Ungdomsböcker i Femina

I senaste numret av Femina (Nr 2) är det ett tre sidor långt reportage om ungdomsböcker (som även vuxna kan läsa)! Jo ni läste rätt ungdomsböcker i en tidning för medelålders kvinnor och då inte med vinkeln de här kan du ge bort till en tonåring som du känner. Utan det var faktiskt tips ämnade för vuxna att läsa. Jag slängde mig över tipsen men blev såklart genast besviken. För vilka böcker är det som lyfts fram? Jo fantasy/dystopierna. Suck. Eller jo det fanns en annan bok med, Allt som är av Janne Teller. I ingressen står det:

De mest populära böckerna för ung vuxna är inga rosenskimrande, småmysiga historier. I stället lockar det farliga och oförklarliga. (Femina, Nr2, si 150)

Jag vet inte om det är symptomatiskt att det är just fantasy, skräck, dystopierna som lyfts fram för att det är det som säljer, läses mest just nu. Jag hade hemskt gärna sett ett reportage om de realistiska ungdomsböckerna, för de går alldeles utmärkt att läsa även av vuxna. Men A for effort för att ungdomsböckerna fick vara med över huvud taget. 

Museernas mångfald och Kritiken i P1

Jag har lyssnat ikapp de avsnitt av programmet Kritiken i P1 från i höstas sm jag har missat. Ett av dem handlade om museer, framför allt svenska museer och deras mångfaldsarbete. Det var ett strålande program som gav många insikter, bekräftade saker jag tänkt länge. Det glädjer mig att ett program med den pondus som programmet ändå har genom att vara ett kulturprogram i Public Service högstatuskanal P1, tar sig an att prata mångfald. Och de gjorde det inte endast med sina likar utan hade bjudit in relevanta gäster utan att de kändes som alibin och de vita medelklassgäster (min tolkning när de pratade om sina positioner) var medvetna och villiga att skapa en förändring.

Jag älskar att gå på museum och har gått och sett utställningar sedan jag var bebis i princip. Sällan eller rent ut sagt aldrig har jag fått se en utställning som jag kan känna igen mig i. När de visar utställningar med personer som antingen ser ut som mig eller har samma ursprung som mig så görs det exotifierat, klumpas ihop och kallas afrikanskt oavsett om det är ett land eller en kultur från kontinenten eller så ska det exemplifiera något hemskt som hänt i historien (slavhandeln, kolonialismen, de svartas jobbiga historia i USA). När jag var liten tänkte jag inte på att det aldrig fanns personer som såg ut som mig med i utställningarna. Den medvetenheten kom när jag blev äldre. Då kom också en sorg över vem det är som visas upp på kulturinstitutionerna runt om i landet och att de som liknar mig inte visas upp utan att behöva representera en kontinent, en mentalitet eller kultur. Om det inte är bekant för er hur det då är jag ser ut så kan jag berätta att jag är brun. Jag är född och uppväxt i Sverige, ser mig som svensk, som rasifierad svensk för den svenska självbilden är fortfarande vit. Nog om mig nu och åter till programmet Kritiken och dess avsnitt.

I programmet pratar de om ett mångfaldsarbete på svenska museer och utgår från den rapport som Riksutställningar skrivit. Den rapporten heter Museerna och mångfalden och går att läsa här, länk. Programmet leds av Gunnar Bohlin och gäster är Ceylan Holago, utställningsansvarig på Mångkulturellt centrum, Eva Hansen, strategisk chef för Malmö museer och kulturredaktionens Mattias Berg. Jag kan verkligen rekommendera avsnittet och hoppas att det blir mer diskussion om mångfaldsarbetet på svenska museer. För mig handlar mångfald om mer än hudfärg och jag skulle kunna skriva ett väldigt väldigt långt inlägg om detta men väljer att stanna här. Jag kommer dock att återvända till ämnet. Ni kan lyssna på avsnittet här:

Jag vill också passa på att reprisera det anförande som Josette Bushell-Mingo höll på Vårmötet (Sveriges museers konferens i Umeå förra året) där hon pratar om just mångfald och vad som visas på svenska museer.

Lika som bär

Jag vet inte vad det är med en kvinna bakifrån i röd klänning. Men det tycks vara ett vinnande koncept för både På ön och Värdshuset har en kvinna sedd bakifrån i en röd klänning på sina omslag.

Tack

Just nu är jag helt stum och förundrad. Jag undrar vad som händer med min lilla blogg. Men risk för hybris varnar jag här känsliga läsare för fortsatt läsning. Bloggstatistiken har gått upp den senaste tiden till nivåer jag inte är van vid. Vad då är det fler personer än min mamma och Mrs E som läser den här bloggen? Sen länkas det till min blogg och inlägg lite varstans, på andra bloggar, hos förlag och nu senast hos Kulturhuset i Stockholm (!!!).

Jag är så otroligt glad för alla läsare som hittar hit. Oavsett om du är här för första gången, ni som återkommer och ni som bara trillar in via en sökning på något på internet. Jag uppskattar er alla och hoppas att ni tycker det är läsvärt det ni finner här. Bloggen är det som ger mig mest energi just nu och det är otroligt roligt att skriva här. TACK!

Hurra!!!

Det här är mitt 500:e inlägg på den här bloggen. Jag vill passa på och säga tack till alla er fina läsare. Utan er vore inte det här med att blogga lika roligt. Extra kul är att besöksstatistiken bara går uppåt för varje vecka som går. Hoppas att ni vill följa med på resa de 500 kommande inläggen också.

Augustnomineringarna

Idag blev det så officiellt vilka böcker och författare som nominerats till årets upplaga av Augustpriset. Det var i tre kategorier och med följande laguppställning:

Årets svenska skönlitterära bok:

En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru, Norstedts.
Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson,Norstedts
Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling, Natur & Kultur.
Springa med åror av Cilla Naumann, Albert Bonniers Förlag.
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg, Albert Bonniers Förlag.
Medealand och andra pjäser av Sara Stridsberg, Albert Bonniers Förlag.

Årets svenska fackbok:

Det enda könet. Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin av Katrine Kielos, Albert Bonniers Förlag.
Ur regnskogens skugga. Daniel Rolander och resan till Surinam av James Dobreff, Arne Jönsson, Helene Schmitz, Bokförlaget Max Ström.
”Det står ett rum här och väntar på dig…”. Berättelsen om Raoul Wallenberg av Ingrid Carlberg, Norstedts.
Den amerikanska högern. Republikanernas revolution och USA:s framtid av Martin Gelin, Natur & Kultur.
Jag är Zlatan Ibrahimovic. Min historia av Zlatan Ibrahimovic och David Lagercrantz, Albert Bonniers Förlag.
Sanningens vägar. Anne Charlotte Lefflers liv och dikt av Monica Lauritzen, Albert Bonniers Förlag.

Årets svenska barn- och ungdomsbok:

Only väg is upp av Emmy Abrahamson, Rabén & Sjögren.
Jag blundar och önskar mig något av Moa-Lina Croall, Alfabeta.
Jag älskar Manne av Pija Lindenbaum, Bonnier Carlsen.
Elin under havet av Sofia Malmberg, Rabén & Sjögren.
Jag är världen av Mårten Melin, Hegas.
A B C å allt om D av Nina Ulmaja, Bonnier Carlsen.

Lilla Augustpriset:

En arbetsplats (Östtyskland - 11 oktober 1972) av Erik Hultin, f. 1995, Billdal.
Ekvationskalkyler av Erik Hultin, f. 1995, Billdal.
Route 66 av Ulrika Nettelblad, f. 1992, Umeå.
Det avgörande skottet av Elin Stenlöf, f. 1994, Västerås.
Rapport från norra Norrlands fjälltrakter av Maja Tinnerwall, f. 1991, Vikbolandet.
Stensyskon av Anna Hoogland, f. 1994, Halmstad.

Det finns några saker som är glädjande med det vi fick veta idag och några som bekymrar mig. Det är positivt att de i skönlitterär-klassen och fackboken fått en jämn könsfördelning. En annan rolig sak är att Sara Stridsberg och hennes pjäser är nominerade. Två mindre roliga saker är att det är sådan obalans könsmässigt i kategorierna Lilla Augustpriset samt Barn- och ungdomsbok. Men det som gör mig mest bekymrad är att det med få undantag bara är de två stora förläggarkoncernerna som fått sina författare nominerade. Gick det verkligen inte att få fram kandidater från några fler mindre bokförlag? Jag menar dock inte att de nominerade författarna är mindre värda en nominering för att de är signade av stora förlag. Deras böcker är en bedrift och ska inget annat än att gratuleras. Men likt att ett litet förlag kan lyftas enormt av en nobelpristagare antar jag att det säljer att vara nominerad till Augustpriset och det skulle vara ett trevligt inslag för de mindre förlagen och inte vara mer än rättvist att alla i branschen får en bit av kakan.

Vilken är den bästa ungdomsboken?

Bilden har jag lånat från npr.org

Jag såg både hos Unga böcker och unga vuxna att den amerikanska radiostationen NPR har en omröstning på vilken den bästa ungdomsboken är. Det finns 235st titlar att välja mellan och varje person ska rösta på 10st titlar. Det är bara engelska titlar med på listan. Som tur är fanns både Jellicoe Road och The Fault in Our Stars med på listan och de fick givetvis min röst. Klicka här om du också vill vara med och rösta.

Världen och vi som lever i den

Med tanke på det som händer nere i Malmö och reaktionerna på det kan allt se dystert och mörkt ut. Men igår träffade jag ett gäng människor som gav mig nytt hopp och framtidstro. Jag är nu så inspirerad och villig att sätta igång. Ni får veta mer när det finns mer att säga. Spännande är det och jag tror det här kan bli något stort. Nu plugga, sen bokcirkel IRL ikväll.

Helg

Bilden har jag lånat från ostasiatiska.se

I helgen har jag haft familjehelg, mamma fyllde år. Min familj har varit på besök och vi har hunnit med en hel del. I fredags var vi på Östasiatiska museet och såg utställningen Kinas terrakottaarmé. Det var spännande och intressant att se delar av den imponerande armén som finns i Kina gjord av lera.

Bilden har jag lånat från camillanorrback.com

I lördags var vi i och strosade i Vasastan. Rörstarandsgatan är mysig och vi passade på att titta in hos Camilla Norrback (där jag hittade mycket fint som vanligt) innan vi for vidare. Solen sken och vi hittade ett gäng guldkorn som vi med säkerhet kommer att återkomma till.

Bilden har jag lånat av sfv.se

Idag har vi promenerat. Först längst vattnet här i mitt område, så vackert med de färgglada höstlöven. Sen tog vi oss till Hagaparken och tittade på Koppartälten och alla barnfamiljer som strosade i parken. Jag undrar vad det är med alla människor och digitalkameror. De är med överallt och hela tiden, folk fotar varandra mer än de upplever saker. Det ska tas perfekta bilder och jag undrar om de njuter av det de gör eller om allt bara är en tävlan om fina bilder. Som konserter idag endast går ut på att fota/filma snarare än att uppleva konserten.

Nörd?

Jag skulle så gärna vilja vara en nörd. En musiknörd (som kan allt om ny och gammal musik), en filmnörd (som sett klassiker och har koll på vad som är spännande att se), en modenörd (som kan modehistorien och vad som är trendigt), en boknörd (som vet vem årets Nobelpristagare är och läser flera böcker i veckan) med flera med flera. Jag har provat att modeblogga, samhällsblogga, musikblogga. Men jag tappar lusten så fort. Jag kan inte ha en blogg med bara ett tema, det är roligt i en vecka sen har jag tömt ut det området. Så den här bloggen heter kort och gott, Sincerely Johanna, för det är just vad den är. Jag är en salig blandning av många intressen och områden. Men det är inte utan att jag avundas dem som har en nischad blogg. De som bokbloggar, modebloggar (och då inte bara visar dagens outfit) och så vidare. Det får mig att känna mig som mindre lämpad när jag går på modevent, bokcirklar eller seminarier. Trots att jag gillar både mode, böcker och samhällsfrågor. Mindervärdeskomplex heter det nog.

Vinter?

Jag undrar vad alla de som redan nu i början av oktober springer runt med varma vinterstövlar, ull/dunjackor ska ha på sig när det blir vinter på riktigt. Och är riktigt kallt, alltså minusgrader och inte plus 10 som det är nu. Min mamma uppfostrade mig att det finns mellanlägen som höst och vår och de kräver egna skor/jackor. Inte bara sommar och vinter.

Hösten

Igår morse var det 1.2 grader varmt när jag vaknade och idag 1.0. Det var så kallt igår att ett par vantar inte hade suttit fel. Det måste väl ändå innebära att hösten äntligen är här och folk kan acceptera det. Därmed sluta bära sandaler och gå barbenta. Jag har hävdat hösten sedan slutet på augusti och älskar att få klä på mig lite mer än tunna sommarkläder.

Kossor

bilden har jag lånat av snevide.com

En del är rädda för spindlar, höga höjder, mörker och så vidare. Jag är rädd för en mängd saker och en av dessa är kossor. De är stora, oberäkneliga och kan döda mig om de bara vill. Jag har varit rädd för dem sedan jag var liten och efter att ha sett filmen Juloriatoriet som tioåring blev det bara värre. Hallå mamman i den filmen blir ihjältrampad av kossor. Imorse var jag ute på en långpromenad och slutet av slingan går genom en kohage. Jag min naive idiot trodde att de gått in för säsongen fick hjärtat i halsgropen när jag gått genom halva hagen och kommer till en stooooor klunga kor som står och glor på mig. Jag tog mina långa ben och sprang som om det brann i baken och stanna inte fören jag var utanför hagen. Usch det var inte roligt och jag känner mig lite smått traumatiserad nu.

En dålig ekvation

Att bo i en söderförort + ha många aktiviteter i norra delen av stan till sent på kvällarna= sent i säng och att jag knappt är hemma

Måndag

Idag finns det både ett plus och ett minus.

Minus:
Var tvungen att gå upp kl 05.00 för att åka till skolan. Är trött som sjutton just nu och då är klockan bara åtta på kvällen.

Plus:
Hade en kompis jag inte sett på hela sommaren här på lite risotto och djupa samtal. Ett härligt sätt att börja veckan på.