycker allra bäst om är slutet. Jag fullkomligt älskar slutet och samtidigt vill jag inte att det ska sluta så, för jag vill veta mer. Snälla Mårten Melin, om du läser det här, skriv en uppföljare!

Under förra veckan så bloggade Mårten på Rabén & Sjögrenbloggen. Då fick vi möte några av karaktärerna från Lite mer än en kram igen. Ni kan läsa inläggen här: måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag. Här nedan kan du höra Mårten prata och läsa ur boken.

Höstfest hos Lilla Piratförlaget

Lilla Piratförlaget bjöd i början på september in till höstfest. Jag blev så otroligt glad över att jag fick en inbjudan. Känner mig som en bandspelare som har hakat upp sig men att gå på förlagets tillställningar, om det så är fest likt denna eller en releasefest, är så himla trevligt. Förlaget kan det här med att ta hand om sina gäster. Festen var hos förlaget på kontoret de delar med Piratförlaget. Och det var ingen mindre än Piratförlagets förlagschef Ann-Marie Skarp som delade ut välkomstdrinkarna. Under kvällen så vimlade det av författare från båda förlagen och andra förlag. Vi fick gott att äta och dricka, trevligt sällskap och samtal samt se, känna på och höra om höstens utgivning. Titta bara på bilden ovan som är deras utgivningsvägg.

 

Från höstens utgivning finns det tre böcker som jag är riktigt sugen på (och de två första finns redan hemma hos mig, yay): Vero hit & dit av Katarina Kieri, Allt som är av Janne Teller och kanske ihop av Johanna Lindbäck. Men de har även finfina böcker för de mindre barnen som ges ut i höst. Du gör klokast i att läsa höstkatalogen och välja ut dina favoriter. Du kan läsa den här, länk.

Tusen tack Erik och Linda för att jag fick komma!

Bloggträff på PUNKTmedis med Bonnier Carlsen

Bilden är tagen av och tillhör mig, Sincerely Johanna

Förra veckan bjöd Bonnier Carlsen och PUNKTmedis in till bloggträff. Vi som var där fick lyssna till samtal med bokaktuella Maria Nygren och Magnus Ljunggren som samtalade med bloggaren Lihini från bloggen TeenBookaLover. PUNKTmedis är verkligen ett bibliotek som jag tycker om och deras ungdomsfokus är inspirerande. När vi kom bjöds vi på goda bullar och fick möjlighet att samtala med varandra och de förlagspersoner som var på plats. Sedan började samtalen med en författare åt gången först för att sedan få möjlighet att ställa frågor till dem båda på slutet. Först ut var Magnus som är aktuell med Skärvor av J. Lihini och han pratade om skrivprocessen, vad han stör sig på hos hos andra författare, vilken bok han tycker bäst om och vad Skärvor av J handlar om.

Sedan var det Marias tur och hon är aktuell med Miriam om natten (för övrigt med ett otroligt snyggt omslag). Hon och Lihini samtalade om hur det är för henne att skriva och hur det var att återvända till Uppsala och studentlivet där samt hur det är att ta sig en ny identitet. När vi fick möjlighet att ställa frågor var det frågor om hur en orkar fortsätta att skriva när det känns som om en inte kommer någonstans, hur lång tid det tar att skriva en bok och om hur det känns om något blivit fel efter att en bok blivit tryckt.

I och med att PUNKTmedis är ett ungdomsbibliotek och Bonnier Carlsen ger ut barn- och ungdomsböcker var det inte konstigt att det var många unga på plats för bloggträffen. Och det är så otroligt roligt, intressant och lärorikt för mig som vuxen att få möjlighet att vara med vid sådana tillfällen. När målgruppen, det vill säga ungdomar, är med får jag förstahandsinblick i vad de tycker och tänker om böckerna. För vanligtvis diskuterar jag ungdomsböcker med andra vuxna som läser och tycker om ungdomsböcker.

Innan vi gick hem fick vi alla en goodiebag med böcker i, dessutom var kassen den nya snygga tygkassen från PUNKTmedis så jag blev dubbelt så glad över gåvan. I påsen låg Skärvor av J, Miriam om natten och Född fenomenal av Josephine Bornebusch. Jag ser fram emot dem alla tre. Tack så mycket Bonnier Carlsen för att jag fick komma.

Onanisterna

Bilden har jag lånat från rabensjogren.se

Jag tyckte väldigt mycket om Gul utanpå som är Patrik Lundbergs första bok, det gjorde jag verkligen. Men den nya boken Onanisterna den är något alldeles extra. Jag slukade den på en dag, helt omöjlig att lägga ifrån sig och när den var slut var jag helt tagen. Den ger mig en bild av hur det kan ha varit för dem jag gick i skolan med och som valde att bo kvar efter studenten, i den lilla orten där vi växt upp, sida vid sida under sisådär 18-19år. För sanningen är den att så fort jag tog studenten, hade sommarjobbat färdigt och augusti kom så for jag till Stockholm och började läsa på universitetet. Det fanns inget annat alternativ för mig än att flytta. Jag var ämnat för ett annat liv (inte på något sätt bättre bara ett annat på en annan plats). Jag hade så länge jag växt upp känt att jag var fel och inte passade in. Och jag behövde komma till en storstad där det fanns fler alternativ. Onanisterna ger mig dock en så tydlig bild av hur det kan ha varit för mina jämnåriga som inte flyttade, började plugga eller jobba på en annan ort (en större ort än den vi växt upp i).

Boken handlar om Kim och om hans bästa vän Simon och de andra polarna. De har just tagit studenten och nu väntar Komvux för Kim och Simons del. För medan de var fullt upptagna med att vara skolans kungar och leva livet så rann studierna dem ur händerna och det måste de nu ta igen. Livet går nu ut på att läsa in gymnasiet, äta mat på diverse hak runt om i Sölvesborg, hänga med polarna och spela fotboll. Men så händer något med Kim, dels träffar han Robin, han lyssnar på Håkan Hellström och börjar lyssna på Säkert och Markus Krunegård och dels kommer Malmö in i hans liv. Och efter det blir inget mer sig likt. 

I Gul utanpå kunde jag så väl känna igen mig i hur det är att växa upp som rasifierad i ett vitt samhälle, hur det är att söka sina rötter och att på sätt och vis komma hem och bli lite mer hel. I Onanisterna får jag spegla mig i hur det är att växa upp på en ort där du är annorlunda (inte bara vad gäller din hudfärg), där du har en roll du nödvändigtvis inte trivs med och som du inte kan ta dig ur om du inte flyttar därifrån. Boken handlar om att växa upp, växa ifrån och längta efter något annat. Om att på en annan plats finna ett sammanhang som på sätt och vis känns mer som hemma än det som i alla år varit ditt hem. Det kryper i mig under läsningen och jag känner så för Kim när det börjar skava hos honom. När Sölvesborg är för litet och när det känns som om livet är en skiva som går på repeat och det är ett spår som inte längre är bra och det skaver i öronen. Till en början vet Kim inte riktigt vad det är som är fel men så kommer Robin tillbaka in i hans liv och visar upp nya möjligheter. Så får Kim äta ny mat, lyssna på ny musik, träffa nya människor och inser att han är ämnat för något annat. Det är nödvändigtvis inte finare än det hans vänner ägnar sig åt, det är bara något annat och något som passar honom bättre.

Visst finns det saker som jag tycker mindre bra om med boken, som den grabbiga jargongen, det ihärdiga användandet av sexuella referenser och titeln (Patriks definition av vad onanister är tycker jag han hade kunnat välja ett annat ord för men hej det är inte min bok så vem jag att kommentera på detta). Men bortsett från det är det här en bok om min generation, vår coming of age-berättelse. Och med vår menar jag vi som kommer från en mindre ort eller småstad, vi som är dåtidens arbetarklass, vi som blev lovade att vi kunde göra vad vi ville bara vi la manken till. Vi som drömde om något annat, ett annat liv med andra ramar än de vi växt upp med. Den finaste raden i boken är: "Lyckligast är den som har både rötter och vingar". För även om vi (både Patrik, Kim och jag) tog oss vidare så är i alla fall för mig min hemby mina rötter. Även om jag nu bor i storstan och har hittat till ett sammanhang där jag trivs och kan vara mig själv så är min hemort ändå hem och jag skulle inte vara den jag är utan den. Jag är bara så glad att jag fick vingar också. Och att Patrik Lundberg skrev den här fina boken, där jag kan se tillbaka, försonas med och få inblick i det liv jag hade kunnat leva om jag stannat kvar. Tack så mycket för det Patrik!

Bloggen fyller 5 år!

Den 7 september så fyllde den här lilla delen av cyberrymden även kallad bloggen Sincerely Johanna hela fem år!!! Bloggen var ju dessvärre pausad just då så jag missade att blogga om födelsedagen. Att blogga är så otroligt roligt och tack vare mitt bloggande har jag genom åren fått möjlighet att lära känna så många fina människor, varit på skojiga event och fått braiga tips.

Även om jag använder andra sociala medier också (Instagram och Twitter) så är det något visst med bloggen. Här kan jag skriva längre inlägg om saker jag sett, läst och upplevt. Jag vill rikta ett stort tack till de förlag och andra kulturinstitutioner som har bjudit in mig till olika events, samtal, utställningar och bidragit med recensionsexemplar genom åren.

Men det största tacket vill jag rikta till er läsare. Utan er skulle det här inte vara lika roligt och jag är så tacksam att det finns människor som vill läsa det jag skriver. Tack för att ni finns, tack för att ni klickar in er här och tack för att ni kommenterar. Nu ska jag fira och det på ett av de finaste sätten, med en bok. Puss och kram!

Ungdomsböcker hos Rabén & Sjögren hösten 2014

I torsdags morse tog jag mig genom ett dimmigt Stockholm till Rabén & Sjögren och deras ungdomsboksfrukost. Jag har varit uppspelt över den ända sedan jag fick reda på datumet och sedan även vilka författare som skulle vara med. Jag var på plats tidigt för jag ville få mitt exemplar av Patrik Lundbergs nya bok signerad. När det var gjort minglade jag med andra bokbloggare, bibliotekarier och personer från förlaget samtidigt som jag åt frukost. Sen körde det igång och det var sex författare på plats och pratade om sina böcker. Och många av dem står på min lista med böcker jag inte får missa i höst.

Bilderna är tagna av och tillhör mig, Sincerely Johanna

Eftersom Patrik Lundberg skulle iväg till Gomorron Sverige direkt efter sitt prat fick han vara först ut. I höst är Patrik aktuell med sin andra bok Onanisterna (recension av den kommer imorgon). Han pratade om boken och visade oss bilder på ställen i Sölvesborg och Malmö som figurerar i boken. Det var riktigt skoj att se dem på bild och hur de ser ut i verkligheten kontra hur jag föreställde mig dem när jag läste boken. Och så pratade han om titeln (vilket jag tänker mig att han kommer att få prata om till leda i höst) och varför boken heter som den gör. 

Johanna Koljonen var näst på tur och hon inledde med att säga att hon var väldigt nervös. Hon hade dock inget att vara nervös för, det gick jättebra. Det var seriealbumet Oblivion High 2 Johanna skulle prata om, där hon har skrivit texterna och Nina von Rüdiger har tecknat. Det är en serie som utspelar sig i Upplands Väsby och det här är bok två i serien. Jag som numera läser och gillar serier blev väldigt sugen på att läsa både del ett och del två.

Morgonens internationella gäst var finska Salla Simukka. Hon är aktuell med första boken i en trilogi, Röd som blod. Det är en thriller vars uppkomst kom till i en bokaffär i Frankfurt. Salla kom på titlarna på alla tre böcker först och fick efter det jobba fram historierna. Till vardags är hon översättare och författare. Vi fick se några av översättningarna av Rött som blod. Det roliga var att den tyska översättningen är dubbelt så tjock som den finska (och svenska) och hon undrar hur det kommer sig. Rättigheterna till böckerna har sålts till hela 47 länder (!) vilket jag antar är en författares dröm.

Gunnar Ardelius är äntligen tillbaka med en ny ungdomsbok och som vanligt har den en supersnygg titel. Den heter Vill ha dig så illa. Likt Patriks bok handlar den om ett gäng ungdomar som precis har slutat gymnasiet och hur deras liv nu ter sig. Men i den här boken är en i gänget försvunnen! En rolig anekdot som Gunnar berättade var varför en av karaktärerna hete Jeppe. På en blogg hade det diskuterats varför Gunnars karaktärer alltid heter så konstiga namn och varför kunde de inte heta något vanligare, typ Jeppe. Och voilà nu heter en karaktär Jeppe.

Carolina Ståhlberg var ännu en av författarna från Kolik förlag denna morgon, även hon aktuell med ett seriealbum. Det heter Necropop och är en mangabok i något så ovanligt som fyrfärg. Vilket såg väldigt mäktigt ut på den bilder från boken som vi fick se. Carolina ritar serier till KamratPosten och Necropop är ett svar på en önskan att hon ska rita serier för lite äldre barn än de som läser KP. Där heter serien Bleckmossen.

Sist ut var Christina Wahldén som är aktuell med boken Villig. Den kan ses som Kort kjol 2.0, vilket var Christinas första bok och som har samma tema, det vill säga våldtäkt. Det här är en viktig bok på ett jobbigt tema. Trots att Kort kjol kom ut 1999 har den lånas ut massor med gånger på biblioteket senaste året. Säkerligen för att det är ett tema som berör och som ständigt, tyvärr, är aktuellt.   

Jag som dessvärre missar Bokmässan i år tycker att det här var ett mycket fint substitut då jag fick möjlighet att höra författare prata live om sina aktuella böcker. Det är också trevligt att vi får möjlighet att mingla både med författarna, förlagspersoner och andra besökare (där många av oss är bloggare). Tack för att jag fick komma Rabén & Sjögren.

Bokmånad: augusti

I augusti påbörjade jag säkert tio böcker. Jag läste något kapitel, halva boken eller skummade lite här och där. Därför bli statistiken över utlästa böcker löjligt låg. Jag läste ut två böcker. Förhoppningsvis blir de påbörjade böckerna utlästa snart.

Som en drömbild av Nora Roberts
Fangirl av Rainbow Rowell

Totalt antal lästa böcker: 2st 
Antal böcker lästa på engelska: 1st
Antal böcker lästa på svenska:  1st

Fangirl fjärde och sista veckan

Bättre sent än aldrig lyder ju ordspråket och det tar jag fasta på. Det har varit väldigt mycket i mitt liv på sista tiden och bloggen fick pausa ett tag, men nu så ska jag vara tillbaka. Det är dags för mig att gå i mål med min läsning av Fangirl. Bokpotaten som jag läste tillsammans med har redan skrivit sitt sista inlägg om boken. Till den sista gången hade vi inget särskilt fokus utan skulle endast summera läsningen. Så vad tyckte jag då?

Den sista delen ger svar, reder ut och syr ihop historien. Men det skaver ändå i mig. Jag är inte tagen med samma storm som av Eleanor & Park. Med Fangirl har jag verkligen fått kämpa med läsningen. Dels är det Wren som jag störde mig så mycket på att jag hade svårt för hela syskonrelationen. Sen är det föräldrarna som jag bara vill säga till att de måste ta sig i kragen och skärpa sig, båda två. Nick är bara en jobbig typ och hela fanfictiongrejen gick mig förbi.

Cath är ju en gullig filur och jag gillar henne, jag lider med henne stundvis (som vid nyår där hon vacklar om hon ska åka tillbaka till skolan eller inte, tårar och mer tårar) och jag gläds med henne. Levi är mysig och jag gillar deras samspel och relation genom hela boken. Rumskompisen, Reagan, växer utmed resans gång och jag gillar läraren. Det är ingen tvekan att Rainbow Rowell kan det här med att skriva trovärdiga, levande och intressanta karaktärer. 

Även om den här boken inte föll mig i smaken tänker jag inte ge upp Rainbow Rowell. Jag vill gärna läsa hennes böcker skrivna för vuxna, Landline och Attachment. Här kan du läsa om första veckan, andra veckan och tredje veckan. Tack till Bokpotaten för samläsningen.