Augustpodden del 2

Det andra avsnittet av Augustpodden har titeln I djur och skur. Det är de nominerade författarna Frida Nilsson, Anna Höglund och Tora Mandelmann som deltar i samtalet. De pratar om utanförskap både vald och inte, något som går igen i alla tre författares böcker. I anknytning till utanförskap pratade de om isolering och överkänslighet (samt självhushållning). Jag tycker att det är så smart sammansatt grupp som samtalar i det här avsnittet. De har ett samtal som verkligen fångade mig och speciellt aspekten att skriva om det jobbiga temat utanförskap för barn och unga. Och senare i veckan kommer jag att skriva mer om Anna Höglund och Frida Nilssons böcker. Passa nu på och lyssna på detta samtal. 

Nomineringar

Bilden har jag lånat från augustpriset.se

Jag har funderat lite krig det här med nomineringar och priser. Vissa priser är väldigt hemliga med vilka som är nominerade i förväg och tillkännager endast den som vunnit. Augustpriset tillkännager sina nomineringar ungefär en månad innan prisutdelningen går av stapeln. I tre av fyra kategorier kan allmänheten inte vara med och påverka vem det är som vinner. Och då undrar jag varför de tillkännager vilka som är nominerade?

Vi som inte sitter i juryn/är en av elektorerna kan ju inte vara med och påverka vilka som vinner. Det är en aspekt av det, att vilja vara med och påverka. Jag tänker mig en annan aspekt också och det är att kunna vara med och tippa vinnaren även om jag inte kan påverka. Nobelpriset är ju fullt av gissningar innan, vi har ingen aning om hur Svenska akademien tänker innan utan gissar och hoppas mest inför tillkännagivandet. Men när det gäller Augustpriset så kan vi faktiskt vara med och läsa de nominerade och på så sätt skapa oss en egen uppfattning om vem som borde vinna, även om vår röst inte bidrar till vinst. Jag tycker att den aspekten är intressant och till skillnad från Nobelpriset kan jag genom att veta vilka som är nominerade öka mina chanser att sedan kunna säga att jag har läst vinnaren. För i spelet kultur är det viktigaste väl att kunna plocka poäng? :-)

En annan del i detta är att de nominerade under en månad får rätt mycket publicitet (nåväl åtminstone fackboken och den skönlitterära som ibland verkar vara de enda två kategorierna när media rapporterar) och att detta kan öka försäljningen av deras verk. Vilket de på Akademiens shortlist inte kan på samma sätt då vi inte vet vilka de är. Att det säljs fler böcker är ju inte fel. Här får gärna förlagsfolk rätta mig om jag har fel att nomineringarna kan ge en ökad försäljning.

Jag undrar hur det kommer sig att vi får reda på de nominerade i förväg. Någon som vet?
Och vad tycker du om vi får de nominerade presenterade för oss en månad innan priset delas ut?

Maximilian och Minimilian

Bilden har jag lånat från uraxforlag.se

Den andra bilderboken/bok riktad till de yngsta läsarna nominerad till Augustpriset i barn-och ungdomskategorin är Maximilian och Minimilian av Klara Persson. Även den här boken läste jag högt för min syster men om i var oeniga i omdömet av Cirkusloppor på rymmen var vi mer enade om denna. Ingen av oss är målgrupp för den här boken och vi bedömer den utifrån ett vuxenperspektiv. Och dessvärre kände inte någon av oss en dragning till boken av någon anledning. Den är väldigt fint illustrerad men något med den tilltalade oss inte. Den kändes lite för arty för min smak. Men å andra sidan får den sidan i mig som vurmar för att det viss finns högkvalitativa barn(ungdomsböcker) vatten på sin kvarn. För Maximilian och Minimilian är konstnärligt sätt en riktigt fin bok.

Boken handlar om Maximilian och Minimilian och problemet med att Maximilian inte får plats på sidorna. Minimilian försöker att göra sig själv större och omgivningen mindre för att kunna bistå Maximilian. På sätt och vis var det illustrativt ur ett syskonperspektiv. Jag kunde väl känna igen det där med att vara storasyster som ibland var för stor i jämförelse med lillasyster som var för liten och hur jag och min syster då försökte ändra på förutsättningarna för att kunna vara mer lika. Därför var det extra roligt att läsa boken just tillsammans med min syster. 

Boken nominerades till Augustpriset med följande motivering (lånat från augustpriset.se):

Maximilian och Minimilian, Klara Persson, Urax

Vad är fördelarna med att vara liten respektive stor? Och kan Maximilian som är så stor verkligen få plats i en så liten bok? Med en träffsäker ton, en kolorit med kraftig verkan och en linjering som dansar över sidorna undersöker Klara Persson språkets och bilderbokens möjligheter på ett hejdlöst roligt sätt.

Här kan ni titta på när författaren läser sitt brev om boken inför inspelandet av podcasten.

Cirkusloppor på rymmen

Bilden har jag lånat från norstedts.se

När jag var lite ska jag enligt min mamma varit väldigt förtjust i Elsa Beskows böcker, vilket min ömma moder inte alltid uppskattade. Nu förstår jag henne. Jag lånade hem Cirkusloppor på rymmen av Lena Sjöberg från biblioteket och i brist på egna barn att läsa högt för så läste jag den högt för min lillasyster. Hon är dock inte så liten längre, hon är 24 år. Och det är vid högläsningen av boken som jag nu förstår min mamma, den är likt Beskows böcker skriven på rim. Det är inte helt oproblematiskt att läsa det högt. För att det ska bli en bra och stämningsfull stund gäller det att hitta rytmen i texten och rimmandet. När väl det sitter så går det lättare men det blev något stakigt i början och det går inte att läsa på slentrian utan koncentrationen behöver vara påslagen hela tiden.

I och med att jag inte har några småbarn, inte jobbar på förskola eller i annat fall kommer i kontakt med småbarn regelbundet blir det inte heller av att jag läser böcker riktade till de riktigt små barnen. Därmed känner jag mig något ringrostig på att recensera barn/bilderböcker. För det är för länge sedan jag själv var barn och fick dessa böcker lästa för mig. Det jag uppskattade med Cirkusloppor på rymmen var dock de vackra illustrationerna och det facto att den är skriven på rim. Även om min syster var något skeptisk till storyn så köpte jag den omedelbart. Vad handlar den om då kanske ni undrar? Det är en stor och en liten cirkusloppa som befinner sig i Madrid. Där tar de sig fram bland allt vad en storstad har att erbjuda och det blir ett riktigt äventyr. Ibland är det lätt att glömma att det är en bilderbok riktad till små barn då de lever och beter sig som vilka vuxna på resa som helst. Men det är kanske också ett tecken på en bra bilderbok att en vuxen som läser den högt för ett barn också kan känna igen sig och få ut något av storyn.

Boken nominerades till Augustpriset med följande motivering (lånad från augustpriset.se):

Cirkusloppor på luffen, Lena Sjöberg, Rabén & Sjögren

Två små vagabonder kommer till Madrid i denna melodiskt rimmande äventyrshistoria. Med detaljrika bilder där perspektiven skiftar och färgerna harmonierar med stämningslägena, berättar Lena Sjöberg om tryggheten i att vara två i den stora, vida världen, och om att aldrig tappa hoppet, även om man är en liten loppa.

Augustpodden del 1

I år är första året som Augustpriset har fått sin egen podcast. Den heter kort och gott Augustpodden. I dess första avsnitt medverkar Ellen Karlssons och Klara Persson. De är båda nominerade i barn- och ungdomskategorin. Ellen har skrivit (och Eva Lindström har illustrerat) boken Snöret, fågeln och jag. Klara (vars bok är utgiven på Ellens förlag Urax) har skrivit boken Maximilian och Minimilian. De samtalar om att skriva barnböcker och varför detta så ofta ifrågasätts, hur de lärde känna varandra och hur deras böcker gavs ut.



Jag tycker att det är väldigt intressant det de tar upp när det gäller att barn-/ungdomsboksförfattare behöver försvara varför de skriver för just barn/unga. Den frågan får säkerligen inte de som skrier för vuxna. En annan stor behållning med avsnittet (och podden i allmänhet) är att den tar oss närmre författarna och deras skrivprocesser och verk. Jag blev mycket sugen på att både läsa vidare och lyssna vidare bland de nominerade.

Augustpriset deluxe

Idag koras vinnarna av året Augustpriset. Det är tre kategorier och så Lilla Augustpriset som gäller. Jag har som ni vet bara ögon för en av kategorierna och det är barn- och ungdomsklassen. Lyckliga äro de som får gå på prisutdelningen. Men för oss som inte fått en inbjudan i år eller bor för långt bort går det att trösta sig med att prisutdelningen/galan går att se i direktsändning på deras hemsida.

Bilden har jag lånat från augustpriset.se

Jag kommer att ha Augustpriset som tema på bloggen hela den här veckan. Och då fokusera på de nominerade i barn-och ungdomskategorin samt Lilla Augustpriset. Det kommer att bli recensioner av de böcker som nominerades, tips från podcasten som gjordes för första gången i år, filmklipp och tankar kring priset/böckerna/författarna. Söndagen vigs helt åt Lilla Augustpriset. Hoppas att ni vill hänga på och framför allt vara med och diskutera under veckan som kommer.

Vi måste sluta ses på det här sättet

Bilden har jag lånat från gillabocker.se

Jag blev helt till mig när jag fick reda på att två av mina favoritförfattare skulle skriva en bok ihop. Jag laddade upp genom att läsa deras gemensamma blogg under hela skrivprocessen. Jag läste om deras tidigare böcker i somras och blev saligt glad när jag fick inbjudan till deras bokrelease i början av hösten. Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo gav ut sitt gemensamma projekt hos en annan favorit, Gilla böcker. Det kunde inte bli annat än fullpott. Efter releasefesten gick jag hem och sen sträckläste jag boken resten av helgen. Och hur lyder då omdömet av detta högt efterlängtade verk med den långa titeln, (Vi måste sluta ses på det här sättet)?

Tyvärr och det var verkligen inte alls vad jag önskade mig så blev jag faktiskt besviken. Det är inte det att det är en dåligt bok för det är trots allt två mycket skickliga författare som har skrivit den. Men det var flera saker som skavde vilket gjorde att när den var utläst så kände jag mig lite snuvad på konfekten. Grundstoryn är intressant, Jens träffar Hanna på en bar under jullovet. De går hem till honom och där skulle deras story kunna få sin fina början. Det visar sig dock inte vara så oproblematiskt. För när jullovet är slut visar det sig att Jens tydligen är Hannas lärare, typ. Han är 24 år och Hanna går sista året på gymnasiet och det är därifrån historien sedan tar sin utgångspunkt. Det finns så många hinder längst deras väg. Där finns ett ex, ett barn, en bästa kompis som Hanna glidit ifrån, en skola och komplicerade turer kring känslor som behöver genomlevas.

Det jag tycker blev problematiskt var att författarna har skrivit varsin karaktär och det spretar lite för mycket. När jag såg boken på releasen gladdes jag åt att den var tjock och fin, men vid läsningen byttes detta mot att jag tycker att det blev lite för pladdrigt stundom och vissa stycken hade kunnat strykas. Jag tyckte också att det var synd att bikaraktärerna inte fick blomma ut mer och att jag fick vissa relationer mer matigt beskrivna. Och sedan är det den lilla detaljen att slutet inte föll mig på läppen. Nu känner jag mig väldigt negativ och det är inte meningen. Problemet var nog delvis att jag hade för höga förhoppningar och att jag tycker att författarna lyckats bättre än så här tidigare när de skrivit var och en för sig.

Samtal med en chokladkaka

Bilden har jag lånat från atriumforlag.se

Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig när jag höll boken Samtal med en chokladkaka, skriven av Martin Page, i min hand. I och med att den var så tunn och dessutom illustrerad så valde jag att läsa den högt för min syster. Boken är kom vi båda fram till efter läsningen sorglig och väldigt konstig. För det är ändå en ensam pojke som skulle fira sin födelsedag med sina föräldrar men de åkte iväg och jobbade och kvar var han då själv. Inte för att ensamheten sågs som ett hinder när han tog fram chokladtårtan och skulle till att fira på egen hand. Problemet uppstod när tårtan började prata med honom och han het kom av sig.

Det är som sagt en något märklig berättelse och det vore så roligt att få läsa den för en yngre person än min tjugo och någonting syster. För det här med att tårtan börjar och prata och att den har känslor blir lite svårt att förhålla sig till stundom. Men samtidigt är det en fin berättelse om en pojke som är ensam, en tårta som önskar sig mer här i livet och om hur dessa två möts och hur de går vidare med sin relation.

I och med att boken är tunn, lättläst och illustrerad tycker jag att dennes stora fördelar är att den går att läsas av flera åldergrupper och det går mycket bra att samtala kring den och läsningen av den. Jag och min syster kan fortfarande prata om boken trots att det är några månader sedan vi läste den. Och jag kan inte se på en chokladkaka på samma sätt som innan jag läste Samtal med en chokladkaka.

lite ihop

Bilden har jag lånat från lillapiratforlaget.se

Jag har läst allt som Johanna Lindbäck har skrivit. Så när hon nu i höstas gav ut en bok riktad till mellanåldern 9-12år hindrade det inte mig från att läsa. Och hon är sig lik även om boken riktar sig till yngre läsare än hon vanligtvis brukar skriva för. Tonen och till viss del beskrivningen av personerna är densamma. Det som är annorlunda är att det är något mer oskyldigt och problem med kompisar inte blir lika dramatiskt som om det hade varit en ungdomsbok.

Vad handlar lite ihop om då kan en fråga sig? Jo den handlar om Majken (åh hallå vilket fint namn) och hennes vedermödor gällande kompisar, killar och det här med att folk förändras. För det är nämligen så att Majkens bästa kompis Tessan genomgår en sådan förändring, där det helt plötsligt bara är killar som gäller. Majken är inte alls där i sin egen utveckling, hon tycker bland annat om att spela fiol med sin coola lärare Izzy istället för att prata om killar. Men så dyker den nya killen Ivan upp och med honom testar hon ett experiment, men det går inte riktigt som hon tänkt sig.

Det jag tycker om med boken är att den liksom tar upp den där mellantiden, mellan barn och tonåring. För det är ju inte så att det är en knivskarp gräns mellan barndom och tonår och det går olika fort för olika unga att genomgå den omvandlingen. Johanna Lindbäck är väldigt duktig på att skildra det vardagliga på ett sätt som inte känns tråkigt. Och jag brukar alltid tycka lika mycket om bikaraktärerna som om huvudkaraktärerna, så även i den här boken. Här finns till exempel storebror Pontus och hans tjej Ida som lär Majken om feminism inom film, musikläraren Izzy som fungerar som en väldigt bra förebild i boken genom att vara en aktiv kvinna och inte barra passiv i bakgrunden. Sedan är ju Ivan som Lindbäcks killar brukar vara mest, mysig, snäll och lätt att tycka om.

Jag blev helt klart intresserad av att läsa mer i den här ålderskategorin. Och det är ju passande för just i höst är den flera författare som annars brukar skriva för lite äldre ungdomar som nu skriver för mellanåldern. Johanna Lindbäck får gärna ge ut fler böcker likt lite ihop.

Julkalendern 2013

Förra året hade jag en julkalender där jag läste en Novellix-novell om dagen och bloggade om. Nu börjar det bli hög tid att bestämma vad årets kalender ska ha för tema. Jag hade funderat på om jag skulle köra på ett annat tema i år men det hela avgjordes när det stod klart att Alice Munro får årets nobelpris i litteratur. Jag kommer ha ett novelltema även i år. Först tänkte jag att jag bara skulle läsa hennes noveller ur olika böcker. Men sedan tog jag mig en titt i mina bokhyllor och insåg att jag hade en hel del novellsamlingar av olika författare. Så istället för att avgränsa mig till en författare så blir det novellen som form istället men med olika författare. Dock kommer det givetvis att bli noveller signerade årets pristagare i litteratur.

Kommer någon mer att ha en julkalender och hur kommer den i så fall att se ut?

Sveriges Radios Romanpris

Bilden har jag lånat från sverigesradio.se

Just nu söker Sveriges Radios Romanpris jurymedlemmar. Så här skriver de på sin hemsida:

Vi söker sju läsande lyssnare som är intresserade av romaner och vill prata om vad de läst med andra - i radio. Lyssnarjuryn bestämmer vem som får Sveriges Radios Romanpris 2014 så berätta om dig själv och vad du är intresserad av, vilka böcker du tycker om och varför. En till två A4-sidor är lagom. Mejla: romanpriset@sverigesradio.se eller skicka brev till: Kulturredaktionen, Sveriges Radio 105 10 Stockholm, märk kuvertet "Romanpriset". 
Mellan den 15 oktober och den 15 november är brevlådorna öppna!
Källa: sverigesradio.se

Jag tycker att ni ska söka. Tänk vilken rolig grej att få vara med och utse ett så prestigefyllt pris.

Att se fram emot i november

Ny månad och nya saker att se fram emot. Det blir mycket litteraturrelaterat även denna månad.

Bilden har jag lånat från dramaten.se

Samtal på Dramaten x2. Dramaten är inte bara ett hus för teater numera. Där finns även plats för samtal och debatt numera. Vilket jag tycker är mycket trevligt. Den 11 november är det första samtalet på och då handlar det om nationalism. I slutet av november kommer det återigen att handla om ungdomsarbetslöshet. Och jag kommer att gå och lyssna den 27 och 29 november, men det är fler kvällar så kolla programmet för att se om det finns något mer som lockar dig.

Bokcirkelträffar x 3
Två irl-cirklar har sina träffar i mitten och slutet av november och en cirkel som vart helt webbaserad, den om Hatties liv, kommer avslutas med att författaren besöker Sverige. Den 20 november kommer Ayana Mathis till Rönnells antikvariat i Stockholm och min stora förhoppning är att vi som kommer på det samtalet och varit med i bokcirkeln kommer ges möjlighet att träffa henne.

Bilden har jag lånat från nok.se

Julia Skott på ABF Stockholm 18 november. Hennes bok Kroppspanik kom så rätt i tiden och jag är så glad att det kom lite motvikt till dessa dietböcker som toppas listorna sedan i somras.

Bilden har jag lånat från facebook.se/TAWpratarmed

Tomas Andersson Wij möter Johannes Anyuru på Teater Brunnsgatan fyra 25 november. Tills dess hoppas jag att jag har hunnit läsa ut hans senaste bok En storm kom från paradiset.

Höstens sista Release me och den här gången är det tema tillhörighet och går av stapeln den 28 november. Mycket intressant tema och jag är extra sugen på samtalet som kommer vara om barnfrihet.

Bilden har jag lånat från stadsteatern.stockholm.se

Jag avslutar månaden med att gå på teater. Återigen ska jag se den fenomenala pjäsen Jag ringer mina bröder. Men den här gången på en annan scen och med en annan ensemble. Det är samma regissör men nu sätts den upp på Stadsteatern.

Bokmånad: oktober

Nu är det första november och det är dags att sammanfatta läsningen under oktober. Det blev två gånger Ingrid Olsson och en bokcirkelbok. Efter att ha läst novellsamlingarna som Ingrid Olsson gav ut på Gilla böcker samt läsningen av Fulast i världen gjorde att jag bestämt mig för att läsa allt som denna begåvade människa har gett ut. Så jag lånade två av hennes tidigare titlar på biblioteket och läste dem i rask takt efter varandra. I bokcirkeln (den med Jenny och Sofia) valde vi vår första bok och det blev en författare vi ville bekanta oss med alla tre, nämligen Jonathan Tropper. Jag har också påbörjat en drös med böcker under oktober men inte hunnit läsa ut så det kommer i novemberstatistiken istället.

Ett litet hål i mörkret av Ingrid Olsson
Komma över av Ingrid Olsson
Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper  

Totalt antal lästa böcker: 3st 
Antal böcker lästa på engelska: 0st
Antal böcker lästa på svenska:  3st