Kulturåret 2015: utställningar

 

Förr var jag en flitig museibesökare, förra året var jag i mitt tycke på väldigt få utställningar. Däremot såg jag väldigt mycket olika konstuttryck och det var spännande. Det har i år varit graffiti i industriområde söder om Stockholm, gigantiska gipsfigurer jämte de i marmor, fotografier, oljemålningar, skulpturer i tyg, modeutställningar, konst i en kohage, ljusinstallationer och plastark i labyrintformation för att nämna några. Jag har varit i på Eskilstuna konstmuseum, konst på Åsen i Södermanland, konsthall i Växjö och en rad konsthallar och museer i Stockholm. Om jag är svag för det nyskrivna när det gäller teater är jag mycket mer öppen för olika tidsåldrar och stilar när det gäller konst. Jag är också mer fri när jag tittar på konst och har slutat att försöka analysera det jag ser allt för mycket och nöja mig med att tänka om jag gillar det jag ser eller inte och vad det i så fall är jag gillar kontrar ogillar. Jag går ofta väldigt fort genom en utställning och skannar snabbt av det jag ser. Är det en utställning jag gillar så brukar jag istället se den flera gånger snarare än att gå en halv dag första gången. När jag gick igenom albumen i mobilen fanns det mycket konst avfotograferat och så här ser min topplista ut gällande utställningar från förra året (även här, klicka på namnet på utställningen fr att komma till ett blogginlägg/recension):

• Karin Broos
• Snösätragränd
• Cajsa von Ziepel
• Nick Brandt och Vee Speers
• Utopian Bodies

Något som kanske får fart på mitt besökande av utställningar igen är att det från och med 1 januari blev gratis att gå på ett helt gäng museer igen (HURRA!).

Lucka 17: Nick Brandt och Vee Speers

Ett museum/konsthall som jag ofta återvänder till är Fotografiska i Stockholm. Det är dock med blandat omdöme, vissa utställningar gillar jag inte alls och vissa går jag och ser fler gånger om. I våras ställde de ut Nick Brandt för tredje gången och nu slöts cirkeln med hans bilder från Östafrika och om dess utrotningshotade djur. Utställningen hette On This Earth The Shadow Falls Across The Ravaged Land och hans majestätiska porträtt av elefanter, lejon och andra djur från savannen går att titta på hur länge som helst. Det känns också så hemskt tragiskt hur dessa vackra djur tjuvjagas och hotas utrotas. Jag fotade väl i stort sett varenda tavla och här är några av mina favoriter.

En annan fotograf som återkom till Fotografiska i våras var Vee Speers och hans porträtt av barn. När han ställde ut förra gången var barnen små och när han nu återvänder till dem är de tonåringar. I utställningen fick vi se bilderna från omgång ett sida vid sida med de nytagna bilderna. Jag köpte en av affischerna från förra gången han ställdes ut och nu fick jag hålla mig från att köpa upp alla som finns med hans bilder i museieshopen. Det kanske blir lite märkligt om jag har hela min lägenhet med inramade bilder av honom bara. Men jag gillar verkligen hans lekfullhet, ljuset i bilderna och det lite melankoliska hos barnen som är barn men samtidigt ser så vuxna ut. Den här utställningen hette Bulletproof och förra gången hette den The Birthday Party.