tisdag, mars 8

Liv efter liv: vecka 3

Ojoj vad kämpigt det var med läsningen den här (förra veckan). Livet, mitt eget, kom emellan och sedan var det en tung process att ta sig igenom veckans betingning av boken. Därför kommer mina tankar om läsningen några dagar för sent. Det mesta av läsningen kretsade kring andra världskriget och Ursula föds om och om igen och vi får uppleva kriget ur nya vinklar. Jag tycker faktiskt att det hela blir tjatigt och det är nog därför jag hade så svårt att bara ta mig igenom läsningen och fick kämpa i fler dagar än jag brukar.

Under läsningen vandrade tankarna till miniserien Birdsong och boken/filmen Atonement de handlar också om krig (första och andra världskriget) och om hur familjer/älskade splittras, längtar efter varandra och om hur de skulle göra saker annorlunda om de kunde. De är också placerade i krigszoner, i damm/aska och misär som krigen för med sig. I Liv efter liv lyfts även de socioekonomiska aspekterna på hur en klarar av kriget och misären. Vi får följa med till familjehemmet, till London, till Tyskland och nazisternas innersta krets, till skyddsrum och dunkla källare i skydd från bomberna. Ursula är ungmö, har ett förhållande med en gift man, gifter sig med en tysk och utifrån dessa perspektiv får vi uppleva krigsutbrottet och själva kriget. 

Om jag förra veckan störde mig på modern så känns hon mer sympatisk även om hon inte har lika stor del i boken längre. Det är få förutom systern Pamela och den distanserade och kyliga brodern Maurice som vi får veta hur det går för och det saknar jag. En stor del av behållningen innan har varit att vi fått följa stora delar av familjen, deras tjänstefolk och grannar. Trots att det hände saker hela tiden och kriget i sig är ju en stor händelse kände jag att boken gick lite i stå och jag hoppas att det tar sig inför sista delen nu så att det inte bara var två fjärdedelar av boken som var bra och så slutar läsningen med att jag mest sitter och stör mig på Ursula och hennes ständiga återfödande. 

Nåväl det blev kanske inte en lika analytisk och upplyftande avstämning den här veckan så just därför ska det bli spännande att se hur det hela slutar nu. Nu på lördag gå vi i mål med läsningen och det har verkligen varit en upplevelse att läsa och diskutera. Förrförra veckan skrev What You Readin? och Det växer om vad de tyckte om läsningen. Du kan läsa det här och här. Och vad de tyckte om efter tredje veckan kan du läsa här och här.

Nästa vecka läser vi ut boken. Väl mött då!

2 kommentarer:

  1. Jag har läst ut den! Och nu måste jag fundera på vad den egentligen handlade om. (Ok jag vet ju att Kate Atkinson har skrivit några rader själv om det, men jag behöver fundera på vad jag själv tycker om det också...) Och vad slutet faktiskt innebar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spännande att höra vad du tyckte sen. Jag har ännu inte läst ut hela men ska göra det imorgon.

      Radera