Lucka 11: Utopian Bodies- Fashions Looks Forward

Jag tycker att modeutställningar är en svår kategori att få till bra, jag har sett för många dåliga modeutställningar för att hoppa jämfota när jag ser att det ska komma en ny sådan. Anledningen att jag är skeptisk är att det ofta har varit för dålig belysning, för mycket textinformation i utställningen, dålig scenografi i montrar och för små utställningar för vad anslaget säger att det ska vara. Därför är jag numer försiktigt positiv när jag ser att ett museum eller konsthall ska ha en utställning om/med mode i fokus. Liljevalchs i Stockholm har just nu en utställning som heter Utopian Bodies- Fashion Looks Forward och är just med utställning om mode och modets framtid. I elva olika rum visas elva olika världar som det beskrivs. När det gäller den här utställningen var det inget fel på ytan i alla fall, hela konsthallen upptas av utställningen och den får verkligen bre ut sig och ta plats. Det är alldeles lagom mycket beskrivande text och det finns mycket att titta på. Den enda negativa kritik jag har är att vissa rum är väldigt mörka och ett av rummen har en trappa som gör att tillgängligheten för dem med nedsatt rörelseförmåga eller synnedsättning kan bli försvårad.

Bilderna är tagna av och tillhör mig, Sincerely Johanna

De elva olika rummen utgår från tematiken hållbarhet,förändring, teknologi, hantverk & form, hantverk & färg, solidaritet, motstånd & samhälle, motstånd & skönhet, minnen,genusidentitet och kärlek. Jag går runt i rum som ibland signalerar allt utom att vara en del av en modeutställning. Ett av de första till exempel känns mer som om de är ett rum på Tekniska museet. Det coola är dock att det är mode de beskriver och det finns exempelvis en klänning som ändrar sig beroende på var på klänningen du tittar. Där finns plagg skapta av material som får tankarna att gå till science fiction. I ett annat rum finns en tröja som det går att ladda kramar i. En användare har en tröja på sig som hen gör rörelsen av en kram med och mottagaren har en likadan som denne sen känner spänningar i som när en person kramar en (perfekt för de i långdistansförhållanden). Som alltid med mode så är det alltifrån väldigt bärbart (många klänningar jag skulle vilja ha) till det som är med inspiration kanske än något att gå till jobbet i. Och jag gillar de inslagen lika mycket, de vidgar vyerna, ger mig något att le åt eller tänka vidare kring. För inte är mode bara ytligt inte det är konst och det är samhällskritik, det är lekfullhet och grovt allvar allt på en och samma gång. Mina favoriter är de kreationer som Bea Szenfeldt gjort, det färgglada rummet som ni ser ovan och nedan, de tekniska klänningarna (en med ett hjärta som pulserar, den som rör sig när du tittar på den och den gjord av nålar) och det vita rummet med handgjorda rosor som pryder väggarna. Det här är en utställning att piggas upp av, att inspireras av och att gå hem och skapa själv. Jag hoppas hinna se den en gång till innan den stänger för det tar tid att se den och jag var jagad av klockan sist jag var där.

Utställningen pågår till den 7 februari så än finns tid att gå och se den. Här kommer en trailer för utställningen.