söndag 25 juni 2017

Är bokbloggen död?

Jag har under en längre tid funderat mycket på statusen för bokbloggen och bokbloggandet. Det är inte bara jag i bokbloggarsfären som har dragit ned på bloggandet. Flera bokbloggare har gått över till Twitter och/eller Instagram. Så såg jag den här notisen i DN Kultur i slutet av maj signerad Kristina Lindquist och tänkte att då var det inte bara jag som har märkt av förändringen.

Själv har jag dragit ned på mitt bloggande då det ledde till att jag brände ut mig. Det var som mitt obetalda deltidsjobb och jag kunde lägga ned motsvarande en halvtidstjänst i veckan på att gå på evenemang och sen blogga om dem på kvällar/nätter. Och då har jag redan en stressig heltidstjänst på mitt "riktiga" jobb. Jag hittade till bokbloggargängets motsvarighet på YouTube som kallas för BookTube för drygt ett år sedan. Där pratar folk om böcker, gör litterära enkäter, visar upp böcker de köpt/fått etc. En stor anledning att jag fastnade för denna form av bokbloggande (vloggande) var för att de pratade om böcker som inte har nått Sverige än, jag tittar nästan uteslutande på vloggare från Storbritannien och USA. Jag kunde bli lite less på att att samma böcker valsade runt på alla bloggar jag läste och i vissa fall skrev bloggaren inte mer än baksidestexten och en rad om vad hen själv tyckte. BookTube har inte blivit lika stort i Sverige som det är utomlands och flera av de svenska booktubers som finns pratar engelska för att få en större följarskara. Förutom vloggande om böcker har vi poddande. Även här är det litterära poddandet större utomlands än i Sverige men det finns en hel del litteraturpoddar även på svenska. De som jag känner till har dock inte primärt varit bokbloggare innan de började podda utan hoppade direkt till poddande när de ville prata om böcker de läst.

Så har vi det här med Instagram och det Kristina skriver om i sin notis. Där upplever jag att det mest är fokus på bokomslag och snygga bilder. På inget sätt är jag undantaget detta, jag lägger själv mycket tid och möda på att ta så fina bilder jag kan på böcker (även om det inte är mitt enda fokus på mitt instagramkonto). Men jag kan sakna det där djupet i samtalen om böcker som vi har i bloggsfären som inte blir samma sak på Instagram. Det är inte texten som är viktigast där utan bilden. Förr såg jag mitt instagrammande om böcker som ett komplement till min blogg där jag skrev längre texter och mer utförligt. Det finns flera som ingår i gruppen bookstagrammare som inte har en egen blogg också utan endast håller sig till Instagram som plattform.

Det finns nu två saker som jag skulle vilja att vi pratar om:
  • Att lägga upp en bok på Instagram eller skriva kort om den på Twitter är det att göra skäl för sitt mottagna recensionsexemplar? Förr var det att skriva ett blogginlägg som var motprestationen i utbyte att få ett gratis rec.ex. Men när nu fler och fler överger bokbloggandet hur räknas motprestationen då om vi tar i beaktning att dessa texter inte brukar vara lika utförliga som på en bokblogg?
  • Är bokbloggen på väg att dö ut eller har den redan det?
    Kanske är det bara jag som i och med mitt eget nedtrappning av inlägg som känner så men jag upplever att luften lite har gått ur bokbloggarmaffian i bloggform och att det numera innefattar även eller än mer sociala medier och då främst Twitter och Instagram. Det finns fortfarande en uppsjö av bloggar men det känns mer utspritt och mindre sammanhållet än det var förr. Nu handlar det mer om att ta fina bilder på böcker än att prata om själva texterna och vad vi tyckte om dem. 
Det vore väldigt intressant att höra hur ni andra tycker och tänker. Lämna gärna en kommentar och sprid inlägget om ni vill så att fler kan vara med och diskutera. 

79 kommentarer:

  1. Tycker snarare att det verkar som att boksamtalen flyttat till Facebook snarare än till Instagram, men håller med om att luften lite verkar ha gått ut bokbloggarna. Kanske inte så konstigt då vi dragit det några varv nu och som du säger kräver det en hel del tid och engagemang. Jag tycker att det är synd om endast de korta texterna får ta plats. De är för mig ganska ointressanta, i alla fall om de inte är mer än ett par raders innehåll och någon kort kommentar om vad skribenten tyckte. Jag vill läsa något nytt, inte samma text om och om igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spännande, var på Facebook är det dessa samtal äger rum? Jag hänger nästan aldrig där numera då det är så jobbigt flöde med algoritmer hit och algoritmer dit. Så jag har missat detta.

      Radera
    2. Ja, vart på Facebook undrar jag också. Jag är annars väldigt aktiv på Facebook, men har inte lyckats hitta några bra grupper där böcker diskuteras som faktiskt är aktiva.

      Radera
    3. Älskade böcker hos Bokhyllarna är en grupp på Facebook där vi pratar om böcker vi tycker om. Kanske något för er?

      Radera
  2. Intressant. Personligen har jag svårt att se "trender", tycker inte jag har den utblicken.
    Jag har också trappat ner på bloggandet och hinner/orkar inte kommentera så mycket på andra bloggar. Trots att jag trappat ner bloggandet så skriver jag något varje dag i stort sett. Men om jag deltar i något som t.ex. Top Ten Tuesday så gör jag bara det när temat passar mig, inte om jag känner att jag måste lägga ner tid. Mitt engagemang ligger främst i att skriva om böckerna jag läser.
    För mig personligen så kommer jag inte att gå över till Instagram helt (även om jag är rätt aktiv där) eller vloggar. För mig är poängen det skrivna ordet. Jag bloggar för att då får jag utlopp för mitt skrivande också. Det är det som driver mig.Jag har varken tålmod eller intresse att se på videos eller lyssna på poddar. Men det är ju bara jag, ingen trend.

    En del förlag skriver ju uttryckligen "skicka länken till recensionen", och jag har svårt att se att de skulle vilja att man helt övergår till korta omdömen på Insta. Däremot så ser jag ofta att förlagen reinstar de inlägg som man gör på Insta.

    Jag började inte att blogga för att nå en stor publik, utan tänker bara fortsätta blogga och skriva så länge det är kul. Jag kan också sakna en diskussion om texterna, men samtidigt så räcker det om jag har det med en handfull bloggare.
    Jag har också upplevt att det är svårt att komma in i samtalet på en del bloggar ibland om man inte tillhör en viss grupp av bloggare.
    Några spridda tankar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väldigt intressanta tankar Lotten! Tack för att du tog dig tid att skriva ned dem. För mig började det också för att hålla igång mitt eget skrivande men sen växte det sig större och tog mer tid och energi än det gav. Önskar ibland att jag kunde komma tillbaka till det stressfria i att blogga.

      Radera
    2. Så jättebra skrivet, Lotten! Jag är lite jäktad just nu, ska själv svara Johanna så snart jag hinner, men tänkte bara inflika att jag känner igen mig SÅ himla mycket i dig.

      Radera
    3. Där nämner du något intressant som jag faktiskt också stött på några gånger, att man inte kan komma in i samtalet om man inte tillhör en viss grupp av bloggare. Hur kan det komma sig tror ni, finns det en viss elitism bland bokbloggare? eller olika grupperingar?

      Radera
    4. Det känner jag inte alls igen, tycker att de allra flesta bokbloggare är väldigt sociala och samtalar med alla som har lust. Menar du att dina kommentarer på FB eller bloggar inte besvaras? Utveckla gärna så att jag förstår lite bättre. Nyfiken

      Radera
    5. Tack Joelinda och Sincerely Johanna.
      Ang. grupperingar så är det lite svårt att sätta ord på. Jag är själv dålig på att svara på kommentarer på min egen blogg, så där ska jag inte säga något.
      Det handlar inte heller om näthat, eller att bokbloggare är elaka. Alla jag stött på är positiva och konstruktiva.
      Det är mer en känsla av när man börjar se bilder på Instagram på träffar "för alla bokbloggare" och man inte alls hört talas om det, eller när Twitter svämmar över av kommentarer om någon bokbloggarträff. Men mest är det nog när man läser något och inser att här kommer man in "mitt i" en diskussion som försigått någon annanstans och man har ingen aning om var, för man är inte med i den gruppen. Enstaka bloggare ignorerar också ens inlägg och svarar bara på vissa andra bloggares inlägg. Men det tillhör faktiskt undantaget.
      Kanske lite oklart vad jag menar, men det är mer en känsla...
      Har du exempel Barnboksbloggen?

      Radera
    6. Det är ju en tråkig känsla att bära på. Jag tycker att bokbloggarsfären är skönt befriad från tråkiga kommentarer och antiinlägg men jag kanske är allmänt naiv och inte fattar.

      Radera
    7. Jag har inte heller några exempel på näthat, det verkar den här delen av internet som tur är vara förskonad ifrån. Däremot är det väl samma känsla som Lotten har, det där att allt äger rum i Stockholm/södra Sverige eller att vissa inte blir inbjudna. De populära bloggarna får förstås fler kommentarer än en själv trots att man kanske recenserar samma bok och det kan ju också kännas tråkigt. Liksom det faktum att när man själv anordnar utmaningar, tävlingar eller liknande så blir få intresserade, men om en populär blogg anordnar en liknande grej så exploderar intresset. Ta tex barn- och ungdomsbokutmaningen som jag arrangerade 2016 med bara ett par intresserade. Nu inför 2017 när någon annan tog initiativet blev det helt plötsligt närmare 400 personer som var intresserade att delta. Det känns tråkigt när man lägger ner tid på att arrangera saker.

      Radera
    8. Sedan är det väl det faktum att så många bokbloggare verkar känna varandra privat, vara vänner på Facebook osv. Dit har jag aldrig kommit och jag förstår inte heller hur man lyckas med det, jag har aldrig ens lyckats träffa någon annan bokbloggare IRL. Men så är det kanske när man bor på landsbygden...

      Radera
    9. När det gäller att många av oss tycks känna varandra privat/är vänner på Facebook osv tror jag att det handlar om att vi har hållit på i flera år. Vi har följt varandras bloggar, träffats på olika evenemang, Bokmässan och andra events. Men vissa av oss har aldrig träffats IRL men det kan ändå kännas som om vi känner varandra. Så det handlar nog om tid och om att ha interagerat med varandra både fysiskt och i digitala kanaler.

      Radera
  3. Min blogg har aldrig varit den mest aktiva. Trots det har jag också ibland känt stress över att jag inte skrivit något på en vecka. Jag har också Instagram men ser det mer som ett komplement där jag visar upp vad jag läser just nu. På bloggen skriver jag om de böcker jag läst. Inte precis alla men i alla fall de jag bett att få som recensionsexemplar. Tyvärr är diskussionen inte livlig på bloggen men jag är också väldigt dålig på att kommentera på andras bloggar. Instagram-recensioner orkar jag inte läsa om de är mer än fem rader långa. Skulle vara intressant att veta vad förlagen tycker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med och hoppas att det här inlägget når förlagsfolk som kan ge oss svar. Det var nog för att kommentarerna började sina så som jag tappade lite i motivation att blogga, kändes som om jag skrev ut i tomma intet. På sociala medier är det mer snabb respons och bekräftelse men samtidigt saknar jag djupet från bloggandet.

      Radera
  4. En del av att förlagen skickat ut rec ex tänker jag att det är för att boken ska synas. Folk pratar om att de läser boken, lägger upp bilder osv. Tycker själv att det händer ofta att jag ser samma bok "överallt" på sociala medier och det måste väl vara en vinst från förlagens håll även om inte dessa inlägg går in på vad mottagaren av boken tycker om boken. Sedan tycker jag personligen att det är tråkigt om det bara blir snygga bilder. Jag vill gärna veta något om vad boken handlar om eller om den var bra eller dålig. En blandning av snygga bilder och mer substans helt enkelt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min gissning är att förlaget inte nöjer sig med bara bilderna och synligheten utan att de också vill att folk ska skriva vad de tyckte om boken, annars är det ju bara som en annonsplats men det tappar i trovärdighet om det inte finns ett omdöme också. Men det är bara min gissning som sagt och det vore väldigt skoj om förlagspersoner ser och kommenterar på detta inlägg.

      Radera
  5. Jag ser bloggen som grunden, och har inga planer på att ersätta den med bara bilder på Instagram. Dock satsar jag ganska mycket på just det forumet, men ser inga problem med att kombinera. Det framgår alltid att det finns en längre recension på bloggen, en del följare klickar in och läser, andra nöjer sig med min korta sammanfattning. Tror dock inte att jag tappar läsare eftersom den senare gruppen troligen ändå inte skulle kolla blogginlägg om de nu vill ha det där snabba, enkla. När det gäller bokbloggarna går det säkert i perioder för de flesta. Jag har själv haft ett tufft år med extremt mycket värk i flera olika tänder, vilket gjort att gnistan inte varit på topp. Tror bloggare kommer och går, några tröttnar kanske och lägger av, i gengäld kommer det nya. Jag kan tycka att det är lite futtigt som motprestation att få recex för att enbart visa dem på Instagram. Jag tror inte bloggen är död, men förlagen verkar också vilja satsa på sociala medier och det kanske är framtiden att kombinera. Eftersom jag vill ha texter och längre recensioner fortsätter jag skriva, och hoppas att jag kan sprida läsglädje till olika målgrupper genom att vara aktiv på flera plan. Men visst tar det en hel massa tid, och motivationen är ibland en utmaning att behålla.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har rätt i att det kommer och går i antalet bloggare och antalet aktiva bloggare. Jag kanske bara är nostalgisk och inte ser mig om mer i vad som faktiskt finns. :-D
      Personligen uppskattar jag verkligen konton som ditt där det tydligt framgår att det finns en längre text om boken att läsa på bloggen, då blir Instagram som en piffig version av Blogglovin.

      Radera
    2. Jag har inte Instagram och har därför noll koll på hur ni andra marknadsför er där, men jag måste säga att jag gillar dina recensioner (Johannas deckarhörna) eftersom de är lagom långa. Inte bara en sammanfattning, inte heller en uppsats. Förstår inte varför man skulle vilja läsa bara en kort "blurp" av typen "Bästa jag läst på länge!". Jag vill ju veta VARFÖR. Tycker du har hittat en bra längd och snärtiga inlägg som man orkar ta till sig.

      Radera
    3. Håller med Joelinda! Jag vill veta VARFÖR!

      Radera
  6. Jag håller med i vad Lotten skriver. Jag har i och för sig inte bloggat superlänge ännu, men jag tror att det ändå fortfarande är många som läser bloggarna. Det kanske inte är så många som kommenterar dem. Men jag bloggar också för att det är kul och det känns att skrivandet är liksom en del av hela idén.

    Jag har själv ofta lite dåligt samvete att jag inte interagerar mera med andra bloggar, men jag läser dem. Det gör jag! Och då hoppar jag oftast över dem som bara kopierat bokens baksidestext och har en kort recension på några ord. Jag vill gärna läsa lite längre inlägg med personliga åsikter och funderingar.

    Och på något sätt tror jag att även förlagen gärna ser en full recension på böckerna, speciellt de mindre förlagen, trots att det viktigaste kanske ändå är att deras böcker syns så mycket som möjligt. Då kan det ju vara både på bloggen, instagram, Facebook eller Twitter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske är det inte så mycket minskning av inlägg och läsande som du skriver, kanske är det kommenterandet jag menar nu när jag tänker efter. Att det är interaktionen som fanns förr oss bloggare emellan som har minskat även om vi fortfarande läser varandras bloggar. För mig personligen har det visat sig att då är det inte lika roligt längre för det känns som om allt mitt arbete med att skriva inlägg bara går ut i tomma intet och inte har någon mottagare.

      Radera
    2. Så är det nog för väldigt många. Det är nog fortfarande en hel del som läser bokbloggarna, men som inte kommenterar. För mig är det så att jag har många läsare som inte har blogg själva, t ex lärare, bibliotekarier, föräldrar. Så läsare finns nog fortfarande, men de kommenterar sällan och när vi bokbloggare själva sällan interagerar med varandra längre så upplever man att hela bokbloggandet har minskat. Men självklart vill man ju ha uppskattning, såväl från vanliga läsare som från andra bokbloggare, och gärna också från författare, illustratörer, förlagsfolk, branschfolk. Handlar det om att det finns för många bloggar så man blir en i mängden? Att folk inte hinner med att både läsa och kommentera och interagera längre?

      Radera
    3. Ja, det dåliga samvetet för för få kommentarer finns där hela tiden!

      Radera
  7. För min del så har jag ett behov av att skriva om de böcker jag läser, jag gör det för att jag tänker bättre då. Dessutom skriver jag ganska ofta om böcker som få bloggar om och det gör att jag gärna vill föra ut t ex världslitteratur. Mitt bloggande är kort ibland och långt ibland och jag känner ingen press på att prestera på bloggen. Den är mitt nöje, sedan hoppas jag att förlagen uppskattar de lite längre texterna som komplement till min FB och Instagram o Twitter. Om man ser bloggande som ett jobb så tröttnar man nog väldigt fort. Bloggandet är en hobby som förstärker mina andra hobbies: läsning, resor och fotograferande. Efter hand har jag blivit allt petigare med vilka bloggar jag läser och kommenterar på. Bloggar som skriver av baksidan eller har allt för få egna reflektioner hinner jag inte läsa. De som däremot lägger ned lite krut på sina inlägg läser jag gärna och försöker kommentera. Det är synd att kommentarsfälten är såpass tomma men besöksstatistik visar ändå att många läser, det räcker för mig.

    SvaraRadera
  8. Jag har skrivit ett eget inlägg på min blogg om de tankar jag fick efter att ha läst ditt inlägg:
    http://www.barnboksbloggen.se/?p=11398

    SvaraRadera
  9. Jag har ju bloggat i evigheter, tröttnar lite i perioder, men är sedan på igen. Jag skriver ju fortfarande mestadels för min egen skull, behöver formulera mina upplevelser i ord. Jag bloggar också med en baktanke, jag vill lyfta litteratur som inte "alla" skriver om. Och jag gillar att utmana folk att läsa lite utanför det vanliga. Jag är nog däremot tyvärr en ganska tråkig bloggläsare, har ett antal favoriter som jag följer, men missar många. Och jag slarvar allt med att kommentera också. Men insta eller andra kanaler kan absolut inte ersätta bloggarna för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med dig där! Bloggens beständighet går inte att förbise. Jag gillar att kunna skriva längre texter när jag har lust.

      Radera
    2. Jag önskar att jag kunde komma tillbaka till känslan av att bara blogga för min egen skull. Men jag tror nog aldrig att den har funnits där, jag har alltid velat nå ut brett med mitt tipsande av kultur och få fler att gå och se en utställning/föreställning, läsa en bok eller lyssna på en dokumentär. Och då är det nog svårare att hålla modet uppe när läsarna och interaktionerna sviker. Din blogg, Annas och Hannas är verkligen nischade bloggar just för att ni tar upp sådant som kanske andra förbiser och jag uppskattar er enormt för det.

      Radera
  10. Håller med flera ovan om att vi blivit sämre på att kommentera, det tar ju en väldans massa tid det också och det är nog den enkla förklaringen. Själv läser jag många inlägg, men är dålig på att lämna avtryck som visar det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag funderar nu mycket på om det inte är själva bloggandet utan kommenterandet som minskat och förflyttats. För uppenbart är det fortfarande många som bloggar på och fler och fler ansluter till bokbloggargänget men vi har blivit sämre på att kommentera.

      Radera
  11. Jag tycker verkligen man märker av saknande av kommentarer, visst jag har instagram, visar upp böcker kan skriva någon rad men mina recensioner finns på bloggen, men det är sällan man diskuterar böcker längre :( Jag skriver för min egenskull, gillar att kunna gå tillbaka och se vad jag tyckte om en viss bok kanske påminna mig själv vad som hände senast i en del i en bokserie osv, men även för att enkelt ha koll på vad jag har läst och inte (speciellt när jag trillar över billiga böcker på loppis osv)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan verkligen bli avundsjuk på er som bloggar för er egen skull, önskar att jag också kände så. Då kanske saknaden av kommentarer och läsare inte skulle kännas så mycket som det gör för mig nu.

      Radera
  12. Jag började blogga för att ha en läsdagbok på nätet, med den uttryckliga ambitionen att de som funderar på att köpa en bok på nätet lätt ska kunna gå in på min blogg och göra sig en uppfattning om ifall boken är något för dem.

    Att bloggen har växt i och med att jag börjat kommentera hos andra, delta i utmaningar, blogga oftare osv är ju kul för det är precis som du säger, Johanna, att det är mycket roligare i längden att skriva blogginlägg om man vet att någon läser dem - och gärna kommenterar.

    Jag lyssnar inte på poddar och vloggar och allt vad du räknade upp. Jag har inte tid, ork och tålamod till sånt. Dessutom jobbar jag hemifrån och därmed missar jag alla möjligheter till att tillbringa restid till och från jobbet med att ha något sånt där i lurarna. Att däremot stjäla sig en stund varje dag för att surfa runt hos favoritbloggarna för att läsa intressanta inlägg, det gör jag gärna. Jag tror också att förlagen gillar våra recensioner.

    Jag känner mig som en dinosaurie som inte har lagt ut Boktanken på Facebook, men faktum är att jag misstänker att de enda som kommer att läsa där är folk som är mina vanliga FB-vänner. Tveksam till att Facebook är rätt forum för en bokrecension, faktiskt. Instagram har jag inte, men efter att ha läst ditt inlägg inser jag att det kanske man bör ha. Det vill säga: om man bryr sig om antalet följare, klick, gilla och allt sånt. Jag tror inte jag HINNER! Jag har ett eget företag och lägger mer än heltid på att jobba. Bloggandet ska vara lustfyllt, inte ett krav! Det sker ju oavlönat på min fritid.

    Jag håller med dig om att det vore fantastiskt roligt om vi alla fick fler kommentarer på våra bloggar, om vi interagerade, om förlagen kommenterade, om folk som inte bloggar utan bara läser faktiskt lämnade en rad eller två. Å, vad mycket roligare det vore att skriva då!

    SvaraRadera
    Svar
    1. En FB-sida som man kan gilla oavsett om man är vän och där blogginlggen delas tycker jag är praktisk. Jag får ganska mycket trafik från just FB, man får en påminnelse och klickar sig till inlägget.

      Radera
    2. Jag har bloggen på FB men det enda jag gör är att länka dagens inlägg där. Det ökar trafiken något till bloggen, men mest är det från folk jag känner IRL och andra bokbloggare. Några enstaka författare också följer FB-sidan.

      Radera
    3. Jag tycker inte att det är nödvändigt att bloggen ska ha en Facebook-sida och följer nästan inga bloggares sidor på Facebook. Det försvinner bara i flödet och då är det lättare att följa bloggar via min länklista här på min egen blogg.

      För mig har det alltid varit roligt med interaktionen och när den försvunnit har även lusten att blogga försvunnit. Men så bloggar jag inte för min egen skull och det verkar vara nyckeln här.

      Radera
  13. https://boktanken.blogspot.se/2017/05/bokstagrammare-med-inflytande.html
    Här är ett inlägg jag skrev med anledning av samma notis som du har läst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du ser jag har missat ditt inlägg då jag själv inte hinner läsa bloggar nuförtiden. Intressant inlägg du skrivit och roligt att du vill vara med och diskutera även den här omgången.

      Radera
  14. Många har skrivit kloka saker redan. Själv har jag ingen annan kanal kopplad till bloggen och planerar nog inte heller att ha det. Ursprunget till den var egentligen att få lite mer struktur på min läsning, och den funktionen fyller den ju även om jag inte har en enda läsare eller kommentar, även om det är roligare att ha det.

    En annan sak är att bloggar känns som lite mer beständiga än de andra kanaler som har diskuterats. Jag ser det inte minst på att jag får sökträffar på flera år gamla inlägg, ofta böcker som inte fått stor uppmärksamhet med många recensioner när de var nya. Ibland kan det till och med vara urgamla böcker som av någon anledning inte är uppmärksammade på nätet i övrigt, så man kommer till min blogg om man söker på författaren eller titeln. Det kan man tänka på om man tycker att man skriver rakt ut i tomma intet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har du verkligen en poäng i och jag märker det även hos mig att äldre inlägg fortfarande når nya läsare genom sökningar.

      Radera
  15. Jag har bloggat sedan 2008, för min egen skull, för att komma ihåg vad jag läser. Och det är fortfarande anledningen även om bloggen växt till något bra mycket större och viktigare än jag väntade mig.

    Jag har alltid haft mestadels icke-bloggare som läsare och har inte märkt någon nedgång i statistiken. Jag är själv pinsamt ointresserad av andra bokbloggar... läser bara sporadiskt när jag hittar en länk till något som verkar intressant.

    Jag tror att det alltid kommer att finnas plats för skrivna bokrecensioner. Insta, pod och vod är format som kan komma och gå. Nästa år kommer ytterligare något nytt sätt eller ny kanal. Men så länge det skrivna ordet finns, så kommer skrivna bloggar att finnas tror jag.

    Vad gäller recensioner på twitter och insta så kan de locka lika mycket till läsning som ett långt inlägg. Beror på vem som skriver det.

    Jag upplever dessurom att många förlag har dålig koll på "influencers", medan andra har stenkoll.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja och det jag tänker då är har bokbloggen spelat ut sin roll som en kanal för förlagen att marknadsföra sina böcker? Är det bara att böckerna ska synas eller är det att de skrivs om dem. För det verkar vara väldigt olika vilka som får böcker men också vad som förväntas som motprestation.

      Radera
  16. bokbloggen är inte död... mest skriver jag om bibliotekets böcker eller mina egna.

    SvaraRadera
  17. Intressant inlägg. Hoppas verkligen inte att bokbloggarna tappar sin betydelse, eftersom det är en viktig kanal för de mindre förlagen. Jag har ingen renodlad bokblogg, men jag älskar böcker och läser mycket. Förra året läste jag 267 böcker. Självklart vill jag dela med mig av de böcker jag tycker är bra, därför bloggar jag om dem.
    Har också sett ett ökat flöde av böcker på Instagram. Hoppas bara inte det död på bokbloggarna.
    Kram Kim :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är just det som är knäckfrågan, har Instagram och andra kanaler tagit över som plattformar för bokdiskussion och bokbloggen har petats ned till "att bara vara" en läsdagbok för bloggaren?

      Radera
    2. För mig är det lite tvärtom! Goodreads fungerar som läsdagbok för mig. Lätt och smidigt att peta in titeln precis när man läst klart. Däremot så skriver jag ingenting där. Ger bara ut stjärnor.

      Radera
    3. För mig med Bibliotekskatten, jag använder Goodreads för min egen del som läsdagbok och bloggen för att nå ut till andra.

      Radera
  18. Intressanta tankar i ditt inlägg och hos alla som diskuterar här. Jag har inte bokbloggat särskilt lång tid, men har använt bloggen sedan många år till mitt företag, fotoutmaningar och annat. En reflektion jag har gjort utifrån mina olika bloggerfarenheter, är att bokbloggare är mycket sämre på att kommentera och diskutera hos varandra än de som bloggar om scrapbooking, foto och hos de som dagboksbloggar. Det överraskade mig att det är så tyst i kommentarsfältet från just de personer som älskar det skrivna ordet, det vill säga bokbloggarna. Från fotobloggare får jag respons både på det tekniska kring mina foton, tips och personliga kommentarer kring bilderna. Antalet bloggläsare har inte gått ned trots att jag ändrat inriktning på bloggen, så jag tror att de som läser bokinläggen gör just det, läser igenom och klickar vidare. Inläggen blir en hjälp på traven i valet att läsa eller inte läsa en viss bok, men de skapar ingen interaktion. Varför kan man ju fundera kring.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den fanns förr i högre grad. Lite märkligt att samtalet försvunnit, men kanske är det så att det bara flyttats.

      Radera
    2. Ja det verkar som om det har flyttats och jag är väldigt dubbel till det. Å ena sidan är det fantastiskt att det pratas böcker lite här och där men å andra sidan så gör det allt väldigt bubbelaktigt och det är svårt att hitta/gäller att du är medlem i grupper etc. Förr var det mer öppet och tillgängligt och på så sätt kan jag hålla med om kommentarerna ovan att det är svårare att vara en del av samtalet idag. Håller även med om att andra typer av bloggare är bättre på att kommentera än bokbloggare är idag.

      Radera
  19. Jag tror inte bokbloggen är död, men vi är många som stressar upp oss. När man började blogga var det för en själv, sedan märkte man hur kul det var med läsare och började kanske känna press på fler inlägg, mer substans i det man skrev osv. Jag har aldrig haft många läsare men jag skulle vilja ha, dock vet jag att jag orkar inte vara med i alla olika utmaningar som finns, jag läser inte 200 böcker om året och mina recensioner ger inte så mycket för andra. Jag skriver inga långa recensioner - det har jag varken ork eller lust till.

    Jag skulle vilja bli bättre på att kommentera hos andra bloggare men oftast vet jag inte vad jag ska skriva. Kan tänka mig att fler känner så - man vill ju inte heller bara skriva något för kommentarens skull. Tidsmässigt är det svårt att hinna också - jag läser nog ikapp bloggar en gång i veckan numera. Om man ska hinna med övriga livet, sin egen läsning och sin egen blogg så blir det inte mycket tid kvar att läsa andras bloggar och kommentera på dem.

    Jag hoppas bokbloggen kommer finnas kvar länge, för min del har bloggandet gett så mycket. Jag tycker dock att det är svårare att nå ut och veta var som träffar bäst. Har skaffat en FB-sida för att visa när det kommer nya inlägg och visst får jag mer trafik numera (mest från icke-bloggare skulle jag tro). Jag länkar även till man inlägg på instagram men har inget renodlat bokkonto där.

    Mycket svammel, förmodligen min längsta kommentar hittills - då har du lyckats få igång en bra diskussion Johanna :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där känner jag igen mig. Jag vet inte alltid vad jag ska skriva som kommentar, för jag vill ju att kommentaren ska ge något för bloggaren också!

      Radera
    2. Håller med dig Linda! det är ofta därför jag har en fråga i slutet av mina inlägg för att det ska finnas något tydligt att interagera med och för att lättare får till diskussioner. Men det brukar dessvärre inte hjälpa, kommentarerna lyser med sin frånvaro ändå.

      Radera
    3. Mrs E, jag håller med dig i väldigt mycket av det du skriver! Däremot inte "mina recensioner ger inte så mycket för andra" - för det gör de visst :-)

      Radera
  20. Jag kom på en sak till. Målgruppen författare? Eller ser ni inte det som en målgrupp?
    Vi har en aktiv bokhandel här i stan dit många författare kommer. Bokhandlaren vet att jag bloggar och "saluför" mig där ibland. Det har mer än en gång visat sig att författaren läst recensionen av sin bok på min blogg (framgår av detaljerna). Oftast är de positiva också. Men det är typ aldrig de kommenterar, och det förstår jag. Samtidigt är det nästan lite läskigt...
    Men det jag vill ha sagt med det är att om författarna har koll, tror ni inte att förlagen har det då också? Eller?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror författare har koll! Måste dock säga att jag föredrar att de inte kommenterar på bloggen, men trevligt att få kommentar på annat sätt och att texten sprids. Det blir väldigt märkligt när en författare kommenterar en recension de inte är nöjda med i anslutning till inlägget, men visst har de sin fulla rätt att göra det.

      Radera
    2. Jag tror absolut att författarna har koll! Då kommer man ju också osökt in på det där att man (i a f jag ...) ofta skriver ganska så positiva omdömen om böckerna man bloggar om. Vilket i a f i mitt fall säkert till stor del beror på att jag håller min inom min comfort zone för det mesta. På gott och ont.

      Radera
    3. Jag tror absolut att författare har koll men de har ju också en titel (åt gången) att hålla koll på medan förlagen har en hel drös böcker att bevaka i media.

      Radera
  21. Nåt jag hade varit intresserad av att veta är hur många av ens läsare som är andra bloggare och hur många som är externa icke-bloggande läsare. Hur mycket är liksom klubben för inbördes beundran? Jag tänker lite att om det är så att de flesta av ens läsare är andra bloggare så hänger läsarantalet ihop med hur populärt (eller inte) bloggande i allmänhet är.

    Märkte en annan sak med kommentarer alldeles nyss också. Jag läser nästan uteslutande andra bloggar via Bloglovin i telefonen, och där ser man inte riktigt samma saker som om man läser samma sak på datorn. Jag tänker framför allt på kommentarer som hanteras väldigt annorlunda - man kan kommentera i bloggen, men de kommentarerna syns bara i Bloglovin och inte på själva bloggen, och på motsvarande sätt syns inte "originalkommentarerna" från bloggen i Bloglovin. På så sätt är det ju lätt att dels kommentera på "fel" ställe och dels missa kommentarer.

    Så jag tänker att det utöver alla de kloka saker som ni sagt tidigare även finns tekniska hinder längs vägen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där är verkligen intressant David och en del av anledningen att jag startade den här debatten. För OM det är så att det mest är klubben för inbördes beundran är det ju inte konstigt att kommenterandet och interaktionen gått ner för fler och fler verkar ha tröttnat på att kommentera och har lättare att göra det i andra forum. Och det är som du säger rent tekniskt lättare att kommentera i andra forum än på bloggar där det ofta krävs inlogg och olika lösen för att slippa spam.

      Radera
    2. Intressant inlägg, David! Det är så kul när folk visar på sidor som man själv kanske missat. Jag kände inte alls till det här.

      Radera
    3. Också tänkt på kommentarsfältet i Bloglovin' - som dock få verkar använda? Jag använder det ex. aldrig utan klickar vidare till originalinlägget om jag läser från mobilen. Det är ju lite krångligt kanske - en måste ju in på annan sida och ska sedan tillbaka till Bloglovin', men jag tycker ändå det funkar rätt bra pga är alltid färdigt inloggad på mobilen så bara kommenterar och klickar bakåt till Bloglovin'.

      Men för att återgå till Bloglovin'-kommentarerna så tänker jag att det skulle kunna vara en positiv förändring om fler började använda det eftersom det är snabbt på samma sätt som Instagram. Dock vet jag inte hur många bloggare som sist och slutligen har koll på sin blogg på Bloglovin'?

      Radera
  22. Mitt mål för i år är att skriva i all fall något litet om allt jag läser, så min snart tioåriga blogg kippar då och då efter andan. Men jag tycker om att skriva och behöver komma ihåg vad jag läser och gillar att ta del av andra läsares och kulturnördars upplevelser så jag hoppas bokbloggarna inte är på väg att försvinna.
    Jag är dock en av de som blivit sämre på att kommentera. Tänker det hänger lite ihop med tekniken; mobilen är lättillgänglig med instagrams inspirerande bildinlägg (som ju ofta har både bra yta o innehåll) bara några klick bort och lite mer direkt levande, däremot funkar det inte att kommentera från min (nu sitter jag vid jobbdatorn och stjäl arbetstid..) och det finns en gräns för hur mycket dator- eller paddtid jag vill ha när jag är ledig. Är inte jättesugen på att kika på bokvideos och lyssnar bara i enstaka fall på bokpoddar, däremot på en del andra poddar. Litteraturintresset blir tillfredsställt ändå, främst genom att jag läser :)
    Var bokdiskussionerna förs på FB, förutom de hos Kulturkollo, har jag också dålig koll på?! Det låter ju trevligt annars om det finns öppna bokprat på flera ställen.
    Recensionsex tar jag inte emot, och har tidigare bara gjort det i enstaka fall, så det har jag inga tankar kring.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller verkligen med dig om det här att inte orka sitta framför datorn när jag kommit hem från jobbet och läsa längre inlägg som blogginlägg kan vara. Har dragit ned på mitt datoranvändande på fritiden och i mobilen orkar jag inte läsa längre text utan där funkar sociala medier och YouTube bättre. Är en stor förklaring att jag inte läser och kommenterar på andras bloggar lika mycket nuförtiden.

      Radera
  23. Vad många tankar om det här! Kul att läsa! Jag bloggar, som jag gjort hela tiden, i perioder. Ibland har jag mer ork och vissa perioder nästan ingen alls. Från början tänkte jag mest bloggen som någon sorts läsdagbok, för att kunna hålla koll på vad jag läst. Något som jag numera har Goodreads till f ö. Överlag tycker jag alltid att det är trevligt och givande att gå in i samtal via andra bloggar eller ex facebookgrupper och tycker alltid man blir vänligt bemött. Några av de allra trevligaste människorna jag lärt känna de sista 6-7 åren är bokbloggare ;-). Jag tycker inte riktigt det går att jämföra ex Instagram och bloggarna. Jag gillar båda formaten! Instagram använder jag ofta som inspiration och kanske bli påminnd om vissa titlar. Bloggarna läser jag när jag vill läsa lite längre texter. Jag önskar jag vore lite bättre på att kommentera själv ... Vad det gäller recex så känns det för mig självklart att blogga om texterna när jag själv bett om boken. De ex man får tillsänt sig (som jag tycker har ökat det sista?) oombett känner jag inte att jag behöver skriva om. De gånger man får frågan så brukar jag ta emot boken om det är något jag vill läsa, men då vara noga med att påpeka att jag inte lovar när det kommer ngt inlägg.

    SvaraRadera
  24. Min blogg är min läsdagbok. Jag har aldrig skrivit regelrätta recensioner utan mer reflektioner. Och jag är alltid ärlig när jag skriver. Även om jag är snällare nu för tiden.
    På bloggen har jag också listor över litteraturpriser, ett av mina intressen är just att läsa litteraturpristagare av olika slag. Jag har få följare och får inte många kommentarer. Men de jag får är desto trevligare.
    Jag överger knappast bokbloggandet i första taget, eftersom det är mitt bokregister. Numera läser jag mindre av andra bloggare, det är att själv läsa böckerna som jag vill göra.
    Intressant diskussion det här. Men lite sorglig. Bokbloggandet har varit och är riktigt kul.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag inser nu när alla kommentarer kommit in att det nog inte är så att bokbloggen är död. Bloggar mer om detta imorgon. :-)

      Radera
  25. Rent krasst kan jag tro att synliggörandet på twitter/instagram räcker för förlagen och att ett djupare engagemang i form av mer utförliga blogginlägg är uppskattat (inte minst av författarna) men inte nödvändigt. Speciellt om det är så att bokbloggandet redan avtagit och inte når lika många utan bara de mest inbitna som redan läser samma böcker och får samma recensionsexemplar. Kanske är det bättre med kanaler som synliggör boken för nya läsare. Jag tänker till exempel på hur ett twitterkonto som jämför bilder på Harry Styles med bokomslag kan väcka intresse utan att recensera böckerna.

    Jag vet själv hur dålig jag är på att läsa recensioner på bloggar om det inte är någon briljant rubrik som suger in mig. Ser jag att det är en recension av en bok jag inte läst och inte tror mig vara intresserad av att läsa läser jag inte heller inlägget. Vilket är trist med tanke på det arbete som läggs ner på att skriva dem.

    Jag har inget grepp om bokbloggarvärlden längre efter att ha varit inaktiv så länge. Det känns så svårt att hitta mitt hörn där folk med samma boksmak hänger. Jag vet inte var jag ska börja. Och bloggandet är inte bara att skriva. Du behöver läsa och kommentera, interagera. Och om inte den delen av bloggandet funkar dör bloggandet.

    SvaraRadera
  26. Intressant diskussion, jag håller med som någon skrev att det känns lite som om "luften gått ur", vilket även inkluderar mitt eget bloggande. Kanske har någon redan skrivit det, men kanske kan det även handla om att en "bokbloggargeneration" håller på att lämna över till en annan och det just nu står och stampar och är lite osäkert om en nyare "generation" kommer ta vid. Om bloggen kommer vara deras forum.

    Jag hör till dem som älskade att läsa långa blogginlägg om böcker tidigare, men numera sällan gör det. På samma vis som jag själv inte längre skriver så många långa bokinlägg. Jag prioriterar annorlunda helt enkelt. Men jag är inte heller superintresserad av att sitta och scrolla fina bokbilder på Instagram, det kan kännas ganska intetsägande för mig. Just nu står jag i startgropen att gå med i en bokcirkel och jag tror att det kan vara där min prioritering kommer ligga den närmaste tiden, att träffa människor och prata om böcker, det har jag gjort alldeles för lite de senaste åren.

    Jag tycker också det är intressant som någon lyfter om grupperingar bland bokbloggare. Det tror jag absolut finns utan att det för den skull behöver handla om att man vill stänga ute andra eller att man inte är välkommen. Snarare att det med åren, som i vanliga livet, har skapats sociala nätverk där man är van att vissa ingår och kanske inte är medveten om en tillväxt av en gruppering på annat håll eller att det kanske finns bokbloggare som inte är så socialt framåt som står utanför och önskar att de "kom med i gänget" :) Själv har jag aktivt valt att inte vara för delaktig eftersom jag helt enkelt inte hunnit prioritera det.

    Hoppas inte bokbloggen är död ändå, vore himla trist!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är väldigt glad att frågan om grupperingar inom bokbloggargänget kom upp. Är själv fullt medveten om att jag själv nog räknas tillhöra en viss typ av grupp som tyvärr kanske känns exkluderande. Jag bor i Stockholm, får ofta gå på olika förlagsevenemang, har flera bokbloggare som nära vänner och som jag ofta umgås med. När vi är flera stycken som ses, taggar varandra i inlägg när vi är på event och skriver att det är bokbloggarmaffian som ses är det ju långt ifrån sanningen att vi är de enda eller en exklusiv grupp. Själv led jag väldigt av den typen av grupperingar som yngre (som när klasskompisar hade fest på gymnasiet och sa att alla var där från klassen och i var en grupp som aldrig blev bjudna). Därför brukar jag själv aktivt söka kontakt med personer jag inte känner på evenemang, bestämma träff med andra bloggare som inte har sällskap/är rädda att gå själva på bokevent för att de inte ska missa roliga evenemang då de kanske känner att de inte är en del av den självklara bokbloggargruppen. Långt svammel där, hoppas att det ändå gick att förstå vad jag menade med grupperingar.

      Radera
  27. Det vore ju förfärligt tråkigt om det var så - bokbloggarna är som en jättestor läsecirkel för mig. Men jag skulle inte bli helt förvånad om bokbloggandet liksom allt annat i vårt samhälle drabbas av snuttifieringen och trumpifieringen där allt ska kokas ner till lättsmält underhållning och ingen vill behöva tänka efter och utbyta åsikter med varandra...

    https://sannasbokhylla.blogspot.se/2017/06/ar-bokbloggen-dod.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att du själv bloggat om frågan. Och jag håller med heja Hanna och hennes följetong i sommar.

      Radera
  28. Men så intressant att läsa alltihop, jo jag tog mig tiden för det känns så viktigt! :) Väldigt bra att du drog igång frågan.
    Det hade varit väldigt intressant att få höra hur förlagen resonerar kring detta. Själv känner jag att jag bloggar på för att jag gillar det så mycket, själva skrivandet. Men jag tror det är som många ovan nämner, just det här med att kommentarerna har minskat. Det kan nog ha dragit igång att man tror att det är tystare. Men bloggandet och läsandet av dem kanske också går i perioder.
    Det nämnda mot slutet om grupperingar kan jag bli lite spänd av, ja det är väl klart det borde finnas, tyvärr ändå. Jag tror det behövs visas runt lite mer att det finns fler bokbloggare för ibland kan jag bli inrutad bland några, en vanesak kanske. Sen att man föredrar och prioriterar vissa. Tanken på att vissa, stockholmare :), går på träffar och sånt känns främmande. Jag har varken närheten eller förmodligen inte modet till det :) men kan tänka mig att det blir något så mycket mer då att blogga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt att du tog dig tid att läsa både inlägget och alla kommentarer. Jag ska kika in hos dig och läsa ditt inlägg också så snart jag är tillbaka från semestern.

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.