Det känns som upprepning, men såklart var Ett litet liv årets bok för mig. Är så så glad att jag till slut klickade hem den och tog mig an den direkt! (jag har, som så många andra boknördar, en tendens att hamstra böcker och så blir de hyllvärmare alldeles för länge..) Började läsa den under första semesterveckan i en stuga på Österlen och fastnade efter fem sidor. Det var helt galet! Jag som aldrig har ro att läsa när jag är iväg någonstans och definitivt inte på en resa med annat sällskap (systeryster med sambo, så inget okänt folk direkt, men ändå, det brukar bli rätt intensivt i mitt tycke). Snikade åt mig ett par sidor nu och då, när jag väntade på att duschen skulle bli ledig, på kvällen innan lyset släcktes, på morgonen medan övriga dukade fram frukosten ;) och väl hemma kunde jag äntligen sluka den i stora sjok. Den var ju så hemskt jobbig att läsa, fick nästan skumma igenom vissa partier, men den starkaste känslan jag tar med mig är ändå kärleken mellan personerna. Osäker på om jag tycker att boken är 100% realistisk men det spelar mindre roll för mig för det är i alla fall en kärlekshistoria utan dess like och en läsupplevelse jag aldrig haft innan.
Jag satt på tunnelbanan på väg till jobbet och läste din kommentar och blev så glad. Din beskrivning av läsupplevelsen gick rakt in i hjärtat och jag kunde känna igen mig väldigt mycket i den. Hoppas att vi båda får den typen av uppslukande läsupplevelse i år med.
Jag skriver upp Stanna hos mig, En dag ska jag och måste läsa The hate u give snart!
SvaraRaderaBörja med The Hate U Give :-)
RaderaDet känns som upprepning, men såklart var Ett litet liv årets bok för mig. Är så så glad att jag till slut klickade hem den och tog mig an den direkt! (jag har, som så många andra boknördar, en tendens att hamstra böcker och så blir de hyllvärmare alldeles för länge..) Började läsa den under första semesterveckan i en stuga på Österlen och fastnade efter fem sidor. Det var helt galet! Jag som aldrig har ro att läsa när jag är iväg någonstans och definitivt inte på en resa med annat sällskap (systeryster med sambo, så inget okänt folk direkt, men ändå, det brukar bli rätt intensivt i mitt tycke). Snikade åt mig ett par sidor nu och då, när jag väntade på att duschen skulle bli ledig, på kvällen innan lyset släcktes, på morgonen medan övriga dukade fram frukosten ;) och väl hemma kunde jag äntligen sluka den i stora sjok. Den var ju så hemskt jobbig att läsa, fick nästan skumma igenom vissa partier, men den starkaste känslan jag tar med mig är ändå kärleken mellan personerna. Osäker på om jag tycker att boken är 100% realistisk men det spelar mindre roll för mig för det är i alla fall en kärlekshistoria utan dess like och en läsupplevelse jag aldrig haft innan.
SvaraRaderaJag satt på tunnelbanan på väg till jobbet och läste din kommentar och blev så glad. Din beskrivning av läsupplevelsen gick rakt in i hjärtat och jag kunde känna igen mig väldigt mycket i den. Hoppas att vi båda får den typen av uppslukande läsupplevelse i år med.
Radera