Lucka 20: Om att vara för dum för att förstå skönlitterära böcker för vuxna

Jag har sedan ett flertal år tillbaka varit nästintill livrädd för att läsa skönlitterära böcker för vuxna. Tanken på att jag skulle vara för dum för att förstå dem har kraftigt bitit sig fast. Som ungdom läste jag fort upp det utbud som fanns för ungdomar då och gick över till skönlitteratur för vuxna. Sen började jag på universitet och läste så mycket kurslitteratur att jag blev trött på ord. Inför ett lov tror jag att det var så besökte jag mitt lokala bibliotek och där träffade jag på Malin. Hon var ungdomsbibliotekarie och bemannade disken just den dagen. Jag beskrev för henne att jag var texttrött men ändå ville ha något att läsa. Hon tog med mig till ungdomsavdelningen och gav mig en hög med boktips. Böckerna minns jag inte vilka de var men jag minns att jag slukade dem. Medan andra kursare läste deckare när de ville fly undan världen en stund läste jag ungdomsböcker. Snabbt upptäckte jag hur bra de var och att läsa ungdomsböcker inte var något jag gjorde för att de va lättare utan för att de gick snabbt att komma in i och snabbt kom till kärnan i berättelsen. Det högtravande och litterära som jag upplevde att skönlitterära böcker för vuxna var fulla av saknades i ungdomsböckerna.

Utmed vägen blev det så att jag nästan uteslutande läste ungdomsböcker och med ett brinnande engagemang pratade mycket och gärna om ungdomsböckernas förträfflighet i parti och minut. Ungdomsböcker är inte sämre eller lättare böcker att skriva. Det är en hög kvalitet på innehåll, språk och form även där och de som säger annat är ofta väldigt dåligt inlästa. Under den här tiden köpte jag på mig mycket skönlitterärt för vuxna för att jag hörde talas om dem och blev sugen på dem. Men många av dessa stod olästa i hyllorna och jag blev mer och mer rädd för dem. Tänk om det var så att jag blivit för dum för att läsa dem? Tänk om jag endast kan sätta mig in i och ta del av berättelser om ungdomar nu när det är det jag läst mest av. Förutom ungdomsböckerna blev det mest romance och sakprosa som jag läste.

Jag läser fortfarande mycket ungdomsböcker men i år har det blivit ett skifte. Jag lockas mer och mer av att läsa skönlitterärt för vuxna och har när jag ser tillbaka på detta läsår insett att om jag förra året läste 1-2 skönlitterära böcker för vuxna på 5 så är det tvärtom i år. Den där tanken om att jag är för dum för att förstå har så smått börjat lägga sig. Kanske är det så att jag inte uppskattar de höglitterära böckerna (är fortfarande livrädd för klassiker av alla dess slag) och mer är fokuserad på handlingen än språket i en bok. Må så vara men det gör mig inte till en dummare läsare har jag insett nu. Så jag ser fram emot 2018 och de böcker jag ska läsa då. Det känns skönt att mina mentala bojor låsts upp och jag längtar efter de läsupplevelser som komma skall. Tänk vad synd det är att mentala låsningar kan ställa till det så.