Nu är det lördag igen och dags för oss att samtala om vår läsning av Fangirl som jag och Bokpotaten läser tillsammans. Tills idag skulle vi ha läst till och med kapitel 20. Förutom handlingen så här långt hade vi tänkt lägga lite extra fokus på dels syskonrelationen (Cath och Wren) och dels det här med att det finns fanfiction insprängt i boken. Jag måste börja med att säga att jag verkligen fick kämpa med läsningen den här veckan och det är väldigt passande att det är just relationen mellan Cath och Wren som står i fokus. Om vi förra veckan så smått fått börja känna våra karaktärer så tycker i alla fall jag att vi den här veckan kom dem närmre. Utan att avslöja för mycket av handlingen för er som följer vår läsning men kanske inte har hunnit läsa boken själva än kommer jag hålla det utan djupare detaljer. Jag skulle säga att de här kapitlen innehåller mycket fanfiction, Levi, Wren, att läsa högt, Nick och tvillingarnas pappa.
Så jag börjar med fanfictionbiten. Jag tillhör den minimala skara personer som inte har läst Harry Potter. Vad jag förstår går det att översätta Simon Snow (som är den Cath skriver fanfiction om) till Harry Potter. Just den biten är jag mindre förtjust i, jag tycker den andra historien är mycket mer intressant. Det har gått så långt att jag hoppar över de citerade styckena/sidorna med hennes fanfiction eller det som är utdrag ur böckerna om Simon Snow. Jag tycker inte att det ger mig något och hade gärna sett att det var mindre av den varan i boken. Dock kan jag förstå att för dem som gillar exempelvis Harry Potter och kanske även fanfiction tycker om att det finns den typen av text insprängd i boken. För så här långt upplever jag inte att det är något jag går miste om genom att hoppa över den delen av boken. Historien i övrigt står helt klart på egna ben.
Något jag önskar att jag kunde hoppa över är Wren. Denna syster av tvillingduon skulle jag bara vilja skrika riktigt högt åt, att hon kan ta och fara och flyga. Jag har varit så arg, upprörd och förbannad på henne. Ni skulle ha sett mig när jag dök upp på min bokcirkelträff i veckan oj vad jag svor över Wren då. Maken till självupptagen syster får en leta efter. Som del av en syskondou kan jag bara inte förstå hur hon kan göra som hon gör mot Cath. Visst kan det vara påfrestande att sitta så tight ihop med sin syster och ibland har jag också velat ha lite mer distans. Men jag skulle aldrig kunna dumpa min syster så som Wren gör och vara så självisk. Tänk er själva att vara del av en tight enhet och ni ska flytta hemifrån (bara det är läskigt) och börja på universitetet men den person du finner mest trygghet i inte vill ha med dig att göra. Du är dessutom den introverte och blyga och den andre den sociala och utåtriktade. Vem av er kommer att känna er mest till mods med det här arrangemanget och den nya verklighet ni nu mer befinner er i? På grund av att hon är som hon är har jag haft svårt att ta till mig av boken och handlingen. Det har suttit som en ångestklump i bröstet när jag har läst och stundom ha det med varit av plikt för den här läsningen vi gör som jag har fortsatt läsa. Jag lider så med Cath och känner att Wren är en bortskämd snorunge som någon borde tala till rätta. Visst kan hon få lite mer frihet och vara något mer självständig från sin tvilling med att göra det på detta grymma sätt kan jag inte förlika mig med. På sätt och vis har jag svårt att förstå varför författaren måste dra det så här långt. Jag hoppas verkligen att det vänder och framför allt lättar lite vad gäller taskigheten.
Till nästa vecka på lördag ska vi ha läst till och med kapitel 29. Läs här vad Bokpotaten tyckte om läsningen den här veckan. Och som alltid hänger du med och läser lämna en kommentar här om vad du tyckte eller med länk till ditt inlägg om du har bloggat.
Förbannade jäkla Wren, jag vill bara läsa ut boken på en gång så jag blir av med henne. Örrrgh! Jag tvivlar inte på att Cath kommer att förlåta henne, frågan är om jag kommer kunna göra det - hur ska Rowell lyckas med det? Har vi några förslag på fokus nästa vecka eller ska vi läsa några kapitel och höras om ett par dagar igen? Trevlig läsning, goa Johanna!
SvaraRaderaHåller med, hur ska Rowell lösa Wren och hennes dissande av systern? Jag har inga direkta förslag. Det verkar vara en bok som handlar om relationer och både mamman och pappan är jag väldigt kluven till just nu.
RaderaAlltså, hon är inte direkt sympatisk, men jag blir inte så arg på henne. En typisk tonåring, som vill slå sig fri från sin familj. Samtidigt är hon lite för feg, eller lite för snäll, för att helt överge sin syster. Tycker mer synd om henne om något. Hon lever studiemyten och det lär inte gå bra.
RaderaSka bli intressant att se hur det hela reder ut sig. För Wrens leverne kan knappast hålla i sig, inte heller hennes beteende gentemot sin syster.
RaderaVad intressant att ni båda tycker så illa om Wren. Jag kan inte minnas att jag hade samma ogillande för henne när jag läste boken (båda gångerna). I början var det väldigt tydligt att Wren ville distansera sig från den enhet hon och Cather hade blivit. Hon ville leva mer självständigt, skaffa nya egna vänner osv. Hon naturligt! Att hon sedan överger Cather ser inte så mycket som själviskt och taskigt utan mer som ännu ett tecken på vårdslöst beteende från hennes sida, att hon inte mår bra (festandet och drickandet är ytterligare tecken på det).
SvaraRaderaAngående utdragen ur Simon Snow så tillförde inte det särskilt mycket till min läsning. Och andra gången jag läste boken skippade jag dom helt.
Ja hon är verkligen vårdslös och i behov av någon form av hjälp. Jag är verkligen sugen på att läsa mer av Rainbow Rowell men mer efter läsningen av Eleanor & Park än Fangirl. Vad kan du rekommendera?
RaderaAllt! :) Helt seriöst, hon kan inte skriva dåligt. Men om jag måste rangordna böckerna så ska du läsa Attachments och sedan Landline.
SvaraRaderaToppen! Hoppas jag hinner läsa något mer av henne i höst.
RaderaFör övrigt har jag i princip slutat läsa avsnitten om Simon Snow. Skummar och suckar.
SvaraRaderaJag slutade läsa dem till slut, gav mig inget att läsa dem.
Radera