Är det något som är paradoxalt så är det mitt förhållande till bokmärken. Jag köper fina bokmärken på resor jag gör, får i present och samlar på ett speciellt ställe så att jag lätt ska kunna ta ett när jag behöver. Om jag använder dem? Nej, jag tar det som finns nära till hands. Det kan vara ett kvitto, ett visitkort eller vad som nu finns inom räckhåll när jag behöver ett. Och det är aldrig något av de fina bokmärkena jag har. Något som aldrig aldrig händer är att jag viker hundöron. Det är absolut förbjudet och jag kan nästan börja gråta när jag lånar böcker på biblioteket och det är hundöron vikta, för så gör en bara inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.