 |
| Bilden har jag lånat från gillabocker.se |
Jag har flera gånger blivit tipsad om Ljus ljus ljus av Vilja-Tuula Huotarinen. Den har fått Finlands motsvarighet till Augustpriset (inte för att priser burkar imponera på mig). Så innan jag gick på semester lånade jag den på biblioteket och det var den första boken som jag läste under greklandsresan. Dessvärre blev det en rätt plågsam läsning. Det var bara segt läsningen igenom, kändes som om varje sida tog en halv evighet och inget fångade mig riktigt.
Boken handlar om Maria och Mimi. Hur de finner varandra en sommar och blir som varandras livbojar. Det är trasiga familjer, tonårsosäkerhet, kärlek och så kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Språket är poetiskt och och för rätt sorts läsare funkar det säkert väldigt vackert. Roligt var dock att läsa en ungdomsbok från ett annat nordiskt land det händer aldrig annars.
Jag tror att jag bara hört från läsare som gillat boken, tills nu. Men inte heller jag fastnade för den, jag läste ut den för att jag hoppades att den skulle bli bättre.
SvaraRaderaJag läste också till slutet och hoppades att den skulle ta sig, vilket den tyvärr inte gjorde.
Radera