En eller annan väg

Bilden har jag lånat från brombergs.se

Under påskledigheten läste jag en av de böcker jag såg mest fram emot i vår, En och annan väg av Sara Paborn. Det var en av de första böckerna jag läste sedan mitt oplanerade läsuppehåll sen i julas. Boken handlar om storasyster Marissa som dyker upp efter 7 år utomlands. Där hemma finns hennes lillasyster Frida som nu är 17 år och har sommarlov. Marissa har med sig sin italienska pojkvän och en sköldpadda. Av olika anledningar så tar Marissa med sig Frida på en roadtrip i Europa.

Till en början var jag så otroligt frustrerad och irriterad på Marissa. Jag tyckte att hon var en oansvarig storasyster och att hon borde ha planerat bättre och vara mer vuxen är hon framstod som. Det hela har nog att göra med att jag själv är storasyster och hela mitt liv har tagit ansvar för min lillasyster och hur detta omhändertagande beteende sitter i ryggmärgen trots att vi är vuxna båda två numer. Men när jag kunde släppa den irritationen och istället fokuserade på Frida och hennes resa. Det är inte bara en resa rent fysiskt och geografiskt, det är även en resa gällande mognad. Jag ser det här som en vuxenblivande berättelse om hur Frida går från oerfaren tonåring till att bli mer vuxen. Och när jag ändrade det perspektivet i läsningen blev boken så bra.

Jag gillar hur Frida får både sin bild av storasystern och sig själv förändrad och hur hon nu börjar att bli mer självständig. Karaktärerna som de möter på vägen förhåller sig Frida och Marissa olika till. Medan Frida är mer flyktig och bohemisk är Frida mer av en analytiker och försiktigare. Pojkvännen, Fabiano, blir jag inte klok på. Han och sköldpaddan känns som bikaraktärer och jag fokuserar mer på systrarna under läsningen. Det känns kittlande att göra den typ av resa som Frida gör. Jag får känslan av att hon har hela livet framför sig och att hennes liv, ett äventyr, nu har börjat och att det kan bli hur bra som helst.

Jag tänkte mycket på bokens inledning även efter läsningen. I början reflekterar Frida över att hon inte vill bli ett geni som sin syster. Hon förknippar geniet med att vara oberäknelig, svika de de håller nära och att inte kunna vara stilla. Hennes syster har alltid pratats om som ett geni och hon gör just de saker Frida förknippar med att vara ett geni. Det är en intressant vinkel på en beskrivning som vanligtvis brukar vara positivt laddad. Jag drog kopplingen till en av mina favoritdikter Our deepest fear av Marianne Williamson som inleds med raderna:

Our deepest fear is not that we are inadequate.
Our deepest fear is that we are powerful beyond measure.
It is our light, not our darkness that most frightens us. 

En annan aspekt som jag tyckte om var att boken utspelar sig 1987. Det visar mig hur livet i Sverige kunde se ut runt det år som jag föddes och själv inte minns. Det är fint hur folk letas upp i telefonkatalogen, det skickas vykort och tas mentala minnesbilder. En eller annan väg är en fin berättelse om systerskap, att växa upp och att färdas genom Europa i ett baksäte med en sköldpadda som sällskap.