Maximilian och Minimilian

Bilden har jag lånat från uraxforlag.se

Den andra bilderboken/bok riktad till de yngsta läsarna nominerad till Augustpriset i barn-och ungdomskategorin är Maximilian och Minimilian av Klara Persson. Även den här boken läste jag högt för min syster men om i var oeniga i omdömet av Cirkusloppor på rymmen var vi mer enade om denna. Ingen av oss är målgrupp för den här boken och vi bedömer den utifrån ett vuxenperspektiv. Och dessvärre kände inte någon av oss en dragning till boken av någon anledning. Den är väldigt fint illustrerad men något med den tilltalade oss inte. Den kändes lite för arty för min smak. Men å andra sidan får den sidan i mig som vurmar för att det viss finns högkvalitativa barn(ungdomsböcker) vatten på sin kvarn. För Maximilian och Minimilian är konstnärligt sätt en riktigt fin bok.

Boken handlar om Maximilian och Minimilian och problemet med att Maximilian inte får plats på sidorna. Minimilian försöker att göra sig själv större och omgivningen mindre för att kunna bistå Maximilian. På sätt och vis var det illustrativt ur ett syskonperspektiv. Jag kunde väl känna igen det där med att vara storasyster som ibland var för stor i jämförelse med lillasyster som var för liten och hur jag och min syster då försökte ändra på förutsättningarna för att kunna vara mer lika. Därför var det extra roligt att läsa boken just tillsammans med min syster. 

Boken nominerades till Augustpriset med följande motivering (lånat från augustpriset.se):

Maximilian och Minimilian, Klara Persson, Urax

Vad är fördelarna med att vara liten respektive stor? Och kan Maximilian som är så stor verkligen få plats i en så liten bok? Med en träffsäker ton, en kolorit med kraftig verkan och en linjering som dansar över sidorna undersöker Klara Persson språkets och bilderbokens möjligheter på ett hejdlöst roligt sätt.

Här kan ni titta på när författaren läser sitt brev om boken inför inspelandet av podcasten.