Onanisterna

Bilden har jag lånat från rabensjogren.se

Jag tyckte väldigt mycket om Gul utanpå som är Patrik Lundbergs första bok, det gjorde jag verkligen. Men den nya boken Onanisterna den är något alldeles extra. Jag slukade den på en dag, helt omöjlig att lägga ifrån sig och när den var slut var jag helt tagen. Den ger mig en bild av hur det kan ha varit för dem jag gick i skolan med och som valde att bo kvar efter studenten, i den lilla orten där vi växt upp, sida vid sida under sisådär 18-19år. För sanningen är den att så fort jag tog studenten, hade sommarjobbat färdigt och augusti kom så for jag till Stockholm och började läsa på universitetet. Det fanns inget annat alternativ för mig än att flytta. Jag var ämnat för ett annat liv (inte på något sätt bättre bara ett annat på en annan plats). Jag hade så länge jag växt upp känt att jag var fel och inte passade in. Och jag behövde komma till en storstad där det fanns fler alternativ. Onanisterna ger mig dock en så tydlig bild av hur det kan ha varit för mina jämnåriga som inte flyttade, började plugga eller jobba på en annan ort (en större ort än den vi växt upp i).

Boken handlar om Kim och om hans bästa vän Simon och de andra polarna. De har just tagit studenten och nu väntar Komvux för Kim och Simons del. För medan de var fullt upptagna med att vara skolans kungar och leva livet så rann studierna dem ur händerna och det måste de nu ta igen. Livet går nu ut på att läsa in gymnasiet, äta mat på diverse hak runt om i Sölvesborg, hänga med polarna och spela fotboll. Men så händer något med Kim, dels träffar han Robin, han lyssnar på Håkan Hellström och börjar lyssna på Säkert och Markus Krunegård och dels kommer Malmö in i hans liv. Och efter det blir inget mer sig likt. 

I Gul utanpå kunde jag så väl känna igen mig i hur det är att växa upp som rasifierad i ett vitt samhälle, hur det är att söka sina rötter och att på sätt och vis komma hem och bli lite mer hel. I Onanisterna får jag spegla mig i hur det är att växa upp på en ort där du är annorlunda (inte bara vad gäller din hudfärg), där du har en roll du nödvändigtvis inte trivs med och som du inte kan ta dig ur om du inte flyttar därifrån. Boken handlar om att växa upp, växa ifrån och längta efter något annat. Om att på en annan plats finna ett sammanhang som på sätt och vis känns mer som hemma än det som i alla år varit ditt hem. Det kryper i mig under läsningen och jag känner så för Kim när det börjar skava hos honom. När Sölvesborg är för litet och när det känns som om livet är en skiva som går på repeat och det är ett spår som inte längre är bra och det skaver i öronen. Till en början vet Kim inte riktigt vad det är som är fel men så kommer Robin tillbaka in i hans liv och visar upp nya möjligheter. Så får Kim äta ny mat, lyssna på ny musik, träffa nya människor och inser att han är ämnat för något annat. Det är nödvändigtvis inte finare än det hans vänner ägnar sig åt, det är bara något annat och något som passar honom bättre.

Visst finns det saker som jag tycker mindre bra om med boken, som den grabbiga jargongen, det ihärdiga användandet av sexuella referenser och titeln (Patriks definition av vad onanister är tycker jag han hade kunnat välja ett annat ord för men hej det är inte min bok så vem jag att kommentera på detta). Men bortsett från det är det här en bok om min generation, vår coming of age-berättelse. Och med vår menar jag vi som kommer från en mindre ort eller småstad, vi som är dåtidens arbetarklass, vi som blev lovade att vi kunde göra vad vi ville bara vi la manken till. Vi som drömde om något annat, ett annat liv med andra ramar än de vi växt upp med. Den finaste raden i boken är: "Lyckligast är den som har både rötter och vingar". För även om vi (både Patrik, Kim och jag) tog oss vidare så är i alla fall för mig min hemby mina rötter. Även om jag nu bor i storstan och har hittat till ett sammanhang där jag trivs och kan vara mig själv så är min hemort ändå hem och jag skulle inte vara den jag är utan den. Jag är bara så glad att jag fick vingar också. Och att Patrik Lundberg skrev den här fina boken, där jag kan se tillbaka, försonas med och få inblick i det liv jag hade kunnat leva om jag stannat kvar. Tack så mycket för det Patrik!