Istället för att åka på Bokmässan i år valde jag att åka på en långweekend till London i oktober istället och det ångrar jag inte för en sekund. Jag åkte helt själv vilket var så skönt och befriande. London är en stad jag älskar och besökt flera gånger förut och ett flertal gånger på egen hand. En av anledningarna att jag åkte just den helgen var att London Literature Festival pågick då och jag hade en rad författarsamtal jag ville gå på. Här kommer fem höjdpunkter från resan:
1. Under litteraturfestivalen (som pågår i 10 dagar totalt) var jag på tre olika samtal. Det första var med författarna Yomi Adegoke och Elizabeth Uviebinené som skrivit Slay in your lane, The Black Girl Bible. Vilket samtal det var och så underbart att sitta i en publik om säg 300 personer där 90% var andra svarta kvinnor i olika åldrar. Det var så häftigt att för en gångs skull få vara i majoritet och lyssna på ett samtal vars ämne innebar full igenkänning, detta trots att jag inte är britt själv men ändå kunde känna igen de situationer de pratade om. Dag två lyssnade jag först på ett samtal om att skriva om (rewriting) Homeros. Medverkade gjorde Madeline Miller som skrivit The Song of Achilles och CirceochSharlene Teo som skrivit Ponti en tolkning av mytologi och samtalet leddes av historikern och författaren Natalie Haynes. Jag som inte är särskilt bevandrar när det gäller Antiken satt som förtrollad hela samtalet och tänkte att detta med moderna tolkningar av antika verk är ju hur spännande som helst. I Storbritannien och USA har det varit en av de största trenderna det senaste året, detta att skriva moderna tolkningar av antika verk. Mitt sista samtal var det mellan Akala, artist och författare och David Olosuga, historiker och författare. De pratade om att störta imperiet (Strikning the Empire) och hölls i den största av salarna på Festival Hall. Jag var även här helt tagen av den mångfald som var på publiken, både vad gäller ålder (något som är ovanligt här i Sverige då Kulturtanterna alltid är i solklar majoritet), kön och klasstillhörighet. Samtalet spelades in och ni kan lyssna på det här nedan. Jag kan varmt rekommendera det för de pratar om mycket intressanta och tankeväckande saker när det gäller ras, synen på svarta människor och om tillhörighet.
2. På lördagen hade jag stämt träff med Janice på Jay Fiona. Vi har setts live en gång tidigare och den här lördagen skulle vi besöka ett gäng boklådor i ett för mig nytt område. Vi började på Skoob Books som är ett antikvariat. Där strosade vi runt bland hyllorna i en timme och fick båda två med oss finfina böcker. Efter det fick jag äntligen tillfälle att gå till Persephone Books som är en boklåda och förlag i ett. De ger ut bortglömda företrädesvis kvinnor med mycket snygg paketering vilket gör deras böcker till samlarobjekt. Efter en fika på en uteservering (utan jacka i slutet av oktober!) gick vi förbi London Review of Books boklåda. Även den har stått på min lista över boklådor att besöka under flera år. Så snyggt frontat med böckerna och jag fick hålla hårt i plånboken för att inte köpa halva butiken.
3. Jag försöker att besöka en ny park varje gång jag är i London. Så jag tog fram kartan (en analog sådan för jag är värdelös på att använda GPS men hittar prima med en fysisk karta) och tittade vart jag inte varit förut. Lotten föll på Battersea Park som dessutom skulle innebära en härlig promenad längst Thames. Det var en fantastisk park med den där härliga blandningen av stråk för strosare, ett annat för joggare, ytor där folk har picnic och stora gräsmattor där hundar leker fritt utan koppel. Det fanns flera ställen att fika på och såklart en lekpark. Jag var där i flera timmar och bara insöp atmosfären, satte mig vid floden och åt en våffla och drack lemonad. Höstlöven sprakade i vackra färger och det där lugnet som jag saknar i Stockholm infann sig och jag mindes en av anledningarna till att jag älskar London så mycket, alla dessa väl tilltagna parker mitt i stan som fungerar som en oas mitt i storstadspulsen.
4. På vägen till Battersea stötte jag på Tate Britain. Det är den delen av Tate som har den äldre brittiska konsten (Modern som ligger vid South Bank ansvarar för modern konst). Jag har varit där förut men det är nästan tio år sedan så jag passade på att gå in. Det blev en avstickare på flera timmar och jag var så uppfylld av att titta på all vacker konst. Speciellt föll jag för William Turner och den separatutställning som finns där permanent. Vilken konstnär det var! Efter besöket blev jag sugen på att se spelfilmen om Turner som gick på bio för några år sedan, allt för att få bekanta mig mer med honom.
5. Jag hade ett Oyster card, vilket är det kort du kan köpa och ladda på med pengar för att åka kollektivtrafik i stan, men valde att inte använda det mer än till och från flygplatsen. Det gjorde att jag promenerade så gott som överallt och hela tiden under mina fyra dagar där. Att promenera i en stad är verkligen det bästa sättet att bekanta sig med staden, att få se saker du annars inte skulle ha sett om du satt på ett tåg eller en buss samt att du sover oerhört gott om nätterna av allt gående. Den enda gången som jag ångrade att jag inte tog tunnelbanan var när jag skulle tillbaka till hotellet (som låg precis vid Westminster Abbey och därmed väldigt centralt) och byta om innan kvällens författarsamtal. Det jag dock missat var att det hölls en stor demonstration mot Brexit som sträckte sig över nästintill hela city. Så istället för att ta 20 min att ta mig från den punkt där jag och Janice delat på oss till hotellet så tog det 1,5 timme. Och sen dubbelt så långt tid som normalt från hotellet till festivalområdet på South Bank.
Under Kulturfestivalen i augusti gick jag och min kompis Paula på en guidad visning på Norra Latin. Det är det läroverk som är "huvudperson" i Sara Bergmark Elfgrens bok med samma namn som både jag och Paula läst och gillat. Idag är det dock inte ett gymnasium längre utan en konferensanläggning. Som en del av Världens längsta bokbord höll Norra Latin öppet med både guidade visningar av konsten och med olika litterära samtal på scen. Vi började med att gå en av de guidade visningar som hölls av Lars Centerstam, tidigare konstintendent vid läroverket/folkets hus. Det var oerhört intressant att höra honom berätta om alla den vackra konst som hänger där och som hängt där sedan läroverket öppnade 1880. En rad kända konstnärer fick i uppdrag att skapa verk som skulle pryda väggarna i ljusgårdarna och de allmänna utrymmena. Gruppen som vi gick med var blandad med allt ifrån personer som gått där när det var läroverk till medelålders som gått på gymnasiet där och så vi som läst Norra Latin. Jag försökte till exempel ta mig in i aulan som var låst, det mumlades igenkännande både här och där i gruppen när vi hamnade framför tavlan nedan Den ljusa natten av Prins Eugen som är med alldeles i början av Saras bok.
Tänk om skolor hade så här vacker konst på väggarna nuförtiden. Hade jag varit elev och omgetts av så intressant och fin konst hade jag sannerligen varit mer inspirerad än de sterila miljöer som nuförtiden är på modet. Efter att vi gått visningen tog vi oss en fika norra ljusgården i väntan på Sara Bergmark Elfgrens framträdande. Vår gemensamma kompis Emily anslöt precis innan Sara började prata om Norra Latin, sin skrivprocess och om den research hon gjorde innan och under tiden hon skrev boken. Även här var det en blandad åskådare och vid publikfrågorna var det alltifrån en äldre herre som berättade den verkliga bakgrunden till en anekdot Sara stött på under sin research till yngre läsare som ville veta om när nästa bok kommer. Det var verkligen skoj att få höra Sara prata om boken i den miljö som den utspelar sig i och vilket arbete som ligger bakom boken. Jag kan varmt rekommendera er att läsa den och sen hålla utkik när det är öppet för allmänheten igen på Norra Latin så ni kan ta er en titt på hur lokalerna och miljön ser ut i verkligheten. Jag lovar att ni kommer att transporteras till Saras berättelse, höra elevernas skratt och småjogg upp för trapporna när ni är där.
Årets absolut största (kultur)händelse var när jag i september fick den stora äran att samtala med Jonas Hassen Khemiri på Rönnells antikvariat i Stockholm. Innan jag berättar om själva samtalet ska jag ge en återblick hur det kom sig att jag fick hålla i samtalet till att börja med. I slutet av augusti var jag på Bonniers årliga fest på Nedre Manilla (bara det att jag fick gå på den är helt sjukt, men det tar vi en annan dag) i vimlet mötte jag och min syster på Jonas och började prata. Dagen efter Manillafesten fick jag ett mejl med en inbjudan till releasefesten för Jonas (jupp jag är Jonas med Jonas Hassen Khemiri numera) nya bok Pappaklausulen. Efter tal av Jonas, förläggaren Daniel Sandström och dopet av boken fick jag möjlighet att gratulera till nya boken och säga hej. Då frågar Jonas om jag skulle vilja samtala med honom på Rönnells i mitten på september. Jag blir helt till mig samtidigt som jag tänker att det blir nog inget med det där. Här står han på sin releasefest, omgiven av vänner och bekanta, det är sent och han kommer inte minnas detta senare när all adrenalin lagt sig. Så döm om min förvåning när jag några dagar senare får ett mejl med en förfrågan från Albert Bonniers förlag (som ger ut Pappaklausulen) om att leda ett samtal med Jonas den 15 september. Han kom alltså ihåg att vi pratat om det!! Jag såg tiden för samtalet och andades ut, puh det skulle hållas mitt på dagen så det skulle säkert inte komma så mycket folk och se mig skämma ut mig själv. Efter att ha konsulterat min syster (som jag alltid gör vid stora beslut) så tackade jag ja till att leda samtalet. Först därefter när jag skulle skriva in det i kalendern såg jag att det ju var en LÖRDAG och jag vet ju att han alltid drar fulla hus, då kom paniken. Jag lade därför ut information om samtalet på Instagram och bad kompisar komma som moraliskt stöd.
Efter det var det till att läsa boken och förberedde mina frågor. På darriga ben en solig lördag begav jag mig så till Rönnells. Den ena vännen efter den andra kom och gav mig en stärkande kram där jag stod och väntade på Jonas innanför entrén. Min syster var såklart med och min kusin Eva hade också kommit för att lyssna (blev väldigt rörd över detta). Det blev snabbt fullsatt och flera fick lov att stå då sittplatserna tog slut. Jonas och förlagsrepresentanten kom och det blev dags att äntra "scenen". Förlaget och antikvariatet hade sagt att vi skulle prata i ca 20 min och sen skulle det bli signering. Detaljer från själva samtalet är idag lite luddiga för jag var så laddad innan, väl inne i samtalet var jag fullt närvarande att jag knappt tänkte på att det var fullt av folk som lyssnade och efteråt var jag så oerhört lättad över att ha klarat det hela. Jag vet att jag tittade på armbandsuret och vet att vi pratade i lite mer än 45 min men ingen i publiken visste hur länge samtalet skulle pågå och det var ingen som skruvade otåligt på sig snarare tvärtom var det flera som uttryckte sin bestörtning när jag sa att vi skulle runda av. Böckerna sålde slut och alla som ville hann inte med att få köpa ett exemplar för det var sådant tryck. Jonas signerade för glatta livet och jag fick motta flera komplimanger för väl genomfört samtal. Flera personer som följer mig i diverse sociala medier kom fram och hälsade på mig vilket alltid är roligt. När den sista boken var signerad tog jag och Jonas fotot ni ser ovan. Jag berättade då att jag var himla lättad att det gått bra då detta var mitt allra första författarsamtal inför publik. Något som både Jonas och personalen från Rönnells hade svårt att tro, det trodde jag gjort det massor med gånger förut. Jag tar detta som ett gott tecken på att det hela gick bra.
Jag kommer att bära detta samtal med mig för resten av livet. Jag är evigt tacksam för att jag fick frågan och förtroendet att leda ett samtal med en av de författare som jag sett upp till, läst så mycket av och gått på otaliga antal författarsamtal med genom åren. Vem vet kanske att jag får hålla i ett författarsamtal någon mer gång.
Förra året började jag få förfrågningar från förlag om jag skulle vara intresserad av att intervjua en av deras författare. Det resulterade i att jag fick intervjua Mohsin Hamid och Ayòbámi Adébáyò förra året. Även i år har jag fått den stora äran att göra tre författarintervjuer. John Boyne var först ut, i april, när hans senaste bok Hjärtats osynliga raseri precis hade kommit ut. Numera är jag mycket mer avslappnad när jag gör den här typen av intervjuer och jag minns vi skrattade mycket under intervjun. I april fick jag intervjua AJ Finn som skrivit boken Kvinnan i fönstret. En av de roligaste sakerna med att intervjua dessa internationella författare är att de kommer från så olika delar av världen. AJ Finn var sannerligen en amerikansk urtyp och vi pratade så länge och intensivt att klockan bara rusade fram och Marie från förlaget fick ta en promenad runt kvarteret så vi hann prata klart. Årets sista intervju var med debutanterna Tiina Nevala och Henrik Karlsson som dagen innan vår intervju kommit med sin gemensamma bok För såna som oss. Den här intervjun skilde sig från mina tidigare av två anledningar, först var det min första svenska författarintervju och för det andra var det min första intervju med två författare på en och samma gång. Jag fick även veta att det var Tiina och Henriks allra första intervju om boken så det kändes ännu roligare att få intervjua dem och veta att det var första gången de pratade om boken. Annars tänker jag ofta att författarna måste vara så trött på att svara på de frågor jag har för det är säkert liknande frågor de får om och om igen.
Jag hoppas innerligt att jag får möjlighet att göra fler författarintervjuer nästa år också för det är så himla roligt och givande.
Jag går på en mängd författarsamtal varje år, både långa och korta, bra och mindre bra. När jag nu ser tillbaka på författarsamtalen 2018 är det två stycken som utkristalliserar sig som mina favoriter. I mars var jag och lyssnade på Dorit Rabinyan i samtal med Judith Kiros och det finns som podd nu så ni kan också lyssna på nedan. Dorit har skrivit boken Alla floder flyter mot havet och den kan jag varmt rekommendera.
Årets ALMA-prisvinnare Jacqueline Woodson framträdde traditionsenligt som pristagarna brukar göra på Kulturhuset Stadsteatern i slutet av maj. Hon samtalade med juryledamoten Elina Druker om sitt författarskap och om att vara årets prisvinnare. Det samtalet kan ni se här.
Båda dessa samtal var väldigt bra med två författare som på ett intresseväckande sätt pratade om komplexa och viktiga ämnen. Jag kan fortfarande minnas när Dorit pratade pedagogiskt om konflikten i Israel/Palestina och hur Jacqueline beskrev vikten av läsning som en form av både fönster och spegel. Något annat som stod klart när jag gick igenom listan med författarsamtal från året är vikten av bra samtalsledare. Det finns flera samtal som inte kom med på min årsbästalista just på grund av att moderatorn sänkte samtalet och gjorde att författaren och dess författarskap inte kom till sin rätt. En annan aspekt av att gå på författarsamtal är att få en djupare förståelse för en bok av författaren som jag har läst genom att höra hen prata om den. Ibland går jag på samtal vars författare jag inte är bekant med tidigare för att få inspiration och det händer att mitt intresse väcks då för böcker jag inte alls varit sugen på innan.
Jag går på ett gäng författarsamtal varje säsong. Det vore roligt att höra vad er syn på författarsamtal är. Brukar ni gå och lyssna på författarsamtal? Dessutom tipsar jag om tre böcker vars författare jag ska lyssna på i vår och några poddar med författarsamtal som jag gillar.
Det sista samtalet jag kommer att tipsa om i den här kulturkalendern är det mellan skådespelaren Marie Göranzon, journalisten Stina Jofs och litteraturkritikern Yukiko Duke. Marie Göranzon kom i höstas ut med sin självbiografi Vrålstark och skiträdd som Stina Jofs har hjälpt henne att skriva. Det här är ett samtal från Göteborg och mässan där i höstas och jag satt som klistrad när jag lyssnade på det samtalet i Tidningen VIs nylanserade podcast VI-podden. Det är de trettio första minuterna i detta avsnitt som intervjun äger rum. Marie Göranzon är så jäkla cool, det är så mycket go i henne och det går inte att göra annat än beundra henne.
Jesmyn Ward vann för några veckor sedan National Book Award för sin senaste bok Sing, Unburied, Sing. Jag lyssnade på inspelningen av hennes framträdande på New York Public Library som har en helt fenomenal podcast med sina författarsamtal. Det var med stor behållning jag lyssnade när Jesmyn läser högt ur boken inledningsvis och sedan samtalar med Lisa Lucas. Till min stora förtjusning kommer hennes bok i svensk översättning redan till våren, boken heter De dödas sång. Jag önskar så att förlaget Forum även lyckas få hit Jesmyn Ward så att jag får höra henne prata om boken live.
En av de bästa böcker jag läste förra året var Sorgen bär fjäderdräkt (Grief is the thing with feathers) av Max Porter. Jag läste den både på engelska och den svenska översättningen och tycker att den är lika fantastisk på båda språken. Lika fantastisk som boken är var samtalet mellan författaren och kritikern Anneli Dufva på Kulturhuset. Samtalet ägde rum i december 2016 men det släpptes inte i poddfom fören i april i år. Så för er som missat antingen att läsa boken gör det, och för er som inte kunde närvara på samtalet när det ägde rum ni borde genast lyssna på det här.
Dynamiken mellan Anneli och Max var en fröjd och jag ville inte att samtalet skulle ta slut. Dessutom läser Max högt ur boken och bara det gjorde biljettpriset värt varenda krona. Att hitta bra samtalsledare är en konst och i Anneli har ni verkligen en bra samtalspartner som är nyfiken och inte fullt upptagen med sin egen förträfflighet eller att skylta med sina analyser. Precis som boken var samtalet en ständig pendling mellan att ha gråten i halsen och behovet att skratta. Jag ska nog unna mig själv en stund i soffan och lyssna om på samtalet igen.
Nästa vecka är det äntligen dags för Stockholm Literature. Det är min favorit bland litteraturfestivaler. Jag tycker att det är så skönt att de fokuserar på samtalet och inte kommersen kring böckerna. I fokus står den översatta litteraturen och under två dagar kan du lyssna till både samtal, uppläsningar och gå på poesivandringar. I år fyller Stockholm Literature fem år och festivalen invigs på fredagen. Då delas priset för bästa översättning ut och sedan är det mingel i baren på museet. Jag tänkte tipsa om punkter i programmet som jag inte tycker att ni bör missa.
Lördag
11.30–12.15 Mohsin Hamid & Yukiko Duke
12.00–12.45 Poesivandring i utställningen Manipulera världen – Aktivera Öyvind Fahlström
12.30–12.50 Johannes Anyuru (läsning)
14.00–14.45 Julian Barnes & Daniel Harding
14.00–14.20 Mohsin Hamid (läsning)
15.15–16.15 Johannes Anyuru & Ida Linde
16.00–16.20 Petina Gappah (läsning)
Söndag
11.30–12.15 Hakan Günday & Cecilia Uddén
11.30–11.50 Agneta Pleijel (läsning)
12.00–12.20 Jason Diakité (läsning)
12.30–12.50 Julian Barnes (läsning)
12.45–13.30 Johanna Adorján & Kjell Westö & Kristoffer Leandoer
14.00–14.45 Petina Gappah & Jason Diakité
14.30–14.50 Kjell Westö (läsning)
15.00 Guidad visning av Manipulera världen – Aktivera Öyvind Fahlström, på svenska
Jag kommer att vara på festivalen alla dagar och har ett gäng böcker jag planerar att läsa innan festivalen nästa vecka. Här kan ni se när jag pratar om vilka de är.
Det här inlägget kommer en dag för sent. Anledningen till det är att igår stod jag på den årliga loppisen i Aspudden där jag bor. Det är en 2km lång loppis för alla som bor i Aspudden och som är oerhört välbesökt. Jag sålde kläder, husgeråd, tidningar och framför allt böcker. På det stora hela spenderade jag dagen ståendes och boktipsande. De som köpte böcker av mig fick också boktips till. Jag tipsade om böcker i alla möjliga genrer och till personer i åldrarna 1 år upp en bra bit över pensionsålder. En mamma kom tillbaka till mig efter att ha handlat böcker till sin tonåring förra året och de passade så bra då att hon ville se vad jag hade att erbjuda i år. Roligast var dock alla barn som kom och köpte böcker för veckopengen (jag sålde böckerna villigt så de hade råd med flera stycken vilket de blev så lyckliga över). De tyckte att det var så roligt att jag kunde tipsa om mina favoriter bland böckerna och prata om vad de handlat om. "Jodå jag har läst böckerna som riktar sig till personer i din ålder". Så när jag kom hem vid fem på kvällen stupade jag i soffan och orkade inte skriva detta inlägg då.
1. The Civil Wars är ett band vars musik lägger sig likt bomull kring ett ledset hjärta. Jag har lyssnat en hel del på dem men låten Dust to Dust är den som spelats flitigast senaste tiden. Det är så trist att de splittrat duon och att det inte kommer fler nya låtar.
2. Det är lätt att bli överväldigad av det politiska läget både när och fjärran. Jag löser detta genom att vara väldigt kräsen gällande varifrån jag mina nyheter. Dessutom har jag stängt av alla pushnotiser och fokuserar på de lite mer djuplodade nyhetsförmedlare. En favorit gällande utrikespolitik är Europapodden från Sveriges Radio. Den har fått en ny programledare och fokuserar inte bara på EU likt sin föregångare utan hela Europa.
3. I DN skrev Mats Almegård en intressant och läsvärd artikel om den svenska romanen och universitetet. På mitt jobb är det just nu full aktivitet då vi precis har haft terminsstart och höstterminen är som nyår inom akademin. Jag tänkte därför tipsa om både Mats artikel och ett klipp från kontot Papercuts som ger rekommendationer om böcker som utspelar sig på universitet.
4. Ett författarsamtal som jag verkligen gillade och som nu finns i poddform. Det är Emma Cline, som skrivit Flickorna, som samtalar med Ika Johannesson på Kulturhuset Stadsteatern.
5. Vi avslutar med ett dansnummer från So You Think You Can Dance. Förra säsongen var det barn som tävlade. Denna gulliga kille, JT, dansar med en av mina favoritdeltagare från förr, Robert.
Det andra inlägget i denna miniserie med kulturtips handlar om saker att titta på. Kanske är det så att det kommer att regna lite under semestern, du kanske bara behöver ta en paus inomhus i soffan eller så reser du och vill ha lite sällskap. Här nedan finns det både längre serier att plöja, kortare klipp. Det är både dokumentärt och hittepå, samhällsaktuellt och kulturellt. Håll till godo!
Skam
Såklart går det inte att förbise den fantastiska norska ungdomsserien Skam. I helgen sändes det sista avsnittet i Norge och i början av veckan gick det att se men svensk text på SVT. Det blev fyra säsonger totalt och det är nästintill omöjligt att inte plöja en hel säsong minst åt gången. Min favorit är säsong 2 och det sista avsnittet på säsong 4. Så för er som missat detta är det bara att börja beta av avsnitt för avsnitt, säsong för säsong. Och för oss som redan sett är det fritt fram att titta på favoritklippen igen och igen (eller ja så länge de ligger upp på NRK/SVT).
Hip-hop Evolution
Netflixdokumentärserien om hip-hopens historia, Hip-hop Evolution, fängslade mig enormt när jag såg den för några veckor sedan. Vi tas med till allra första början och jobbar oss sedan fram mot idag i fyra avsnitt. Jag är en stor musikentusiast och jag gillar en mängd olika musikstilar. När det gäller hip-hop tillhör jag de som föredrar den äldre hip-hopen. När det var stort fokus på samhällsproblemen snarare än sexistiskt. Som tur är har den svenska hip-hopen idag tagit mig tillbaka till det jag föll för hos hip-hopen. Även om du själv inte lyssnar/t så mycket på hip-hop tycker jag absolut att du kan ta och se serien ändå. Den berättar mycket om USAs historia, om musikhistoria i allmänhet, om mode, om politisk aktivism och så om kärleken till musik.
Bokprovningen
En gång om året sammanställer Svenska Barnboksinstitutet (SBI) en sammanställning av barn- och ungdomslitteraturen under föregående år. Däri ryms trender och spaningar kring olika teman som framträtt, som är värda att uppmärksammas och diskuteras. Vid två tillfällen dagarna efter varandra bjuds allmänheten in att komma och lyssna på SBIs personal som berättar om Bokprovningen. Sedan åker dessa föredrag på turné land och rike runt. Dessutom har vi turen att det brukar filmas varje år och sedan sändas i Kunskapskanalen och finnas tillgängligt på UR Samtiden/UR Play. Alla ni som har barn, arbetar på bibliotek eller i skolan, ni som är intresserade och ni som inte är intresserade borde alla ta del av Bokprovningen. Det förefaller som om många har en väldig massa åsikter om barn- och ungdomslitteraturen men långt ifrån alla har på fötter i vad som ges ut, hur det ser ut kring vissa frågor och annat tyckande som görs om dessa böcker riktade till den yngre delen av befolkningen. Genom Bokprovningen får ni bättre koll och vem vet kanske kommer ni över till vår sida, den som outtröttligt kämpar för barn- och ungdomslitteraturen.
Bokhyllan Akademibokhandelnhar under våren lanserat en serie som heter Bokhyllan. Där får vi komma hem till kända svenska författare som visar oss sin bokhylla, pratar om böcker som de minns/tycker om/ogillar osv. Det är ett ypperligt tillfälle både att få se hur författarna har det där hemma men också för att få massor av boktips. Jag gillade personligen Ellen Ekman, Karin Bojs, Elisabeth Åsbrink och Majgull Axelsson bäst.
Nationen
Ännu en dokumentärserie är Nationen som gjordes av UR. Här får vi lära oss mer om den svenska historien och kanske främst den del av vår historia som vi vanligtvis inte pratar om/lyfter upp/är stolta över. Här är det folkbildning när det är som bäst av Public Service. Avsnitten är på 28 minuter och det är nästan säkrast att sprida ut ditt tittande lite för att inte bli allt för nedstämd.Även om detta kanske inte är den muntraste av tips så är det ett viktigt tips och jag anser att ledigheten både ska innehålla förströelse och sådant som får hjärncellerna att arbeta lite men kanske på ett annat sätt än när vi arbetar.
Om ni har tips på saker jag kan titta på i sommar får ni gärna lämna dem i en kommentar nedan!
Det har varit en utmattande vecka på många sätt. Det stora landet i väst har dragit sig ur ett klimatavtal. Det har skett terrordåd både nära och långt bort. Själv dras jag med sjukdom efter sjukdom och känner mig riktigt låg för tillfället. Men på den positiva sidan så gick kickstarterkampanjen för Bladen brinner i mål i torsdags. Över 400 personer stöttade podden och det blir nu en och en halv säsong till. Ingen förutom Lisa och Johanna är gladare än jag över detta. Över till mina tips så här i elfte timmen, för snart är söndagen till ända.
1. Mo vann brittiska The Voice tidigare i år. Jag har lyssnat mycket på hans EP senaste tiden och en favorit där är covern på The Ambassadors låt Unsteady.
2. På lördagar har jag något som jag kallar för #poddlördag. Då lyssnar jag på poddar och oftast diskar/stryker/städar jag samtidigt. Igår var inget undantag och då lyssnade jag på ett mycket intressant samtal mellan Toni Morrison och Junot Dìaz. Det kommer från favoritenNew York Public Library och deras samtal som oftast blir poddar efteråt.
3. För dig som vill lära dig lite mer om klassiker och deras författare kan jag verkligen rekommendera en kanal på YouTube som heter The School of Life och deras spellista om litteratur. Där håller jag på och betar av deras informativa och föredömligt korta klipp om författare från förr. Nu senast såg jag avsnittet om Virginia Woolf.
4. På Netflix finns det en dokumentärserie om design och kreativitet som heter Abstract- The Art of Design. Jag fullkomligt älskar denna serie och tittade på tre avsnitt på raken när jag hittade den i helgen. Avsnittet behandlar en kreativ gren i taket. Jag har sett avsnitten om fotografen Platon, den grafiska designern Paula Scher och inredningsdesignern Ilse Crawford. Jag sparar mig lite nu för jag vill inte att serien ska ta slut och jag inte ska ha några avsnitt kvar.
5. En av de bästa poddarna om musik är Gradvall som görs av Jan Gradvall för Sveriges Radio. Ett av de senaste avsnitten gästas av Mapei och det kan jag verkligen rekommendera er att lyssna på.
Nu är kanske hösten inget ni vill tänka på när våren tog sådan tid på sig att komma i år. Men för den som vill vara lite förutseende kan jag rekommendera att redan nu slänga ett öga på programmet för Internationell författarscen på Kulturhuset i Stockholm redan nu. Då får ni kanske lite inspiration till vad ni ska läsa i sommar. Jag har redan köpt mina biljetter och det är flera av samtalen som jag är så exalterad inför. Glädjande är det att de har fått till bra samtalspartners till författarna och mina värsta skräckexempel är inte med på några av de samtal som jag ska gå på som tur är. Jag rekommenderar er att köpa biljetter till följande samtal:
I och med att det idag är första maj, röd dag och jag är ledig från jobbet har jag hunnit bli lite veckovill och trodde därför imorse när jag vaknade att det var söndag. Men icke så därför är jag en dag sen med mitt söndagsinlägg, kör på devisen bättre sent än aldrig. Så här kommer mina tips från förra veckan.
Just nu är det mycket lugn och härlig musik som jag lyssnar på. En ny favorit är spellistan både på YouTube och Spotify från Mahogany Session. Den här veckan har det blivit ett antal uppspelningar av Elijah med Matthew and the Atlas.
Allas vår favorit Märta Tikkanen var helt briljant i radioprogrammet/podden Söndagsintervjun i Sveriges Radio. Jag kan lyssna på den människan hur länge som helst så nu tipsar jag vidare om intervjun. Lyssna och njut!
I helgen hittade jag programmet Kulturfrågan Kontrapunkt på SVT. Jag blev så förtjust att jag såg fem avsnitt på raken. Det är som På Spåret fast med bara kulturfrågor. Fyra lag tävlar mot varandra i frågor om konst, klassisk musik och litteratur. Jag sitter där i soffan och bara myser, kulturkoftan mår prima av den här typen av program.
En författare som jag tjatat om och säkerligen kommer fortsätta prata om är Johannes Anyuru. Den här veckan vill jag tipsa om samtalet från Malmö Stadsbibliotek när han pratar med Athena Farrokhzad. Det är ett riktigt bra och intressant samtal som jag rekommenderar varmt.
En film som jag älskar förbehållslöst är Sing. Det är en riktig feelgood med bra musik och fina karaktärer. Jag såg den på bio och föll pladask. Sen dess har jag jagat klipp från filmen i väntan på att den nu släppts på DVD. Jag kan se den igen och igen. Om ni inte sett den än så gör det!
Den här veckan har det snöat en omgång till i Stockholm, det har varit Internationella kvinnodagen och jag har legat däckad i influensan. Men nu är det söndag, här kommer ännu en omgång med kulturtips. Sen loggar jag ut och fortsätter min skrattfest med andra boken om Emanuel Kent av Åsa Asptjärn.
Är det något jag inte kan få nog av så är det brittisk musik. Den här veckan har Jesse Glynnes låt gått på repeat och jag är helt fast.
Igår, lördag, hade jag sedvanligt poddlördag som innebär att jag har maratonlyssning på olika poddar samtidigt som jag städar, pysslar, handarbetar eller bara slappar i soffan. Jag lyssnade på flera bra avsnitt och ett av dem var P1 Kulturs avsnitt från i fredags. Det var mycket film i det avsnittet och jag gillade verkligen hur bra och djupgående de diskuterade flera av de filmer som just haft premiär och som handlar om svarta människor på olika sätt. Jag rekommenderar verkligen I am not you negro om och med James Baldwin som de pratar om i avsnittet.
En stor favorit är Caitlin Moran. Jag är osäker på om jag har delat detta klipp med henne tidigare men det förtjänar att spridas tusen gånger om så vi kör en repris i så fall. I hennes senaste bok Moranifesto skriver hon en text till alla tonårstjejer som hon möter på sina signeringar. Jag gråter och får gåshud varje gång jag lyssnar på klipper eller läser texten i boken.
Under min maratonlyssning igår så hittade jag till podden 88 cups of tea. Där intervjuas författare och andra skrivande personer. Och senaste avsnittet innehåller en intervju med aktuella Angie Thomas som skrivit The Hate U Give. Jag gillade verkligen intervjun och blev ännu mer sugen på att läsa boken nu. Längtar tills jag åker till London för då har jag planerat att köpa den.
Förra veckan såg jag den helt fantastiska filmen Dolda tillgångar (Hidden figures) och jag kan verkligen rekommendera den. Så stark berättelse som du både skrattar och gråter när du ser. Förstår inte att den inte nominerades för bästa film, den hade lätt kunnat ta La la lands plats.
Veckorna snurrar på i ett galet snabbt tempo just nu och jag kan inte bestämma mig för om det är något bra eller dåligt. Och om arbetsveckorna rusar förbi är det ingenting mot vad helgerna gör. Jag har traditionsenligt varit på bio men även städat upp min hörna för att måla naglarna/pyssla/sitta vid datorn och det blev så bra att jag inte kan slita mig därifrån. Det enda trista just nu är att det läsflyt jag hade i januari är förbytt mot total torka och jag har inte läst en enda bok i februari. Hoppas att detta ändras snart. Här kommer i alla fall min topplista för den här veckan, bättre sent än aldrig.
Mina känslor gentemot Beyoncé varierar. Ena stunden tycker jag att hon är väldigt överreklamerad och andra stunder spelar jag nästan sönder hennes skivor. Just nu går låten Sandcastles på repeat.
Jag har tidigare i dessa listor tagit med booktubers som jag gillar och villa sprida ordet om. Nu har turen kommit till Klara som även har bloggen Klaras bokprat. På YouTube berättar hon om böcker hon läst och gillat. Jag tycker att Klara förtjänar en massa fler prenumeranter och tittare så jag hoppas att ni klickar er in hos henne och tittar er igenom det arkiv som finns så här långt. För att introducera er så har jag valt det tipset som innehåller en av de bästa böcker jag läste förra året.
En av de bästa böcker jag har läst så här långt i år är Vända hem (Homegoing) av Yaa Gyasi. För två veckor sedan fick jag till min stora lycka lyssna på henne live när hon samtalade med Tara Mozhisi. För er som inte var på plats kan jag inget annat än uppmana er att först läsa boken och sedan lyssna på detta samtal som inte är det med Tara men likväl ett bra samtal, från en litteraturfestival i Chicago.
Feministen, riksdagsledamoten, debattören och allmänt coola Birgitta Ohlsson kommer nu vinter med sin bok om den duktiga flickan. Den heter Duktiga flickors revansch, igår var jag och lyssnade på henne på Akademibokhandeln och det var riktigt intressant. Kön ringlade sig tyvärr så långt och jag hade inte tid att stanna för att köpa boken och få den signerad. För några veckor sedn medverkade Birgitta i Morgonpasset för att prata om boken.
Som jag berättade förra veckan så har jag och min syster en ny tradition och den är att gå på bio på fredagen eller lördagen. Den andra filmen som vi såg och som jag varmt kan rekommendera var Manchester by the sea. Den är nominerad till flera Oscars och jag håller tummarna för att den tar hem en mängd statyetter. Det är sorgligt, vackert och hjärtskärande och befriade oamerikansk spelat vilket jag var en glad överraskning.
I den första luckan i denna julkalender deklarerade jag min kärlek till Meg Wolitzer. Nu har turen kommit till Zadie Smith. Denna talangfulla och smarta kvinna som jag kan lyssna på dag ut och dag i. Jag tänkte tipsa er om två samtal med henne som jag verkligen gillat.
Det första tipset är när hon medverkar i The Penguin Podcast som är en podd från brittiska förlaget Penguin Books som publicerar Smiths böcker. I höst är hon aktuell med Swing Time på engelska och vad jag förstår så kommer den under hösten 2017 på svenska. Detta ser jag verkligen fram emot för det verkar vara en helt fantastisk bok. I poddavsnittet pratar Zadie Smith om nya boken, om tre objekt som hon tagit med sig och om moderskapet. Jag lyssnade på avsnittet i lördags samtidigt som jag hade tillverkning av årets julkort. Helt trollbunden var jag och jag vill läsa nya boken typ NU.
Det andra tipset är ett samtal från 2010 då Smith medverkade i en samtalsserie på The New York Public Library. Detta bibliotek som anordnar så mycket intressanta samtal och som tack och lov för oss som inte kan vara på plats frikostigt filmar och delar med sig av gratis på nätet. Detta är över en timmes långt samtal där vi verkligen får lära känna Smith.
En av de största litterära upplevelserna för mig i år är de gånger jag har fått lyssna på nya idolen, Meg Wolitzer. Jag älskar denna kloka, smarta och roliga kvinna! Första gången jag hörde henne var i Bonniers podcast Speaking of Stories när hon samtalade med Jenny Nordberg i februari. Sen har jag dammsugit Internet på olika samtal med henne. Det hela kulminerade under Bokmässan i september när jag fick lyssna på henne live. Hon samtalade med kritikern Lotta Olsson om kulturhustruns revansch. Det samtalet var helt fantastiskt bra och jag satt som i trans under hela samtalet och önskade att det hade pågått mycket mycket längre än det gjorde. Till min stora glädje har jag nu hittat det samtalet som ljudfil/podd på Bokmässans konto på Soundcloud. Så min present till er så här den första dagen på min litteraturkalender är att ni får detta samtal serverat till er enkelt och smidigt. Så nu kan ni också bli förälskade i denna kloka människa. Det är något visst med mogna, intellektuella och smarta kvinnor som är vältaliga.
Som bonus får ni även ett annat samtal med Meg från Bokmässan som jag missade live, nämligen den från Hela människan (Svenska kyrkans scen på Bokmässan).
