Barnkultursymposiet dag 2

Dag två kan ses ha två teman, hur når vi barn och unga och introducerar kultur till dem samt ett litteraturtema. Någorlunda utvilad anslöt jag mig till den fortsatt stora skaran besökare. Kvällen innan hade jag varit både på ett releaseevent hos Kalla Kulor och pocketkvällen hos Gilla böcker.

Dagen inleddes med ett föredrag av Johan Söderman och om hiphop och hur det kan vara vägen till unga i skolan. Jag blev så otroligt inspirerad hur det går att ta in andra element i undervisningen och locka unga till fortsatt lärande. Hur en lärare kan anknyta till sådant som är centralt och viktigt i de ungas liv och därigenom leda in dem på ämnen som måste tas upp i skolan. Nu är jag inte naiv och tror att hiphop är lösningen på krisen i skolan men det var en intressant tanke. Vi fick även se den här underbara killen som jag blev helt tagen av.

Det jag tyckte var väldigt intressant och hur det stämmer in på mina egna erfarenheter är hur den afroamerikanska kulturen och då främst hiphop fungerar som en samlingskultur i förorterna och hur det är något att känna gemenskap i och stolthet för. Om detta används i undervisningen kan det leda till en känsla av empowerment och frigörande pedagogik. Det är just detta jag tycker är så fantastiskt med kultur, hur jag i den har funnit en tillhörighet (då förhållandet till etnicitet, nationalitet där jag ständigt vacklar). Jag önskar att fler barn och unga kunde känna så och att vuxna satsar mer på kultur för just barn och unga och då främst i områden där det inte ses som självklart eller finns resurser att skicka sina barn på kostsamma kulturevenemang/aktiviteter. Vill du läsa mer i ämnet rekommenderar jag boken Planet hiphop.

Mina tankar kring vikten av att nå ut med kultur till alla barn avsett socio-ekonomisk status bekräftades av nästa föredrag. Det var Elisabeth Näsman som pratade om ekonomiskt utsatta barns möte med barns kultur och barnkultur- en fråga om kvalité. Hon gick igenom en studie hon gjort om barnfattigdom och hur barn upplever fattigdom och hur det påverkar dem. det var en hårresande föreläsning. Inget barn ska behöva känna och genomleva det som togs upp i studien. Elisabeth Näsman har skrivit en bok på temat: Barnfattigdom. 

Innan vi gick på lunch pratade Sylvia Liseling-Nilsson om översättningar av Astrid Lindgrens böcker. Bland annat tog hon upp vilka namn Pippi fått, att Emils småländska dialekt blivit att han läspar, omskrivningen av Pippis pappa var han är kung och över vilka. Astrid Lindgrens böcker har översatts till 95 olika språk.

När vi mätta och belåtna var tillbaka efter lunchen var det dags för dagens paneldebatt, som hade ett litteraturtema. De samtalade utifrån frågan Vad ska prinsessan (läs Estelle) läsa? I panelen deltog Karin Helander (moderator), Rose Lagercrantz (barnboksförfattare), Jan Hansson (chef på Svenska Barnboksinstittet), Behrang Miri (artist, föreläsare och grundare av Rörelsens Gatans röst och ansikte), Kristin Hallberg (barnlitteraturforskare) och Per Gustavsson, (barnboksförfattare och illustratör). De pratade bland annat om den bokhylla som prinsessan Estelle fick när hon döptes av svenska folken. De talade även om representation i barnböcker och vad barnböcker har för syften. Likt samtalet dagen innan hade paneldeltagarna olika syn på dessa ämnen och jag tycker att det finns ett viktigt syfte att tänka på representation när det gäller karaktärer i barnböcker. Det är viktigt att kunna se sig själv i en karaktär och jag vet själv hur svårt det var att hitta böcker med en mörk flicka. (Då kommer jag åter att tänka på hur mycket jag fortfarande älskar Pia Lindenbaums Alla älskar Manne). Efter ännu en innehållsrik dag med en massa insikter och inspiration begav jag mig till Bonnier Carlsen.