torsdag 2 april 2015

Internationella barnboksdagen och det här med representation

Idag är det Internationella barnboksdagen, och dagen till ära anordnar Boktjuven en bloggstafett på temat. Nu har turen kommit till mig och jag kommer att skriva om representation i barnböcker och hur viktigt det är för självbilden.

Böcker har varit en stor del av mitt liv och min uppväxt. Jag har otroligt tydliga bilder av hur min mamma läste för mig, för mig och min lillasyster, hur jag själv har bläddrat i böcker innan jag kunde läsa dem för egen maskin och hur underbart det var när jag sedan lärde mig att läsa. Jag minns tydligt vilka böcker jag tyckte extra om som barn, vilka böcker mamma tyckte var jobbiga att läsa och hur jag därför valde just dem för högläsning. Att besöka biblioteket och dess barnavdelning var som en högtidsstund och hur häftigt och mäktigt det var att jag fick låna med mig hur många böcker jag ville hem. Böcker var alltid en stående present vid födelsedagar, namnsdagar, dopdag och andra tillfällen när en present lämpade sig. Ni förstår böcker var och är viktiga för mig.

Det var genom böckernas värld jag lärde mig massor som barn, då var inte tv en lika stor del av min vardag som jag kan tänka mig att den är för barn idag (eller skärmar då det inte bara är via tv vi tittar idag). Det var 20-30 min barn-tv per dag och någon Disney-timme på helgen och ibland en film på bio. Utöver det var det annat som roade oss och i mitt fall ofta böcker. Jag inspirerades ofta av böckerna när jag lekte lekar. Och trots att jag läste/fick böcker lästa för mig i mängder så har jag än idag inget minne av att jag har läst en barnbok med en karaktär jag utseendemässigt kunde identifiera mig med. Från en väldigt tidig ålder förstod jag att min mörka hud inte skulle vara till min fördel och att jag som treåring bad mamma hjälpa mig att bli vithyad. När jag ritade självporträtt på förskolan så ritade jag mig själv ljushyad och med blont långt hår. Pedagogerna sa att så där ser du inte ut och rita nu hur du ser ut på riktigt. Frågan om var jag kommer ifrån, egentligen, har förföljt mig hela mitt liv.
När pedagogerna i förskolan skulle förklara varför jag och min syster såg ut som vi gjorde eller varför alla barn inte ser likadana ut så läste de Den fula ankungen (HC Andersen) och Pricken (Margret Rey). Jag tänker på vad det hade gjort med min självbild om jag hade fått läsa böcker som liten där det fanns karaktärer som såg ut som mig. Och då inte karaktärer som flytt krig, utspelar sig i Afrika, där de mörkhyade förvisas till att vara problem eller något annorlunda. Utan ett barn som har ett "vanligt" liv med en vardag som är som de flesta andras. Tänk om jag hade fått se ett annat barn i en bok som var på äventyr, var modig, ledsen, rädd, glad etc så att jag kunde se att det finns andra som mig och det är inte mig det är fel på. Att ha krav på att alla barnböcker ska vara pedagogiska och ha en dold agenda är inte det jag är ute efter. Det behöver inte skrivas på näsan på barnen. Det räcker att ni tar en helt vanlig barnbok och sedan byter färg på en huvudkaraktär här och där och låter historien vara som den är i övrigt. Inget i berättelsen ändras men de som läser boken och kan känna igen sig kan nu helt plötsligt ha vidgats väsentligt.

Jag är inte så naiv att jag tror att om barnböckerna är mer representativa gällande hur den här befolkningen i landet faktiskt ser ut så har vi löst alla barn med icke-vitt utseendes självbild. Men det skulle vara ett stort steg på vägen att skapa ett mer inkluderande samhälle. Jag är också medveten om att det här med representation är vidare än att bara innehålla hudfärg, det gäller funktionalitet, ålder, sexualitet, religion och så vidare. Men i den här texten har jag fokuserat på hudfärg också för att det är det som ligger mig närmast. Jag önskar också att det är något alla barnboksförlag tog till sig av och jobbade med. Det här ska inte bara vara något som specialnischade förlag sysslar med. Det borde angå alla.

Så här ser stafetten ut idag, (efter mig är det Bokform och innan mig var det Lyrans noblesser) klicka in dig på de andra bloggarna och läs intressanta inlägg:
Kl   6 Kim M. Kimselius 
Kl   8 Boktjuven 
Kl 10 Lyrans noblesser
Kl 12 Sincerely Johanna
Kl 14 Bokform 
Kl 16 Västmanländskans bokblogg
Kl 17 Lilla Bokhyllan
Kl 18 Bokomaten 
Kl 19 Mina skrivna ord
Kl 20 Sofies bokblogg
Kl 22 Bak bok mat
Kl 24 Boktjuven

Tack till Boktjuven som anordnade en så fin stafett!

14 kommentarer:

  1. Jag blir både ledsen och berörd av din text. Och förbannad. Hur svårt ska det vara egentligen att ge alla barn förebilder och någon att känna igen sig i? Eftersom min dotter kommer från Kina har vi läst många bilderböcker om adoption och om att se annorlunda ut. Men det är ju, precis som du skriver, inte det annorlunda utan det vardagliga man vill ha. En av de böcker jag skriver om, Småkrypsboll, är faktiskt en sådan. Alla nyanser finns med utan att det överhuvudtaget skrivs om det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du blev berörd av texten men väldigt tråkigt med tanke på den ledsamma anledningen. Det är verkligen inte lätt att hitta böcker på temat just som du säger där det är vardag och inte något annorlunda.

      Radera
  2. Härligt inlägg, som berör väldigt mycket. Samtidigt som jag blir irriterad på de som påpekade för dig att du inte såg ut så som du ritade dig själv. Det var ju så du kände dig, som en bland alla andra. Mycket fint skrivet.
    Ser att min bloggtid inte har kommit in. Jag hade 06.00 och här är länk till mitt inlägg http://kim-m-kimselius.blogspot.se/2015/04/h-c-andersen-en-man-som-vavde-drommar-i.html
    Kram Kim :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din fina kommentar Kim. Jag ska klicka in mig till dig och läsa också.

      Radera
  3. Det här är det bästa blogginlägg jag läst på länge. Det borde komma in i någon tidning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du Ingerun för den fina kommentaren!

      Radera
  4. Så många tänkvärda ord. Men så oförskämt av förskolan att använda Den fula ankungen som exempel för att förklara att det finns barn med mörkare hy.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De tyckte säkert att de var väldigt pedagogiska och inkluderande. Dock fick det motsatt effekt på mig.

      Radera
  5. "Den fula ankungen" - nej fy!! Fint skriver Johanna, men sorgligt att det finns och har funnits orsak för dig att skriva det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din fina kommentar men som du säger av en sorglig anledning.

      Radera
  6. Kan bara hålla med ovan helt toppen! Maila det till alla förlag :)

    SvaraRadera
  7. Jag håller med dig om det du skriver. Som barnbibliotekarie försöker jag verkligen tänka på mångfald när jag köper in bl.a bilderböcker men det är inte lätt att hitta böcker som bryter mot "bilderboksnormen".

    Tyckte en berättelse jag hörde på internationella biblioteket var så fin. Ett förlag ville ge ut Per Gustavssons Prinsessböcker på tigrinska men frågade om möjligheten fanns att göra prinsessan "lite mörkare" vilket Per Gustavsson sa "ja, men absolut" till. Han hade sedan med boken till en presentation men visade väl aldrig upp den. Men ett förlag såg Den ligga där och sa "vi ger gärna ut dina böcker men då vill vi ha den prinsessan" lite kul. Samma bok där enbart hudfärgen har ändrats.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket fin exempel! Kämpa på Therése med ditt arbete, som bibliotekarie kan du göra stor skillnad.

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.