Tre bokcirkelböcker som jag inte gillade

Den senaste tre böckerna vi läst i mina två bokcirklar var de tre böcker som också fått lägst betyg av mig. Jag var dock själv om att inte gilla dem så det var lite motigt att vara den som satt lite sur och purken och himlade med ögonen när de andra pratade om språkliga kvalitéer och coola anslag. Jag pratar om Den jag var av Meg Rosoff, Paper Girls Vol 1 av Brian K Vaughan, Cliff Chiang och Matthew Wilson och Britt-Marie var här av Fredrik Backman. Den första är en roman av ALMA-prisvinnaren, den andra är ett seriealbum och den tredje är en rolig bok. Anledningen att jag inte gillade Den jag var är av samma anledning som jag inte gillade How I live now (Så har jag det nu) när vi läste den för några år sedan. Det är språkligt tunga böcker, en sida tar en halv evighet att läsa för den är så fullmatad, det gör läsningen seg och därmed förlorar den mig historiemässigt för jag kämpar på bara att ta mig igenom texten. När vi så kommer till slutet där det är en tvist är jag helt slut och imponeras inte alls utan blir bara irriterad på den långa uppförsbacken. Även om jag inte gillade Den jag var så var den i alla fall bättre än How I live now men det är också den sista boken av Rosoff som jag läser. Hennes böcker och jag är inte kompatibla och det hon hyllades för i motiveringen till ALMA-priset är också det jag stör mig mest på i hennes böcker.

Boken för den som ändå är sugen på att läsa handlar om en person som går på en internatskola i England. En regnig dag när hen är ute och springer med klassen snubblar hen över ett liten öde fiskarstuga och en person som bor där. Efter detta möte blir inget sig likt och det handlar om att hitta sig själv, sin plats i flocken, gå sin egen väg och om vänskap. Jag förvånar mig själv med att bli lite sugen på boken när jag skriver det här men då tar jag upp boken och bläddrar i den och nej just det storyn är bra men utförandet är inte min kopp te.

Paper Girls då? Jo den handlar om ett gäng tjejer på typ 90-talet som delar ut tidningar. De cyklar runt på morgontomma gator och så en morgon ansluter en ny tjej till gruppen samtidigt som de träffar på ett par både skumma och farliga typer. Det roliga med träffen vi hade kring den här boken var att min kompis Jenny visste precis var jag skulle komma att rynka på näsan och säga nej men vad är det här, när hon själv läste albumet. Det är nämligen fantasy, dystopi och Sci-Fi i ett och alla tre genrer har jag mycket svårt för.

Britt-Marie var här lyssnade jag på via Storytel. Boken handlar om Britt-Marie vars man helt plötsligt vill skilja sig från henne, hon har varit hemmafru i alla år och måste nu börja söka jobb. Via Arbetsförmedlingen hamnar hon ute i en förort som heter Borg och där börjar hon städa deras övergivna fritidsgård samt blir tränare för barnen på ortens fotbollslag utan att veta något om fotboll. Jag förstår att det ska vara en varm och rörande historia och de som gillade en Man som heter Ove gillar säkert även den här. Men underfundiga och roliga böcker är precis som komediserier/filmer inte alls det jag gillar. Jag blir mest irriterad under läsningen och slutet störde mig något oerhört. De andra i cirkeln tyckte att det var mysigt och trevlig läsning och skrattade väl lite gott åt hur butter jag satt på kanten och inte alls höll med dem.

Det positiva med att vara med i bokcirklar är att du då och då tvingas utanför din komfortzon och det kan ge dig läsupplevelser utöver det vanliga. Dessutom blir det en intressant diskussion i cirkeln när alla inte håller med varandra, har läst boken på samma sätt eller på annat sätt är oense. Jag hoppas dock att det här var de sista bottennappen i år. Härnäst på tur står två Sekwa-titlar och de brukar alltid vara bra så jag har goda förhoppningar.