This is it

Jag har glömt ge en recension på filmen This is it om och med Michael Jackson. Jag såg den när jag var hemma hos mamma förra helgen på vår lilla lokalbio. Jag vet inte riktigt vad jag tyckte. Hade nog för höga förväntningar eller så ser jag inte poängen med en film om repetitioner. Det är tragiskt att det inte kommer bli några konserter, de hade nog varit en upplevelse. Och när vi gick hem från bion kändes det märkligt att han är borta, under de 1h40min vi såg honom kändes han väldigt levande och vid liv. En sak som är bra är att det görs en film om ARTISTEN Michael Jackson och inte allt annat skräp han omgavs av. Det är så här vi ska komma ihåg honom och de avtryck han lämnar efter sig.

Jag vill också...

Jag har väldigt låg självkänsla. Det råder en obalans mellan ambition och förmåga enligt boken Duktighetsfällan. Jag presterar för att känna att jag duger och känner mig som mest misslyckad och dum. Imorse satt jag och läste bloggar, fina bloggar, härliga människor, sunda värderingar och mycket inspiration. För mycket inspiration. Det är så mycket som jag skulle vilja hinna med och göra. Ta fina foton, pyssla, träna mer, laga massor med god mat (om det bara inte var så trist att alltid laga mat till bara en person jämt) och läsa intressanta böcker. Men det funkar inte. I ambitionen att hinna med allt det som jag tycker är roligt faller allt platt och kvar blir jag, datorn och mina serier som jag kollar på i ett sträck. Misslyckandet bultande innanför pannbenet och ett tryck över bröstet där en önskan om att hinna med mer ruvar. Jobbigt är det. Dimman utanför fönstret idag piggar inte direkt upp heller.

Heja Träning

Att träna gör verkligen underverk. Idag på min löparrunda kunde jag klura ut en sak jag gått och funderat på ett bra tag. Det bara kom till mig när mjölksyran var som värst i benen. Då blev jag så upprymd att resten av rundan gick undan i en väldig fart. Ville bara hem och ringa min syster och berätta om min upptäckt. Men förutom att komma på saker när jag springer tycker jag om att bli utmanad. Det var därför jag bestämde mig för att springa Tjejmilen 2008 en grå dag i oktober 2007. Och nu är jag där igen. Jag behöver känna att det händer något och testa mina gränser lite igen. Så jag har letat upp ett träningsprogram på Marathon igen som jag ska träna efter, det är verkligen basic men bättre det än att gå ut för hårt. Ska bli kul att komma igång och röra på sig. Vem vet vad nästa upptäckt blir.

Vi finns överallt

Jag tillhör släktet med vita sladdar och gråa detaljer. Vi finns överallt och i alla åldrar. Vi kan sitta bredvid dig på bussen. Du kan möta oss ute i löparspåret. Vi strövar runt på gator, torg och i butiker. Det som utmärker oss är det som är fäst i våra öron. Utan att se vart ljudet kommer ifrån vet du det när du ser våra snäckor. En del kollar omedvetet efter vilket kön det är på personer de möter. Jag ser om det har samma hörlurar som jag. I det svarta och grå Stockholm lyser de extra vitt nu på vintern. Vad jag svamlar om? Våra iPod/iPhone hörlurar så klart. Igår blev jag varse hur många vi är. Det kan vara en detalj jag lägger märke till, om personen ni fråga hade vita hörlurar. En del har vita sladdar men de är inte kopplade till en iPod utan till någon annan sorts mp3-spelare. Det syns för att de inte är grå längts ner på snäckan eller för att de halar upp en annan sort än den platta Nano spelaren. Någon dag ska jag räkna på hur många av oss jag ser, men inte idag. Nu ska jag stoppa i mina och ge mig ut på en promenad. Trevlig helg på er.

FYI

Ett ypperligt sätt att spendera en fredagskväll är att spela Kents samlingsbox, laga massor med mat, baka lite och samtidigt skriva på en synopsis. Kent är mina gamla idoler och jag mår alltid bra av att lyssna på dem, speciellt de gamla skivorna. Mat att ha i frysen är suveränt när jag kommer hem sent och är hungrig. Samt att det är gott med mat. Baka är rogivande för mig. Jag får ofta bra idéer när jag knådar en deg. Ett tips till dig som lyckas slarva bort din kavel är att ta ett glas och kavla med. Mina grannar uppskattar nog inte den höga volymen och mitt ylande men jag mår bra och det är allt som räknas.

Aldrig för stor för Kitty

När du skär dig på papper och det gör ont får du sätta dit ett plåster med Hello Kitty. Fast du är 23 år. Bara så ni vet. Det gör lite mindre ont då nämligen.

Award

Snälla Fröken Isakson har gett mig ett award. Om jag har förstått det rätt ska jag nu berätta 10 saker om mig själv. Och sedan skicka det vidare till tre andra härliga bloggvänner.

1. Jag är galet förtjust i serier. Både dem för ungdomar och vuxna. Gärna med mycket kärlek eller mode i. Exempelvis Gossip Girl, One Tree Hill, Greys Anatomy, Sex and the city, Brothers & Sisters, True Blood. Ja listan kan göras lång. Heja boxar så jag kan se en hel säsong i sträck.
2. Jag har ett väldigt bra minne, speciellt för detaljer. Något kan sägas i förbifarten och jag kommer ihåg det. Likt födelsedagar, siffror (har ett väldigt bra sifferminner), filmcitat mm. Vilket både skrämmer och imponerar folk.
3. Jag kan i stort sett hela Barack Obamas tal från valnatten den 4 november 2008 utantill.
4. Jag älskar att skriva. Har alltid gjort sen jag lärde mig alfabetet. En av mina största drömmar är att ge ut en bok. Så länge bloggar jag och skriver dagbok.
5. Jag kan inte leva utan musik. Min mamma utmanade mig en gång och fråga om det kunde gå en dag utan musik. Lätt sa jag. Det fick jag äta upp. För framåt kvällen var liknelsen med en narkoman med absitens inte långt ifrån hur jag betedde mig. Jag blev inte lugn fören jag spelat en skiva innan sänggåendet. Jag har väldigt bred musiksmak och lyssnar på mycket olika musikstilar. Allt för att det ska passa migg humör. Min syster säger att jag är svår att tillfredställa musikaliskt men det är för att det måste vara precis rätt för hur jag känner mig.
6. Min favorit färg är turkost. Men jag vågar inte inreda med den för enligt färglära ska det vara en kall färg. Jag vill att mitt hem ska vara varmt och hemtrevligt.
7. Jag är väldigt bra på att reklamera. Min äldsta kusin har lärt mig och än finns det inget jag inte lyckats lämna tillbaka, fått lagat, utbytt eller vad det nu är jag vill. Mohaha.
8. Bland det bästa jag vet är att storhandla. Tycker verkligen om att komma hem och fylla kyl/frys med massor av varor.
9. Jag älskar barn. Speciellt mina syskonbarn. Önskar att jag fick se dem oftare. Måste bli en tripp till London snart för att träffa de två som bor där.
10. Favoritskådisen är Denzel Washington. Har som mål att se alla hans filmer. Favoriter är Remember the Titans och The Great Debaters.
    

Jag skickar vidare denna award till Göteborg och bönorna : Missy, Fröken P och Mi, myself and I

Streckkoder

På det Coop Extra som jag alltid handlar på blir de själaglada varje gång jag kommer och handlar. Inte nog med att jag jag är lovely* jag är samarbetsvillig också. Jag vänder alltid mina varor med streckkoden mot kassörskan. De tackar alltid för detta och jag blir lika förvånad varje gång. Vänder inte alla streckkoden åt rätt håll? Tydligen inte. Jag tycker att det är det minsta jag kan göra. De sitter där hela dagarna, klart att det sliter på dem att sitta och flytta runt på massor med varor. På en dag är vi ungefär 3-4 st som gör som jag. Hur gör ni? Vänder ni varorna rätt eller bygger ni varuberg som kassörskan får ta hand om?

* Jag säger alltid trevlig dag eller trevlig helg (på fredagar). I början blev de chockade men nu är de vanaoch kan till och med kosta på sig ett leende.

Äntligen

Ibland krävs det ett steg för att ta sig framåt. Jag har under hösten haft väldigt svårt att få till träningen. Det har varit massor mer ursäkter, vädret, för mycket skola, sjukdom. Jag är dock en människa som behöver träna, för psyket skull och för kroppen vill röra på sig. Under hösten har jag haft ont lite här och där, gått upp i vikt och känt mig allmänt ur form. Nästa vecka börjar jag, på måndag kör jag igång igen och så har det rullat på. Så imorse när jag bäddade sängen kom jag åt mina medaljer som hänger på väggen. Den för Tjejmilen 2008 och Vårruset 2009. Jag blev förbannad på mig själv och tänkte att en gång i tiden var jag i form, jag orkade springa en hel mil. När jag började träna för Tjejmilen var jag helt ur gängorna men klarade att ta mig till den punkten att jag sen orkade springa hela milen. Vad är det då som säger att jag inte skulle klara det igen. Nej nu jäklar, på med skorna, fram med iPoden och ut i spåret. Det blev inte långt men det är en början. Ibland krävs det bara ett steg för att ta sig framåt. Nu ser jag fram emot nästa och nästa tills jag är där igen. Och kroppen känns som jag vill att den ska kännas igen. Stark och tålig.

Header

Dags att byta ut min höst-header nu. Den passar inte riktigt till årstiden. Om det ändå bara kunde bli lite kallare och mer vinter hade en med vita snöklädda träd passar perfekt. Nåja får leta upp en annan bild vilket fall.

Update: Klart. Blev lite disig precis som vädret är ute. Ville inte ta en allt för grå, bara för att vädret är trist behöver inte bloggen vara det.

Tisdag

Det bästa med att vara student med lite schemalagd tid i skolan denna vecka är att det går att ta en dag ledigt. Idag sov jag till tio och spenderade förmiddagen med att läsa ikapp tre dagars Dagens Nyheter (det är ett idogt jobb vill jag lova= tjocka tidningar). Nu myser jag framför datorn. Jag läsare en härlig massa bloggar både gamla beprövade och nya (länklistor is the shit). Vad mycket fina människor det finns där ute i cyberspace. Dricker massor med te och låter Spotify gå varm. Jag väntar tills imorgon med att rädda världen.

Helg

Jag har varit hemma hos mamma över helgen. Och det har varit full rulle. Jag som skulle åka hem och ta det lugnt för att bli frisk från min förkylning. Men det har varit bra ändå. Nu väntar en tråkig vecka. Jag ser mest fram emot min resa ner till Göteborg i december. Då ska jag få träffa lite bloggkompisar, ska bli så kul.

Restips?

Jag är grymt sugen på att resa. Funderar lite på att ta våren ledigt (efter mars vill säga) och resa runt. Men jag har ingen aning om vart jag ska. Kommer inte hinna få ihop världens buffert heller så det får inte kosta skjortan. Något restips?

Beslut

I mars är jag färdig med min kandidatexamen. Det ska bli otroligt skönt samtidigt som jag är livrädd. Nu börjar något annat och jag har ingen kontroll över det. Många val att göra. Det känns som ett gyllene tillfälle att släppa vissa saker (personer) och gå vidare. Göra ett avslut på det gamla, släppa den gamla Johanna och börja ett nytt liv. Men vad ska jag göra nu?

Jobba? Ser mörkt ut på arbetsmarknaden.
Plugga vidare? Kollar runt på lite masterutbildningar.
Som sagt mycket att ta in. Min hjärna går på högvarv och jag är helt slut.

Att följa det enda råd jag får vart jag än vänder mig känns inte aktuellt: Ta det lugnt Johanna, slappna av och fokusera här och nu. Det är mycket som behöver ordnas och förberedas och jag är van att behöva ta hand om mig själv och vem ska hjälpa mig om jag inte gör det själv. Nej nu tar jag och återgår till hemtentan och att hosta sönder revbenen (förkyld så klart mitt i stressen).

Life...

Ibland får vi oss en känga. Det kan gå upp och ner. Ibland är allt lätt. Det kan vara en rad glada dagar. Allt detta hör till livet har jag fått lära mig. Och tydligen är det inte bara jag som mår dåligt ibland, känner mig ensam eller lite ledsen. Precis lika lite som att det bara skulle vara jag som är glad eller lycklig. Men det är mycket svårare att prata om det som inte är tipp topp. Är det något jag lärt mig av att blogga så är det dock att du sällan är ensam. Det finns många där ute som känner som du/jag gör. Och det är så skönt att veta det och kunna stötta varandra. Så jag gör ett försök till.