Nyårskyssen

I september kom den tredje och sista boken i Boonsboro-trilogin av Nora Roberts. Den heter Nyårskyssen och handlar om tredje brodern Ryder och väninnan till kvinnorna i de två första böckerna, hon heter Hope. Nyårskyssen handlar om just Ryder och Hope och hur de som inte tål varandra ändå kysser varandra på nyårsafton och sedan får vi följa dem i deras vånda angående denna kyss. Förutom dem får vi återse Ryders bröder Beckett (och hans tjej Clare) och Owen (och hans tjej Avery). Icke att förglömma handlar det mycket om spöket på värdshuset som bröderna rustar upp tillsammans med sin mamma. Och just den här spökhistorien blev det för mycket av i den här boken och jag skummade de passagerna för jag har blivit mätt på Roberts spökinslag i böcker.

Jag gillade verkligen Värdshuset och även Pojkvännen och blev riktigt besviken att Nyårskyssen inte höll lika bra som de två andra böckerna. Det är en helt okej bok men jag hade nog för höga förväntningar. Det som jag har tyckt om genom hela serien är rustandet av värdshuset, det har varit en fröjd för mig som inredningsintresserad att få följa en helrenovering. Vänskapen mellan Clare, Hope och Avery har också varit fin, likaså sammanhållning mellan bröderna Montgomery. Det är skoj att vi får återse de andra bröderna och deras flickvänner i de olika böckerna och det blev ett fint avslut på serien i slutet av Nyårskyssen. Böckerna är fristående så ni behöver inte läsa dem alla eller i den följd de är utgivna. Just den här typen av Nora Roberts-bok, den med övernaturliga inslag har jag nu ledsnat på men som tur är är detta en produktiv författare så det finns massor annat av henne att läsa.

Slut på romantikveckan

Nu har den här upplagan av romantikveckan nått sitt slut. Jag hoppas att ni fick några boktips längst vägen. En av de stora behållningarna med att ha läst så mycket romantiska/romanceböcker i sommar är att jag nu vet bättre var jag gillar för typer av böcker inom genren och vad som går bort. Jag gillar inte läkarromanerna, de med mordgåtor/brott, de historiska och de traditionella romantik/passions böckerna. De är för kliché, för stereotypa i könsrollerna och för smöriga för min smak. Däremot tycker jag mycket om Nora Roberts och Harlequins serie Silk. Det är vardagsnära, romantiska men har även en vettig story utöver själva kärleksdelen. Ett tips om du vill läsa romantiska böcker och gillar att läsa e-böcker är att hålla koll på främst Dito (Bokus) och Mondo (Adlibris). Under sommaren hade båda superpriser på Harlequins böcker och jag köpte en drös för under hundralappen. Nu i veckan hade Harlequin själva en kampanj på sin Preludé-utgivning (ännu mer vardagskontext och romantik), därifrån har jag inte läst något. Men jag klickade genast hem en tre böcker från Kimberly Van Meter som jag sett i deras utbud under sommaren men inte läst något av.

Något jag är på jakt efter är böcker där det finns en huvudperson som inte är vit, säg en brun tjej, som jag skulle kunna få identifiera mig med. Jag förutsätter att de alla är vita, för det brukar skrivas ut om en person har en annan hudfärg och alla personer på omslagen är vita. Sen skulle det vara roligt och läsa annat än amerikanska författare. Amerikanarna och deras romantik kan jag nu, jag är sugen på att läsa någon författare som inte är från USA. 

Även om den här omgångens romantikvecka är slut är det inte sista gången jag skriver om den här typen av böcker här på bloggen. Jag ska ju läsa Kimberly Van Meters böcker, Nora Roberts Nyårskyssen kommer i september och så kommer det säkert någon mer bok jag klickar hem. Om ni har några boktips är det bara att lämna en kommentar.

Älska och förlåta

Bilden har jag lånat från bokus.se

Det här var en av böckerna jag lyssnade på via Storytel i somras och det ångrar jag att jag gjorde. Boken heter Älska och förlåta och är skriven av Nora Roberts. Jag önskar så att jag hade läst den själv istället för nu fick jag inte alls någon känsla för boken vilket jag säkert hade om jag läst den istället. Boken handlar om Vanessa. Hon är erkänd pianist som har rest över hela världen och spelat piano. Hon har dock inte träffat sin mamma på tolv år (hennes far tog med henne på turné och sedan dess har hon inte träffat mamman). Nu har Vanessa rest tillbaka till sin hemort och modern för att söka svar på sina frågor. Frågor om övergivande, försummelse och om hennes mamma någonsin älskade henne.

Det var nog inte tänkt att Vanessa skulle stanna längre än vad det skulle ta att återknyta kontakten med modern och få svar på sina frågor. Men så dyker det upp både det ena och det andra längst vägen och hon får fler än en gång stanna upp och fråga sig själv vad det är hon vill och var hon är på väg. Den här gången finns det inga spöken eller hemskheter som ska reda ut utan det är en mysig kärleksroman som puttrar på och det var en trevlig omväxling i mitt Nora Roberts-maraton jag hade i somras.

Bröderna Mackade

 Bilderna har jag lånat från bokus.se

Det här med beundrarskaror, vackra kvinnor, hus som ska rustas upp/inredas och spöken verkar vara ett favorittema för Nora Roberts. För i likväl BoonsBorotrilogin som i kvartetten om Bröderna Mackade ingår dessa element, och jag gillar det. I den här serien om fyra böcker får vi möta bröderna Jared, Rafe, Devin och Shane. De är uppväxta i den lilla staden Antietam och har alltid gillat att bråka, både med varandra och andra. Parallellt i alla fyra böcker får vi reda på sägnen om de två unga soldaterna under inbördeskriget, hur de sköt varandra och där den ena var nordstatare och den andra sydstatare. Denna sägen eller historia är sedan kopplad till det värdshus som spelar en central roll i framför allt Återkomsten och sedermera familjen MacKades gård som är i fokus i Våga älska.
  
Återkomsten
I den här boken får vi träffa bror numer två i skaran Rafe. Efter att ha hållit sig borta från Antietam i tio år är han nu tillbaka. Inte för att mucka gräl den här gången, utan för att rusta upp ett hus han drömt om sedan barnsben och omvandla det till ett värdshus. I staden finns Regan, hon är nyinflyttad till staden och driver en antikbutik. Rafes och hennes vägar korsas genom att han behöver möbler till sitt värdshus. Och sedan blir det åka av som ni säkert förstår.

Stolta hjärtan
Nu får vi lära känna den äldsta brodern, Jared. Han har också vuxit ifrån bråkandet och är numera advokat. Det är i tjänsten som han stöter på Savannah, även hon nyinflyttad till staden. Hon har en son och håller sig mest för sig själv, något som retar gallfeber på skvallertanterna i stan. Det är ytterst motvilligt som Savannah vill ha något med Jared och göra, det gäller både professionellt och privat. 

Allt för henne
Det här visste jag skulle bli min favorit redan innan jag börjat läsa någon av böckerna, men efter det att jag läst vad de handlar om. Även Devin har blivit en städad man som numera håller sig till lag och ordning. Han är nämligen sheriffen i stan. Det är inte bara att hålla ordning det är även att beskydda. Och där finns Cassie och hennes två barn som verkligen behöver beskydd, från en misshandlande make och far. Cassie har Devin varit förälskad i sedan tonåren och det finns få kärlekshistorier som jag gillar så mycket som suktande på håll ett bra tag (läs år) innan det händer något.

Våga älska
Minsitingen i skaran Shane är så less på att hans bröder faller som furor för sina kvinnor och vill bevara sitt singelliv och status som kvinnokarl så länge det bara är möjligt. Men så kommer Rebecca för att hälsa på sin goda vän Regan och därmed introduceras dessa två för varandra. Shane driver familjegården och det med glädje, han älskar gården och djuren. Rebecca är überakademikern och underbarnet med fler examen, titlar och utmärkelse du kan tänka dig och då har hon inte ens fyllt trettio än. Här vävs brödernas, sägnen och de fyra historierna ihop.

Det jag gillade med den här serien är att det går lite fortare än i BoonsBorotrilogin där de tar mycket mer god tid på sig innan det händer något. Däremot börjar jag tröttna på det här med spöken som en del av berättelsen. Och det blev väl lite väl mycket av det goda i Våga älska. Men en helt klart läsvärd kvartett om du gillar det romantiska.

Pojkvännen

Bilden har jag lånat från bokus.se

Idag blir det Nora Roberts för hela slanten. Jag har verkligen fastnat för henne under sommaren och läst inte mindre än sex böcker av henne under semestern. Jag börjar dagen med att skriva om Pojkvännen. Det är del två i BoonsBorotrilogin och och jag tyckte som bekant mycket om första delen, Värdshuset. I Pojkvännen får vi följa mellanbrodern Owen. Han är den som håller familjeföretaget samman, organiserar och styr upp arbetet och som ser sig själv som ordningsam. Hans bröder tycker mer att han är ett kontrollfreak som ska kontrollera och dubbelkolla allt hela tiden. Upprustningen av värdhuset går framåt och de börjar att närma sig öppning och invigningen, och det roliga det vill säga inredandet har nu tagit vid.

Tvärs över gatan från värdshuset arbetar Avery på sin pizzeria och restaurang. Där äter bröderna mer än gärna både lunch och middag. Men Owen hänger nog där mer än sina bröder. För han har ett gott öga till Avery och har haft sedan han var ung. Även om han inte inser att det är för att han är kär i henne som han går över gatan i parti och minut för kaffe eller mat. Jag gillar att den här boken var mindre våldsam än den första och att den stora grejen som ska hända med kvinnorna i Roberts böcker snabbt är överspelad här så vi kan fokusera på kärleken den kärleken. Dessutom låg jag i soffan i smällheta juli och längtade efter julen då det närmar sig jul i boken.

Den stora fördelen med trilogier (som jag annars är emot för det är oftast bara en bok som är bra, den första och sedan är det en långsträcka till upplösningen i bok tre) är att vi i det här fallet får lära känna alla lite bättre för varje bok. Så även om det är fokus på Owen i den här så är de andra bröderna där hela tiden och vi får veta hur det går för dem med. Upprustningen av värdshuset som beskrivs väldigt målande och engagerat är hundra gånger bättre än Sommaren med Ernst och liknande. Jag blir riktigt sugen på att renovera efter att ha läst de här böckerna. Nu längtar jag som bara den tills den tredje och sista delen kommer (vilket är om bara några veckor), den heter Nyårskyssen. Jag vill veta hur det går för alla, hur det blir med värdshuset och gå sedan ska jag gå vidare till nästa serie av Roberts, nämligen I nöd och lust-serien som jag köpte i somras men inte hann läsa under semestern.

Värdshuset

Bilden har jag lånat från bokus.se

Min första bok av Nora Roberts blev Värdshuset. Det är första delen i trilogin om bröderna Montgomery, den lilla staden Boonsboro i Maryland och värdshuset som de håller på och rustar upp tillsammans med sin mamma. I denna första del får vi stifta bekantskap med Beckett, arkitekten i brödraskaran. Bröderna och deras mor jobbar och står i och fixar till det gamla värdshuset, men det är inte det enda som händer i boken. I samma lilla stad bor den unga änkan Claire med sina tre små pojkar. Hon driver en bokhandel tvärs över gatan från värdshuset och det behöver inte kluras så mycket på huruvida Claire och Becketts vägar ännu en gång kommer att korsas. För även om Beckett gillar att läsa så är det inte primärt därför han gör sig ärenden till bokhandeln.

Det här är en småmysig och mystisk bok. Jag kan tydligt se det lilla amerikanska samhället framför mig och det börja klia i mina inredningsfingrar när jag läser om brödernas renoveringar. Men jag blir även sugen på att öppna en bokhandel. Jag tycker om alla tre bröder men även Claire. Det finns vissa element jag hade kunnat vara utan (de något övernaturliga) men på det stora hela var det trevliga timmar som ägnades åt att läsa den här boken. Och ingen tantsnusk var det heller, vilket jag av någon anledning trodde att Nora Roberts böcker skulle vara.

Jag tyckte mycket om boken och vill helt klart läsa mer av Roberts. Både de båda uppföljarna till Värdshuset som är Pojkvännen (kom i början av maj i år) och Nyårskyssen (kommer i oktober). Men jag är även sugen på Bröllopssviten (består av Som en drömbild, Doft av rosor, Ögonblick att minnas och Den lyckligaste dagen).