tisdag, november 1

Vi är en

När jag fick hem Vi är en av Sarah Crossan var jag precis på väg att laga middag, boken kom som e-bok och jag skulle bara snabbt klicka upp den i min surfplatta för att se så den fungerade. När jag väl hade öppnat den såg jag att kapitlen var korta och texten var formgiven som dikter brukar se ut. Jag kom ihåg då att just det boken är ju skriven på prosalyrik. När jag läste om detta i förlagets katalog över kommande böcker kände jag genast att då är det här inte en bok för mig, för jag förstår ju inte poesi när jag läser den själv utan bara när jag får den uppläst för mig. Men när jag satt där med boken i min padda och bara skulle läsa en sida eller så innan jag återgick till middagsförberedelserna så glömde jag bort att jag inte förstår den här typen av litteratur för jag sögs in i boken och det med en kraft som inte gick att stoppa. Sättet den var skriven på tänkte jag inte på när jag väl börjat läsa och det gick en halvtimme och det gick en timme och jag kunde inte sluta läsa. Jag flyttade mig från armstödet på soffan till att sitta i soffan, magen kurrade men jag brydde mig inte. Två timmar senare satt jag med drivor av tussar från pappersnäsdukar runt mig, våta kinder och rinnande näsa och skickade ett sms till en av mina bästa vänner Jenny som tipsat om boken och utropade detta till en av årets bästa böcker och en av mitt livs bästa läsupplevelser någonsin.  

Vi är en handlar om tvillingarna Grace och Tippy. De är 16 år och har varit hemundervisade hela sitt liv men får nu veta att de ska börja i en allmän skola då familjen inte längre har råd att undervisa dem hemma. De är som tonåringar är mest och är som vilka systrar som helst förutom att de är sammanväxta och därmed delar kropp. Vi får följa dem från att de får reda på att de ska börja skolan, deras första tid i skolan till den händelse som omkullkastar allt och gör att tjejerna tvingas göra ett val som är allt annat än enkelt.

Berättelsen är varm, full av kärlek inte bara mellan systrarna utan även den stora kärleken som upplevs för första gången, rolig och sorglig på ett sätt som känns in i hjärtat och vrider om. Jag känner så för både Grace och Tippy och även om jag inte är sammanväxt fysiskt med min syster så känner jag så väl igen mig i känslan av att vara sammankopplad själsligt med henne. Det pirrar på det där speciella sättet när kärleken spirar mellan en av systrarna och en kille som de lär känna när de börjar skolan. De får även uppleva vänskapen till någon annan än en familjemedlem eller släkting när de börjar skolan och då blir det än mer tydligt hur olika systrarna är som personer. Under läsningen av boken får jag många tankeställare om hur det skulle vara att vara sammanväxt med någon och hur mycket av ens liv som är ens eget och hur mycket som är ofrivilligt delat med någon annan.

Författaren Sarah Crossan gör ett enastående jobb med att på så få rader och korta stycken säga så mycket. Ibland är det bara en kvarts sida med upprepning av ett och samma ord och det skär i hjärtat och tårarna sprutar. Boken har fått en rad fina utmärkelser inom den anglosaxiska litteratursfären och jag förstår det för det här är en bok utöver det vanliga. Vi är en är en bok jag rekommenderar till alla, oavsett ålder och oavsett om du är en van läsare eller ej. För låt inte prosalyriken skrämma dig, det är en text som går snabbt att ta sig igenom och som inte kräver att du läser den på ett speciellt sätt med en viss rytm eller taktkänslan. Den går att bara läsas rakt upp och ner.

Hur det gick med den där middagen? Jo då, efter ett tag när jag tagit mig samman gick jag och lagade mat. Och direkt efter jag ätit upp den läste jag om vissa delar ur boken igen, vilket jag sen dess gjort lite då och då. För det här är inte en bok som lämnar en och som du inte vill släppa taget om.

4 kommentarer:

  1. Den finns i mitt namn på reservationshyllan på bibblan just nu, så förväntansfull!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas att du gillar den lika mycket som jag gjorde!

      Radera