Juli, förändringens månad

Bilden är tagen av och tillhör mig, Sincerely Johanna

Inspirerad av Katarina Gospics sommarprat i P1 bestämde jag mig för att juli ska bil förändringens månad. Jag tror inte på att banta, det är en kortsiktig lösning. Och det är inte primärt att gå ned i vikt som jag vill fokusera på. Jag märker att min kropp inte mår bra och den behöver en förändring och en bestående sådan. Jag är trött i kroppen, jag blir sjuk bara någon nyser i min närhet och det värker på en mängd ställen. Upp till att jag gick på gymnasiet var jag vältränad och fysiskt aktiv. Men sedan skadade jag mitt knä andra året på gymnasiet och kom inte i fas igen efter det på många år. Vikten ökade stadigt efter att jag flyttade hemifrån och 2008 bestämde jag mig att nu måste något ske för sådan livsstil som jag lagt till med då ville jag inte ha. Jag anmälde mitt till Tjejmilen som skulle springas 10 månader senare. Jag kom i en otrolig form både fysiskt och psykiskt. Men efter loppet föll allt igen för vad skulle jag nu göra när loppet var sprunget.

Förra hösten tog jag tag i träningen igen men som vanligt blir det allt eller inget och jag tränade nästan sönder kroppen genom att träna på tok för mycket och för hårt. Efter att kroppen totalstrejkade förra våren blev det återigen ett uppehåll tills i våras. Då började jag så smått träna igen men den här gången mycket mer sporadiskt och omotiverat. Under all den här tiden sedan jag flyttat hemifrån har jag och maten haft en ständig osämja. Det ihop med lathet gör att jag har svårt att få till matlagningen och äta regelbundet och ordentlig mat. Än värre blir det när jag är iväg på många kulturella grejer direkt efter jobbet. Det finns ingen tid och inspiration att laga mat i veckorna vilket är trist för jag är både duktig på och tycker om att laga mat.

Nu skulle jag vilja få en balans som sedan stannar kvar och är hållbar och jag insåg efter att ha lyssnat på Katarina Gospic att det har med hjärnan att göra. Så jag gick till biblioteket och letade i bokhyllorna här hemma och fann tre böcker som nu ligger till grund för min juliutmaning. Det är Hjärnkoll på vikten av Martin Ingvar och Gunilla Eldh, Välj rätt av Katarina Gospic och Fettpaniken av Marie Carlsson. Vi får se hur det går, håll tummarna.

Hinner inte med riktigt

Just nu är det väldigt stressigt i mitt liv, igen suck jag blir så trött på tråkig stress. Om några månader tar min nuvarande anställning slut och jag har inget nytt jobb på gång och därför ser min framtid väldigt ovis ut och det tycker jag är jobbigt. Jag vet vad jag vill jobba med men inte hur jag ska ta mig dit och det är väldigt frustrerande. Därför känns det lite mycket just nu. Jag har svårt att koncentrera mig på läsningen och därför har högen med recensionsexemplar som väntar på läsning inte minskat ett dugg. Men jag vill läsa så det är frustrerande att det inte funkar och jag vill inte att förlagen ska bli besvikna att jag inte skriver om de böcker jag faktiskt har beställt.

Jag har varit på väldigt mycket kulturella evenemang i hopp om att döva ångesten som smugit sig på om framtiden och har nu nått någon sorts gräns för hur mycket mer jag orkar ta in. Så det får blir lite mindre av den varan fram till Londonresan om en och en halv vecka. Då hoppas jag kunna vila upp mig och få krafterna åter. Det ska bli fantastiskt skönt att komma bort en vecka.

Det här är inte ett inlägg där jag beklagar mig och vill att ni ska tycka synd om mig. Jag har det i övrigt väldigt bra. Jag vill bara tala om varför kvalitén på den här bloggen kan komma att sänkas en aning framöver och att det inte blir lika många inlägg som jag brukar skriva.

Göteborg t.o.r

Just nu är det väldigt upp och ner i mitt liv. Det är väldigt jobbigt och psykiskt påfrestande på jobbet och jag mår inte så bra. Det som håller mig uppe just nu är den kulturella fritiden och bloggen. I helgens jerka undrade Annika vad vi gör när läslusten sviktar. För tillfället harvar jag på med samma bok och det känns lite smått stressande att jag inte läst så många böcker som jag velat under februari. Men så påminner jag mig att det inte ska vara någon stress och att jag ska läsa för min egen del. Jag har gjort så mycket annat förutom att läsa som jag också mår bra av. Dessutom har jag tagit mig igenom en vuxenbok och det utan att känna mig korkad. Det är något som känns stort och väldigt positivt.

I helgen var jag i Göteborg och hälsade på Mrs E och hennes familj. Det var en fantastisk helg och precis vad jag behövde. Vi promenerade ute i solen, fick oss en specialvisning av ett fint slott, fyndade böcker på en secondhand och spelade sällskapsspel. Helgen gav energi och gav min själ ro för några dagar. Därför var det tyst här på bloggen över helgen. Jag behövde komma på lite strategier för hur jag ska ta mig igenom den här perioden i mitt liv.

Uppmuntran i sjukstugan

Så var det dags igen. Jag är hemma från jobbet och den här gången med en hosta från helvetet. Idag har jag varit hos doktorn och fått hostmedicin så nu ska det väl bli bättre. Har hostat i en vecka nu och mage samt lungor är helt slut. Under tiden jag har legat i sägen har jag plöjt böcker, jo det är sant. Jag har läst alla utom en bok i Augustprisutmaningen (bara Only väg upp kvar) och gjort två omläsningar av en av mina favoritförfattare. På väg hem från läkaren svängde jag förbi på biblioteket och lånade Hungerspels-trilogin. Jag är ju sist av alla att läsa den så nu tänkte jag ligga i sängen i helgen och läsa den. Jag tog serien på engelska. Vilket språk läste ni den på ni som läst?

Huvudvärk

Jag har sedan förra veckan så gott som dagligen haft en otroligt jobbig huvudvärk. Troligen är det spänningshuvudvärk. Jag har inte orkat med särskilt mycket. Förra veckan var jag första halvan nästan sängliggande efter jobbet och under andra halvan pinade jag mig igenom huvudvärken och skrev en hemtenta. Därför har jag inte orkar blogga så mycket på senaste tiden. Idag åkte jag raka vägen hem från jobbet och vilade så det blev dessvärre inte Med hjärtat för boken på Berwaldhallen som jag verkligen sett fram emot. Jag kommer att ta det väldigt lugnt den här veckan i hopp om att bli av med huvudvärken så det kanske blir lite låg aktivitet här den här veckan också.

Håll huvudet högt

Just nu känns livet lite tungt och jobbigt. Så för att muntra upp mig lyssnar jag på Ben Howard och försöker se saker från den ljusa sidan. Trevlig helg till er kära läsare.

Stockholms skärgård

Jag har varit ute i Stockholms skärgård sedan i söndags och kom hem igår onsdag. Det var helt fantastiskt och underbart. Jag hälsade på en kär vän som har sommarstuga där. Vi har haft riktigt bra väder med några skurar två kvällar. Dagarna har ägnats åt att åka båt på havet, ligga på klippor och sola, bada (första gången på 10 år som jag badar i annat än en pool), suttit på altanen och pratat i timmar, ätit gott, plockat hallon (3 liter), blåbär (2 liter), svamp (en stor korg), åkt moppe och känt mig som en tonåring igen samt bara njutit. Det blev inte mycket läst förutom ViLäser och Dagens Nyheter.

Nu åker jag ner till Göteborg och går på musikfestival. Är åter hemma och vid en dator på söndag kväll. Blir dock lite mobilbloggande under tiden. Sen är den här semestern slut och det är dags att börja jobba nästa vecka.

Aj min rygg och min tand

Det blev tyst här i helgen. Jag var hos min syster i Norrköping och hjälpte henne att rensa då hon ska flytta i augusti och hade för mycket saker. Vistelsen där avrundade mittsektionen av den här semestern och den två veckor långa vistelsen i hembyn där jag vaktade ett hus åt en kompis. Nu är jag hemma i Stockholm i en vecka och sedan åker jag tillbaka till Göteborg för lite musikfestival.

Bilden har jag lånat av bokus.se

På vägen hem i måndags hade jag två blytunga väskor att släpa på och jag lyckades över-/och felbelasta ryggen så pass att jag nu knappt kan varken sitta eller ligga ner utan att det gör ont. Dessutom lyckades jag bita av en bit av en tand där nere i helgen och ska idag till tandläkaren. Det räknar jag med kommer ruinera mig. Jag är således inte alls på topp just nu. Då var det extra roligt att komma hem till mitt postfack och finna vinsten från Unga böcker. Det var Lisa Björbos nya bok Allt jag säger är sant. Jag blev så glad när jag vann den då jag fullkomligt älskade Lisas första bok Det är så logiskt alla fattar utom du. Barn- och ungdomsavdelningen på mitt bibliotek i Solna bloggar och där har Karin försäkrat mig om att jag kommer gilla den här boken med om jag gillade debuten av Bjärbo.

Det är okej att känna

Den här filmen snubblade jag över på Facebook för ett tag sedan. Den heter Det är okej att känna, och är viktig och så gripande. Går rakt in i hjärtat gör den och jag tänker ofta på personerna i filmen. Hur har de det nu och hur mår alla de andra 800 mellan 16 och 30 som varje år drabbas av cancer? Låten i filmen är gjord och framförd av talangfulla the Glass Child och heter I Will Lead You Home.

Gå in och läs med på ungcancer.se

Så klockrent

Jag fick den här fina broschen av min syster när jag var som värst nere i mitt uppskjutandeträsk. Numera jobbar jag istället för att plugga och då skjuts det inte alls upp lika ofta då jag har ett helt annat ansvar nu gentemot fler än som tidigare bara mig själv. Men när det gäller disken så är det ett område där jag fortfarande skjuter upp så det stänker om det. Jag hatar verkligen att diska och samlar ofta och gärna på mig berg med disk som det sen så bär emot att ta tag i.

Dyngkåt och hur helig som helst

Jag har lånat bilden från sodrateatern.com

Till mina amarican pancakes och appelsinjuice som jag frossade i under min stilla söndagsbrunch idag såg jag Mia Skäringers show Dyngkåt och hur helig som helst. Jag har inte upptäckt Mias storhet fören nu. Men hon är ju hur rolig som helst och så klockren i sina iakttagelser. Jag älskart. Passa på och se showen på SVT Play innan 10 oktober. Nu kryper jag ner i sängen igen och försöker vila bort min horribla träningsvärk och läsa böcker och modemagasin. Trevlig söndag på er.

På det fjärde ska det ske

Idag tänkte jag ta tag i min inbillade tro att ALLA på gymmet kommer att glo på just mig när jag kommer dit och ska träna. Och att de ska skratta åt otränade och okunniga lilla mig. Tydligen ska det inte vara så säger familj och vänner. Genom jobbet har jag vi fått gratis träningskort på både gym och klasser (mycket snällt, tack tack) och jag vill ju hemskt gärna komma i form igen. Så nu tänker jag ta mig i kragen och gå till gymmet idag och på body pump på fredag.

Update: Jag tog mig till gymmet i eftermiddags. På nervösa ben traskade jag in på gymmet, bad en instruktör om lite hjälp och så var jag igång. Just nu sitter jag här och känner mig löjligt nöjd med mig själv och är så där härligt trött i kroppen. Jag lär ha redigt med träningsvärk imorgon. Men då får jag känna att jag lever i alla fall.

Aj

Under påskledigheten tog jag upp träningen igen. Jag ägnade mig åt långa, korta, snabba, behagliga promenader. Lite löpning blev det också. Men nu har jag fått så otroligt ont i smalbenen eller vad det nu heter på framsidan av nedre delen av benet. Idag när jag var ute och sprang intervaller gjorde det så ont att jag nästan inte kunde ta mig framåt utan extrem smärta. Jag har aldrig varit med om liknande förr även om jag brukar dra på mig benhinneinflammation i början av träningen när jag är otränad. Nu måste jag vara i väldigt dåligt skick med andra ord. Och då gäller väl bara en sak, att skynda långsamt något jag inte vet hur jag ska göra. Det är alltid allt eller inget i min värld och jag vill ha resultat direkt.

Jag vill inte träffa dig just nu

Den berömda väggen är nära och vill tydligen stöta ihop med mig. Så nära att om jag tar ett steg till kommer det bli en smäll likt den när vampyrerna i Twilight stöter ihop. Därför tar jag det lite lugnt nu över påsk och åker hem till sörmländska skogen och vilar upp mig. För tydligen kan jag fortfarande inte det här med att sätta gränser och se när det är bra nog. Ha en fin påsk kära ni, och hoppas att solen skiner på er.

Åh så aktuellt igen

Bilden har jag lånat av bokus.se

Välbehövligt läser jag nu om en favoritbok, nämligen Diagnos: duktig av Jennie Sjögren och Tinni Ernsjöö Rappe. Jag har fastnat återigen i duktighetsträsket och behöver ta mig ur det snarast. Det är så lätt att tappa fokus och förlora sin väg och så vips är väggen där igen och vill att jag ska kollidera med den i en häftig smäll. En bok som alla borde läsa, varse sig de är högpresterande och duktiga, känner någon som är det eller i riskzonen eller för att lära sig mer om hur vi funkar och vad vi kan göra åt problemet. För tro mig, det är ett problem.

En annan bok i ämnet som jag också läst och kan rekommendera är Duktighetsfällan.

Duktighetsfällan

I oktober förra året var jag på ett föredrag om prestation och duktighet. I födelsedagspresent av familjen fick jag boken Duktighetsfällan som är skriven av de som höll i föredraget, Joanna Rose och Aleksander Perski. Nu har jag äntligen läst ut den. Jag är en prestationsmänniska, som mäter mitt värde som människa utefter vad jag presterar. Det är knäppt jag vet men väldigt djupt rotat. I boken får vi ta del av andra prestationsprinsessor och deras berättelser, får veta vad som ligger bakom duktighetstänket samt hur vi ska ta oss ur fällan. Att vara duktigt jämt är sannerligen inte lätt och det är något som många vill vara, både medvetet och omedvetet. Jag kan inte påstå att jag är botad, men jag är mer medveten om det nu. Om du är intresserad av bergreppet duktighet och prestation kan du gå in på hemsidan Duktighetsfällan och läsa mer, samt göra prestationsprinsessetestet. Prestation och prestationsångest är ofta kopplat till stress. Jag hittade en bra sida med ett test och så tips på hur du kan bota din stress. Här är länken dit. Köp boken på Bokus.