Bilden har jag lånat från bokus.se |
Det finns många intressanta spår i den här boken. Hur är det att vara ung och ha ADHD? Hur är det att ens ena förälder är så deprimerad att det inte finns någon energi att kliva upp ur soffan? När ska en annan förälder ge upp sin dröm och kanske inse hur smärtsamt det än må vara att det inte kommer att bli något? Hur är det att växa upp som fattig (ekonomiskt)? Alla dessa spår är intressanta, relevanta och tankeväckande. Problemet för min del är att det bev för mycket när de användes som parallella spår samtidigt i den här boken. Det blev lite för mycket och det gjorde historien för spretig för min smak. Jag tycker att boken hade vunnit på färre spår. Dessutom tillkommer det några som jag inte kan skriva ut här för då avslöjar jag för mycket.
Något som jag dock tyckte väldigt mycket om var relationen Joanna och Audrey. Audrey är den här självsäkra, tuffa och underbara tjej som befinner sig i Joannas närhet utan att veta vem Joanna är. När detta kommer att ändras och vi får lära känna dem båda bättre tycker jag att det är så fint och rörande hur de kan finnas där för varandra. Jag hade gärna läst mer om dem och då på bekostnad av något av de andra spåren jag just nämnt, detta hade berikat boken snarare än dragit ner mitt omdöme.
Jenny Jägerfeld medverkade i den mycket intressanta serien på UR som heter En bok, en författare för att prata om just Jag är ju så jävla easy going. Ta er en titt på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.