onsdag, november 19

De augustprisnominerade bilderböckerna

Bilden är tagen av och tillhör mig, Sincerely Johanna
I helgen läste jag alla de bilderböcker som är nominerade till Augustpriset i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok. Fyra saker blev väldigt tydliga efter läsningen:
  1. Jag tycker om böcker som är färgglada.
  2. Jag är verkligen inte målgruppen för bilderböcker.
  3. Det bor tydligen en moraltant i mig.
  4. Jag är en person som bryr mig om och värdesätter mångfald och representation.
Jag tycker att det är väldigt svårt att skriva om böckerna. Det är så uppenbart att jag inte är målgruppen och att jag inte är kvalificerad att recensera bilderböcker. Jag är orolig att det här inlägget kommer att bli gnälligt, surt och moraliserande. Känslan av att vara ute på djupt vatten är överhängande på ett sätt jag inte alls är när jag läser böcker för mellanåldern eller tonåringar.

Vi är vänner av Eva Lindström
Jag började med att läsa Evas bok och slogs först av hur mörk den kändes, och då menar jag i färgvalen. Och sedan av att stilen på illustrationerna inte föll mig i smaken och jag undrar så hur barn har tagit emot den och vad de har tyckt om boken. Sen kom jag till en sida som fick mig att tappa hakan och moraltanten i mig väcktes till liv. Det gäller passagen där masken i berättelsen inte vill äta med berättarjaget och haren, för att denne bantar. Då blev jag upprörd och undrade varför i all sin dar bantning introduceras och lyfts upp i en barnbok. Det är mycket möjligt att jag överreagerar just detta men för mig föll berättelsen där och jag hade svårt att ta till mig resten av berättelsen.

Motiveringen löd: En sommardag går Lilly ut i skogen och träffar Haren och Kopparormen. De tre vännerna gör just ingenting men lyckas ändå fylla en hel bilderbok med humoristiska vändningar, märkliga middagsbjudningar, sökande, oro och längtan. Som så ofta hos Eva Lindström vilar en behaglig osäkerhet över sakernas tillstånd. Naturen är obestämbar, bilddjupet upplöst, gemenskapen flyktig. Vi befinner oss i en värld full av gåtfullhet och mystik, en värld som öppnar sig mot sagan och drömmen.
   
 
Nu leker vi fula ankungen av Barbro Lindgren och Eva Lindström
Jag har för många dåliga minnen från förskoletiden där det är en karatär som är udda/ful/utanför den vita normen för att jag skulle kunna läsa den här boken objektivt. För att föklara varför jag som brun såg annorlunda ut lästes Den fula ankungen och Pricken och jag kände mig mer udda och avvikande än upplyft och inkluderad. Jag tänker på hur barn som är rasifierade eller på annat sätt avvikande kommer att läsa den här boken och jag tänker på hur skickliga pedagoger och föräldrar det kommer att krävas för att på ett bra sätt förklara boken.

Motiveringen löd: I barnens lek är allt möjligt. När Barbro Lindgren låter barn leka fram H. C. Andersens fula ankunge händer något. Den humoristiska, barnnära dialogen omskapar hela sagan. Sensmoralen förändras. Svanungen förvandlas, går från utstött till unik, men på nya villkor. Den gråtufsiga svanungens sköra uppenbarelse står ut i såväl myllret av ankbarn som på uppslag med stora, rena färgfält i dämpad färgskala. Eva Lindström fångar till fulländning den lilla fågelns utsatthet. Men också dess inre växande.

Vilka illustrationer det är i den här boken! Det är som små tavlor på varje uppslag. Jag får hålla mig från att riva ut sidor och rama in dem. Detta är ett riktigt äventyr vi får följa med på, genom världen både den verkliga geografiska och den vi känner genom sagornas värld. Det enda jag tycker är lite synd är att det är två pojkar och att det spär på stereotypen att det är pojkar det är fart och fläkt i. Ja som ni märker det är svårt att få den här moraltanten nöjd.

Motiveringen löd:Två barn springer. De springer över berg och genom städer. Passerar Grönland och Grötland, Villa Villerkulla och Mumindalen. Bort från vardagen och trapphuset där hemma, ut i världen. Frihet och rörelse står i centrum i denna bilderbok, men här finns också ett mörkt och ödsligt stråk. Joar Tibergs poetiska text drivs av associationer och lekfullhet, Sara Lundbergs bilder av framåtrörelse och en ström av färgaccenter som framhäver det lustfyllda. Detta är en hyllning till glädjen i att finnas till. 

Åh här får moraltanten allt hon (nästan) vill ha! Tilly upptäcker världen och sin omgivning och får många av sina uppfattningar motbevisade. Det är en utforskande berättelse som verkligen känns som att den utgår från ett barn och dennes medvetande. Budskapet är fint, empatiskt och vidgande. Jag förstår att det inte går att klämma in allt och att jag säkerligen har för stora krav på barnböcker men det hade varit fint om inte alla familjer vi får besöka var vita eller heteronormativa. Nu när ambitionen ändå var att utvidga Tillys uppfattningar om saker och ting och utforskandet av hennes omvärld. För övrigt tyckte jag mig se Lena Andersson skymta förbi som en av mammorna. Eller vad tycker ni? Dessutom måste Emma Adbåge lyftas upp för sina fantastiska illustrationer!

Nomineringen löd: Varför har vissa ingen mat i kylskåpet, inga vinterskor när det är kalltkallt? Varför är vissa ledsna och andra aldrig hemma? I mötet med grannar, vänner och en hemlös tiggare reflekterar Tilly kring sin omgivning. Eva Staafs inlevande och eftertänksamma text låter Tilly och kompisen Tage lyfta blicken mot det samhälle som omger dem. Det blir en berättelse om klass och kultur, ömsint gestaltad av Emma Adbåge. Bildernas detaljer är minutiöst inprickade. Minsta sked ligger och bara syns.

Vilken fantasifest den här boken är! Så vackert gjort om barns filosoferande om födseln, livet och döden. Jag ser framför mig ett barn som ska nattas och som inte kan eller vill sova för att hen har så mycket tankar och funderingar som behöver få svar. Jag tycker om att boken är inkluderande då många klyschor är borta, den är spännande och tankeväckande och dessutom otroligt fint illustrerat av Klara Persson. Samtidigt som den är utforskande visar den också upp barnet som kompetent och klokt och det är hedersamt. Det här är boken jag vill tar hem priset i kategorin och den jag håller tummarna för på måndag kväll. 

Motiveringen löd:Innan vi föddes var det nästan som att vara död. Och där fanns ingen tårta. I denna experimentella bilderbok kan allt hända: i textens ”vi” ryms minst två ”jag”, och tillsammans leker de fram en barnets skapelseberättelse. Malin Axelssons poetiska och expressiva text visar möjligheterna i att uppfinna sin egen värld, där ljud blir till, där man kan bli en tant, en kanin eller, ja, en tårta. Förvandlingarna tar form mot härligt pastelliga fonder i Klara Perssons naivistiska och fantasifulla bilder.
I barnens lek är allt möjligt. När Barbro Lindgren låter barn leka fram H. C. Andersens fula ankunge händer något. Den humoristiska, barnnära dialogen omskapar hela sagan. Sensmoralen förändras. Svanungen förvandlas, går från utstött till unik, men på nya villkor. Den gråtufsiga svanungens sköra uppenbarelse står ut i såväl myllret av ankbarn som på uppslag med stora, rena färgfält i dämpad färgskala. Eva Lindström fångar till fulländning den lilla fågelns utsatthet. Men också dess inre växande. - See more at: http://www.augustpriset.se/om-augustpriset/nominerade-till-augustpriset-2014#sthash.reDOitbW.dpuf
En sommardag går Lilly ut i skogen och träffar Haren och Kopparormen. De tre vännerna gör just ingenting men lyckas ändå fylla en hel bilderbok med humoristiska vändningar, märkliga middagsbjudningar, sökande, oro och längtan. Som så ofta hos Eva Lindström vilar en behaglig osäkerhet över sakernas tillstånd. Naturen är obestämbar, bilddjupet upplöst, gemenskapen flyktig. Vi befinner oss i en värld full av gåtfullhet och mystik, en värld som öppnar sig mot sagan och drömmen. - See more at: http://www.augustpriset.se/om-augustpriset/nominerade-till-augustpriset-2014#sthash.reDOitbW.dpuf
En sommardag går Lilly ut i skogen och träffar Haren och Kopparormen. De tre vännerna gör just ingenting men lyckas ändå fylla en hel bilderbok med humoristiska vändningar, märkliga middagsbjudningar, sökande, oro och längtan. Som så ofta hos Eva Lindström vilar en behaglig osäkerhet över sakernas tillstånd. Naturen är obestämbar, bilddjupet upplöst, gemenskapen flyktig. Vi befinner oss i en värld full av gåtfullhet och mystik, en värld som öppnar sig mot sagan och drömmen. - See more at: http://www.augustpriset.se/om-augustpriset/nominerade-till-augustpriset-2014#sthash.reDOitbW.dpuf
En sommardag går Lilly ut i skogen och träffar Haren och Kopparormen. De tre vännerna gör just ingenting men lyckas ändå fylla en hel bilderbok med humoristiska vändningar, märkliga middagsbjudningar, sökande, oro och längtan. Som så ofta hos Eva Lindström vilar en behaglig osäkerhet över sakernas tillstånd. Naturen är obestämbar, bilddjupet upplöst, gemenskapen flyktig. Vi befinner oss i en värld full av gåtfullhet och mystik, en värld som öppnar sig mot sagan och drömmen. - See more at: http://www.augustpriset.se/om-augustpriset/nominerade-till-augustpriset-2014#sthash.reDOitbW.dpuf

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar