Vi måste sluta ses på det här sättet

Bilden har jag lånat från gillabocker.se

Jag blev helt till mig när jag fick reda på att två av mina favoritförfattare skulle skriva en bok ihop. Jag laddade upp genom att läsa deras gemensamma blogg under hela skrivprocessen. Jag läste om deras tidigare böcker i somras och blev saligt glad när jag fick inbjudan till deras bokrelease i början av hösten. Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo gav ut sitt gemensamma projekt hos en annan favorit, Gilla böcker. Det kunde inte bli annat än fullpott. Efter releasefesten gick jag hem och sen sträckläste jag boken resten av helgen. Och hur lyder då omdömet av detta högt efterlängtade verk med den långa titeln, (Vi måste sluta ses på det här sättet)?

Tyvärr och det var verkligen inte alls vad jag önskade mig så blev jag faktiskt besviken. Det är inte det att det är en dåligt bok för det är trots allt två mycket skickliga författare som har skrivit den. Men det var flera saker som skavde vilket gjorde att när den var utläst så kände jag mig lite snuvad på konfekten. Grundstoryn är intressant, Jens träffar Hanna på en bar under jullovet. De går hem till honom och där skulle deras story kunna få sin fina början. Det visar sig dock inte vara så oproblematiskt. För när jullovet är slut visar det sig att Jens tydligen är Hannas lärare, typ. Han är 24 år och Hanna går sista året på gymnasiet och det är därifrån historien sedan tar sin utgångspunkt. Det finns så många hinder längst deras väg. Där finns ett ex, ett barn, en bästa kompis som Hanna glidit ifrån, en skola och komplicerade turer kring känslor som behöver genomlevas.

Det jag tycker blev problematiskt var att författarna har skrivit varsin karaktär och det spretar lite för mycket. När jag såg boken på releasen gladdes jag åt att den var tjock och fin, men vid läsningen byttes detta mot att jag tycker att det blev lite för pladdrigt stundom och vissa stycken hade kunnat strykas. Jag tyckte också att det var synd att bikaraktärerna inte fick blomma ut mer och att jag fick vissa relationer mer matigt beskrivna. Och sedan är det den lilla detaljen att slutet inte föll mig på läppen. Nu känner jag mig väldigt negativ och det är inte meningen. Problemet var nog delvis att jag hade för höga förhoppningar och att jag tycker att författarna lyckats bättre än så här tidigare när de skrivit var och en för sig.