Teateråret 2014

 

Det blev en del teater under förra året och nu när vi skriver 2015 i kalendern tänkte jag sammanfatta året som gått. Jag kallar det Kulturåret 2014. Först ut summerar jag teateråret och de föreställningar jag tyckte bäst om. En sak jag reagerat på är att jag endast går på de statliga/kommunala teatrarna, Dramaten och Stadsteatern. Det är också därifrån förra årets favoriter kommer. Jag vet inte varför det är sådan slagsida och varför jag inte går mer på privatteatrarna i stan. Om jag inte går på Dramaten eller Stadsteatern brukar det bli Riksteatern, men det gjorde jag inte alls förra året. Nåväl vi får hoppas att jag blir bättre i år på att få en mångfald bland teatrarna. Mina favoriter 2014 var:

• Liv Strömquist tänker på dig
• Ansvaret är vårt- Tingsten
• Ett år av magiskt tänkande
• [~] Ungefär lika med
• The Mental States of Sweden
• Europa Europa

Det roliga med de pjäser jag har tyckt bäst om är att de alla är nyskrivna och inte är klassiker. Det blev också uppenbart under förra året att det är det nyskrivna som tilltalar mig mest. Jag känner mig less på klassikerna och de valsar bara runt mellan Dramaten och Stadsteatern säsong efter säsong. De nyskrivna pjäserna ger mig något nytt och de visar ofta ett annat samhälle som är mer reflekterande gällande klass, kön och etnicitet. Dessa pjäser kan ha en mer mångfacetterad ensemble än klassikerna som ofta består av bara vita skådespelare. Det är glädjande att framför allt den traditionella scenen som Dramaten ändå får anses vara just har satt upp de flesta av de nyskrivna pjäser som jag gillade under förra året. Dramaten får chefsbyte i år och jag hoppas att nya chefen Eirik Stubø fortsätter på samma spår som Marie-Louise Ekman börjat på och inte går tillbaka till att barrra spela de gamla klassikerna, säkra kort och det som redan spelats säsong efter säsong (det jag tycker att Stadsteatern gör numera). Det känns fattigt, bakåtsträvande, fördummande av publiken som om vi inte skulle uppskatta annat/vara villiga att betala för annat och framför allt känns det trist. Jag kommer att blogga om det jag ser fram emot på teatern i år nästa vecka. Häng med då.