onsdag, oktober 28

Skärvor av minnen

Bilden har jag lånat från lavenderlit.com
En av de böcker som jag sett mest fram emot i höst var Skärvor av minnen av Laurie Halse Anderson. Den ges ut på favoritförlaget Lavender Lit som håller YA-fanan högt och det är jag oerhört tacksam för då böcker för unga vuxna är sorgset underrepresenterad i utgivningsfloran. Det här är en stark bok och jag jag klämde i mig den på några få dagar. Jag känner mig lite som en skriva som har hakat upp sig när jag säger att alla ungdomsböcker inte är mörka och dystra och så recenserar jag tre böcker på rad som alla är både mörka och dystra men samtidigt är de svinbra och jag älskar dem.

Skärvor av minnen handlar om Hayley som efter år av resande med sin far i hans lastbil nu har flyttat tillbaka till den stad hon en gång växte upp i. Pappan vill att hon ska gå klart skolan och få en slags bas. Boken handlar om Hayley men lika mycket handlar den om hennes pappa, om krigsskador både psykiska och fysiska och om att hitta sin plats på jorden. Det är ett tufft liv hon lever och hennes unga år till trots har hon ansvar och minnen en så ung människa inte borde ha. Hennes pappa lider av PTSD (post traumatisk stresssyndrom) efter sina år i det militära. Samtidigt som hon ska acklimatisera sig i den nya skolan, att inte längre vara på resande fot och försöka umgås med jämnåriga så balanserar hennes pappa på en tunn linje av vad som är hanterbart. Jag lider så med Hayley, att vara som en förälder åt sin egen förälder är sannerligen inte en lätt sak blir vi varse.

Allt är dock inte mörkt (efter som det sällan är helt nattsvart) i Skärvor av minnen där finns bästa vännen Gracie och hennes pojkvän samt Finn. Han är som Hayley, snabbtänkt, smart och rapp och framför allt vägrar han henne slippa undan bakom sin fasad och hårda mur. Boken påminner mig mycket om Take me on av Katie McGarry. Det som förenar dem är känslan av att slåss för sin överlevnad, att bära sin familj på sina unga axlar, om en vuxenvärld som sviker och om föräldrar som inte längre är det mer än på pappret. Jag läste boken med en känsla av att något hemskt när som helst ska hända samtidigt som jag skrattade åt hur Hayley och Finn munhuggs. Slutet av boken läste jag samtidigt som tårarna strömmade ner över kinderna och jag vaggande fram och tillbaka i skräddarställning i sängen.

När vuxenvärlden sviker och ungdomar eller barn måste klara sig själva blir det lätt mörkt. I den här boken finns också frågan om lojalitet, att få en andra chans, att släppa ner garden, lära sig att släppa taget och bara flyta med och om att lära sig att dela med sig av sin börda. Jag tycker hemskt mycket om Hayley och vill mest av allt ge henne en stor kram. Hon är starkare än hon ska behöva vara. Även det här är en bok som det finns mycket att prata om efter läsningen. Det enda negativa med boken är en fysisk sak, pappret är så tunt att nästa sida lyser igenom och jag fick kämpa med att läsa på rätt sida och inte det som syntes från nästa sida. Utöver den detaljen så är det här en suverän bok och ett författarskap jag vill läsa mer av.

2 kommentarer:

  1. Fin recension. Jag läste Skärvor av minnen häromveckan och älskade också! Går nu omkring och undrar hur de har det, Hayley och pappan och hur allt liksom blev. Underbara karaktärer :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja jag går också och tänker på dem och undrar hur det gick sen. För ojoj som jag grät där på slutet.

      Radera