måndag, april 8

Barnkultursymposiet dag 1

Jag har dragit mig för att skriva om Barnkultursymposiet som jag var på i mitten av mars. Inte för att jag inte tyckte om det och inte vetat hur jag skulle skriva det utan för att det var helt fantastiskt och jag behövde tid att smälta det hela först. Jag var helt upplyft i flera veckor efteråt och det var sannerligen som att komma hem på sätt och vis. I tre hela dagar fick jag umgås med likasinnade, lära mig massor och fick otroligt mycket inspiration. Jag kommer att dela upp mina tankar och reflektioner från symposiet i tre inlägg, ett för varje dag. Jag hade kunnat fota mer men jag hade fullt upp att skriva och lyssna så det blir texttunga inlägg dessvärre. Okej nu kör vi.
Hela symposiet gick ut på att grotta ner oss i barns rätt till kultur och kvalité inom barnkultur. Karin Helander som är föreståndare hälsade oss alla välkomna följt av kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth som invigningstalade. Jag hade lite svårt att koncentrera mig då för jag satt bredvid min barndomsidol Clownen Manne. Det var fullt till bredden i hörsalen vi var i under hela dagen och en mördande konkurrens om en sittplats. Och det var många som ville ställa en fråga när det öppnades upp för frågestund efter kulturministerns tal. Det som diskuterades då var skolans betydelse för att introducera barn till kultur, dess resurser att göra just detta samt pedagogers insikt om vikten av kultur bland annat.

Efter detta talade Lars Strannegård om vad kvalitet kan vara för något. Det var väldigt intressant föredrag där han lyfte fram hur kvalitet idag har kommit att handla om siffror och det mätbara. Han pratade även om att kvalitet idag kan ses som synonymt med bra. Det var som jag förstod honom inget positivt. Om ni vill läsa mer om kvalitet och då skrivet av Lars Strannegård kan jag rekommendera hans bok Den omätbara kvalitén.

När pausen efter Strannegårds föredrag var över, matdepåerna påfyllda var det dags för ett pass med konstans gåshud och tårar i ögonen då författaren Ulf Stark pratade om Den goda författaren. Han gjorde det med sådan inlevelse att han trollband hela åhörarskaran. Han pratade om en barnboksförfattare måste vara god, om det är bra att barn läser dåliga böcker och om en barnbok har som primärt mål att göra barnen goda. Många barndomsminnen kom till liv när han berättade om hur det var att höra sin mamma läsa högt för honom och hur det har präglat både honom och hans relation till litteraturen. Därför betonade han högläsningsboken och vikten av att läsa högt för barn.

Sedan var det lunch och efter den fick vi lyssna till Björn Sjöblom och hur vi kan förstå kvalitet i datorspelande. Han lyfte fram att datorspelandet borde får en mer självklar plats inom barnkulturen i och med att barn och unga spelar mycket datorspel.

Sist den första dagen var det ett panelsamtal på temat Bra eller dåligt- vem bestämmer? I panelen deltog Karin Helander (moderator), Pia Huss, kritiker (läs hennes debattartikel), Malena Janson, barnkulturskribent (även hon har skrivit en bra artikel) och Margareta Rönnberg. De pratade bland annat om barnperspektiv och kritik av barnkultur på vilka premisser det sker och synen på hur kritik av barnkultur an se ut. Men det handlade om andra saker också, bland annat om bokbloggare (läs mer hos Boktjuven) samt Liten skär och de små brokiga där några deltagare blev väldigt upprörda och stormade ut väldigt upprörda.

Jag var helt slut första dagen och full av tankar. Det bästa var att det var två dagar kvar att inspireras av. Det var uppenbart att det fanns olika åsikter, både i det som kom fram under föredragen/paneldiskussionen och i pauser mellan deltagare. Jag tänkte på att begrepp som kvalitet och vad som är bra för barn och unga är högst subjektivt och att det förändras över tid.

2 kommentarer:

  1. Nej, satt du bredvid Clownen Manne! Jösses.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja och han var väldigt trevlig och pratsam :-)

      Radera