söndag 8 september 2013

Antiloper

Bilden har jag lånat från bokus.se
Jag läste Ester Roxbergs andra bok i våras och var inte jätteimponerad. Samtidigt som jag köpte Fågelhuset bokreleasen köpte jag också hennes debut Antiloper i pocket. Och om jag var sval inför Fågelhuset är jag desto mer lyrisk över debuten. Det var en helt otrolig bok som fångade mig från första sidan och sedan krävde att bli utläst på en dag för den gick inte att lägga ifrån sig. Igenkänningsfaktorn var skyhög och jag kämpade konstant med att försöka bevara Johanna 27 år och inte helt glida tillbaka till Johanna 15 år. Det var otroligt mycket som jag delar med huvudrollskaraktären Astrid.

Antiloper handlar om bästa kompisarna Astrid och Ellen. De ska precis börja sista året på gymnasiet och snart ligger livet och världen framför deras fötter. Men Ellen glider längre och längre ifrån Astrid och den övriga världen. Astrid slits mellan att finnas där för Ellen och att leva sitt eget liv. De här tjejerna är så välskrivna och jag levde mig in i deras historia fullständigt. Tårarna som föll i en strid ström nedför mina kinder var lika mycket för dem som för den kompis som jag hade på högstadiet och som var väldigt lik Elen. Det är det där med lojalitet och att till slut vara i en vänskapsrelation som hotar att förgöra även dig och hur ska du då göra, stanna eller gå vidare.

Det tog mig några år att hänga på de lovord som kommit om denna bok men nu ansluter jag mig till hyllningskören och uppmuntrar er alla att läsa Antiloper. Men ha pappersnäsdukarna redo och gärna någon att prata med boken om för den väcker många tankar som det kan vara skönt att ventilera.

8 kommentarer:

  1. Du har en utmaning på min blogg: http://bloggbohemen.blogspot.se/2013/09/fem-fragor-fem-svar.html

    SvaraRadera
  2. Jag var också lite tveksam till Fågelhuset men är väldigt nyfiken på Antiloper!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läs Antiloper, så mycket bättre än Fågelhuset.

      Radera
  3. En av de fina sakerna med Antiloper tycker jag är att det är just Ellen. Jag tror till och med det sägs i boken att det vore mer typiskt om det var Astrid? Ellen är ju inte "sån". Men det spelar ingen roll. Mörkret kan ta över nästan vem som helst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis. Scenen med post-it lappen får mig att börja gråta så här i efterhand med. De är båda så fint beskrivna, Astrid och Ellen.

      Radera
  4. Jag har hört hyllningarna och nu när du också är så lyrisk får jag ta mig an den här, känner jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tycker jag verkligen att du ska göra! Ha pappersnäsdukar nära till hands bara.

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.