Jan Svensson

Bilden har jag lånat från lillapiratforlaget.se

Johanna Lindbäck tillhör en av mina favoritförfattare och det jag gillar med hennes böcker är det vardagliga. I böckerna går huvudpersonerna i skolan, de har fritidsintressen av olika slag, fikar på café och äter mellanmål hemma i köket. Medan vissa läsare vill ha det actionfyllt tycker jag det är väldigt härligt att få det vardagliga. Med detta sagt är det inte som att Johannas böcker inte har handling eller att det inte händer karaktärerna något stort och omvälvande. Det är ofta flyttar till ny ort, har varit föräldrar som separerar och andra händelsefulla saker, men det är som att det tuffar på i bakgrunden på ett positivt sätt. Lindbäck har sina senaste tre böcker skrivit för mellanåldern och det gäller även hennes senaste bok Jan Svensson. Jan är en helt vanlig kille som på grund av att pappas pojkvän har fått jobb i Luleå så Jan, pappan och syrran Klara flyttar från Stockholm, på prov i ett år. Vi får följa Jan under omställningen från storstad till en mindre stad, hur han byter skola, börjar i fotbollslaget och bekantar sig med grannflickan Nicki.

Jag gillade böckerna om Majken (Lite ihop och Kanske ihop) men det är som att Jan Svensson är strået vassare. Kanske är det att Johanna Lindbäck verkligen hittat tonen för mellanåldern i den här boken. Jan är så fint beskriven, en riktig tänkare som verkligen känns som en kille på väg in i tonåren men inte riktigt där än, han går i årskurs fem. I boken finns det flera normbrytande element med. Vi har två pappor, biologiska pappan och hans pojkvän Niklas, Jans lärare Martin är rullstolsburen och på sätt och vis är den normbrytande genom att boken inte utspela sig i Stockholm/storstad som så många andra böcker gör. Att pappan är homosexuell är något som tas upp och reflekteras över, våndas över (för vad ska klasskamraterna säga/tycka) men som ändå inte känns som en så stor sak på det stora hela. Då verkar Jan ha mer problem med sitt gammaldags namn, att passa in i nya klassen och att komma underfund med vem granntjejen är och vad hon har varit med om.

Jan Svensson är en riktig liten pärla i mellanålderssegmentet och för oss vuxna är läraren Martin verkligen en karaktär att kära ner sig i, så fin han är. Men även papporna är fint beskrivna och lätta att tycka om. Samtidigt som jag gillar boken så längtar jag verkligen efter en hederlig ungdomsbok från Johanna Lindbäck. Nu vill jag tillbaka till den där pirriga, ibland trevande ungdomskärleken som hon beskriver så bra.Och har jag förstått det hela rätt behöver jag inte vänta allt för länge på nästa bok. Tills dess rekommenderar jag varmt boken om Jan, vars titel kom till då Johannas förläggare Erik Titusson beklagade sig över att det inte fanns någon bok med en helt vanlig titel, typ Jan Svensson.