Det här med samtida barn- och ungdomslitteratur

I förra veckan hade Kulturnytt i Sveriges Radio ett inslag om att samtida ungdomsböcker har det tufft. De lyfte att många vuxna blir nostalgiska och väljer sådant de själva läste som barn och unga när de ska köpa böcker till dagens barn och unga.



När jag själv för två år sedan skulle köpa en bok till en liten bebis och inte hade en susning om vad jag skulle ta för någon valde jag en av mina favoriter från barndomen. Dum som jag var frågade jag inte expediten om hjälp utan letade upp en bok jag redan kände till för att min mamma hade läst den hundra gånger om för mig när jag var liten knodd. Väl i kassan skämtade jag om att "ja nu blev det en bok från min barndom som jag ger bort". Expediten kontrade med att så är det ofta, att folk blir nostalgiska och köper barnböcker de själva läst i den ålder som mottagaren av boken är. Jag försökte rättfärdiga för mig själv att jag är dålig på utbudet av nyskrivet för de minsta barnen men att jag på rak arm kan ge boktips för barn i slukaråldern och uppåt. Efter den där incidenten frågar jag alltid expediten om hjälp att hitta nyskrivet. Inte för att det gamla är dåligt i sig men för att jag ofta vill ha en mer medveten bok, medveten om mångkultur, som är normkritisk eller bara mer samtida än klassikerna från förr.

Andreas Palmaer skrev en artikel på ämnet i Dagens Nyheter den 10 augusti, om att vuxna bryr sig mer om sin egen barndom. Han lyfter likt inslaget i Kulturnytt upp frågan om att det är svårt att nå ut som barn- och ungdomsboksförfattare idag och hänvisade till Pia Huss artikel i samma tidning den 2 maj som argumenterar för att kritiken av barn- och ungdomsböcker ska få högre status och ett eget Minibabel. Just tanken på ett Babel för de yngre läsarna argumenterade författaren Åsa Anderberg Strollo för i Sydsvenskan redan den 27 oktober förra året.

Jag har inget emot ett litteraturprogram likt Babel för våra barn och unga. Men ännu hellre vill jag att Babel som riktar sig till vuxna även ska lyfta fram framför allt ungdomsboksförfattarna. Dels är vi många vuxna som läser ungdomsböcker och dels är det ett ypperligt sätt att tipsa föräldrar och lärare om nya bra böcker som de kan köpa till, läsa med unga i sin närhet. Författaren Christina Wahldén skrev ett väldigt bra blogginlägg och gav just Babel en känga att de nonchalerar författare som skriver för barn och unga i sitt program. Johanna Lindbäck skrev ett blogginlägg om statusen på författare som skriver för vuxna kontra de som skriver för barn och unga. Det gäller att välja sina strider här i livet och jag har valt den om högre status för ungdomsböcker och dess författare. Jag lyfter så ofta jag kan hur bra samtida ungdomsböcker är och önskar ofta ungdomsboksföfattarna som gäster både i Babel och på olika författarscener. Jag avslutar detta inlägg med det blogginlägg som den amerikanska författaren Matt Haig skrev om varför det är okej för vuxna att läsa YA (young adult).